De demokratiska väljarna i USA vill se en presidentkandidat av Barack Obamas snitt i 2020 års val, men partiets kandidater fjärmar sig från den forne presidenten och menar att han misslyckades med immigration, hälsovård och handel.
Idag inleder jag en artikelserie om tonårsfilmer från 80-talet. En våg av åttiotalsnostalgi går just nu genom populärkulturen med Netiflix teveserie Stranger Things som det mest framgångsrika exemplet. Teveserien är full av referenser till filmer från tiden.
En av de unga killarna i Stranger Things, Dustin, har i säsong tre varit på ett sommarläger och träffat en tjej som han beskriver som ”hetare än Phoebe Cates”. Hans kompisar tror att han hittat på henne, någon så perfekt tjej kan ju inte finnas på riktigt.
Man kunde tro att det här med invandringen är en fråga som ställde två grupper i konflikt med varandra, å ena sidan migranterna och å den andra ursprungsbefolkningen. I framtiden, när motsättningarna skärpts, kommer det nog att bli så. Men idag är det inte migranter och svenskar som står emot varandra i migrationsfrågan utan svenskar och svenskar.
Den inre utlänningskontrollen kan tjäna som åskådningsexempel. Mellan åren 2009 och 2014 bedrev polisen i samarbete med Migrationsverket och Kriminalvården projektet Reva – Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete.
Vad har hänt med Sverige? Hur är det möjligt att vi sätter vårt eget lands väl och ve på spel i ett utsiktslöst försök att skapa ett idealsamhälle i miniatyr för jordens alla folk? Var kommer all dårskap från? Kanske måste vi våga oss längst ut i de mörka tassemarkerna och tänka det mest förbjudna? Att det handlar om att svenska män varit så urbota korkade att de låtit hysteriska ”kärringar” ta över ruljangsen.
Jag tillåter mig att spekulera. Jag har inga bevis för någonting. Jag går på misstankar och intuition. Förakt och nedlåtenhet är välkommet. Det är bara att köra på. Jag tänker i alla fall säga vad jag vet att många tänker och andra kanske bara anar, men inte riktigt vågar formulera, ens för sig själva.
Onsdagen den 24 juli 2019 satt den ärrade och hyllade FBI-veteranen Robert Mueller – ditsläpad under hot om tvång – under sammanlagt mer än sex timmar i förhör hos den amerikanska kongressens representanthus. Han var tvingad dit av de demokratiska ordförandena i de juridiska och säkerhetspolitiska översiktskommittéerna; var och en med ett eget mandat att kalla till sig statstjänstemän och utomstående vittnen och hålla förhör med dem under ed. De kan göra det för att kontrollera att den exekutiva branschen håller sig till de spelregler som den lagstiftande församlingen, kongressen, har bestämt.
Nya Testamentet är en helt osammanhängande skrift om man jämför de budskap som presenteras av de två huvudfigurerna Jesus och Paulus.
Jesu budskap utgår från att mänskligheten kan göra vad som helst som är bra bara den bestämmer sig. En modern svensk variant av detta är att svenskarna, om vi vill, kan ta oss i kragen och städa upp det stök som politikerna åsamkat oss. En annan variant var Stalins tes att ryssarna kunde förvandla sig till sovjetmänniskor som glatt och oegennyttigt skulle bygga ett lyckligt, klasslöst samhälle. Jesu evangelium, som inte saknar trovärdighet, var att himmelriket kunde inrättas på jorden om bara folk älskade sin nästa som sig själva.
I år fyller journalisten och äventyraren Tintin 90 år. År 1929 gav sig ut på sin allra första reportageresa till Sovjetunionen. Många resor följde. Det sista fullbordade seriealbumet, Tintin hos gerillan, utspelas i det fiktiva landet San Theodoros Sydamerika.
Det har gått fyrtio år sedan Tintin hos gerillan kom ut 1976, men inget tyder på att den belgiske hjältens popularitet håller på att minska. Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.
Man kan undra om det är någon nytta med en blogg som detgodasamhallet.com.
Ett första och enkelt konstaterbart faktum är att sajten åtminstone hittills inte blivit någon ekonomisk succé vilket heller inte varit syftet. Spontant inflyter ungefär 10 000 kronor i månaden från generösa läsare vilket är mycket välkommet men inte tillräckligt för att driva verksamheten. Att den kunnat drivas i alla fall beror på att skribenterna inte får något betalt och på att en välvilligt sinnad stiftelse täppt igen det återstående hålet.
Många människor oroar sig över att temperaturen kommer att stiga med flera grader om inte atmosfärens halt av fossil koldioxid minskar radikalt och snabbt. Samma uppfattning kommuniceras genom den vilseledande sammanfattningen för beslutsfattare som syftar till att reflektera FN:s klimatpanels (IPCC:s) ställningstagande i frågan. Visst är det acceptabelt att bara gissa, även i en sammanfattning för politiker. Men när man sedan beräknar resultatet av gissningen genom att beakta observationer, dvs. jämföra gissningen med verkligheten kan man dock bevisa om gissningen var fel.
Den brittiske Labourledaren Jeremy Corbyn säger att hans parti kommer att lägga ett misstroendevotum mot Boris Johnsons regering efter sommaruppehållet, enligt brittiska Independent. Corbyn har uppgett att han inte är det minsta orolig över att ta sig an Johnson.
På ledarsidorna.se skriver Chris Forsne att ”den svenska samhällsdebatten i allt väsentligt saknar bildning och nyfikenhet” och att det är bättre i Frankrike. Hur det är i Frankrike kan jag inte bedöma men i övrigt kan jag lite försiktigt hålla med. I Sverige förekommer det att folk, jag till exempel, ger sig in i samhällsdebatten med ganska fräcka påståenden utan att det blir några reaktioner. Eller rättare sagt: om man kommer med något normalislamofobiskt så får man säkert sina fiskar varma men om man säger något som inte redan på förhand är känt och inplacerat i sitt fack men kanske är långt mer samhällsomvälvande och därför borde vara långt mer stötande än aldrig så rasistiska utlåtanden så händer ingenting, i varje fall blir det ingen fortsatt samhällsdebatt.
Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om den psykiska ohälsan bland unga. Enligt Socialstyrelsen mår vart femte barn i Sverige psykiskt dåligt, en skrämmande hög siffra – särskilt i ett land som för inte så länge sedan gjorde anspråk på att vara en humanitär stormakt. (Det görs förresten fortfarande sådana anspråk då och då, i alla fall från människor som väljer att bortse från verkligheten, men orden ekar tomma och innehållslösa för allt fler medborgare).
Kinesiska styrkor har börjat samlas vid gränsen till Hong Kong, skriver The New Daily. Exakt hur styrkorna utformats är oklart i nuläget, dock uppger Vita Husets presskontor att både militär och beväpnad polis ingår.
Kina har tidigare varnat för att de anser att protesterna i Hong Kong gått för långt. Man har också påstått att det är USA som ”skapat” våldet, något som bestämt tillbakavisas av Vita Huset.
Etablissemanget tycks ha ett styvmoderligt förhållande till svensk kultur. Det är som den där elaka styvmodern i sagorna som ger sina egna barn den bästa maten medan styvbarnet får sitta på golvet och äta rester. Men i fallet etablissemangsmedierna så är det i stället det egna barnet man sätter på golvet medan de upptagna barnen får kalasa vid bordet.
Socialdemokraten Mona Sahlin är knappast den ende inom pk-etablissemanget som tänker på den egna svenska kulturen som något ”töntigt”. Så här svarade hon på en fråga om svensk kultur:
Ofta kommer det rapporter om att det skulle gå dåligt för Macron. Påståendet brukar stödjas med siffror som återger andelen som anser att presidenten har skött sitt ämbete mycket bra. Denna andel har också sjunkit från ca 60 till numera ca 30 procent, för att en tid varit ännu lägre. Men som bilden nedan visar är stödet för honom i nivå med hans närmaste föregångares:
Som Richard Sörman skrev nyligen är vår tid en religiös tid. Det officiellt påbjudna tänkandet – PK-ismen – är en religion exempelvis i bemärkelsen att läran och dess troende härskaror upphöjer vissa dogmer – till exempel ”värdegrunden” och föreställningen om ”allas lika värde” – till lagar som inte behöver diskuteras utan bara inskärpas eftersom de är givna uppifrån och därför till sin natur sanna. Som många andra religioner har PK-ismen också en eskatologi, det vill säga en lära om tillvarons undergång, i det här fallet på grund av människornas synder i form av utsläpp av växthusgaser.
Det har förbryllat mig att PK-sympatisörer jag möter ser ut som intelligenta och i grunden rätt förnuftiga personer, som förstår logiska resonemang. Ändå är det som att dessa egenskaper ”kopplas ur” så fort det gäller svensk migrationspolitik.
Jag tror de flesta av oss inser att om vi erbjuder gratis bostäder, försörjning och välfärd åt alla som tar sig till Sverige och definierar sig som flyktingar, så kommer väldigt många att ta sig till Sverige och definiera sig som flyktingar. Det är inte konstigare än att unga män på 1800-talet vallfärdade till Kalifornien i förhoppningen att hitta guldklimpar på marken.
En av min favoritförfattare är den skrivbegåvade, vackra och (fortfarande relativt) unga nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie. För mitt vidkommande slog hon igenom år 2006 med boken En halv gul sol. Nyligen läste jag den troligen åtminstone delvis självbiografiska Americanah som Adichie publicerade 2013 när hon var 36 år. Den handlar om den unga, välutbildade nigerianska Ifemelu från något slags medelklass som bestämmer sig för att resa till USA och där tvingas utstå en del motgångar innan hon så småningom lyckas göra social och litterär karriär (och sedan återvänder till Nigeria eftersom hon inte kunnat glömma bort sin ungdomskärlek Obinze).
Vill man ge en helhetsbild över de problem vi har att hantera i vårt samtida Sverige är det ofrånkomligt att diskutera de märkliga inslag som finns av en sträng religiositet. Värdegrundskulturen med sin tro på den fulländade godheten, sin besatthet av rättfärdighet och skambeläggning, framstår som vår tids principfasta kristendom. Problemet ska inte underskattas. Ingen sätter sig upp mot Guds allsmäktiga godhet.
Jag minns när jag första gången hörde någon säga att värdegrundshysterin är vår moderna religion. Jag hade själv inte tänkt på det, men det framstod som rimligt. ”Var kommer dårskapen ifrån?
Hur kan svenskarna flytta från ett område så snart andelen invandrare uppgår till fyra procent eller mer – och samtidigt stödja partier som vill att de skall bo kvar, också när andelen invandrare i befolkningen hela tiden ökar?
Jag brukar ondgöra mig över stockholmarnas ängslighet och deras därav följande stela och slutna uppträdande, som vid vardagliga påfrestningar lätt slår över i oartighet och hänsynslöshet. Jag har inte något belägg för denna uppfattning annat än den egna, personliga erfarenheten.
I många år höll jag stånd mot manga, japanska tecknade serier. Jag byggde upp en mental försvarsmur som höll den ute. Men när min son häromdagen bad mig titta på den animerade mangaserien Attack on Titan, då uppstod en spricka i muren. Jag vet inte om jag numera kan titulera mig manga-fan – jag har bara sett några avsnitt av en serie på YouTube – men jag gör inte motstånd längre. Jag är tvärtom välvillig och intresserad. Murar har förresten stor betydelse i handlingen i Attack on Titan. Murarna skyddar mänskligheten mot människoätande jättar.
Det påstås finnas en giftig koppling mellan skärmapparater och sociala medier. Med skärmapparater menar jag smartphones och iPads och andra internetuppkopplade datorer som är tillräckligt små för att barn ska kunna ha dem med sig jämt. Med sociala medier menar jag Facebook och Twitter och Instagram och motsvarande.
Enligt en vitt spridd uppfattning låter höga chefer i Silicon Valley, som alltså jobbar i skärningspunkten mellan skärmapparaterna och de sociala medierna, inte sina barn disponera några skärmapparater alls – eller i varje fall inte dygnet runt.
FRÅGAN:
Bästa Katerina,
Min mamma är en frispråkig massinvandringskritiker och är Sverigedemokrat. Min syster anser att Sverigedemokrater är nazister och har nu hotat med att mamma aldrig mer får träffa sitt (enda) barnbarn, en liten 1-åring, såvida hon inte ändrar ståndpunkt. Vad göra?
Rubrikerna slår emot oss på kvällstidningarnas löpsedlar; fetstil på flammande brandgul bakgrund: Nu kommer EXTREMHETTAN från Sydeuropa! Nu slår hettan från Medelhavet! Det blir 30 grader varmt – en hetta som vi aldrig upplevt tidigare, om medierna får bestämma. Och budskapet är tydligt: Bli rädd! Skrik i panik! Vråla rakt ut! Och endast genom att tro blint på kvällstidningarna, public service och klimat-Greta kan du bli frälst.
För 35 år sedan skrev jag en bok om 1 000 års svensk historia. På spaning efter Moder Sveas själ heter den. Den kom ut i två upplagor och fick ett blandat mottagande. ”Bär helt enkelt genialitetens prägel”, skrev Svenska Dagbladet. ”Lite för prillig”, tyckte Clarté.
Jag hade upptäckt en periodicitet i den svenska historien. Även om föreställningen om att saker återkommer efter ett bestämt mönster alltid till slut visar sig vara fel (utom när det gäller att solen går upp även nästa dag) så har tanken alltid åtnjutit en nästan oemotståndlig intellektuell lockelse.
Snart finns inga ord som är starka nog att beskriva förblindelsen hos de personer som leder vårt land.
Inför Almedalsveckan sa Volvochefen Håkan Samuelsson att han inte lyckades anställa internationellt rörlig arbetskraft till Göteborg:
I en intervju med TT i samband med Almedalsveckan gick Håkan Samuelsson ut med frän kritik mot Göteborg som stad. Han vill samla internationell kompetens från länder som USA, Tyskland och Kina till Volvos ledning. Men det är svårt, konstaterar han. Orsaken är, enligt Samuelsson, brist på skolor, bostäder och känslan av otrygghet för all kriminalitet.
Det blev ett rungande nej till amerikansk bojkott mot Israel när representanthuset röstade om det så kallade BDS-förslaget (Boycott, Divestment and Sanctions movement) i tisdags. Demokrater såväl som republikaner fördömde BDS-förslaget och det röstades ner med 398 röster mot 17.
Vi närmar oss augusti, och därmed också kräftans tid. Numera är det förstås tillåtet att fånga och äta kräftor året om och begreppet kräftpremiär är kanske inte fullt så gångbart längre. Men oavsett vad lagen och almanackan säger så är det just nu som jag börjar längta efter de rödskaliga läckerheterna och de traditionella kräftskivorna. Jag kan liksom inte få ur kräftpremiären ur mitt medvetande.
Kräftpremiären har sin grund i att det under lång tid var förbjudet att fiska kräftor mellan november och den 7 augusti.
Finns det något vi diskuterat så mycket i Sverige de senaste åren som vad vi får diskutera? Har vi talat om något annat än konformism och social åsiktskontroll? Sanningen är den att svensk pk-kultur är en öppen bok för alla som vill studera hur människors påstått fria tänkande kan styras av sociala processer. Svenska sociologer borde hjälpa oss att förstå detta bättre, men verkar inte ha den distans som krävs.
Vill man ge en helhetsbild över de problem vi har att hantera idag i Sverige är det svårt att komma förbi ämnet social anpassning. Människor vågar inte sticka ut. De är rädda för konsekvenserna av att ha fel åsikter.
Var nazismen en högerextrem rörelse? Ja, enligt 99 procent av all information i media. Och fascismen? Givetvis, enligt samma röster.
Studio 1 i statsradion handlade 10 juli om högerextremism. Nazism och fascism fick den stämpeln. Begreppet upprepades ungefär en gång i minuten.
Jag har inget emot en kritisk granskning av nazism och fascism, tvärtom. Frågan är bara: är ”högerextremism” en korrekt beteckning på de rörelserna? Mitt svar är ett bestämt nej.
DET GODA SAMHÄLLET 