PATRIK ENGELLAU: Två slags klimatalarmister

Det finns två slags klimatalarmister med var sina uppfattningar om hur klimatproblemen ska tacklas. Båda är orealistiska fast på olika sätt.

Den ena typen av alarmist har näbbkängor och lovikkavantar, glest, rödlätt skägg, är aktivist och månadsgivare inom Svenska Rovdjursföreningen och jobbar inom länsstyrelsens miljöenhet där han verkar för vargarnas sak. Näbbkängsalarmisterna har förstått att den goda levnadsstandard folk åtnjuter idag hänger ihop med det energiförsörjningssystem som har etablerats sedan något sekel och att man inte så snabbt kan ändra det systemet utan att det västerländska samhället regredierar till det tidiga 1800-talets livsstil. Det är realistiskt resonerat av dem. Det orealistiska är att de tror att folk i allmänhet kommer att ta sådana motgångar godvilligt. De tror att alla människor är samma slags romantiska svärmare som de själva och gärna offrar sin bekvämlighet för några rödlistade lavars skull.

Den andra sortens alarmist jobbar på Naturskyddsföreningen, bär kostym och reser ofta på internationella seminarier för att förbereda internationella konferenser där man arbetar fram dagordningen till nästa internationella COP-möte med Parisavtalets undertecknande stater, nästa gång COP27 i november i Sharm el-Sheikh i Egypten. Den sortens alarmist är realist nog att inse att folk inte åter vill återvända till bronsåldern men tror, helt orealistiskt, att marknadssystemets utvecklingskraft har en så våldsam inneboende dynamik att hållbara tekniska lösningar kommer att utvecklas i rasande fart bara statsmakterna häller forskningsanslag i mångmiljardklassen över universiteten som är fullbesatta med samma sorts teknikoptimistiska och anslagshungrande doktorander som de själva en gång varit.

Den första typen av alarmist är inte så farlig även om folk på landsbygden nästan retar ihjäl sig på dem när de insisterar på att landsbygdsborna på sina ägor och på egen bekostnad ska bygga laxtrappor och tåla att de nyimporterade vargarna river landsbygdsbornas får. Sådana alarmister kommer gradvis att förlora sin trovärdighet när den verklighet de förespråkar materialiseras inför våra häpna ögon i form av inflation, svårigheter att resa på semester, höjda boräntor samt straffavgifter på ICA-påsar och bensin. Sänkt levnadsstandard är ingen vinnande predikotext om svenska folket får vara med och bestämma.

Men den andra sortens alarmister är farlig på grund av den makt de besitter genom sin kontroll över staten och den i Sverige totalt dominerade PK-ideologin. Den allmänt omfattade och kolporterade berättelsen om klimatet är deras berättelse. De ingår i internationella, välorganiserade nätverk – tänk IPCC, FN:s klimatkonvention UNFCCC, Agenda 30 plus ett oändligt antal andra statsfinansierade byråkratiska apparater som alla har ett gemensamt stort intresse, nämligen att hålla liv i hotet om den globala uppvärmningen ty utan det hotet skulle hela deras värld, inklusive försörjningsmöjligheter och ideologi, inte kunnat överleva.

I själva verket är det klimatalarmister av typ 2 som formulerar de offentliga sanningarna i frågan och som därmed styr inte bara klimatpolitiken utan också hur folk i allmänhet ser på klimathotet. Jag säger inte att typ 2-alarmisterna har fel i alla sina skrämmande profetior. Det vet vi inte alldeles säkert men det vet de inte heller själva. Ett ofta bortglömt basfaktum i denna globala ödesfråga är ju att – tvärtemot vad den helt okunniga Greta säger – vetenskapen inte är avgjord. Det är ett stort och för många plågsamt problem att typ 2-alarmisterna, som har sina särskilda personliga anledningar att hysa de uppfattningar de brukar framföra, dominerar så starkt i tidningar, radio, teve och i samhällets allmänna stämningar.

Åtminstone tycker jag, som är intensivt och nästan illvilligt skeptisk mot folk som hyser bergfasta men otillräckligt grundade åsikter, att situationen är plågsam. Om du känner som jag eller bara är nyfiken nog att vilja veta hur den andra sidan – alltså de forskare och andra slags bedömare som inte försvurit sig åt den militanta klimatalarmismen – ser på saken så kan jag rekommendera sajten Wattsupwiththat som utan att framstå som partisk erbjuder uppiggande antidoser mot de förhärskande uppfattningarna. The Global Warming Policy Foundation har också viktiga saker att säga.

Patrik Engellau