Patrik Engellau

Ett par dagar efter Nice-massakern publicerade den välrenommerade terrorforskaren Magnus Ranstorp en debattartikel i Dagens Nyheter. Hans budskap var ungefär så här:

Terrordåd leder till att allmänheten kräver hårdare tag och mer repressiva åtgärder från de nationella ledarnas sida. Men ledarna bör inte bidra till alarmism. Repressiva åtgärder är viktiga, men måste balanseras med förebyggande åtgärder. ”Annars kommer vi att förlora.”

Det låter ödesmättat. Om vi, vilket antagligen betyder vi etniska européer, inte vidtar förebyggande åtgärder kommer vi att förlora, vilket möjligen betyder att ett kalifat etableras i Europa.

Patrik Engellau

Det är inte säkert att det var Voltaire som sa att han ogillade sin meningsmotståndares åsikt men var villig att dö för vederbörandes rätt att framföra den. Men om det inte var Voltaire så var det någon annan som sålunda myntade ett av västerlandets stoltaste och oftast formulerade talesätt.

Nu ska jag tala om a) när detta talesätt gäller och b) vad det innebär vid de tillfällen när det faktiskt gäller.

Patrik Engellau

Med tanke på hur mycket engagemang svenskarna ägnar åt att anklaga varandra för rasism är det konstigt hur lite intellektuell energi som satsas på att förstå företeelsen lite mer på djupet. Fast egentligen är det inte alls konstigt, för den sociala nyttan av begreppet rasism är inte att förstå något utan att okväda den vite mannen och övertyga honom om att han är ond och därför ska skämmas.

Patrik Engellau

Det tog fyra dagar för Dagens Nyheters kulturredaktion att åtminstone delvis urskulda Mohamed Lahouaiej-Bouhlel för terroristmassakern i Nice. Massakern inträffade den 14 juli och den 18 juli publicerade DN en artikel av Olle Svenning som visserligen ställvis är lurigt oklar och rentav lite pladdrig – om jag fått en sådan artikel mig tillskickad i egenskap av redaktör så hade skribenten fått den tillbaka full med kommentarer av typ ”Det där resonemanget förstår jag inte” och ”Vad har det med saken att göra?” -, men ändå på den avgörande punkten är otvetydig: terrorismen beror på eftersatta unga mäns taskiga levnadsvillkor i utsatta områden samt på den västerländska kolonialismen.

Patrik Engellau

Häromdagen beslöt den israeliska riksdagen, knesset, att stifta en lag enligt vilken Non Governmental Organizations, NGOs, som jobbar i Israel och som får mer än hälften av sina pengar från främmande länders regeringar ska tydliggöra detta, med angivande av donatorer, på sina hemsidor och i sina relationer med den israeliska omvärlden.

Det har såklart tagit hus i helsike bland de NGOs som kommer att beröras. De uppskattas till några dussin stycken (se exempelvis här). Dessa berörda, som nästan undantagslöst arbetar mot den israeliska regeringen och för palestiniers rättigheter, är upprörda över att andra NGOs, som inte får pengar från regeringar, utan från det civila samhället, läs rika amerikaner, och som för det mesta stödjer den israeliska regeringen inklusive bosättningspolitiken, inte ska behöva vara transparenta med finansieringen.

Patrik Engellau

Skillnaden mellan ett arketypiskt i-land och ett arketypiskt u-land har alltid varit kvaliteten och kraften hos det utvecklingsarbete som respektive folk förmått ådagalägga av sig själv. När staten – ibland den egna, ibland kolonialmakten, sedermera det utländska biståndet – väl lagt institutionerna till rätta – skapat ett rättsväsende, inrättat skolor, byggt en bro, etablerat lantmäteri samt polis och militär och så vidare – i vilken utsträckning har då folket förmått tillvarata det utrymme för individuellt företagande och goda frivilliga gemensamma insatser som därmed öppnats?

Patrik Engellau

Var och varannan svensk man träffar framför sin uppfattning att migranter måste lära sig svenska och att det borde finnas någon sorts skolplikt. Nu har även Anna Kinberg Batra, moderatledare, kommit ut som skolpliktsaktivist för migranter, antagligen efter noggranna opinionsundersökningar om vad folk vill höra.

Patrik Engellau

Med underutveckling menar jag inte jungfrulig ekonomisk orördhet, utan det trista, obalanserade ekonomiska avancemang som karaktäriserar de flesta av världens länder, där en liten grupp människor lever som om de bott i Täby och resten på sophögar eller i kriminella slumområden.

I hela mitt liv har jag funderat över varför det blir så på en del ställen och varför andra ställen, exempelvis Sverige, utvecklats till ekonomiska Edens lustgårdar med hög och relativt jämn levnadsstandard. Jag har sannolikt varit anhängare av samtliga kända förklaringsteorier, åtminstone under någon kort period.

Patrik Engellau

Förhållandena är mycket växlande på mitt sommarnöje i Bohuslän. Det händer saker hela tiden. Den ena dagen blåser det från väst och nästa från sydväst. Bara sådär! Man förstår ingenting.

Jag har läst att mänskligheten ibland råkar ut för ännu mer dramatiska skiften än vindkantringar. Till exempel som när sillen gick till i dessa trakter och folk blev rika som troll av att sälja sill och tran:

Under höstmånaderna 1752 hade sillen, enligt kommerskollegiet, ”uti otrolig ymnighet och mängd stigit till Stranderna i Södra Skiärettgården emillan Giötheborg och Marstrand”.

Patrik Engellau

Fram till för ungefär trettio år sedan genomfördes ett intressant socialt experiment som hette Sovjetunionen. Experimentet byggde på en hypotes som utformats av dess vetenskaplige ledare, en Vladimir Lenin. Lenin hade noterat att framgångsrika kapitalistiska företag i sig själva var planekonomier även om de simmade runt i ett marknadshav utan medveten planering. Hur mycket effektivare skulle det då inte vara om man planerade inte bara de enskilda företagen, utan en hel nations ekonomi? frågade sig Lenin och hans vetenskapliga medarbetare.

Patrik Engellau

För mig är det mycket lättare är för alla andra att skriva dagliga texter, för om inspirationen tryter kan jag alltid söka upp mina intellektuella husgudar, filosofartistkomikerna från universiteten i São Paulo, hos vilka det normalt finns något intressant att sno. Nyss lyssnade jag på en timslång föreläsning om den privata äganderätten av Leandro Karnal.

Till exempel insåg jag något som egentligen borde ha varit självklart, nämligen att den privata äganderätten inte plötsligt uppstod fix och färdig som om Gud skapat den på den sjätte dagen, utan tvärtom gradvis utvecklats, förfinats och till och med tidvis lokalt tillbakabildats.

Patrik Engellau

Denna text är inspirerad av en debattartikel i Svenska Dagbladet där den ”nationella samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar”, en tjänst inom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, exercerar många av de pretentiösa och egennyttiga floskler som representanter för välfärdsindustrin vanligen använder. Intervjusvaren nedan består av en ordagrann återgivning av en stor del av debattartikeln bortsett från att den nationella samordnarens mandat är ändrat med ty åtföljande minimala justeringar.

Jessica Ahnbring-Zuleimalides, 28, (JAZ) är nationell samordnare mot döden. Här intervjuas hon av Patrik Engellau (PE).

Patrik Engellau

Almedalsveckan ägnades till stor del, enligt medierapporteringen, åt diskussioner kring ”svenska värderingar”. Saken är a) ny och b) yrvaken.

Att den är ny och har tilltagande betydelse är lätt att bevisa. Jag googlade på ”svenska värderingar” den åttonde juli på kvällen. Beroende på vald tidsperiod fick jag olika antal träffar. Det senaste dygnet visade sig saken ha varit jättehet. Om den hade varit lika het det senaste året hade årets träffar varit sju gånger fler än de faktiskt var. Motsvarande siffra för den senaste månaden är tre gånger fler och för den senaste veckan 1,4 gånger fler. Så ämnet har tydligen gradvis fått ökad vikt och nu liksom brustit ut. Blivit en blomma, typ.

Patrik Engellau

Jag har sett människor som lever på sophögar, som i många länder kan vara riktiga berg, i syfte att hitta matrester och andra nyttiga saker. Jag har betraktat detta som den yttersta misären och ekonomiska förnedringen.

Men som bekant är livet rikare och mer fullt av variation och upplevelser än man någonsin kan föreställa sig och därför kunde jag inte annat än bli positivt överraskad av den mänskliga godhet som dokumenteras i en kort dokumentärfilm som jag just hamnade på (tyvärr bara på portugisiska, men i alla fall).

Patrik Engellau

Alla vet att USA alltid har varit det stora invandringslandet. Invandrare har varit välkomna. Så här lyder de mest kända raderna i inskriptionen på Frihetsgudinnan:

Give me your tired, your poor,
Your huddled masses, yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore,
Send these, the homeless, tempest-tossed to me,
I lift my lamp beside the golden door.

Patrik Engellau

Påven Franciskus har sagt så här till den amerikanska kongressen; min översättning:

Näringsverksamhet är en värdig syssla som ägnas att producera rikedom och förbättra världen. Den kan vara en betydelsefull källa till framsteg i det område där den verkar, särskilt om den betraktar skapandet av arbeten som en betydelsefull del av dess tjänster till det gemensamma goda.

Om påven i förväg hade skickat mig sitt tal hade jag framfört två synpunkter.

Patrik Engellau

Jag hoppas att jag inte förolämpar någon läsare, men jag tycker vi svenskar på det hela taget är rätt provinsiella. Ursäkta om jag sätter mig på höga hästar och påstår mig kosmopolit. Provinsiell definieras i detta fall som i avsaknad av insikt om att det existerar radikalt annorlunda kulturkretsar än den egna. Den som bara lärt känna folk i den egna provinsen, där alla tycker i stort sett lika, har inte fått tillfälle att konfronteras med någon riktigt främmande kultur och utgår därför från att det inte finns några radikalt annorlunda kulturkretsar. Den provinsielle tror att alla världens folk i grunden har samma föreställningar och värden som han själv. En provinsiell svensk tror ärligt och uppriktigt att alla andra människor lever i kulturer som i grunden är som den svenska, att alla andra människor egentligen tänker som han själv.

Patrik Engellau

I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.

Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.

Patrik Engellau

Västvärlden har under det senaste seklet genomgått en fullständigt mirakulös och samtidigt totalt oväntad förändring till det bättre. Vi har utvecklat ett större och mer allmänt spritt välstånd än någon annan kultur i världshistorien. Vilken svensk förortsfamilj som helst lever bättre än kungar gjorde för några hundra år sedan om man räknar sådant som att slippa oroa sig för att barnen ska dö i späd ålder, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder (och att över huvud taget bli så gammal), att kunna resa på solsemester eller äta apelsiner mitt i vintern, att aldrig behöva oroa sig för svält, att kunna köpa sidenkläder hos H & M för nästan ingenting.

Patrik Engellau

Det finns ett tyskt parti som heter Alterative für Deutschland (AfD). Jag vet inte så mycket om partiet annat än att det startades för tre år sedan och ursprungligen var liberalt, vad nu det betyder, och EU-kritiskt samt att det sedermera har blivit alltmer islamkritiskt och verkar ligga på 15 – 20 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror också att AfD är själva inbegreppet av det som etablerade europeiska politiker och opinionsbildare brukar kalla högerpopulism.

Patrik Engellau

Det är vanskligt med historiska paralleller eftersom historien aldrig upprepar sig. Eller också gör den det. Karl Marx hävdade att den upprepade sig först som tragedi, sedan som fars. Men jag tror inte på några upprepningar. Omständigheterna är alltid olika.

Ändå måste det vara tillåtet att försöka lära sig något av historien. Vad man än säger tror jag att en av det senaste halva årtusendets stora framgångar för västerlandet är nationen. Nationen är ett väsen som möjliggör för ett folk – vad nu ”folk” betyder – att höja sig över sina tusentals splittringar och allianser och bli en enad, nationell befolkning.

Patrik Engellau

Den brittiske 1700-talsförfattaren Samuel Johnson påstås ha sagt att inget skärper tankeverksamheten så mycket som risken att bli hängd. Utan alla liknelser i övrigt är det lite likadant med migrantkrisen: en oväntad och potentiellt omvälvande förändring som tvingar en svensk att börja fundera över sig själv och sitt samhälle och över frågan om detta samhälle kan vara förenligt med muslimska seder och uppfattningar.

Patrik Engellau

Tänk dig att du har en firma med 28 företag som kunder. Plötsligt kommer en av kunderna, därtill en av de största med 16 procent av din omsättning, och förklarar att han tänker sluta köpa av dig.

Troligen skulle du bli alldeles till dig av oro – i varje fall skulle jag bli det –, kasta dig in i din bil, köra till kunden, be om företräde hos verkställande direktören, göra dig så trevlig du bara kan och fråga vad är det här nu då?

Patrik Engellau

Sedan lång tid tillbaka har mänskligheten levat i en värld som bestått av flera världar, den första, industrialiserade världen där i stort sett alla människor varit om inte rika så i alla fall haft det bra, den andra kommunistiska världen, som försvann kring 1990, samt den tredje världen där nästan alla varit fattiga.

Den här uppdelningen av världen i två block (sedan den andra världen försvunnit), där ett är rikt och det andra är fattigt, har erbjudit ett svårt intellektuellt problem. Hur skulle man förklara en ordning som framstod som så uppenbart orättvis och dessutom fram till relativt nyligen föreföll så stabil? Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar. Antingen är det de rikas fel eller också är det de fattigas fel.

Patrik Engellau

Du kanske undrar varför politiska system lunkar på som de alltid gjort även om de tycks vara på väg mot en avgrund. Då ska jag tala om varför: de är inbäddade i tänkesätt, regelverk och institutioner som säkrar dem mot all annan förändring än att fortsätta som vanligt, bara lite mer.

En oundgänglig insikt för varje politiker som vill göra en förändring som avviker aldrig så lite från den normala ruljangsen – kort sagt en politiker som vill göra ”systemskifte” – är att han måste ta i så livstycket spricker. Det finns ingen gräns för hur mycket jävelskap det gamla systemet kan mobilisera och hur många käppar det kan sticka i hjulen om det anar hotet av ett annalkande nytt system.

Patrik Engellau

Med tanke på att det förvånande resultatet kommit samma morgon, så vad annat fanns att tala om på midsommaraftonskalaset än Brexit? Först uppstod en skiljelinje i sällskapet mellan å ena sidan dem som var glatt överraskade över att EU fått en knäpp på näsan och inte trodde det skulle bli några negativa effekter och å den andra dem som föredragit Bremain och nu förutsåg Ragnarök.

Patrik Engellau

Kommentatorerna på den här bloggen är nästan undantagslöst bildade, intelligenta, sökande och vänliga. Det är en kombination som jag gillar. Det har rests en del vägande frågor kring min käpphäst, teorin om att Sverige styrs av ett politikervälde med vidhängande välfärdsindustriellt komplex.

(Jag vet att beteckningen är otymplig. Jag fattar också att det inte går att fastställa att teorin är ”sann”. Det är som med Marx beskrivning av sin tids samhälle som kluvet mellan borgare och arbetare. Det var ingen ”sann” teori. Men den var praktisk eftersom den pekade ut vem som var fiende och vem som var vän. För övrigt blev den så småningom allmänt accepterad varigenom den förvandlades till sanning.)

Patrik Engellau

Häromdagen skrev jag om Hasse & Tage-filmen Släpp fångarna loss, det är vår från 1975. Jag utnämnde filmen till ett konstnärligt monumentalverk i bemärkelsen att den vävde ihop och gav fullödig gestalt åt det tänkande som växte ur 1968 års studentrevolution och som sedan dess tagit ett allt starkare grepp över vårt samhälle och nu, enligt mångas fruktan, hotar att stjälpa det.

Utan alla jämförelser i övrigt kommer jag att tänka på Leni Riefenstahls film Triumf des Willens från 1935 som gav en storslagen konstnärlig gestaltning åt en annan ny och omvälvande social kraft som dock blev betydligt mer kortvarig än det mer godhjärtade tankemönster som presenterades i Hasses & Tages epos. (Den tyska filmen är för övrigt väl värd att ses, inte minst för att den visar vilken enorm våldsapparat vid sidan av staten som nazisterna lyckats bygga upp redan vid trettiotalets början. Dessutom visar den hur mycket tyskar tycker, eller åtminstone tyckte, om att marschera.)

Patrik Engellau

Katarina Tavakol skrev nyligen en krönika här  där hon med rätta ondgjorde sig över att Högsta domstolen skärpt straffet för en lärare som örfilat en lågstadieelev sedan hon (läraren) blivit spottad i ansiktet av eleven. Underrätterna hade nöjt sig med att döma läraren för ”ringa misshandel” men avslagit kravet på skadestånd till eleven. Högsta domstolen tilldömde eleven ett skadestånd på 5 000 kronor i tillägg till misshandelsdomen.

Svenska Dagbladets juridiske kommentator Mårten Schultz tyckte tvärtemot. Han ansåg beslutet från Högsta domstolen ”glädjande”.

Patrik Engellau

Idag röstar engelsmännen om de ska stanna i EU. Om inte annat är det spännande. Opinionsundersökningarna byter vinnare nästan varje dag. När jag skriver detta på onsdag morgon ligger lämnasidan på 45 procent och stannasidan på 44. Vadslagningsfirmorna ger högre vinst på en brexit-satsning, så de tror att stannasidan vinner.

Min egen inställning är vacklande. Här är några synpunkter.