PATRIK ENGELLAU: Segregation eller integration

Om man frågar en normal person vilket som är bäst, integrering eller segregring, så möts man av en sned och misstänksam blick som antyder att man troligen är rasist. Eller också sägs det rakt ut och med förakt: du måste vara nån sorts rasistjävel.

För det mesta är det ingen idé att diskutera saken ty den är avgjord på förhand. Men häromdagen träffade jag helt oförmodat en person som tyckte frågan var intressant och föreslog att vi skulle gå igenom några ofta förekommande sociala situationer för att jämföra hur ofta samhället spontant följer den ena eller den andra strategin. Integrationsstrategin innebär att människan väljer att ingå i grupper som innehåller så många olika arter som möjligt enligt principen ”forskargrupp söker tjädertupp”. Segregationsstrategin, å andra sidan, betyder att folk söker sig till individer som liknar dem själva enligt principen ”kaka söker maka”.

När jag och den nyfikna individen som jag just träffat hade brytt våra hjärnor en stund med att identifiera sociala situationer och lägga dem i den hög dit de hörde så tittade vi bekymrat på varandra ty integrationshögen var i stort sett tom. Det verkar inte som om folk någonsin väljer att integrera sig när de bildar grupp, sa den nyfikna individen. Se på sångkörer, fotbollslag, seglarklubbar, frimärkssamlare, de är allihop segregerade efter sitt ändamål.

Kanske om man åker på kryssning, sa jag försöksvis. Kryssningsbåtar har flera tusen passagerare så där måste väl en oerhörd diversifiering inträffa!

Har du aldrig varit på kryssning? sa individen. Det första som händer är att folk försöker knyta kontakter med andra som verkar likadana, till exempel pensionärer som vill hitta bridgepartners och yngre människor som vill para sig (eller pensionärer som vill para sig, allt är möjligt).

Då blev det tyst ett tag. Skulle segregationsstrategin ha vunnit på walk over? Men vänta nu, sa jag, det finns ju faktiskt situationer där folk faktiskt söker sig till främmande sociala miljöer. Den framgångsrika socialdemokratiska klassresan är ett typexempel. Människor integrerar sig i nya sammanhang och trivs med det.

Sakta i backarna, sa individen. Det där är en synnerligen villkorlig process. För det första måste den ambitiöse klassresenären noggrant studera sin nya miljö och acceptera det nya paket av värderingar och beteenden som han fortsättningsvis måste följa. Integration kräver ansträngning av den kandidat som vill bli integrerad. För det andra så måste de nya klasskamraterna frivilligt låta honom sluta sig till deras led. Det är känsligt. Om det slår fel kan den sökande bli utmobbad.

Det har du rätt i, sa jag. Tänk på det där amerikanska kvinnliga simmarlaget som på något vis fick tillökning av en duktig manlig simmare som inte var nöjd med sin pokalsamling och därför förvandlade sig till transkvinna för att slippa tävla mot män. Där kan man väl ändå säga att integrationsstrategin fungerade!

Inte alls, sa den nyfikna individen. De kvinnliga lagkamraterna gillade inte att ha en transkvinna i gänget. De tålde hens närvaro ett tag för att slippa trakasseras av politiskt korrekta människor i simmarvärlden men sedan blev transkvinnan utfrusen.

Det här resonemanget var verkligen jobbigt, sa jag. Här trodde jag att vi skulle kunna hitta massor med exempel på att integrationsstrategin verkligen fungerar som till exempel 1800-talets invandring till USA…

… det fanns väl knappt en enda invandrare till USA som inte sökte sig till sina landsmän ungefär som somalierna i Sverige…

… men som lik förbannat fungerade, ”folkens smältdegel”, du vet.

Som lik förbannat inte fungerade, se hur det gått för slavättlingarna under de senaste tvåhundra åren, fortsatte individen. Men de amerikanska politikerna har sedan 1960-talet varit som besatta av sin dröm om att integrationen av det amerikanska samhället ska förverkligas om det så krävdes statlig tvångsmakt, påtvingad bussning till exempel.

Och du menar att det inte har fungerat, undrade jag.

Tja, för många individer har det funkat, svarade den nyfikna. Det är väl de som gjorde som de ambitiösa socialdemokratiska klassresenärerna, de ansträngde sig för att passa in och de nya klasskamraterna var hyggliga nog att tolerera de nyanlända (om de ens upptäckte att det fanns någon skillnad).

Så vad tror du om den svenska regeringens idéer om att försöka integrera somalier med de nedlagda amerikanska metoderna?

Troligen dödsdömt. Integration är inget som människorna spontant eftersträvar. Vissa lyckas förstås integrera sig men bara genom egna ansträngningar, troligen aldrig till följd av statligt tvång.