Hur grova lögner och helt oförblommerad flyktingpropaganda kan våra statsmedier presentera, innan de diskvalificerat sig själva? Jag återkommer till svaret i slutet av denna text.

I ett program i P1, som missledande nog kallas ”Vetenskapsradion”, hör jag idag om Sveriges invandringspolitik. Vilka misstag har vi begått, och vad kan vi lära oss inför framtiden?

Anslaget i programmet baseras redan från början på en ofta upprepad lögn:

– I dag är över en procent av världens befolkning på flykt. En rännil av dessa har kommit till Sverige.

En rännil? Sett i absoluta tal, ja. Men inte när det gäller vad en befolkning på åtta miljoner har tagit emot. Vi ligger i den absoluta Europatoppen när det gäller så kallad flyktinginvandring per capita. Vi överträffar även utpräglade invandrarnationer som USA och Kanada.

Mellan år 2000 till 2020 har Sverige beviljat cirka två miljoner nya uppehållstillstånd. Andelen utrikesfödda, eller födda med minst en utrikesfödd förälder, uppgår i dag till dryga 30 procent av rikets befolkning. I vissa städer och stadsdelar är andelen mellan 45 och 85 procent eller mer.

Man kan kalla detta en rännil om man vill. Speciellt om man försörjer sig genom arbete på vår främsta statliga propagandakanal. Då sker det ostraffat och oemotsagt. På samma sätt som vår migrations- och justitieminister Morgan Johansson, varje gång han visar sig i vår statstelevision, tillåts upprepa den absurda lögnen att Sveriges flyktingmottagande nu ligger på EU:s absoluta miniminivå. Med runt 100 000 nya uppehållstillstånd per år, även efter rekordåret 2016.

I reportaget hör vi också den mycket märkliga figur, Stefan Löfven, som skulle föreställa vår statsminister under åren 2014 till 2021. Han lever, i likhet med journalisterna på statsradion, i vanföreställningen att Sverige geografiskt gränsar till Afghanistan, Syrien, Irak och Somalia. Eller att vårt land åtminstone ligger vid Medelhavets kust.

Hans tal på Medborgarplatsen hösten 2015, som de delger stycken ifrån i programmet, borde gå till historien som det mest förljugna och mest förvirrade tal som en svensk politiker någonsin lyckats prestera.

Det var dock inte Löfvens tal som startade masspsykosen med Refugees Welcome och allt annat vansinne som följde. Han höll talet eftersom masspsykosen redan spridit sig och var i full blom. Han fiskade enbart efter fler röster.

Vad kan vi då lära oss när det gäller vårt tidigare flyktingmottagande. Jo, att tänja lite på gränserna. Speciellt när det gäller plan och bygglagen eftersom den förhindrade kommunerna att bygga tältläger för att möta de ökande behoven av bostäder. Och här är jag beredd att instämma, tältläger hade varit en bra lösning istället för alla kostsamma asylboenden som ordnades runt om i landet.

Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet, får lika lögnaktigt påstå att det går bra för de afghaner som valde att flytta hit från Iran under 2015. Trots att den senaste statistiken visar att endast fem procent av dem i dag är självförsörjande. Fast det beror förstås på hur man väljer att se det. Fem procent självförsörjande är kanske en överraskande god andel och bättre än noll.

Vad blir då svaret på frågan som jag inledde denna text med? Jo, att frågan är retorisk. Våra statsmedier kan presentera hur många propagandistiska lögner som helst gällande massinvandringen, utan att bli motsagda och helt utan repressalier. Det är business as usual!