Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om den psykiska ohälsan bland unga. Enligt Socialstyrelsen mår vart femte barn i Sverige psykiskt dåligt, en skrämmande hög siffra – särskilt i ett land som för inte så länge sedan gjorde anspråk på att vara en humanitär stormakt. (Det görs förresten fortfarande sådana anspråk då och då, i alla fall från människor som väljer att bortse från verkligheten, men orden ekar tomma och innehållslösa för allt fler medborgare).
Kinesiska styrkor har börjat samlas vid gränsen till Hong Kong, skriver The New Daily. Exakt hur styrkorna utformats är oklart i nuläget, dock uppger Vita Husets presskontor att både militär och beväpnad polis ingår.
Kina har tidigare varnat för att de anser att protesterna i Hong Kong gått för långt. Man har också påstått att det är USA som ”skapat” våldet, något som bestämt tillbakavisas av Vita Huset.
Etablissemanget tycks ha ett styvmoderligt förhållande till svensk kultur. Det är som den där elaka styvmodern i sagorna som ger sina egna barn den bästa maten medan styvbarnet får sitta på golvet och äta rester. Men i fallet etablissemangsmedierna så är det i stället det egna barnet man sätter på golvet medan de upptagna barnen får kalasa vid bordet.
Socialdemokraten Mona Sahlin är knappast den ende inom pk-etablissemanget som tänker på den egna svenska kulturen som något ”töntigt”. Så här svarade hon på en fråga om svensk kultur:
Ofta kommer det rapporter om att det skulle gå dåligt för Macron. Påståendet brukar stödjas med siffror som återger andelen som anser att presidenten har skött sitt ämbete mycket bra. Denna andel har också sjunkit från ca 60 till numera ca 30 procent, för att en tid varit ännu lägre. Men som bilden nedan visar är stödet för honom i nivå med hans närmaste föregångares:
Som Richard Sörman skrev nyligen är vår tid en religiös tid. Det officiellt påbjudna tänkandet – PK-ismen – är en religion exempelvis i bemärkelsen att läran och dess troende härskaror upphöjer vissa dogmer – till exempel ”värdegrunden” och föreställningen om ”allas lika värde” – till lagar som inte behöver diskuteras utan bara inskärpas eftersom de är givna uppifrån och därför till sin natur sanna. Som många andra religioner har PK-ismen också en eskatologi, det vill säga en lära om tillvarons undergång, i det här fallet på grund av människornas synder i form av utsläpp av växthusgaser.
Det har förbryllat mig att PK-sympatisörer jag möter ser ut som intelligenta och i grunden rätt förnuftiga personer, som förstår logiska resonemang. Ändå är det som att dessa egenskaper ”kopplas ur” så fort det gäller svensk migrationspolitik.
Jag tror de flesta av oss inser att om vi erbjuder gratis bostäder, försörjning och välfärd åt alla som tar sig till Sverige och definierar sig som flyktingar, så kommer väldigt många att ta sig till Sverige och definiera sig som flyktingar. Det är inte konstigare än att unga män på 1800-talet vallfärdade till Kalifornien i förhoppningen att hitta guldklimpar på marken.
En av min favoritförfattare är den skrivbegåvade, vackra och (fortfarande relativt) unga nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie. För mitt vidkommande slog hon igenom år 2006 med boken En halv gul sol. Nyligen läste jag den troligen åtminstone delvis självbiografiska Americanah som Adichie publicerade 2013 när hon var 36 år. Den handlar om den unga, välutbildade nigerianska Ifemelu från något slags medelklass som bestämmer sig för att resa till USA och där tvingas utstå en del motgångar innan hon så småningom lyckas göra social och litterär karriär (och sedan återvänder till Nigeria eftersom hon inte kunnat glömma bort sin ungdomskärlek Obinze).
Vill man ge en helhetsbild över de problem vi har att hantera i vårt samtida Sverige är det ofrånkomligt att diskutera de märkliga inslag som finns av en sträng religiositet. Värdegrundskulturen med sin tro på den fulländade godheten, sin besatthet av rättfärdighet och skambeläggning, framstår som vår tids principfasta kristendom. Problemet ska inte underskattas. Ingen sätter sig upp mot Guds allsmäktiga godhet.
Jag minns när jag första gången hörde någon säga att värdegrundshysterin är vår moderna religion. Jag hade själv inte tänkt på det, men det framstod som rimligt. ”Var kommer dårskapen ifrån?
Hur kan svenskarna flytta från ett område så snart andelen invandrare uppgår till fyra procent eller mer – och samtidigt stödja partier som vill att de skall bo kvar, också när andelen invandrare i befolkningen hela tiden ökar?
Jag brukar ondgöra mig över stockholmarnas ängslighet och deras därav följande stela och slutna uppträdande, som vid vardagliga påfrestningar lätt slår över i oartighet och hänsynslöshet. Jag har inte något belägg för denna uppfattning annat än den egna, personliga erfarenheten.
I många år höll jag stånd mot manga, japanska tecknade serier. Jag byggde upp en mental försvarsmur som höll den ute. Men när min son häromdagen bad mig titta på den animerade mangaserien Attack on Titan, då uppstod en spricka i muren. Jag vet inte om jag numera kan titulera mig manga-fan – jag har bara sett några avsnitt av en serie på YouTube – men jag gör inte motstånd längre. Jag är tvärtom välvillig och intresserad. Murar har förresten stor betydelse i handlingen i Attack on Titan. Murarna skyddar mänskligheten mot människoätande jättar.
Det påstås finnas en giftig koppling mellan skärmapparater och sociala medier. Med skärmapparater menar jag smartphones och iPads och andra internetuppkopplade datorer som är tillräckligt små för att barn ska kunna ha dem med sig jämt. Med sociala medier menar jag Facebook och Twitter och Instagram och motsvarande.
Enligt en vitt spridd uppfattning låter höga chefer i Silicon Valley, som alltså jobbar i skärningspunkten mellan skärmapparaterna och de sociala medierna, inte sina barn disponera några skärmapparater alls – eller i varje fall inte dygnet runt.
FRÅGAN:
Bästa Katerina,
Min mamma är en frispråkig massinvandringskritiker och är Sverigedemokrat. Min syster anser att Sverigedemokrater är nazister och har nu hotat med att mamma aldrig mer får träffa sitt (enda) barnbarn, en liten 1-åring, såvida hon inte ändrar ståndpunkt. Vad göra?
Rubrikerna slår emot oss på kvällstidningarnas löpsedlar; fetstil på flammande brandgul bakgrund: Nu kommer EXTREMHETTAN från Sydeuropa! Nu slår hettan från Medelhavet! Det blir 30 grader varmt – en hetta som vi aldrig upplevt tidigare, om medierna får bestämma. Och budskapet är tydligt: Bli rädd! Skrik i panik! Vråla rakt ut! Och endast genom att tro blint på kvällstidningarna, public service och klimat-Greta kan du bli frälst.
För 35 år sedan skrev jag en bok om 1 000 års svensk historia. På spaning efter Moder Sveas själ heter den. Den kom ut i två upplagor och fick ett blandat mottagande. ”Bär helt enkelt genialitetens prägel”, skrev Svenska Dagbladet. ”Lite för prillig”, tyckte Clarté.
Jag hade upptäckt en periodicitet i den svenska historien. Även om föreställningen om att saker återkommer efter ett bestämt mönster alltid till slut visar sig vara fel (utom när det gäller att solen går upp även nästa dag) så har tanken alltid åtnjutit en nästan oemotståndlig intellektuell lockelse.
Snart finns inga ord som är starka nog att beskriva förblindelsen hos de personer som leder vårt land.
Inför Almedalsveckan sa Volvochefen Håkan Samuelsson att han inte lyckades anställa internationellt rörlig arbetskraft till Göteborg:
I en intervju med TT i samband med Almedalsveckan gick Håkan Samuelsson ut med frän kritik mot Göteborg som stad. Han vill samla internationell kompetens från länder som USA, Tyskland och Kina till Volvos ledning. Men det är svårt, konstaterar han. Orsaken är, enligt Samuelsson, brist på skolor, bostäder och känslan av otrygghet för all kriminalitet.
Det blev ett rungande nej till amerikansk bojkott mot Israel när representanthuset röstade om det så kallade BDS-förslaget (Boycott, Divestment and Sanctions movement) i tisdags. Demokrater såväl som republikaner fördömde BDS-förslaget och det röstades ner med 398 röster mot 17.
Vi närmar oss augusti, och därmed också kräftans tid. Numera är det förstås tillåtet att fånga och äta kräftor året om och begreppet kräftpremiär är kanske inte fullt så gångbart längre. Men oavsett vad lagen och almanackan säger så är det just nu som jag börjar längta efter de rödskaliga läckerheterna och de traditionella kräftskivorna. Jag kan liksom inte få ur kräftpremiären ur mitt medvetande.
Kräftpremiären har sin grund i att det under lång tid var förbjudet att fiska kräftor mellan november och den 7 augusti.
Finns det något vi diskuterat så mycket i Sverige de senaste åren som vad vi får diskutera? Har vi talat om något annat än konformism och social åsiktskontroll? Sanningen är den att svensk pk-kultur är en öppen bok för alla som vill studera hur människors påstått fria tänkande kan styras av sociala processer. Svenska sociologer borde hjälpa oss att förstå detta bättre, men verkar inte ha den distans som krävs.
Vill man ge en helhetsbild över de problem vi har att hantera idag i Sverige är det svårt att komma förbi ämnet social anpassning. Människor vågar inte sticka ut. De är rädda för konsekvenserna av att ha fel åsikter.
Var nazismen en högerextrem rörelse? Ja, enligt 99 procent av all information i media. Och fascismen? Givetvis, enligt samma röster.
Studio 1 i statsradion handlade 10 juli om högerextremism. Nazism och fascism fick den stämpeln. Begreppet upprepades ungefär en gång i minuten.
Jag har inget emot en kritisk granskning av nazism och fascism, tvärtom. Frågan är bara: är ”högerextremism” en korrekt beteckning på de rörelserna? Mitt svar är ett bestämt nej.
Troligen vilar alla samhällsskick på någon helig myt som inte får ifrågasättas. Med myt menar jag en grundläggande föreställning om att det som makten vill och gör är förankrat i tillvarons djupaste väsen. För några hundra år sedan ansågs kungen i många länder vara tillsatt av Gud.
Liksom Gud kunde han göra mirakel. Att förbryta sig mot kungen var att synda mot själva tillvaron. Därför fick Damiens, som försökt mörda kung Ludvig XV av Frankrike, det grymmaste straff, bland annat omfattande kroppens sönderslitande i fyra delar genom att hästar drog i brottslingens armar och ben, som samtiden kunde upptänka.
Brittiska BBC har slarvat bort mobiltelefoner och bärbara datorer till ett värde av närmare 550 000 pund (omkring 6,4 miljoner kronor) på bara fem år – en summa stor nog för att bekosta fler än 3500 TV-licenser. Det visar en undersökning som gjorts bland BBC:s personal.
För sådär 30 år sen öppnades järnridån. Alla vi som växt upp på den rätta sidan kunde för en billig penning köpa ett interrailkort och åka genom ett tiotal tidigare förbjudna länder. Under en månad 1993 passerade jag ett stort antal gränser och bara två gånger stötte jag på patrull. Ena gången när jag av misstag hamnade i Vitryssland och andra gången när jag försökte ta genvägen över Serbien, som enligt några vänliga men mycket bestämda gränsvakter just då befann sig i krig med Sverige (Sveriges statsminister hette vid tillfället Carl Bildt).
Det finns en allmän föreställning i Sverige och en del andra länder av innebörd att den viktigaste politiska konfliktlinjen går mellan eliter och populister. Själv tycker jag att den analysen, om man nu kan använda ett så högtidligt uttryck i detta sammanhang, är alldeles för oprecis. Men jag ska inte vara någon prinsessa på ärten så kör för att eliter och populister står i harnesk mot varandra.
I detta schema är jag populist. Nu ska jag tala om varför jag inte gillar eliten (eller politikerväldet med tillhörande stödtrupper, exempelvis anställda på statstelevisionen och det bidragsförsörjda trasproletariatet av inhemskt eller utländskt ursprung, som jag för egen del hellre skulle välja att beskriva mina motståndare).
Fler än 43 000 papperslösa migranter stoppades av mexikansk polis under de första 40 dagarna efter att Mexiko och USA nådde en överenskommelse om migrationen. Det innebär ett medeltal på drygt 1000 arresteringar per dag mellan den 8 juni och 9 juli, viket är en ökning med nära 90 procent jämfört med mars i år.
De ensamkommande, vilka är det? Jag har hittat en blogg som heter ”Apostaten”, en apostat är en avfälling, i detta fall från islam. Skribenten presenterar sig som Emran Mohammedi. Han skriver att han kommer från Afghanistan, men växte upp i Iran.
Emran vill stanna i Sverige eftersom livet är, som han uttrycker det, ”tufft” i Iran. Han menar dessutom att det skulle vara farligt för honom att återvända eftersom han är ex-muslim. I ett blogginlägg från den 19 juli vill Emran visa att hans avfall är äkta genom att bränna en Koran. Han spelade även in en video:
Folkutbyte är ett kontroversiellt ord idag. Utanför etablissemangsmedierna stöter man på kritiker av dagens invandringspolitik som menar att vi i vår tid upplever ett folkutbyte, det vill säga att ”gammelsvenskarna” blir färre och så småningom kommer att bytas ut mot ”nysvenskarna”. Jag tänker inte diskutera denna uppfattning här, utan tänkte i stället passa på att säga något om ett folkutbyte som skett långt tidigare i vår historia.
De indoeuropeiska språken talas i dag av cirka 3 miljarder modersmålstalare, vilket gör den till den största språkfamiljen.
Ett problem vid mätningar av vissa tillstånd och föremål är att själva mätandet påverkar det som skall mätas. Detta fenomen dyker upp också utanför naturvetenskapen.
När djävulen förde upp Jesus på berget ville han fresta honom med åsynen av världens alla härligheter. Det var hans avsikt. Vilken var Jesu avsikt? Varför följde han med upp på berget? Jag tror att han ville undvika just denna mäteffekt.
Det amerikanska läkemedels- och medicinteknikföretaget Johnson & Johnson skakas av en mängd anmälningar om att deras babypuder och andra talkprodukter orsakar cancer. Över 14 000 stämningar har riktats mot företaget, som nu står inför flera rättegångar. Företaget anklagas också för att ha gjort stora vinster på beroendeframkallande läkemedel, vilket utreds av en domstol i Oklahoma.
För några dagar sedan var jag och min man hemma hos några gamla vänner. Efter att ha avhandlat diverse minnen och uppdateringar om vad som hänt sedan sist vi sågs kom vi in på det som folk numera alltid kommer in på, nämligen Sveriges allmänna förfall. Och nej, det är ingen inbillning på grund av ”rysk påverkan” eller för att det finns journalister som fräckt nog avslöjar sådant som DN väljer att inte skriva om, utan en verklighet som väldigt många vanliga människor lever i.
Jag har inte läst Donald Trumps The Art of the Deal vilket jag nog borde göra för att försöka förstå hans internationella umgängesstil som är så väsensskild från traditionell diplomati.
Min erfarenhet av internationella förhandlingar är ytterst begränsad. Det har mest handlat om att skriva avtal med något u-land om svenskt bistånd. I praktiken innebär det att Sverige lovar bort några hundra miljoner kronor till något visst land att spenderas på olika projekt under en viss period. Att klara sådana förhandlingar är inte så svårt eftersom Sverige normalt inte vill ha något särskilt för pengarna. Det kan hända att den svenska förhandlingsdelegationen kräver att mottagarlandet gör en eller annan gest – till exempel att lova att sluta förfölja homosexuella – för att Sverige ska ha ryggen fri om den internationella böglobbyn eller andra aktivister börjar bråka. Sådana förhandlingar är som en varm, smeksam sommarvind.
