Patrik Engellau
Då och då läser jag de politiska partiernas program, manifest och andra framtidsplaner. Jag blir nästan undantagslöst trött. Jag blir trött därför att det är så himla trist. Det handlar bara om att ändra någon budgetpost – till exempel mer pengar till någon som det är synd om, en hundring i månaden till pensionärer eller några miljarder till glesbygdskommuner – eller om något förbud som måste tas bort eller läggas till – till exempel upphävande av LAS eller veto mot vinster i välfärden.
