Patrik Engellau

Ett vanligt argument för invandringen är att Sverige behöver importera människor eftersom svenska kvinnor inte får tillräckligt med barn för att befolkningen ska hållas stabil. Farhågan är alltså att Sveriges befolkning ska krympa. (En annan farhåga är att antalet försörjda ska öka i förhållande till antalet försörjare, men det är en så komplicerad fråga att jag inte tänker ta upp den. För övrigt är det svårt att förstå att import av människor varav nära hälften inte alls kommer i arbete skulle kunna tänkas avhjälpa ett sådant problem.)

Patrik Engellau

Var finns den Herkules som kan rensa upp i den svenska ideologins Augiasstall? Herkules ledde två floder genom stallet för att få bort skiten, men jag undrar om det skulle räcka här.

Med jämna mellanrum nominerar jag någon viss företeelse till Sveriges kardinalfel. Normalt har det något med det välfärdsindustriella komplexet att göra. Nu ska jag göra det igen: kardinalfelet är komplexets människosyn, tesen om den vanliga människans svaghet.

Patrik Engellau

De två berättelser jag nu återger har båda samma besvärande budskap. Jag påstår inte att de skulle vara representativa för hur framgångsrika invandrare eller framgångsrika barn till invandrare ser på den svenska skolan. Hur det ligger till på den punkten har jag ingen aning om. Jag är bara bekymrad över att två av de två sådana människor med vilka jag diskuterat saken har likartade uppfattningar.

Patrik Engellau

Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.

Undrar just vad Gibbon skulle säga om vår tid. Jag plockade fram den tjocka bibban för att läsa på. Det råder stor förvirring kan jag tala om, för min egen svenska översättning från 1946 slutar abrupt vid kapitel 36. Men tack och lov så existerar internet. Alla citaten här kommer från den del av det trettioåttonde kapitlet som återfinns exempelvis här.

Den stora frågan Gibbon ställde sig var hur Rom, denna enorma, mäktiga och kulturellt högtstående civilisation så lätt kunde undergrävas och förstöras genom barbarernas invasioner.

Patrik Engellau

I Metro den 15 oktober återger Sveriges internationelle stjärnekonom Johan Norberg med viss entusiasm en del av nobelpristagarens uppfattningar. Om dessa är korrekt återgivna av Norberg måste jag åtminstone delvis revidera de lovord jag nyligen beskärde Deaton. Så här skriver Norberg:

I migrationsdebatten säger många att ”det är billigare att hjälpa där än här”. Deaton menar att det är tvärtom, för politiska institutioner i fattiga länder förstör ofta välstånd och att skicka biståndspengar in i dem kan göra mer skada. Däremot menar han att migration skapar utveckling eftersom fler människor då får arbeta under välfungerande institutioner.

Patrik Engellau

Statsministern sa nyligen att situationen i landet just nu är ”ohållbar”. Han har rätt. Migranter kommer i massor och uppslukas utan registrering av vårt glesbefolkade land medan polisen står handfallen och tittar på. När de som låtit sig registreras ska placeras på förläggning har fastigheten bränts till grunden medan polisen förvirrat ser sig om efter gärningsmän. Och så har vi de 55 no go-zonerna dit polisen inte vågar sig. Polisen anser sig inte kunna skydda egendom som olagligt ockuperats av romer. Bibliotek måste ha ordningsvakter med batong för att skydda personalen från stökiga ungdomsgäng. Skånepolisen är upptagen vid asylmottagningen i Trelleborg och uppmanar bestulna medborgare att vända sig till medborgargarden. 

Patrik Engellau

Jag är den förste att sjunga Internets lov. Om jag till exempel vill hitta texten till en av mina favoritdikter, Bonden Paavo av Runeberg, men bara minns de två första orden – ”Högt bland” – och googlar så blir det 14 100 000 träffar varav de första tio handlar om Paavos liv högt bland Saarijärvis moar.

Fast det är inte alltid så kul. Jag minns hur det var att beställa flygbiljetter förr i tiden. Man talade med en resebyrå och fick sedan ett sjok avlånga papper som var biljetten. Det kunde bli en hel liten sammanhäftad mapp om resan var lång. Men det var enkelt för resenären, för kunskapen satt i resebyråtjänstemannens huvud.

Patrik Engellau

Ingen nu levande svensk har fått uppleva någon nationell katastrof. Personliga katastrofer kanske, internationella katastrofer, visst, men ingen nationell, svensk katastrof. Därför, tror jag, har vi svenskar svårt att föreställa oss att en katastrof kan inträffa i Sverige.

Patrik Engellau

Mitt sinne för trender och tendenser i den politiska världen är rätt känsligt. Känsligt, men inte ofelbart. Jag kan förstås ha fel. Nu känns det i alla fall som om betydelsefulla intressen – läs de politiskt korrekta, det välfärdsindustriella komplexets ideologer – planerar attacker mot yttrandefriheten. Mona Sahlin har några gånger låtit undslippa sig halvkvädda synpunkter om att lägerbränder och attacker mot EU-migranter beror på hatiska internetsajter och rasistiska Facebook-sidor. Och det är inte bara hon, jag känner vittringen av censurlust både här och där.

Patrik Engellau

Västvärlden har naturligtvis till stor del sig själv att skylla för den flyktingkris framför allt Europa nu står inför. Om Väst inte hade invaderat Afghanistan, Irak och Libyen så hade dessa länder haft kvar sina förskräckliga regimer som med brutala metoder hållit ordning i respektive nation. I stället hotar nu kaos och klankrig som leder till att alltfler människor vill ta sig därifrån. (Jag ska inte göra mig märkvärdig. Det var först vid kriget mot Ghaddafi, där den svenska Alliansregeringen engagerat deltog, som det hade gått upp ett ljus för mig varför jag – chanslöst förstås – hoppades att diktatorn skulle vinna.)

Patrik Engellau

År 2000 beslöt FN att anta en plan som kallades ”Millenniets utvecklingsmål” och bestod av åtta angivna mål som skulle vara uppnådda till 2015. Det främsta målet var att utrota extrem fattigdom och hunger, det andra att åstadkomma grundutbildning för alla, det tredje att främja jämställdhet mellan könen, det fjärde att minska barnadödligheten och så vidare.

År 2015 kan man konstatera att det har gått rätt bra. Till exempel har den extrema fattigdomen och barnadödligheten reducerats rejält. Mycket litet av detta beror förstås på FN eller ens på de nationella regeringarna. Framgångarna beror i stället på den ekonomiska utvecklingen som i ökande utsträckning har kommit att gynna framför allt u-länderna (eller rättare sagt en del u-länder).

Patrik Engellau

Jag lyssnar ofta på ett radioprogram som heter Studio 1, ty det sänds medan jag sitter i bilen hem från jobbet. Ett inslag nyligen handlade om att moderaterna ville att det skulle göras medicinska ålderstester på ensamkommande flyktingbarn.

Varför ville moderaterna detta? En intervjuad moderat riksdagsman svamlade något osannolikt om att det var för att allt skulle gå rätt till. Det verkliga skälet måste rimligtvis vara att moderaterna tror (att svenska folket tror) att det släpps in alldeles för många överåriga och att en medicinsk kontroll skulle avslöja bedragarna.

Patrik Engellau

Av omständigheter bortom min kontroll hamnade jag på en förhandsvisning av Spectre, den senaste James Bond-filmen. Den var förskräcklig. Jag hade väl inte ägnat saken någon tanke om det inte varit för de överflödande entusiastiska tidningsrecensionerna. DN Kultur ägnade fyra panegyriska sidor på temana ”fullträff” och ”Pangrulle!” åt filmen.

Patrik Engellau

Då och då struntar jag i samtidens uppfattningar och försöker tänka lite själv, vilket kan leda till katastrofalt felaktiga slutsatser. Nu har jag funderat över varför det blir bäst utveckling när arbetskraften består av fria arbetare snarare än slavar eller livegna. Min chockerande slutsats är att slaveriet och livegenskapen inte var förenliga med en seriös utveckling eftersom arbetskraften hade för mycket trygghet, kort sagt hade det för bra.

Patrik Engellau

Människor har i alla tider, i varje fall fram till 1700-talet då ett annat synsätt, puritanismen, utvecklades lokalt i västerlandet, betraktat arbetet som en förbannelse. Sagan om Schlaraffenland, människans paradis på jorden, berättar om floder av mjölk och honung, hus av kakor och stekta sparvar som flyger rakt in i munnen på människan (vilket kung Carl XVI Gustaf refererade till i sitt jultal år 2002). I Schlaraffenland behövde man inte arbeta. På italienska finns uttrycket Il dolce farniente, den ljuva sysslolösheten.

Patrik Engellau

När man seglar och det knappt blåser något kan en femåring tillåtas leka skeppare.

Patrik Engellau

New York Times berättar om hur bara 158 superrika amerikanska familjer stått för nästan hälften av de kampanjbidrag som hittills samlats ihop inför nästa års presidentval. De har gemensamt stoppat in 176 miljoner dollar i kampanjen, vilket blir ungefär 10 miljoner kronor i snitt per bidragsgivare. En del har förstås gett mer. Kenneth C. Griffin, en hedgefondsmiljardär från Chicago som tjänar 600 miljoner kronor i månaden efter skatt har hostat upp 30 miljoner kronor till republikanska kandidater, en dagslön för honom.

Patrik Engellau

Häromdagen deltog jag i ett möte om ”Flyktingsituation i världen och Sverige” som anordnats av Svenska Läkaresällskapet. Vi var kanske tvåhundra personer som hörsammat inbjudan, publiken såg ut ungefär som på en Dramatenföreställning i Stockholm, bildad medelklass, mest kvinnor, mest läkare och annan sjukvårdspersonal visade det sig så småningom.

Jag insåg strax att jag hamnat bland det välfärdsindustriella komplexets fotfolk. Där fanns en brinnande vilja att hjälpa, en övertygad beslutsamhet, en känsla att en ny och god värld höll på att öppna sig om vi bara tog oss samman i solidaritet och människokärlek.

Patrik Engellau

Regeringen och alliansen har nyligen kommit överens om en ny flyktingpolitik som kommer att bli verkningslös (se exempelvis denna bedömning av en väl insatt person).

Själv hade jag min uppfattning klar redan innan jag läste vad Per Gudmundson och andra experter hade att säga i frågan. Politikerna känner, tror jag, ännu inte tillräckligt mycket tryck för att vara redo att ta sitt ansvar. Redan innan jag hörde deras förslag hade jag skrivit av det som resultatlöst. Jag har alltså fördomar.

Patrik Engellau

Ibland – när jag håller föredrag eller läser kommenterar på den här sajten – möts jag av frågor om det inte vore dags att inte bara vara så nattsvart pessimistisk om framtiden, utan också att peka på utvägar och konstruktiva lösningar, för sådana måste väl finnas?

Såklart finns de. Det är inte inskrivet i tillvarons DNA att vårt samhälle ska gå under just nu.

Patrik Engellau

”Varje dag anläggs bränder i svenska skolor”, säger Skolinspektionen. ”I Sverige har antalet skolbränder successivt ökat under den senaste tioårsperioden”. Det blir väl sammantaget några tusen skolbränder under det senaste halvdussinet år. ”Sverige är ett av de värst drabbade länderna i världen vad gäller anlagda skolbränder”, förklarar Forskning & Framsteg. ”I Grekland antänds fem skolor per år”.

Jag kan inte komma på att någon höjt rösten över detta. ”Det finns en förvånande tolerans för just skolbränder”, hävdar en expert som intervjuats av Forskning & Framsteg. Andra intervjuade experter nästan ursäktar företeelsen: ”Det brinner i skolor i utsatta områden, där många lever i utanförskap, är arbetslösa och trångbodda. Även den stora omsättningen på människor och den snabba inflyttningen i dessa områden leder till liten social kontroll, vilket är en riskfaktor… Att anlägga bränder och ibland också försöka sätta eld på skolor blev i detta läge en konfliktpraktik”.

Patrik Engellau

Uppslaget med sidorna sex och sju i Svenska Dagbladet den 12 oktober erbjuder ett intressant perspektiv. Båda är annonser, men den ena är förklädd till debattinlägg.

Annonsannonsen på sidan sju är redigerad lite som en normal nyhetssida men en van läsare ser fina skillnader och dessutom står det ”Annons” högst upp på sidan. Det handlar om en sömndrog som är jättebra för att den är ”100 % naturlig”. En avbildad kund som tidigare haft sömnproblem på grund av skilsmässa intygar att drogen hjälper: ”Nu sover jag gott… varje natt!”

Patrik Engellau

Den här sajten – detgodasamhallet.com – har en halv miljon läsningar i månaden efter ett halvårs drift. Det betyder inte en halv miljon läsare, för läsarna kan ju ha läst flera texter under månaden. Men det är många. Och det är intelligenta människor som läser, det märker man av kommentarerna, som nästan utan undantag är välformulerade och artiga. Och alltmer förtvivlade och ilskna.

Patrik Engellau

Min portugisiskalärarinna Márcia, som bor i Rio de Janeiro, har en del synpunkter på Sverige. Hon har visserligen aldrig varit här, men hon är allmänbildad, politiskt intresserad och har dessutom en nära kompis som bott i Malmö i flera år.

Márcia är gammal vänstermänniska som numera blivit en fin dam. Sverige var länge ett föredöme för henne som för alla progressiva människor i Latinamerika. Fast hon tycker att svenskarna är lite underliga.

Patrik Engellau

Sverige är ett land som sätter yttrandefriheten högt. Artikel 19 i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som lyder så här:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser

implementeras i vår regeringsforms andra kapitel genom följande stadgande:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor…

Innebär då detta att det råder yttrandefrihet i Sverige? Nej det gör det inte, det är en sak jag blivit allt klarare över sedan jag började arbeta med detgodasamhallet.com.

Patrik Engellau

Bert Karlsson är en kapitalist som kan tänka längre än näsan räcker. Genom sitt bolag Jokarjo, som sysslar med asylboende, är han en del av det välfärdsindustriella komplexet, alltså den organisationsapparat som livnär sig på att folk definieras som svaga och därför i behov av  skattefinansierat stöd. Nyligen skrev Karlsson en debattartikel i Jönköpingsposten där han menar att komplexet tjänar så mycket pengar att det inte är hållbart i längden.

Patrik Engellau

Den fråga som sysselsätter Sverige nu är hur invandringsexplosionen kommer att slå mot den offentliga sektorns finanser. Myndigheterna har mig veterligen inte gjort några trovärdiga beräkningar, vilket jag misstänker åtminstone delvis beror på att de inte vill komma med obehagliga besked. Johan Westerholm på ledarsidorna.se menar att den statsbudget som ännu ej är beslutad redan är överspelad på grund av den kraftiga kostnadsökning som invandringsexplosionen medför.

Patrik Engellau

Här ett citat ur en bok – Min oro – som jag publicerade för ett och ett halvt år sedan:

Människor i respektfulla, solidariska och tillitsfulla samhällen vill inte tillfoga varandra skada. Man betraktar noggrant sin nästa – som mycket väl kan vara en motståndare, till exempel i en avtalsförhandling – för att se om det finns någon smärtpunkt, för den vill man helst inte passera. Man strävar i det längsta efter att komma fram till kompromisser som alla parter kan leva med. Framför allt underlåter man att kränka motståndarens djupaste intressen även om man för tillfället råkar befinna sig i styrkeposition. Man drar sig för att slå till motståndaren även om han ligger ned och man mycket väl skulle kunna ge honom en rejäl spark.

Patrik Engellau

Långsamt börjar en ny tanke att trevande försöka formulera sig i min skalle. Jag börjar misstänka att allt vårt prat om invandringen bygger på en helt felaktig premiss, nämligen att vi, vilket betyder myndigheter och politiska organ såsom riksdag och regering, har verktyg att kontrollera och styra det här.

Jag kollar exempelvis vad Sverigedemokraterna har för invandringspolitik. Texten på partiets hemsida är häpnadsväckande vag med tanke på att frågan är partiets paradnummer, men det som slår mig är att inte ens detta parti verkar ana frågans allvar. Sverigedemokraterna presenterar sin filosofi och sedan ett halvdussin konkreta förslag, till exempel ”Försörjningskrav för att ta in anhöriga” och ”Stoppa massinvandringen”.

Patrik Engellau

En 69-årig skotte som heter Angus Deaton och är professor vid Princeton har fått Nobelpriset i ekonomi. Jag läser flera artiklar i morgontidningarna om detta, men ingenstans får jag någon förklaring till att professor Deaton hedrats på detta vis.

Först tror jag rutinmässigt att oklarheten beror på att svenska journalister brister i yrkesmässig kompetens. Sedan läser jag lite i professorns skrifter och inser att förklaringen nog är att han är så förskräckligt politiskt inkorrekt i sina uppfattningar att reportrar helst inte vill föra dem vidare.