Richard Sörman: I litteraturen blir tiden en källa till vila och återhämtning

Richard Sörman

Richard Sörman fortsätter att fundera över läsandets helande effekter. Tiden är en viktig komponent i berättande litteratur. Men till skillnad från vad som är fallet i det verkliga livet blir tiden i litteraturen oftast en källa till mening och begriplighet. Dessutom skapar den utsträckta tid under vilken en roman utspelas en känsla av kontinuitet och sammanhang som vi inte alltid kan erfara i verkliga livet där vi aldrig helt undkommer det så förvirrande nuet.

Jag skrev nyligen en text om att många människor upplever det som välgörande att läsa romaner under semestern. Jag tänkte spinna vidare på temat och skriva något ytterligare om litteraturens lugnande och läkande effekter. Detta tänkte jag göra via de båda ingångarna tid och rum. Vi börjar med tid.

Filosofen Paul Ricœur gav under början av 80-talet ut ett omfattande verk (”Temps et récit”, Tid och berättelse, finns på engelska: ”Time and Narrative”) i tre delar där han argumenterade för tesen att berättandets huvudsakliga funktion är att begripliggöra tiden. Ricœur gör en skillnad mellan en kosmisk och därmed objektiv tid, som alltid är densamma oberoende av hur vi uppfattar den, och en mänsklig sådan, som är vår upplevelse av den kosmiska tiden. Säger vi att ”tiden går långsamt när man har tråkigt” syftar vi på den mänskliga, den upplevda tiden. Idag har vi klockor, almanackor och historieböcker för att hålla reda på den objektiva tiden. Så var det inte alltid förr. Och där kom berättelser, myter, muntliga traditioner in och gjorde tiden fattbar.

Ricœurs teori är intressant och säger en hel del om hur tid och berättande hänger ihop. Men för att beskriva den roll som tiden i romaner och berättelser kan tänkas spela för läsandets rogivande och helande funktion måste vi tänka ännu längre. Det finns ytterligare två aspekter av tidens sätt att fungera och skapa effekter i berättandet som är viktiga: logik (eller begriplighet) och kontinuitet. Båda går att sätta i samband med Ricœurs tankar, men leder oss ändå i lite andra riktningar.

Det handlar först om att en längre berättelse iscensätter ett helt system av orsaker och effekter som ger allt som händer i berättelsen någon form av mening eller åtminstone perspektiv. För att läsningen ska vara behaglig bör det finnas en begriplighet i framställningen. Det innebär att det helst ska finnas en logik och någon form av konsekvenstänkande i det som händer och hur det förklaras.

I en berättelse håller man sig också (i princip: det finns också modern litteratur som medvetet bryter mot detta) till de saker som är betydelsefulla i en människans liv. Allt kan inte redogöras för eftersom läsningen då blir outhärdlig. Det måste också finnas någon form av trovärdighet i det som händer. Är berättelsen för absurd framstår den som osammanhängande och läsaren tappar intresse. Det är förresten just därför som verkligheten nästan alltid överträffar dikten när det gäller osannolika händelser och sammanhang.

I våra konkreta liv som vi lever utanför litteraturen lever vi alltid längst fram i tiden, eller alltid i ett absolut nu (beroende på hur man ser på saken) där vi inte minns allt som hänt, där vi kan ha svårt att urskilja en linje i vår tidigare tillvaro, och där vi dessutom inte äger något facit över vad det vi gör idag ska komma att få för betydelse i framtiden. Vi har ofta fullt sjå att avgöra vad som är betydelsefullt eller bara slumpartat och ointressant. Men sjunker vi in i en roman blir verkligheten enklare och tydligare. Den ena händelsen ger den andra. Motsättningar och kontraster får också en mening. Och om en författare vill skriva om det som förvirrar och känns meningslöst i livet brukar man som läsare i alla fall kunna förstå att det är det som författaren försöker skriva om. Redan då är texten allt annat än förvirrande och meningslös.

Men tidens, eller kanske ”tidslighetens” behag i litteraturen handlar också om att den utsträcka tid vi ofta har att göra med i en berättelse inger en känsla av trygghet och säkerhet. Allt riskerar inte att plötsligt ta slut. Det finns kopplingar mellan nu och då. Som läsare kan vi vila i ett tryggt rum av kontinuitet och beständighet.

Vissa berättelser börjar med en tidsangivelse som anger ett avsevärt avstånd mellan det som ska berättas och det ögonblick då det faktiskt berättas. ”Det var på den tiden…” ”Det var en gång…”, ”Den här historien tar sin början…”, ”Jag ska berätta något från min ungdom…”, ”I begynnelsen skapade…” och så vidare. Denna vanligt förekommande ingrediens i den berättande litteraturen skapar en behaglig förväntan på handling och spänning. Om vi får veta att något ska berättas som hände för länge sen, och speciellt om det ska berättas av någon som var med där och då, kan vi vila i den förvissning som texten förmedlar om att livet kan vara långt och att döden och jordens undergång inte alltid är omedelbart förestående. Den berättande litteraturen innehåller ofta alltså något så enkelt som ett löfte om tid, ett löfte om kontinuitet, ett löfte om tid att leva och agera. Dessutom är själva berättandet ett sätt att få det förflutna att leva upp inge. Det som hände då lever på något sätt kvar genom berättelsen. Allt är inte förgänglighet. Allt har inte glömts bort och allt kommer inte att glömmas bort.

Meningsfullhet och tidsutrymme. Inte riktigt som i våra vanliga liv alltså där allt kan kännas obegripligt och där framtiden ibland bara är en källa till ovisshet och oro.

Och vad som händer när vi kliver in i romanens värld är kanske att vi befrias från detta obehagliga ”nu” som vi alltid befinner oss i och där vi alltid måste sålla mellan alla intryck, där vi själva måste ge saker och ting deras mening och betydelse, där det förflutna kan upplevas som fullständigt obegripligt och där vi aldrig vet något visst om framtiden. I en berättelse kan vi vila i den mening som uppstår då saker och ting framställs i en logisk följd. Vi kan dessutom vila i det ”tidsrum” som romanen vanligtvis iscensätter. Tiden i berättelsen blir som ett tryggt rum där någonting alltid lyckas trotsa både meningslöshet och brist på varaktighet och beständighet.

Skönt att litteraturen och berättandet finns.

18 reaktioner på ”Richard Sörman: I litteraturen blir tiden en källa till vila och återhämtning

  1. Fredrik Östman skriver:

    Men den organiserade dödskult som vi kallar vänstern har gjort allt den har kunnat för att sabotera och förstöra litteratur och annan meningsfull konst. Vi klarar inte längre av att komponera njutbar musik, utan får nöja oss med tidigare epokers opus. Vi har dödstädat bort så mycket.

    Gillad av 2 personer

  2. olle holmqvist skriver:

    ”EFTER den krokiga vägen öfver Hästberget sprang nu midt i natten Salmon från Nysvedjan. Nu hade han nytta af sin vana att löpa i skogen med lapparnes knämjuka gång: vägen var oländig och brådskan stor. Ännu hade han en god bit till bygden och dessutom ytterligare en half mil innan … hvad var det?

    Det knastrade i torra kvistar som under en tung kropp…”

    Lärarvik på mellanstadiet. ca 1967Jag läser innantill. Ungarna är dödstysta helt absorberade av berättelsen. Efteråt begär de: Magistern läs mer…

    Jag är evolutionstroende och tror att det handlar här, som så ofta, om den allmänmänskliga naturen. Om överlevnadsvärde Vilket då för den hör berättelsen ?

    Andras erfarenhet för bereder för egen kommande, kanske – . erfarenhet. Evolutionen litar inte på förnuft, särskilt hos barn. Evolutionen menar att känsla – gilla eller ogilla – äckligt/snyggt – är oändligt mycket mer pålitligt. Därför gillar barn och vuxna, utan att veta eller uppleva varför. Känslan det är…spännande.Det nitas i minnet, Om det händer mig är jag inte helt oförberedd,
    fast så tänker jag inte. Lite annorlunda än Ricoeur..

    Dobzhansky :
    “Nothing in biology makes sense except in the light of evolution.”

    Gillad av 3 personer

    • Marianne M skriver:

      Ja, vad bra!

      Jag har bara en balkong, men det är mysigt läsa där. I sommar ska jag läsa romaner av Det Goda Samhällets medarbetare Katerina Janouch. Hittade flera böcker prisvärt!

      Gillad av 1 person

  3. Hovs_klipphällar skriver:

    Jadå, intressant tanke och på tal om tiden kan jag påminnas om Marcel Proust, i det han påminns om tiden genom att äta en kaka. Denna kakas smak ger honom associationer till en upplevd dåtid. Som myllrar av olika mer eller mindre egensinniga och speciella figurer.

    För egen del minns jag hur det kunde vara i barndomen, när jag läste en väldig massa böcker. Delvis av nyfikenhet, men dessutom därför att nuet föreföll mig så outhärdligt tråkigt och deprimerande. Jag behövde helt enkelt fly in i böckernas fiktiva verklighet för att slippa nuet.

    Följden av detta kunde bli att jag drabbades av en våg av ångest när boken tog slut. Att vara tillbakakastad i nuets obevekliga tristess tycktes mig med ens outhärdligt.
    Så var det.

    På ytan kunde det tyckas som om nuets verklighet var tämligen uthärdlig — men för mig kändes den verkligheten som att försöka gå på nattgammal is. Som om jag hela tiden löpte risk att falla ner i mörkt iskallt vatten…

    Som vuxen kan jag livligt föreställa mig vad som driver somliga människor att börja med tunga droger. Och för mig var böckerna en drog. De erbjöd en tillflykt från det outhärdliga nuet.

    För den delen kan jag även förstå vad som driver somliga människor att droga ner sig på vänsterns idéer, där kärnan i det hela är att de drömmer om en annan verklighet som förkroppsligas av ett annat samhällssystem. Det är egentligen samma ångest inför det obevekliga nuet, den ångest som kunde drabba mig i barndomen.

    Men medan jag så småningom växte ifrån det här, så verkar många andra fortsätta med sin barnsliga verklighetsflykt. Och då blir det farligt. Det kan bli som ett sektbeteende, en slags kollektiv psykos.

    Hela Sverige är numera drabbat av en sådan psykos, där de som har manipulerat sig fram till maktpositionerna försöker tvinga sig på alla andra med sina vanvettiga verklighetsfrämmande idéer. Detta måste stoppas om vårt samhälle och vår kultur ska ha någon chans att fortleva.

    Gillad av 1 person

    • olle holmqvist skriver:

      ”fly in i böckernas fiktiva verklighet för att slippa nuet.”
      Vi föds in i livet med kunskapen – men utan erfarenheten -att suga på- att i närheten finns mammas varma bröst att suga på. Suga kan jag också utan erfarenhet. Så lär jag mig förstå
      tonlägesspråket som är viktigare och slår ordens betydelse. Så bortåt två års ålder kommer ordens innebörd och så syntaxen, ordens inbördes turordning avgör betydelsen. Och så behovet att höra berättelser, lika starkt som att sova, äta dricka… Så nyss skriftspråket och möjlighet till masskonsumtion av berättelser.

      Masskonsumtion kan bli drog och flykt. Men lagom dem kan sin MacBeth blir knappast därav våldsam,

      Gilla

  4. p kohlin skriver:

    Musik är också berättelser. Om jag lyssnar på t ex Brahms 4:e symfoni som jag hört minst 30 ggr så upplever jag den ofta väldigt annorlunda vid olika tidpunkter trots att jag är belastad med absolut gehör och vet vilken nästa ton blir, musiken är ju exakt densamma varje gång men mitt jag-i nuet avgör hur jag upplever den. Ibland kan samma musik upplevas intetsägande annars djupt engagerande som skapar bilder inom mig. Vad vill jag säga? Håller med Richard om det behov av att komma ifrån nuet vi har men att nuet kan spöka i upplevelsen av berättelsen, har upplevt liknande inom skönlitteratur vid omläsningar. Vi människor personlighetsförändras under livstiden, har skiftande mentala tillstånd och upplevelserna av berättelser skiftar. Att komma bort från nuet är en konstart i sig.

    Gillad av 3 personer

    • olle holmqvist skriver:

      Musik är samspråk utan budskap. Förstärkt – hypernormalt – tonlägespråk, äger rum på det utvecklingsstadium som fortfarande finns som ett lager i vår indivuella utveckling, där vi begriper tonläget, men inte orden – symbolerna.Tala grovt med rösten till ettårsuingen – agressivt: Du är världen sötaste unge o ungen börjar gråta.Tänk er den pressade chefen som just körts över och blek om nosen:väser fram med sammanbitna tänder: – Jag är inte arg, -inte – upprörd. JaG ÄR LUGN BEHÄRSKAD.
      Tomlägessspråk vs lexikalt språk.Vem tror vi på ?Från hotellrummet intill hörs man och kvinna. Upprört samtal.. Fast jag begriper bara tonlägesspråket, inte det lexikala,- orden..

      Musik är flykt ned i ett tidigare, men ännu bevarat, utvecklingsstadium, liksom kroppsbehåring på män. Många har mistat mycket, men får ändå barn och barnbarn – Atavism.

      Gilla

  5. Göran Holmström skriver:

    Det underbara med böcker är att i fiction världen så är allt så enkelt, skurken följer sin logik och hjälten sin.
    Som betraktare, så ligger man ett steg före hjälten, för så fiffigt har författaren ordnat det hela.
    Om man får tro författaren till författarskolan, så räcker det och en”Björn på stranden” för att skriva en kioskvältare av rang.
    Annat är det med verkligheten, där räcker det inte ens att vara så överlägsen att man varvar samtliga i en motorsport gren exempelvis motocross eller det så populära folkrace, tvärtom så väcker det massa andra känslor och inga bra tyvärr.
    Sverige är ett komplicerat land, långt från bokvärldens enkla logiska värld, minns alla bokhjältarna från min uppväxt. Ärrade cyniska män hemkomna från krigets värld, där enda trösten var en rejäl fylla i en sliten ruffig barmiljö. Nästan alltid så kom dom i kontakt med en mycket vacker kvinna, som satt i knipa.
    Så långt matchar verkligheten, dikten nästan full pott på den övningen.
    Men sedan skiter det sig rejält, i boken så hamnar hjälten/hjältarna i prövningar, den kan vara nazistguld som ska hämtas, eller så hittas kartan till Cibola som med sina guldgator löser alla ekonomiska spörsmål. Alternativt en försmådd gangsterkung som ska gömmas på kreativt vis.
    Verkligheten däremot bjuder på en skild kärring med två ungar den ena har klippkort på BUP,
    den andra kunde blivit vettig med en bra fadersfigur, själv har hon en kass ekonomi på grund av ”Otur”, som hon själv säger.
    Till det så finns det ingen skattkarta, endast ett ex som antingen super, eller har spelbekymmer.
    En knasig morsa och en argsint pappa, är det nästan i samtliga scenarion,
    böcker är bättre, verkligheten är tja verkligheten endast.

    Gilla

  6. lookslikeanangel skriver:

    Vem vill bli författare?

    Jag var ett barn som läste mycket. Jag tänkte skriva hur det
    format och lyft mig. Men Gud, det låter som jag beskriver en BH.
    Ja, men då skriver jag om att nästan återskapas. Men Gud,
    det låter som rekonstruktiv kirurgi.

    Så, hur skriver man om något så ja, esoteriskt som litteratur,
    konst, kultur. Hur blir det exoteriskt – tillgängligt!

    Lite intressant att skriva om….

    Gillad av 1 person

  7. BRA TEXT - TACK! skriver:

    BRA TEXT – TACK!

    En orsak – av flera – till ökad oro och ökad grad av konflikter i världen- kan vara att läsandet minskat.

    Gillad av 1 person

  8. Ulf H V skriver:

    Jag ska nog se TV4:s filmatisering av BOK av Agatha CRISTIE .

    Frågan är dock: kommer det fortsätta kännas avkopplande se/läsa om fiktiva mord när det nu skjuts och mördas så mycket i Sverige?

    Gilla

  9. olle reimers skriver:

    Fram till idag har jag i mitt liv läst c:a 5 000 böcker.

    Av dem är kanske hälften romaner och andra berättelser.

    Av de sistnämnda läste jag säkert hälften i åldern 7 – 27.

    Härefter övergick läsandet till mer faktabetonade böcker.

    Under de senaste åren har bokläsandet blivit allt mindre. Mycket av fortbildningen sker på nätet.

    Musiken finns med mig hela tiden. Klassisk musik kan man lyssna på både mer aktivt men också för att ha en ljudvägg när man, som just nu, skriver en kommentar på DGS.

    Kanske handlade det om flykt från tristess. Men jag tycker att det är fel uttryckt. Tristessen är en frånvaro av något. Frånvaron från möjligheten att lära sig något nytt.

    De flesta som skriver här har uppnått mogen ålder eller mer. Vi befinner oss på en annan del av skalan än de som är yngre.

    Genom litteraturen och med musiken som kudde har vi kommit till det stadiet att vi nu har möjlighet att förmedla och uttrycka det vi fått oss till livs genom åren.

    För några år sedan var You Tube för mig det forum där man kunde inbegripa sig i häftiga debatter om ideologier och sakliga förhållanden av samhälleligt intresse. Tonen blev där alltmer hetsig med två tydliga läger.

    DGS har blivit kvintessensen av det livslånga lärandet där förmedlande och insupande av erfarenheter går i växelsång.

    DGS är en samlad erfarenhet som bör användas som en samhällelig kraft. Det måste vi alla här se till. Det är vår skyldighet.

    Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Imponerande siffra. Tyckte jag hade läst mycket, men 5000 är många.
      Känner du dig klokare efter alla böckerna?
      Jag gör inte det efter 2000 plus, mer saknad i att levt ett rätt ordinärt liv, och att med facit i hand så hade man kunnat ta ut svängarna än mer.
      Mvh Göran.

      Gilla

  10. Svante Jonsson skriver:

    Då, nu, sedan, länge reflekterade jag aldrig över tidsuppfattningen hos mig själv. Det var så självklart att vara på väg mot framtiden. Men någon gång runt sekelskiftet lyckades jag traggla mig igenom en amerikansk novellsamling av Norman Mc Lean, ”A river runs through it”. Huvudnovellen, eller hur man ska benämna berättelsen skrevs år 1976, blev film år 1992 och påstods handla om flugfiske. Vilket den gör, men också om så mycket mer. Den skall läsas på engelska, inte på svenska. Tänk om jag inte alls är på väg mot framtiden? Det är tvärt om, framtiden är på väg mot mig. Mc Lean beskriver hur han står still i tidens älv, som en klippa bland andra i forsen. Under klipporna samlas minnena och ur en del klippor sipprar berättelserna fram. Konsekvenserna av vad jag gör och säger medvetet och omedvetet i stort och smått nu, blir den framtid som är nu sedan, tänkte jag långt efter att jag hade läst boken. Inget blev sig likt efter den insikten.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.