41 grader i Biarritz.

Klimatet förändras överallt på klotet. Förändringarna är mindre påtagliga i  
Sverige, medan de på andra håll, tex i Frankrike är mycket påtagliga: I en tweet från 2014 – som nu blivit viral på sociala medier – har den franska väderpresentatören Sylvain Perdigon gjort en väderprognos för hur vädret skulle kunna se ut 2050. Problemet är att prognosen motsvarar vädret för de kommande fem dagarna i Frankrike. 

I Parisavtalet från 2015 enades de flesta av världens länder om att åtminstone sträva efter att världstemperaturen vid nästa sekelskifte inte ska ha ökat mer än 1,5 grader sedan förindustriell tid. (Jag har alltid misstrott det målet, inte minst på formella grunder, eftersom mänskligheten inte har någon spak som reglerar världstemperaturen. Men det handlar delvis om show biz och det är lättare att väcka opinion genom att tala om grader, som folk vet vad det är, än om det som mänskligheten eventuellt kan kontrollera, det vill säga mängden utsläpp av koldioxidekvivalenter mätt i ton, vilket knappt går att begripa eftersom det inte syns och inte borde väga något eftersom det hänger i luften utan att ramla ned.)

Det finns TV-serier som lämpar sig alldeles utmärkt för att se ett avsnitt i veckan. Så kallade ”monster of the week”-upplägg, med avslutade avsnitt (tänk Arkiv X, Criminal Minds och så vidare) passar perfekt för den sortens tittande. Andra serier, där allt hänger ihop, vill jag hellre se i ett svep, som den nya och helt oemotståndliga serien The Offer, som streamar på Paramount och Tele 2 play.

Bara för att det karolinska enväldet hade två homonyma kungar, den första med ordningsnumret XI och den andra numrerad XII, kan man inte dra slutsatsen att epoken uppvisade samma karaktärsdrag tvärs igenom historien. Tvärtom drev Elvan och Tolvan helt olika politiska projekt även om båda var diktatorer (om än tämligen civiliserade). Elvans livsprojekt var att få ordning på landets finanser och bygga en formidabel krigsmakt. Tolvans stora, självpåtagna uppgift var att så fort som möjligt – det tog arton år – föröda allt som pappan byggt upp och lämna Sverige i större elände än på länge. Hela processen från den lovande uppgången till det platta fallet tog bara fyrtio år (vilket antyder att historien tvärt emot vad många hävdar inte gick så mycket långsammare förut).

Just nu så malträteras vårt samhälle hårdare än på länge av de medelmåttor till politiker som med hjälp av deras lojala journalistkår styr oss. Under turerna kring oppositionens misstroendevotum mot ”vår” justitieminister framstod Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och landets internationella rykte i minst sagt underlig dager. Regeringen försatte sig själv i en bisarr situation när de måste muta sig till fortsatt maktutövning genom att lova att stödja kurdiska intressen i Syrien och sedan tvingas att blidka Turkiet för detta, oklart hur, men under alla omständigheter med skattebetalarnas medel. Det hela landade, som vi vet, i en antiklimax, där Morgan Johansson fick sitta kvar. 

Marinhistorikern Northcote Parkinson (bilden; 1909 – 1993) blev världsberömd sedan han troligen år 1955 – uppgifterna varierar – presenterade sin första lag om byråkratin i en artikel i The Economist. Lagen var självklar och därför enkel att begripa, förenlig med de flesta människors spontana uppfattning om byråkratier och dessutom roligt beskriven. Lagen var ödesbestämd att bli en succé.

En röst har tystnat. Efter åratal av hat och hot, nerlagda polisanmälningar och smutskastning i public service och de stora mediehusen har Joakim Lamotte nu sagt adjö till den granskande journalistiken.

Hans belackare, hatarna från den PK-marinerade politiska och journalistiska så kallade ”eliten” och från de kriminella grupperingarna, känner sannolikt både lättnad och belåtenhet över att denna obekväme sanningssägare till sist drar sig tillbaka. Vi andra inser att det är något som är riktigt obehagligt och skevt med ett land där myndigheter och mediekår ser mellan fingrarna med dödshot om det riktas mot en person med ”fel” åsikter.

Sedan Platon och Aristoteles har alla stora filosofer haft teorier om samhället (underligt vore det väl annars med tanke på att samhället är mänsklighetens existensform; människan är ett samhälleligt djur, sa Aristoteles). Fantasifullt lagda tänkare som Sokrates, Marx och Toynbee (och jag) har också utvecklat mer eller mindre trovärdiga teorier om systematiska och därför också begripliga och förutsägbara historiska utvecklingsmönster. Marx idéer om historien som klassernas slagfält och om den benhårda och förutbestämda kampen mellan kapitalister och proletärer är nog den mest kända. (Om du inte minns gick hans tids klasskamp ut på att proletariatet skulle övervinna kapitalistklassen och därefter inrätta ett jordiskt paradis som kallades kommunismen.)

För tjugofem år sedan startade jag en börs för små, unga företag, sådana som sedermera har fått beteckningen ”startups” på svenska. Börsen hette AktieTorget och lever, sedan jag sålde verksamheten, vidare under annat namn på engelska eftersom svenska ord anses töntiga i finansbranschen och för övrigt i nästan hela näringslivet, fråga vilken CHRO (personalchef) som helst så får du höra.

Det är kaos lite varstans i det här landet. Ja, inte bara i Sverige, utan även i andra delar av Västeuropa. Den som vill resa utomlands behöver numera proviant för att orka sig igenom säkerhetskontrollerna.

Ledning, säkerhetsföretag och andra som verkar på flygplatserna borde ha kunnat förutse att det skulle bli en reseboom den första sommaren efter pandemin. Likväl är det kaos i snart sagt varenda storstad.

Ett märkvärdigt fenomen som uppstått under de senaste tio åren är att man får påminnelser om man reserverat tid eller plats på en restaurang, en vårdcentral, hos en frisör eller snart sagt vad som helst. Jag tycker illa om det eftersom undertexten till mig som gjort beställningen är att ”vi utgår från att du är en slarver som inte kan hålla ordning på din almanacka och därför skickar vi denna påstötning”. Jag känner mig behandlad som ett dagisbarn och blir därför förolämpad. I förra veckan gjorde jag en lunchbeställning på en restaurang och fick tre sms-påminnelser samt två email med anmodanden om att trycka på en knapp för att bekräfta mottagandet av anmodandena.

År 2007 besökte jag och dottern en mängd gymnasieskolor på öppet hus. Vi var på gymnasiemässa i Älvsjö och kom hem med 13 kilo skolbroschyrer, tryckta på glansigt papper.

Valet föll på Kärrtorps gymnasium, då rankat som det tredje mest populära av alla gymnasier i Stockholm. Och skolan var verkligen bra, dottern gick 2010 ut med väldigt bra betyg som tog henne vidare i livet.

”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej.  

Vad därutöver är, det är av ondo.” 

Markus 5:37 

Så har det då hänt igen! Vi har fått uppleva att ännu en omröstning i riksdagen, i en viktig fråga, avgjordes genom en majoritet med en rösts övervikt. Samma mönster som tidigare med en majoritet, bestående av regeringspartiets ledamöter, några ledamöter som var frånvarande och så regeringens stödpartier som ”avstod” från att redovisa sin uppfattning, d.v.s. som tryckte på den gula knappen.  Vi har sett det här mönstret vid flera tillfällen under de senaste åren. Viktiga frågor ska inte avgöras på det sättet. 

Den perfekta stormen hette en film från år 2 000 som handlade om att vädrets makter hade sammangaddat sig på djävligast tänkbara sätt och satte skräck i några amerikanska fiskare ute till havs. Beteckning förefaller helt adekvat för den förödelse i världsskala som politiken – såväl den nationella som den internationella och, tyvärr allt oftare, den amerikanska – genom sin högmodiga tro på sin egen rättfärdighet och kompetens håller på att koka ihop. Som häxorna i Macbeth står ledande politiker från hela världen och rör samman sattyg medan de mässar sina recept:

Jag har tidigare här på sajten skrivit om min berbiske vän, Mazigh Kiri Kessai, som bott i Sverige i 30 år och som ger mig ett välbehövligt utifrånperspektiv på mitt eget land. Förra gången berättade jag om hur han oroade sig för att svenskarna håller på att ge bort sitt land till hela världen. Svensken till och med betalar för sin egen undergång, ansåg han. Kiri är oerhört intresserad av svensk historia, nationellt sinnad och tacksam över att få vara här, men han upprörs över att många svenskar inte hyllar och försvarar sitt eget kulturarv, som han anser att vi är i färd med att utradera. Han är ivrig att få dela med sig av sina tankar för att på så sätt ”kunna göra någonting för Sverige”.