MOHAMED OMAR: Att skaffa barn i Sverige är en dålig affär

Jag hade nyligen ett samtal med en bekant från Tanzania. Han är bosatt i Stockholmsområdet med en svensk fru som hjälpte honom att invandra. Min bekant, låt oss kalla honom Abdullah, är missnöjd med livet i det nya landet.

Sedan han kom hit, förklarade han, har han blivit allt mer desillusionerad. Han har ännu inte fått några barn, men han är orolig över hur ska gå att för eventuella framtida barn.

Abdullah jämförde hur det är att ha barn i Tanzania respektive i Sverige. Att ha barn i Sverige, sa han är att göra en dålig affär: ”Du investerar mycket pengar, men får lite tillbaka”.

Att skaffa barn i Tanzania däremot är en mycket god affär: ”Du investerar väldigt lite, men får mycket tillbaka”.

Jag bad Abdullah förklara hur han menade. Han sa: ”I Sverige skämmer föräldrar bort sina barn. De äter bra. De har fina kläder. De har till och med egna rum. Men när de blir stora blir de oförskämda. Sedan vill de leva sina egna liv och ställer inte upp när föräldrarna behöver dem.”

Abdullah fortsatte:

”Svenskar kan ha fyra-fem barn, men de kommer ändå att bli ensamma när de blir gamla.”

Sedan gick han över till att förklara situationen i hemlandet:

”I Tanzania kan det bo fyra barn i ett litet rum. De äter mest majsgröt. Matkostnaderna är mycket låga. Men barnen älskar och respekterar sina föräldrar och hjälper dem med allt du behöver. De hjälper pappa om han driver företag och de hjälper mamma med matlagning och städning och så vidare. De går till affären och handlar. När föräldrarna blir gamla och svaga tar barnen, och även barnbarnen, hand om dem.”

”Det är konstigt”, fortsatte Abdullah, ”att svenska föräldrar lägger ner så mycket tid, pengar och kärlek på sina barn och får så lite tillbaka. Medan vi i Tanzania knappt behöver ge våra barn mer än mat för dagen. Papporna umgås nästan inte med sina barn utan är upptagna med jobb. Ändå får vi mer kärlek, respekt och hjälp av våra barn än ni svenskar.”

”I Tanzania”, förklarade Abdullah, ”är barn en resurs, en tillgång. I Sverige är barn en börda. De kostar mycket tid och pengar. Men de är inte dina. Du får låna dem en tid tills de är stora. Och det är när de är stora och kan arbeta och tänka förnuftigt som de kan hjälpa dig. När de är små kan de ju inte ge dig någonting förutom glädje.”

”Så i Sverige får föräldrarna styra barnen när de är små och kostar mer än de kan ge, men de förlorar makten över dem när de är stora och kan ge något tillbaka.”

Abdullah avslöjade för mig att han hade för avsikt att skilja sig från sin svenska fru så fort hans situation tillät det och så småningom gifta sig med en kvinna från hemlandet.

Mohamed Omar