Idag är det den 29 maj, dagen då Konstantinopel föll år 1453. Det bysantinska rikets huvudstad intogs av turksultanen Mehmet II, vilket innebar rikets slutgiltiga undergång. Mehmet fick namnet ”Erövraren” och gjorde Konstantinopel till huvudstad i sitt islamiska imperium.
Det som vi kallar det bysantinska riket kallades av dess invånare för Rom. Och de kallade följaktligen sig själva romare.
Det Goda Samhället publicerar idag en text av Magnus Westerberg om hur man kan älska en stad. I Lärkstaden i Stockholm stod det förflutna och väntade och gav inspiration till studier i filosofi och litteratur. Vid ett nyligen gjort återbesök stod allting kvar.
Jag hade alltid tyckt om kvarteren runt korsningen Odengatan/Birger Jarslgatan. De präglades av en blandning av Swedish grace, jugend och nationalromantik. Arkitekturhögskolans enformiga, gråa fasader lite längre bort i riktning mot Karlavägen bröt blandningen av stilar. ”Arki”, som skolan kallades, retade Östermalmsborna tack vare sin brutalistiska fasad.
En av de konstigaste grejorna med det mänskliga samhället, i varje fall det moderna svenska, är att vi handlar utan att ha funderat så särskilt på grundfrågorna.
En grundfråga som aldrig kommer att få något slutgiltigt svar men som likafullt bör ställas är hur människan är beskaffad. Om du tror att det är en onödig struntsak utan praktisk betydelse så har du fel. Till exempel har svaret avgörande betydelse för pedagogiken i skolan.
Internetjättar som Facebook, Twitter och Google, kommer att utsättas för ökad press när det gäller extremism online. Det sa den brittisk utrikesministern Boris Johnson inför ett möte med andra europeiska utrikesministrar i Luxemburg i måndags.
Det är särskilt viktigt nu, efter IS splittring, menar Johnson.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 25/5) pratar Eddie (Mohamed Omar) med den småländske författaren Jeremiah Björkman. Tidigare denna månad (20/5) skrev Björkman en rolig betraktelse på sin blogg: ”Det renrasiga Stockholm”.
I artikeln visar Björkman man på ett nytt sätt att använda vänsterbegreppet ”kulturrasism”:
Om man bara tar del av svensk dagspress kan valet av Donald Trump som president i USA framstå som helt obegripligt. Men president Trump appellerar till en djupt rotad patriotism i den amerikanska kulturen och hans slogan om att göra Amerika stort igen är genialisk i sin enkelhet och sitt optimistiska budskap. Till sina motståndares förtret levererar han dessutom resultat.
Med arbetslösheten nere på 3,6 %, den lägsta sedan 1969, med drygt 23 miljarder dollar i besparingar från 176 federala avregleringsåtgärder enbart under 2018, med erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad, med tullförhandlingar med Kina
De brittiska nyhetskanalerna BBC och Sky News anklagas för att ha vinklat rapporteringen om EU-valet. Tittarna menar att Brexitpartiet varit underrepresenterat i rapporteringen, och på Twitter har hundratals användare klagat över vad de kallar kanalens uppenbara partiskhet.
När Sovjetunionen kollapsade var det lätt att förledas att tro att detta även skulle leda till en kollaps för kommunismen, och för det sovjetiska samhällssystemet. Under några berusande år såg det också ut att faktiskt kunna bli så. Kommunistiska regimer föll som käglor. En del började tro att liberalismen hade triumferat och att vi hade nått historiens slut. Tre decennier senare tvingas vi konstatera att detta var en from men föga realistisk förhoppning.
Och så var det då klart, det svenska valresultatet i EU-valet. Och även om Miljöpartiets Maria Ferm, med uppenbart bristande mattekunskaper, lyckades med konststycket att vända ett tapp på 3.8 procentenheter till en jätteseger, så var det i alla fall uppenbart för alla andra att Miljöpartiet inte längre har väljarnas förtroende.
Med tanke på hur MP, i regeringsställning, fattat beslut efter beslut som väljarna är öppet kritiska mot är det naturligtvis inte särskilt förvånande. Men partiets representanter är lika tårögt glada ändå.
I Storbritannien åtalas nu den 58-årige John Letts och hans 56-åriga hustru, bokförläggaren Sally Lane, för att ha finansierat terrorism. Deras son Jack, kallad Jihadi Jack av brittiska medier, reste till Irak och Syrien i maj 2014 för att begå terrorbrott för IS och paret skickade pengar till honom under hans vistelse.
Sverige är bra. Svenskarna är snälla människor. Snälla, väluppfostrade och artiga. Vi tror varandra om gott därför att vi lever bland människor som gör en sådan tro befogad. En muntlig överenskommelse som inte ens behöver gå så långt som till ett handslag är ett gällande avtal. När någon bryter mot vårt civiliserade regelverk, till exempel en hantverkare som inte kommer på utsatt tid, är händelsen så märkvärdig att vi till och med blir upprörda. Vi har tillit.
Vi begriper inte att alla inte är som vi. Vi förstår inte hur unikt märkvärdig vår tillitskultur är.
Första gången jag besökte Stockholm var jag sex, sju år. Jag kom hit med mamma och pappa och vi bodde några nätter på ett pensionat på Kungsholmen. Pensionatet drevs av en äldre dam, och mina föräldrar kände henne väl, eftersom de hade bott där under sina Stockholmsbesök sedan de träffades i slutet av 1940-talet. Det var en vacker stadsvåning med högt i tak, spegeldörrar och utsikt över Tegelbacken.
Det finns kvinnor på vänsterkanten som kraftigt ogillar män, framförallt vita medelålders män. Annie Lööf raljerar över ”vita män”, Gudrun Schyman anser att alla män är talibaner, sångerskan Zara Larsson hatar vita män, Åsa Romson hävdar att all världens problem beror på vita medelålders män som äter kött, likaså Isabella Lövin. En skribent, Olga Lännevall, som kallar sig för ”vänsterfitta” och feministen Cissi Wallin har liknande tankegångar.
Det vore kanske dags för dessa ohistoriska och, i vissa fall, obildade kvinnor att betänka en sak. Nämligen att civilisationens framsteg, i princip, beror helt och hållet på just män.
Sigurd Glans och Dieter Strand låter i sin bok Europa i ruiner från 1995 många ögonvittnen berätta om sina upplevelser under de sista dagarna av andra världskriget. Jag minns många av dem, som den sovjetiska journalistens berättelse: En blond ung kvinna med flätor går längs kanten på en grusväg. En lastbil med sovjetiska soldater passerar henne. En soldat grymtar ”Djävla tyska” och skjuter henne. Kvinnan visar sig vara ryska, tvångsarbetare i tyskt jordbruk.
Antalet antisemitiska hatbrott i Tyskland har ökat stadigt de senaste åren. Tyska judar varnas nu för att bära kippa offentligt.
Tysklands justitieminister Katarina Barley säger att ökningen av antisemitiska brott är en skam för Tyskland, men säger att polisen är vaksam.
Än så länge är cigarrernas värld ett safe space, ett tryggt rum, som den politiska korrekthetens trupper inte har invaderat. Det kan bero på att cigarrernas värld till stor del är en subkultur. De röks i slutna rum. Cigarrer är ganska dyra också – ungefär som en flaska vin.
Därför kan man i cigarrernas värld hitta en nya världen-romantik som vänsterns rättvisekrigare (social justice warriors) skulle uppleva som provocerande – om de kände till den.
Svenska staten låter genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) göra olika vetenskapliga studier om svenska islamiska organisationer har kopplingar till det Muslimska Brödraskapet.
Johan Westerholm på ledarsidorna.se skriver att det Muslimska Brödraskapet är ”ett säkerhetspolitiskt problem [vilket] är vida känt i hela det fria väst och en bedömning som delas av reforminriktade imamer samt ledande internationella experter på området” (Om du tänkt ge ett bidrag till Det Goda Samhället så skänk även Johan en peng). Brödraskapet är terroristklassat och förbjudet i Egypten, där det uppstod, och kan komma att bli det även i USA.
Ulf Lundells nya bok är en medvetet fragmentarisk men stundtals vacker beskrivning av en tillvaro i leda och vilsenhet. Tillbakablickarna på den lyckliga barndomen ger en vink om historiens och ursprungets betydelse i våra liv. Tyvärr läser Lundell bara mainstreammedia, vilket märks i de politiska diskussioner som förs i boken.
Ulf Lundell har i dagarna givit ut sin nya bok ”Vardagar 2” (Wahlström och Widstrand, 671 s.) som är en redogörelse i dagboksform för författarens vardagsliv under hela 2018.
Ett demokratiskt system fungerar endast om den förlorande sidan i ett val accepterar valutslaget. Detta är något så självklart att det knappast diskuteras. Men det borde det.
Jag anser att det är en absolut och ovillkorlig mänsklig rättighet att få ha, och även att få framföra, en avvikande uppfattning. Detta är en av grunderna för hela det demokratiska systemet. På denna rättighet är den västerländska civilisationen byggd. Olika länder kan därefter utforma olika slags representationsformer och vart land väljer så sin modell.
Facebook tillåter fortfarande terrorinnehåll – och genererar också automatiskt tackvideos till dem som postar innehållet. Det visar en […]
”Ska en 12-åring ha en jacka som kostar 7 000 kronor är en fråga man kan ställa sig. Ju dyrare föremål och ju större skillnader det finns i samhället, desto större incitament finns det så klart att råna. Det är ett lackmuspapper på hur samhället ser ut. ”
Så säger polisen Hampus Johannesson i en intervju i tidningen Mitti, med anledning av den markanta ökningen av personrån mot barn och ungdomar.
Fransmannen Émile Durkheim var tillsammans med tysken Max Weber sociologins grundare. De var ungefär lika gamla, Durkheim föddes 1864 och Weber 1858. Ibland räknas även Karl Marx, född 1818, till grundarna.
Det sena 1800-talet var besatt av vetenskapliga ambitioner. Den industriella revolutionen pågick för fullt och en helt ny värld rullades ut inför människornas häpna ögon. Inget gammalt gick att lita på. Durkheim ansåg att alla idéer som folk tidigare haft om samhället var fördomar.
Elgiganten logistik på Torsvik i Jönköping förbjöd anställda att prata hemspråk på rasterna. Ett bra privat initiativ, tycker jag, som främjar integrationen i den svenska kulturen och gemenskapen. Att vara på en svensk arbetsplats hela dagarna, fem dagar i veckar, kan göra mer för svenskan och socialisationen än SFI. I en SFI-klass är alla elever invandrare och man kan umgås med sina landsmän på rasterna.
”För att undvika utanförskap, så har vi svenska som gemensamt språk på vår arbetsplats under arbetstid. Vi uppmuntrar även att vi, i största mån, tar hänsyn till detta under raster”, säger Per Hansson, platschef till Jönköpings-Posten.
Jag hamnade på ett grannskapsmöte. Det kom ett dussintal boende, några lokalpolitiker samt ett par myndighetspersoner. Ämnet var trafiken i centrum som stör något förskräckligt, inte minst nattetid. Det parkeras i cykelfilerna, det tomgångskörs och det tutas. Några av de boende med fönster mot torget sa att de fick sova kanske tre timmar i taget för sedan blev de väckta av oljudet och stöket.
Det pratades och pladdrades förstås hit och dit under mötet utan någon särskild styrsel. Det brukar vara så i bostadsrättsföreningar och på grannskapsmöten och i andra demokratiska församlingar.
I den tid som är vår frodas nyorden som aldrig förr. Och det är inte särskilt konstigt Det krävs hela tiden nya ord och uttryck för att normalisera fenomen som i grunden ter sig absurda och extrema för medborgarna. Ta detta med klimatångest och flygskam, till exempel. Om tillräckligt många medier upprepar orden tillräckligt många gånger så börjar folk snart fundera på om det är onormalt att inte lida av detta – och vem vill vara onormal?
Maj är ännu inte slut. Den 5 maj skrev jag här på Det Goda Samhället om personifikationen av maj i svenska traditioner och svensk diktning. I engelsk tradition förekommer en figur som kallas majdrottningen. En flicka utkoras till majdrottning den första maj, kröns i blomsterkrans och hyllas. I Sverige har vi haft majgreve och majgrevinna. Den senare kunde också kallas majbrud. Hon uppträdde också vid pingsten och kallades då pingstbrud.
I diktningen har jag upptäckt hur våren uppträtt som både kvinnlig och manlig figur. Men mest vanligt är att våren möter oss som en ung flicka, som i Alice Tegnérs sång ”Majas visa” från 1897. Visan besjunger flickan Maja som föddes i maj ”när göken gol”:
FRÅGAN:
Hej Katerina,
Tack för dina kloka svar. Jag är en kvinna som närmar mig 50 och det här är en fråga som jag brottats med ett tag. Ibland känns det bättre, ibland sämre. Just nu är jag i en svacka. Det handlar om sociala medier och att så många visar upp sig, hur lyckade de är, hur mycket de tränar och hur trevligt de har med sina vänner. Nya kärlekar visar man också gärna upp och det är idel hjärtan och solsken. Ja, jag kanske låter bitter men jag får inte riktigt ihop det… Många gånger luktar det tillrättalagd fasad! Varför har man så stort behov av att visa upp denna ”lycka”, finns den inte om den inte förevigas på bild?
Det är många som sörjer nu. Det sista avsnittet av populäraste teveserie Game of Thrones sändes söndagen den 19 maj. Den episka fantasysagan varade i åtta år. Förutom sorg var det många fans som kände besvikelse. Den slutade med ett pip snarare än med ett skräll.
Jag blev dock inte besviken, utan lättad. Jag hade faktiskt befarat något värre. Slutet som vi fick uppfyllde visserligen inte mina förväntningar, men det visar att det politiskt-korrekta greppet om underhållningsindustrin inte är totalt. Det blev ingen härskarinna på Järntronen som skulle ”befria” världen och bygga upp en mångkulturell, jämställd utopi. Det blev en vit man – Bran den brutne. Han är visserligen krympling och oförmögen att avla barn.
Snart är det EU-val och inför detta går självaste MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut och förmanar oss svennebananer att ”hålla huvudet kallt”. Den onde ryssen pumpar nämligen ut fejk news här i väst – ofta via det likaledes suspekta USA – för att vi ska luras att tro att det finns problem i vårt välfärdssamhälle.
”Det finns en pågående generell kampanj där främmande makt försöker få oss att ändra uppfattning om vårt land”, säger myndighetens enhetschef Mikael Tofvesson i en intervju i Aftonbladet och han förklarar också att ”Ju närmare valet vi kommer, desto större är risken att man försöker sprida rena lögner”.
När samhällen ska försöka lösa något problem kan de ofta välja mellan två helt olikartade metoder. Den första kallas spermiemetoden. Den är helt decentraliserad och subsidiär. Man skickar ut några hundra miljoner pigga försök som sannolikt kommer att misslyckas allihop. Om ett av försöken lyckas är det en stor triumf. Man kan tycka att metoden verkar slösaktig och därför dömd till undergång. Men om man betänker att miljontals sådana emissioner inträffar i varje ögonblick på jordens yta så inser man möjligen metodens potential. Den som har svårt att rent intellektuellt ta till sig metodens kraft behöver bara betrakta resultatet för att bli övertygad.
DET GODA SAMHÄLLET 