Anders Leion: Bara fyra procent och ändå 83?

Anders Leion

Hur kan svenskarna flytta från ett område så snart andelen invandrare uppgår till fyra procent eller mer – och samtidigt stödja partier som vill att de skall bo kvar, också när andelen invandrare i befolkningen hela tiden ökar?

Jag brukar ondgöra mig över stockholmarnas ängslighet och deras därav följande stela och slutna uppträdande, som vid vardagliga påfrestningar lätt slår över i oartighet och hänsynslöshet. Jag har inte något belägg för denna uppfattning annat än den egna, personliga erfarenheten. Jag är född i och har bott i Stockholm i 60 år, efter att i 20 år ha bott i en mindre stad. Och det är så tydligt. Man märker den annorlunda inställningen i Göteborg, så snart man stigit ur tåget. Stockholm vore en fin stad om man sluppe stockholmarna.

Varför är atmosfären i Stockholm så frånstötande? Jag tror det beror på att nästan alla är invandrare från andra delar av Sverige. De kommer hit osäkra om vad som gäller i storstaden. De har svårt att få livet att gå ihop. Det är dyrt och besvärligt, även om de lyckats skaffa både jobb och bostad. Bostaden vill de ha i ett område som kan ge dem trygghet, det vill säga ett medelklassområde utan så många invandrare. De vill också kunna visa dem hemmavid att de lyckats. De vill ha status. Det är dyrt.

Så har de det i varje ögonblick, men deras nu färgas också av deras drömmar om framtiden. Från alla håll får de veta att de skall vara lyckliga över att de sluppit ifrån det jantesamhälle, som deras hemorter fortfarande utgör. Men det innebär också att den trygghet som detta samhälle erbjöd den som visste sin plats och spelade efter givna regler, inte längre finns. För att inte hamna i alltför öppet underläge känner de sig tvungna att göra något slags karriär. Har de en utbildning som förbereder för ett väldefinierat yrke behöver det inte vara något problem, men de flesta är humanister eller samhällsvetare. Då är vägen inte så enkel och karriären svårare att tillskapa sig. Också detta leder till stress och otrygghet.

Ingenstans har de att gå för att känna sig hemma. Någon kyrkbacke finns inte längre och de besöker hursomhelst inte kyrkan. Är de fotbollsentusiaster kan de skapa sig ett slags hem i något lags supporterklubb. Och så finns det krogen förstås.

Det är en ganska fattig social miljö som erbjuds dem. Och ändå – och just därför – är det livsviktigt för dem att höra till. De omfamnar och omfamnas av den nya kyrkan – som den gamla också tillhör: den politiska korrektheten.

Denna den svenska politiska korrektheten utgör världens största sekt.

En sekt erbjuder entydiga och enkla svar på svåra frågor. Den erbjuder också en trygghet genom den tillskapade, andliga gemenskapen. Självförtroendet och självkänslan förstärks därför att sekten bekräftar hela tiden den – lydige – enskilde.

Men detta är ju just det som den inställsamme, på bekräftelse törstande stockholmaren behöver! Han kommer aldrig att lämna sin sekt. Den kanske inte ger honom svaret på vad som är livets mening – men den tröstar ändå inför meningslösheten, den erbjuder ljus att tända i mörkret, efter olyckor och efter våldsdåd som han inte orkar begripa.

Den som väntar på att de 83 procenten som stött de sju etablerade partierna i riksdagen vid sidan av SD, skall krympa väsentligt, det vill säga att väljarna skulle lämna dem, kommer att få vänta förgäves. Svensk invandringspolitik kommer först att ändras, när den stora sekten – dessa partier och deras väljare – förkunnat att den fått en uppenbarelse från ovan, en uppenbarelse som ger dem insikten att invandrarna inte bör bli invandrare, utan istället duktiga medborgare i sina hemländer. Den stora sekten lovar att hjälpa till med detta.

Jag medger att jag här har förenklat. ”Stockholmare” står för alla som har de här beskrivna attityderna – också om vissa av dem bor utanför huvudstaden. Jag har också tänjt ut begreppet ”sekt”, men – som vi sett – det kan ändå vara användbart för att begripa svenskt samhällsliv och därmed svensk politik. Ordet passar bättre för små udda företeelser som NMR och Liberalerna. Dessutom finns det ju, som vi vet, många trevna kyrkbackar på nätet för samtal mellan likasinnade.