Patrik Engellau: Ett äktenskap

Patrik Engellau

En ständigt återkommande fråga är vilket slags relation som råder mellan politikerväldet och journalistkåren. Är politikerna nickedockor i medias dockteater eller är journalisterna bara gläfsande knähundar som gömmer sig i sina officiner när makten ryter åt dem?

För tillfället råkar jag läsa en bra bok av en författare jag tidigare aldrig hört talas om, Wallace Stegner. Boken heter Vad jag bevarat. Två av huvudfigurerna är paret Sid och Charity. Sid är universitetslärare i litteraturhistoria. Hustrun Charity vill att Sid ska göra karriär i sin värld vilket betyder att få allt högre positioner på allt finare universitet. Men maken är inte så ambitiös som Charity skulle önska. Hon skäller hela tiden på honom för att han ska satsa mer målmedvetet på den akademiska framgången och därmed öka sin – och indirekt Charitys – prestige.

Så är det, enligt min uppfattning, också med politiker och journalister. De står i grunden på samma sida. Politikerna är Sid och journalisterna Charity. De har sina käbbel men om man synar deras gruff så handlar det nästan alltid om att politikerna har underlåtit att flytta fram sina positioner och ta sig mer makt.

När jag skriver detta – lördagen den 20 juli 2019 – är huvudnyheten på Dagens Nyheters förstasida att ”ny medicin kan hjälpa migrändrabbade”. Många patienter blir helt befriade från sjukdomen. ”Men alla får inte behandling… det är inte alla landsting som vill att den kostsamma medicinen används”. Visst ligger det ett element av kritik mot de ansvariga politikerna i texten, men kritiken betyder bara att politikerna underlåtit att skaffa sig tillräckligt med pengar och makt för att dela ut den kostsamma medicinen Aimovig till alla behövande. Journalistik handlar numera till stor del om att milt piska politikerna för att de ska flytta fram positionerna och styra mer. Det är som när Charity gav Sid bannor för att han inte skrev tillräckligt med litteraturvetenskapligt meriterande texter och därför inte fick det avancemang som hon önskade.

Jag upptäckte journalisternas Charity-syndrom för många år sedan i en lokaltidning vars journalister hade hittat en gammal kvinna som bodde ensligt och ibland hade svårt med mathållningen. Nyheten var ”Elsa, 82, svälter. Vad gör kommunalrådet?” Visst. Kommunalrådet kunde ju öka sitt inflytande över det civila samhället genom att höja skatterna och inrätta en ny avdelning inom kommunens socialförvaltning med uppgift att undersöka, förebygga och vidta åtgärder mot alla slags olägenheter som befolkningen kan råka ut för.

Journalisternas och politikernas gemensamma projekt är att förmå staten att växa. Att detta är bra för politikerna – enligt principen att alla organisationer vill ha mer pengar och mer makt – är lätt att förstå. Men varför är journalisterna sådana entusiaster? Jag tror att det beror på att intellektuella personer i Sverige – vilket kan definieras som personer som försörjer sig på sin läs- och skrivkunnighet – sedan femhundra år tillbaka, när Gustav Vasa gjorde de tidigare katolska prästerna till protestanter och statsanställda, varit statens lydiga tjänare.

Men att vara statens lydiga tjänare betyder inte att vara makthavarnas rövslickare även om sådant förstås förekommer. Journalisternas viktigaste uppgift är som sagt att bereda väg för nya statliga engagemang. Därför är det självklart att media med all kraft stödjer samhällsomdanande projekt som den storskaliga invandringen och en klimatpolitik med tilltagande drakoniska ambitioner.

Nästan lika viktigt är det att journalisterna värnar om systemets legitimitet vilket de gör genom att jaga och avslöja politiker som begår felsteg som till exempel att åka på semester på skattebetalarnas bekostnad. Att värna om det politiska systemet ingår i journalistikens plikter. I viss bemärkelse är det ett tecken på medias makt att de efter ett drev kan förmå en framstående politiker att avgå. Men samtidigt handlar det om att avlägsna ett ruttet äpple för att de andra äpplena i tunnan ska slippa rötan och framför allt om att bevara systemet.

Jag tror att det är detta medfödda systembevarande nit som förklarar medias raseri mot uppstickare – ”populister” – som exempelvis sverigedemokraterna i Sverige. Samma lördag som Dagens Nyheter på första sidan pekade på en vit fläck i välfärden, alltså den ojämlika förskrivningen av migränmedicin, handlade förstaledaren om att Sverige borde skriva om regeringsformen för att förhindra att ”ett odemokratiskt parti” som kommer till makten får samma maktbefogenheter som svenska regeringar hittills haft. (Det vore alldeles utmärkt att införa mer av Montesquieus idéer i den svenska konstitutionen vilket tidningen föreslår. Själv har jag tjatat om det sedan 1988. Men det är lite lumpet av ledarredaktionen att börja bry sig om de demokratiska grundprinciperna först när redaktörerna oroar sig för att sverigedemokraterna ska få något att säga till om. Fast om Dagens Nyheter får till en författningsdomstol i Sverige så struntar jag i motiven.)

34 reaktioner på ”Patrik Engellau: Ett äktenskap

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Att ”Journalisternas viktigaste uppgift är att bereda väg för nya statliga engagemang” framgår tydligt av att t.ex. SVT och SR ständigt tjatar om att ”forskare” har funnit nya ”brister” som kräver mer pengar från skattebetalarna för att åtgärdas. Skattebetalarna tvingas även att försörja både public service genom en särskild skatt och MSM med bidrag för att de skall fortsätta att tjata om detta.

    Gillad av 3 personer

    • Daniel skriver:

      En renodlad teori:
      Maktförskjutningen från nationalstaten till de globala intressena sker i slow-motion och inför öppen ridå.
      Mediaföretagen har de senaste 20 åren konsoliderats till globala aktörer, ofta från ursprungligen lokala/nationella spelare. Rätt ledar-chefspositioner och nyckelpersoner sätts in. Resten löser sig av sig själv över tid. Anställda journalister är som arbetstagare i övrigt, de rättar sig efter företagsledningen och nyckelpersoner. Vill inte göra ”fel”, ingå i gemenskapen och framförallt behålla jobbet och förmånerna. Ju mer ”rätt” du tänker desto bättre karriärväg. En ny företagskultur skapas, det s k strukturkapitalet.

      Politiken konsolideras motsvarande genom EU, nationalstatens politiker förvandlas till ”anställda” följare. Ju mer rätt du tänker desto bättre karriärväg. En ny politikerkultur skapas.
      Makt kräver pengar, detta säkerställs genom konsumtion. Konsumtion kräver köpkraft, i regioner med låg köpkraft (och fel konsumtionsmönster) flyttas denna genom migration till länder med låg statsskuld, hög skatt, god välfärd och hög köpkraft. Kapitalet förflyttas därmed från nationalstaten (genom skatter/skuldsättning) till de globala intressena. De globala intressena äger media och finansierar eliten inom politiken.
      I och med att köpkraften späs ut via migration, köpkraft per capita minskar, men konsumtionen totalt ökar genom volym hålls inflationen (mätt i konsumentprisindex) i schack. Därmed kan styrränta vara låg/negativ vilket leder till ökad konsumtion och ökad skuldsättning. Skuldsättning håller medborgare i schack.

      Gilla

  2. Aurora skriver:

    Skribenten Ahlienus (idag) hänvisar till att M har många kloka och kunniga medlemmar i sitt parti men väljer hårdnackat att inte vara den opposition de kunde vara. Huruvida det råder ett äktenskap mellan politiker och journalister och jämförelsen med paret i boken är ointressant. Det enda som kan stoppa vansinnet är om alla de kloka och kunniga M-medlemmarna slutade att rösta på M.

    Gillad av 6 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    Men varför förde reformationen till ständiga krav på större despotism? För att staten/regeringen/kungen är ställföreträdande för Gud sedan Gud dött, och Gud är som bekant allsmäktig, vilket faktum förorsakade reformationen till att börja med.

    Gillad av 3 personer

    • Rutger skriver:

      Det där med att media systembevarande skulle förklara motståndet mot SD känns inte fullt solklart. SD är ju inget parti som vill avlöva politikernas deras makt, bara att kraften och pengarna ska användas för vår egen befolkning istället för andra länders. Det borde väl en person vars primära mål är att bevara systemet kunna finna acceptabelt.

      Om jag själv skulle gissa vilt om medias ovilja mot SDskulle jag säga det är en kombo av orsaker. Av dessa kanske främst avsaknad av ekonomisk skolning och naivitet betydande de tror migrationen inte kostar något, eller kanske tom är en stor vinst. I det perspektivet blir SDs politik bara njugghet, rasism och inskränkt förståelse för de ekonomiska konsekvenserna.

      Vanligt sunt tänkande tror jag inte kan förstå hur korkade journalister kan vara.Privat talade jag med en mediajeppe om förekomsten av privatlärare i svenska till migranter bekostat av staten. Denne tyckte det var en lysande ide för det gav en massa jobb……

      Gilla

  4. Eva Danielsson skriver:

    En författningsdomstol vore bra. Mycket bra. Men fler mediciner behövs för det svenska demokratiska systemets chans till ett friskare liv. Tydligast behövs rejält höjda och tydliga krav för medborgarskap kombinerat med att medborgarskap bör krävas för rösträtt även till kommunvalet. Plus rejält höjd rösträttsålder naturligtvis. Väljare bör ju i princip vara självförsörjande medborgare. Det är ju deras pengar det handlar om.
    Fler förslag, exvis slopa regeringens enväldiga utnämningsrätt? Återinföra tjänstemannaansvar och riksrätt? En tidsgräns för rikspolitiska uppdrag och att lönesättning och förmåner bestäms av tillfälligt ihopsatta grupper. Allt för att motverka politik som en välbetald yrkeskarriär och motverka korruption. Färre riksdagsledamöter eller en tvåkammarriksdag igen i någon form? Skilda valdagar. Åttaprocentsspärr?
    Att ett 28%parti kan ges så dominerande makt som socialdemokratin har här, är i alla fall inte bara sjukt, det blir ett dödligt system. Som utplånar svenska folkets frihet, självständighet och vår gemensamma kultur och det nationella självbestämmandet.
    Om jag har förstått rätt så var den amerikanska konstitutionen från början tänkt inte bara att dela upp makten mellan olika funktioner utan också att dessa skulle utses på olika sätt. Founding Fathers såg en fara i att maktens alla delar skulle väljas av folket, så senaten undantogs från det, precis som Högsta domstolen. Medan presidenten och kongressen skulle vara folkvalda. Allt gick ut på att motverka att presidenten eller någon annan del skulle få för stor oinskränkt makt. Tyvärr lyckades man inte hålla på detta med senaten och i modern tid spelar lobbyorganisationer, aktivister och media också en betydande roll. Både inom den politiska sfären och inom samhällets alla delar. Där liksom här. Väldigt tröttsamt.

    Gillad av 4 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Nej, en författningsdomstol vore under rådande rättspositivistoska paradigm en katastrof. Det skulle vara en ovald despot liknande Europadomstolen, som fattar politiska beslut utan varje demokratiska mandat och utan legitimitet. Det är illa nog som det är.

      Gillad av 8 personer

      • Mv skriver:

        Ja vi måste inse att vi lever i förrädartiden, alla nya åtgärder kommer att leda till mer förtryck för förrädarna kommer att vända allt till sin fördel. PERSONERNA måste bort.

        Gillad av 6 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Östman och MV
        Jag kan inte juridik men nog finns det väl en risk för godtycke med naturrätt likaväl som det politiserade med rättspositivism som kan fjärma sig för långt ifrån ett folkligt rättsmedvetande, det vi upplever i dagens läge. Men förutsätter inte naturrätten att alla har liknande moral, även de med makt, och att man tror att människor är moraliska, rentav rättrådiga och goda, innerst inne. Vilket inte jag tror på. Det principiella med rättspositivism – att fru Justitia ska vara blind med juridisk likabehandling – och det normbevarande med naturrätt borde väl vara en bra sammanflätning, men jag kan ha missuppfattat begreppen.
        En författningsdomstol ska väl bara bevaka att riksdagen inte klubbar igenom lagar som går emot eller perforerar grundlagen. Och där behöver vi först en översyn av grundlagarna, kanske den gamla regeringsformen från 1809 i stora delar var bättre? Man behöver byta ut personerna i den här sfären, ja absolut, och utnämningsrätten som tillåter sittande regering enväldigt att utse domare, ledamöter, generaldirektörer m m, den måste skrotas. En regering bör inte få utse ledamöterna i en tänkt författningsdomstol lika lite som de enväldigt, som nu, borde få utse ledamöter och ordföranden till högsta domstolen.

        Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Nej, du återger bara Axel Hägerströms förvirrade pladder. Det bygger på falska abstraktioner och inte på verkligheten. Vi skall inte starta från noll, det kan man inte, utan bygga på etablerade sedvanor. Det löser knuten.

        Gilla

    • bejji skriver:

      ”regeringens enväldiga utnämningsrätt” – ja, den hade C och L kunnat avsluta både efter förra valet 2014 och överenskommelsen då, samt även vid JÖK-en i år. Men Lööf och Björklund och deras partikumpaner ville inte. Så därför får man vänja sig vid sossarnas bisarra chefsutnämningar inom t.ex. MSB, UD, det s.k. rättsväsendet, etc.

      Gilla

  5. Observatör skriver:

    Mitt intryck är att politiker och journalister våldsamt överskattar pressens opinionsbildande förmåga. Människors åsikter formas av iakttagelser i verkligheten och inte av vad man läser i tidningen. Detta gör att politiker och väljare lätt hamnar i otakt med varandra.

    Gilla

      • Observatör skriver:

        Många vet inte vad de röstar på. Andra lever i en skyddad tillvaro. Åter andra röstar som farsan.

        Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Precis tvärtom är det ju
      Pressen och SVT sätter ju agendan. Det de för på tal blir underlag för diskussion och sedan beslut. Folk är ju lättledda får som lyssnar och hakar på.
      Monopol-PK-Press och monopol-TV bestämmer ju allt i Sverabia.

      Gillad av 2 personer

      • G. Persson skriver:

        Håller med dig, Sewall. EKO-redaktionen tror att de styr
        Sverige, genom sin överlägsna genomslagskraft 24 timmar om dygnet.
        Tyvärr tror regering och riksdag det också.

        Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      Så när någon blir skälld i medierna för att vara islamofob går allmänheten till koranen för att bilda sig en uppfattning; är det så du menar?

      Gilla

  6. brrr skriver:

    Det är ju politikerna som bestämmer hur stora anslag Public Service ska få, och om de ens ska finnas kvar. Det är också politikerna som bestämmer storleken på presstöd till tidningar.
    Men det är nog också så att både politiker, mediafolk och många andra påverkas av en mängd olika saker, inte minst propaganda, lobbyister, populärkultur och vad som smygs in i den o.s.v.
    Den västerländska civilisationen är på god väg mot botten, så enkelt är det.

    Gillad av 4 personer

  7. Mitt vykort skriver:

    Jag har en bokserie med all Hemingways korrespondens, Hemingway var ju också journalist. Är det så att det sprids östrogen i journalisthögskolans dricksvatten? För jag gissar att Hemingway hade haft synpunkter på dagens journalister. Jag ligger lågt på sistone, läser mina gamla Hemingway, gubben har precis sett flygfiskarna och de portugisiska örlogsmännen. Det känns tungt att leva i förrädartiden och 1984 och BNW så lite eskapism är påkrävet.

    Relationen mellan journalister och politiker är enkel: grekiska pojkar runt en urna.

    Gillad av 5 personer

  8. Richard skriver:

    Bra beskrivning, Patrik. Vill bara apropås ”…kritiken betyder bara att politikerna underlåtit att skaffa sig tillräckligt med pengar och makt för att dela ut den kostsamma medicinen Aimovig…” tillägga att samma ägarintressen som ligger bakom gammelmedia (liksom google, facebook m.m) även ligger bakom läkemedelsoligopolet. Därför handlar just detta antagligen även om att öka läkemedelsindustrins intäkter.

    Gillad av 1 person

  9. svenne skriver:

     ”I viss bemärkelse är det ett tecken på medias makt att de efter ett drev kan förmå en framstående politiker att avgå. Men samtidigt handlar det om att avlägsna ett ruttet äpple för att de andra äpplena i tunnan ska slippa rötan och framför allt om att bevara systemet.”

    Problemet är att tunnan innehåller en blandning av ruttna äpplen både i form av journalister och politiker. Skall tunnan rensas så krävs det att ruttna äpplen av båda kategorierna plockas bort, men vem/vilka klarar av att genomföra en sådan rensning? De får sin livsluft genom att leva i en osund symbios som är mycket svår att bryta. Detta beroende på att de tillsammans förfogar över både den högsta makten och alla betydelsefulla mediala plattformar. För att få bort alla ruttna äpplen så skulle det egentligen behövas ett utbyte av ledargarnityret hos båda kategorierna, och detta är verkligen ingen lätt uppgift för dem som ifrågasätter blandningen av ruttna äpplen i tunnan.

    Gillad av 1 person

  10. Aha skriver:

    Media (och kultur) är överlag maktens hantlangare, särskilt uttalat i diktaturer. Naturligtvis tycker inte förment uppburna riksjournalister som Wiman på DN att så är fallet. Denne man har t.ex. mig veterligen under alla år inte en gång synat invandringspolitiken och ifrågasatt;
    – om mångkultur innebär framgång
    – asylfusk
    – permanent uppehållstillstånd. Ska inte folk åka hem när det lugnat ned sig?
    – invandringsekonomin
    – lokal hjälp istället gräddhylla för få i Sverige

    Helt centrala frågor med enorm magnitud som alltså denne man valt att inte skriva om.
    Kan ett medlöperi, journalistisk prostitution, bli tydligare än så?

    Gillad av 4 personer

  11. Rikard skriver:

    Hej.

    Politiker och journalister? Strindberg och von Essen ligger väl närmast till hands.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

  12. Sixten Johansson skriver:

    Skeendet blir begripligare, om vi inte låser oss vid ett linjärt tänkande präglat av medvetenhet och mål. Det fungerar bra som logiskt verktyg och hjälper oss att förutse konsekvenser. Men samhället domineras i dag av cykliskt tänkande, likt bondens år. Det är självtillräckligt och slutet, strävar inte mot något utanför egenintressets och den egna identitetens cirkel.

    I grova drag har massmedierna i dag ingen uppgift och inga mål utöver att föda mediefolket och ägarna. Samma gäller politikerna, VIK och företagarna. Vi kan teckna dem som fyra hjul (inne i dem finns mindre hjul, t ex olika partier, mediehus, företagargrupper).

    Tidigare var hjulen och delhjulen ganska fristående och motbalanserande. Med tiden riktades de åt samma håll, fungerar ibland synkroniserat. Men ingen styr längre vagnen, för ansvar ingår inte i det egna hjulets kretsgång. Symbiosens fördelar har skapat en polito-medial överklass, vars kollektiva självbild dagligen genereras av PK-ismen. Den fungerar som tvångs- och smörjmedel inåt och utåt och attraherar alla som vill tillhöra den nya överklassen.

    Indignationsreportaget är en basal mediemall, vars egentliga syfte bara är att hålla det egna hjulet i gång. Medierna har sällan bedrivit kampanjer med något recept i sikte, för samhällsanalys existerar inte. I dag präglas de stora medierna av känslosvall, aggressivitet och totalitarism, men drev uppstår nog oftast enligt draghjälpsmallen att haka på trender, mediesexiga objekt och andra som godkänts av skrået.

    Gillad av 1 person

  13. Steven Jörsäter skriver:

    Jag är tveksam till entusiasmen över en författningsdomstol. I teorin vore den förstås utmärkt men i den svenska praktiken skulle den omedelbart befolkas av PK-människor som bara skulle ge politikerna än större makt och legitimitet.

    Vi kan ju med förfäran se hur de ”självständiga” svenska domstolarna väljer att förvalta sin frihet. De har ju på kort tid kommit att bli PK-samhället främsta vapendragare och de väjer inte ens för justitiemord som i fallet Assange om så skulle befinnas lämpligt. Man undrar var alla de en gång tiden konservativa juristerna har försvunnit. Antagligen har de fått ge vika för alla de som ser de stora intäktskällorna i systemet. Något spår av inre kritik syns inte utan extrema radikaler som Anne Ramberg tycks ha fria händer.

    Inte ens de amerikanska domstolarna fungerar utan de har blivit ett skyttevärn för PK-aktivister.
    Den Högsta Domstolen fungerar visserligen skapligt men det beror nog främst på att presidenten utgör en tung motvikt mot PK-maffian.

    Gillad av 3 personer

    • cmmk10 skriver:

      Om de högljudda aktivisterna som befolkar dagens juridikutbildningar skall bemanna en författningsdomstol, då betackar jag mig.

      Det vore verkligen att sätta bocken som trädgårdsmästare. Då är t o m det meningslösa KU bättre. 😦

      Gilla

  14. Baldur. skriver:

    En stor del av den svenska journalistkåren har i mina ögon förlorat all trovärdighet och tappat den moraliska kompass som krävs för att utföra jobbet på ett korrekt sätt. SVT,s journalister är en bra illustration av förfallet och jag har i mycket gott minne hur programledarna på Rapport betedde sig när Sverigedemokraterna växte till en storlek som inte gick att ignorera längre. Om någon företrädare för partiet skulle intervjuas, så kunde de s.k ”nyhetsankarna” inte hålla masken och hela kroppsspråket och minspelet visade tydligt att de kände sig utsatta för något extremt vedervärdigt. Samma sak när någon från SD skulle debattera med någon som hade ”rätt” åsikter. Den programtiden delades inte lika mellan debattanterna – något som SVT,s stjärnor nogsamt såg till. Att statliga media som finansieras av licensintäkter, ska inta en strikt neutral hållning och inte lägga ledningens eller egna åsikter på materialet bekymrar inte dom välbetalda hycklare som vi måste hålla under armarna via skattsedeln.

    Gilla

  15. Jari Norvanto skriver:

    Rena maktmänniskor struntar i deras verksamhets innehåll, så länge den förlänar dem makt. Är det en politiker så blir politikens innehåll i första hand ett instrument för den egna makten, eller en förevändning. Sen finns det ‘visionärer’, utopiskt lagda med anspråk på att förbättra hela mänskligheten, till varje pris (kommunister / socialister, finns det fler?). Bland kommunisterna / socialisterna finns det förstås rena maktmänniskor också, fastän de förträder visionära, människoförbättrande, kollektivistiska program. Och man kan fråga sig om inte just kommunisterna / socialisterna i Sverige kan misstänkas för att hålla sig med en högre andel rena maktmänniskor, för vilka ideologin är likgiltig, genom kommunismens / socialismens starka – ‘statsbärande’ – position det senaste århundradet.

    Det är ingen hemlighet att den rödgröna rörans representation bland de så kallade journalisterna i ‘public service’ till hälften sympatiserar med Mp och ca 30% till V och S tillsammans. Så ett selektionsförfarande finns det här. Vad annat kan man vänta sig av regimens tvångsfinansierade megafon? Men de privatägda MSM då… Där är ägarkoncentrationen hög. Och nyhetsförmedlingen och problemformuleringsprivielgiet styrs ju mycket från denna snäva krets delägare i TT. De tycker alla likadant. Man skulle kunna ta bort alla utom en, kanske två, och det skulle inte innebära någon ytterligare inskränkthet i MSM:s enögda perspektiv. Jag tror man måste söka politikens inriktning i MSM. Politikerklassen endera sympatiserar med MSM:s ägarintressen, eller – troligtvis i de flesta fallen – saknar integriteten att stå på egna ben och lita på sin bedömning och sina argument. Partipiskan som likriktar partierna internt är förvisso inget tecken på takhöjd. Rikspolitikerna saknar förankring och lyhördhet gentemot lokalbefolkningarna (verklighetens folk, där livet levs – lokalt). Partistödet onödiggjorde partieternas aktiva medlemmar och stödmedlemmar. En ‘professionell’ politikerklass, ett frälse, ett särintresse, har växt fram.

    Oligarker behärskar den finansiella och mediala maktstrukturen, och politikernas doftkorn för pengar är väl utvecklat. MSM håller populasen sysselsatt med kampanjer som ska engagera oss emotionellt och kvartalspolitikerna hakar på och försöker trenda på opinioner. Att saker och ting blir motsägelsefulla, kontraproduktiva och kortsiktiga i analysen, spelar tydligen ingen roll för dem. MSM är mediet mellan politikerklassen till populasen. Ett par av de viktigaste demokratiska välgärningarna en politiker kan göra, är att sidsteppa MSM och prata direkt till folket. Och gemene man upphör med att konsumera MSM.

    Gillad av 1 person

  16. Lars Bernhoff skriver:

    Sverige är för litet och det finns en rundgång av personer mellan de viktiga aktörerna i media och politik. Att känna folk är bra, att vara beroende av varandra och samtidigt bevaka är en roll som MSM tappat greppet om. Inte lätt, men nuvarande avvägning av aktörernas intressen har satt medborgarna i en förlorarställning.
    Dags att vakna upp! Att sprida sanningar och kloka reflektioner mest via bloggar väcker ännu inte tillräckligt många (ännu).

    Gilla

  17. olle reimers skriver:

    Patriks ansats lider tyvärr av bristen i föreställningen om att journalisterna har någon form av grundläggande frihet som de sedan kan bruka eller missbruka. Så är ju inte fallet.

    Journalisthögskolan är tillkommen för att utbilda medlöpare och ja-sägare till den socialistiska makten.

    Medieägare arbetar i symbios med den politiska makten. De står för journalistrekryteringen och står för propagandan.

    I USA är många av de ledande nyhetsankarna och kommentatorerna utbildade av CIA.

    Föreställningen om en möjlig självständig journalistkår är i grunden felaktig. De som idag ändå har ambitionen att åstadkomma något som kan likna den hedervärda uppgift som journalistyrket var avsett för, får söka sig under jorden med mycket osäkra arbetsförhållanden som belöning. Tack och lov finns det fortfarande några som vill åstadkomma något bra och berätta sanningen om vad som händer.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.