Jag tror det var professor Jan Blomgren som formulerade ett slags förnyelsebarhetens järnlag som paradoxalt säger ungefär att ett land som satsar på att producera förnybar el blir gradvis mer beroende av fossiler (och skyll inte på Jan om jag har fattat fel). Mekanismen kan vara så enkel att det slutar blåsa under en period, som just nu i Texas, och att det saknas tillräckligt med reservkraft. En annan mekanism kan vara att reguljära elproducenter som kärnkraftverk får lönsamhetsproblem när vindkraften bereds företräde i distributionsnäten varför nya gaskraftverk måste byggas som också får ekonomiska problem eftersom utnyttjandegraden blir riskabelt låg.

I USA började det i Kalifornien som är den mest politiskt korrekta staten och därför kommit längst i sin energiomställning. Det har bland annat lett till att elnätsmyndigheterna tvingats genomföra planerade områdesvisa elavstängningar. Inte minst av detta skäl har många Kalifornienbor flyttat till andra amerikanska delstater som uppfattats som mindre benägna att experimentera med äventyrlig politik, till exempel just Texas. Kanske flyttade de i onödan.

Nu är det över 40 grader varmt i Texas. Då blåser det inte så mycket. Reservgaskraften måste startas. Men den räcker inte så annat måste till för att lösa problemet. Toyota stänger sin bilfabrik i San Antonio klockan två på eftermiddagen när elpriserna stiger. Hushållselen har ökat 70 procent på ett år vilket betyder nästan en tusenlapp i månaden för en genomsnittsfamilj. Folk får klara sig bäst de kan.

Med energiomställningen följer även en annan järnlag som säger att inslaget av kommandoekonomi ökar. De socialistiska länderna var kommandoekonomier men av ett annat skäl. Tänkare som Lenin och Stalin var övertygade om att planstyrda ekonomier var effektivare än marknadsekonomier. Statsingreppen i energiomställningen följer en annan logik, nämligen att om politikerna vill något som inga spontana marknadskrafter vill och således inte går av sig själv så måste politikerna gripa in och styra lika handfast som ett sovjetiskt plankommissariat. Den sjätte juni beslöt Biden att det amerikanska Energidepartementet ska få använda befogenheterna i Försvarsproduktionslagen. Lagen stiftades inför Koreakriget och ger presidenten eller den han utser vida befogenheter att styra privata företag som om staten själv hade ägt dem, kort sagt ett slags socialisering utan socialisering.

Närmare bestämt tar den amerikanska staten nu kommandot över utvecklingen på fem områden: solteknologi, transformatorer och elnätskomponenter, värmepumpar, isolering samt bränsleceller och platinagruppsmetaller. Isolering av bostäder är viktigt, säger Energidepartementet, eftersom isolerade bostäder håller värmen längre vilket förebygger olycksfall om energistörningar inträffar vid extremt väder. Departementet avser att beordra utökad produktion av isoleringsmaterial. På varje punkt planerar departementet drastiska ingrepp. Det är uppenbart att Vita Huset tar frågan på allvar och avser att använda den makt som behövs för att genomdriva sin energiomställning.

Vidare anses inte den amerikanska ekonomin producera tillräckligt med solfångare. Därför ska staten säkerställa att det finns en ”säker, stabil, diversifierad och konkurrenskraftig nationell leverantörskedja”. Energidepartementet har också inrättat en ny myndighet – Office of Manufacturing and Energy Supply Chains – för att tillsammans med energiindustrin, fackföreningar och medborgargrupper ”stödja USA:s fullständiga övergång” till ren energi.

Det låter som krigsmobilisering. Jag ser framför mig själv hur president Roosevelt efter Pearl Harbor gav den amerikanska produktionsapparaten order om att börja producera tanks, bombflyg och kanoner.  Det var länge sedan det här med förnybar och ren energi kändes behagligt som ett soligt saftkalas i en rosentäckt trädgårdsberså.

En tredje järnlag som ännu bara kan anas men ligger i farans riktning bygger på observationen att elpriset går upp överallt där politiken vill satsa på förnybart. Mellan 2008 och 2021 steg elpriserna fem gånger mer i det förnybarhetsvurmande Kalifornien än i det övriga USA. Konsekvensen av detta är att de fattigaste befolkningslagren drabbas särskilt hårt av energiomställningen överallt där politiken har de djärvaste hållbarhetsmålen. Oro bland de fattiga brukar leda till att politiker av rädsla för kravaller och folkliga protester går in med priskontroller och subventioner. I u-länder är sådant legio. Vi såg det i Allendes Chile för många år sedan, i Perons Argentina, i Chavez och Maduros Venezuela och åtskilliga asiatiska länder. Vi har också sett små försök att, helt ologiskt, subventionera drivmedel i Sverige. Mitt tips är att nästa järnlag blir att energiomställningen leder till priskontroller, subventioner och troligen kravaller. Sri Lanka blev häromveckan veterligen det första exemplet på att den fattiga befolkningen blivit så rasande på regeringens miljöpolitik att den gjorde revolution och sparkade ut presidenten.