Patrik Engellau

Det här hörde jag nyligen i radioprogrammet Studio Ett. Skolfoto skulle tas i en skola i Blekinge. I en klass hittade barnen på att flickorna skulle klä sig i skjorta och fluga, medan pojkarna skulle bära klänning. Rektorn förbjöd upptåget, varpå han blev milt förlöjligad av Sveriges Radio.

Det här tål att tänka på, vilket jag försökt göra. Det är inte lätt. Mina sympatier ligger hos rektor. Jag reagerar spontant mot det barnsliga tilltaget, men ibland räcker det inte med magkänslor, man måste också ha rimligt hållbara argument för sina uppfattningar.

Patrik Engellau

För ett tag sedan hade jag förmånen att få äta lunch med författaren, mellanösternkännaren och doktorn i religionshistoria Eli Göndör. Han tog upp en sak som jag själv skrivit och tjatat en del om, men han gjorde det med starkare eftertryck än jag hittills hört det framföras, nämligen behovet av att staten till varje pris skyddar, värnar och upprätthåller sitt våldsmonopol.

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag en svåger som bekymrade sig över svenska skolan, enkannerligen vänsterpolitikers idéer därom. Jag framförde uppfattningen att jag inte kan se någon avgörande skillnad mellan partierna i skolfrågan. Kanske hade förre utbildningsministern Björklund en mer positiv inställning till begreppet kunskap än hans efterträdare Fridolin, men när det kommer till de praktiska åtgärderna, och framför allt resultatet, verkar det hugget som stucket.

Patrik Engellau

Jag fattar inte hur den franska revolutionen kunde inträffa. Kung Ludvig XVI och den härskande adeln visste precis vilka problemen var. Redan kungens farfars älskarinna Madame de Pompadour, som dog 25 år före revolutionen, hade varnat: efter oss syndafloden. Makthavarna behövde bara öppna ögonen. När det började mullra fick de hur många chanser som helst att ändra sig och ställa saker till rätta. Men lik förbannat lufsade de på som tidigare och dömde sig därmed till undergång. Min hjärna har svårt att greppa detta.

Patrik Engellau

Ibland får jag lite försiktig kritik, exempelvis i kommentarer, av innebörd att mitt klankande på det välfärdsindustriella komplexet skulle betyda att jag hjärtlöst struntade i folk som faktiskt behöver hjälp.

Enligt egen uppfattning är jag inte så hjärtlös. USAs president Eisenhower sa att det faktum att militären behövs inte innebär att den ska styra i nationen. Min inställning är motsvarande. Visst behöver ett gott samhälle någon sorts sociala skyddsnät, men det betyder inte att välfärdsindustrin ska styra och ställa och forma politiken efter sina egna syften.

Patrik Engellau

Samtiden verkar tro att flyktingströmmarna till Europa i huvudsak beror på krigen i Mellanöstern och kanske på andra håll. Jodå, krigen och de umbäranden stridigheterna medfört har naturligtvis sin betydelse, men jag tror endast som utlösande faktor. I grunden handlar det om något annat och mycket större.

Patrik Engellau

Jag är kanske ute och cyklar, men jag tycker konspirationsteorierna har blivit allt fler på senare år. Denna uppfattning baseras inte på evidens och beprövad erfarenhet, utan bara på att det känns så.

Konspirationsteorier frodas när officiella förklaringar uteblir eller är så hopplöst osannolika att eftertänksamma människor omedelbart förkastar dem och letar efter dolda förklaringar som för det mesta omfattar intriger och dolska och för det mesta ondskefulla sammansvärjningar.

Patrik Engellau

Efter andra världskriget hade tänkarna ett himla sjå med att förklara hur kriget kunnat uppstå. Att det var tyskarnas fel visste man såklart från början, men den där vanliga gamla förklaringen om att vissa folk var genetiskt defekta passade inte. För, tänk efter själv, den globala kapitalismens befrielseprojekt stod på agendan och alla skulle med, även tyskarna, och då kunde man ju inte stämpla dem som medfödda psykfall. Man var tvungen att hitta någon Omständighet i tyskens bakgrund som kunde förklara det hela.

Patrik Engellau

Jag vet a) att jag har sagt ungefär detta förut samt b) att de flesta nog inte håller med mig, men eftersom c) jag tror att jag har rätt så säger jag det igen.

Folk – dit jag just i detta fall för ovanlighetens skull inte räknar mig själv – har en tendens att se vårt svenska samhälles huvudmotsättning som gående mellan å ena sidan höger eller borgerligheten, å den andra vänster eller socialisterna. Sedan finns det lite andra intressen som stökar till analysen, men dem kan man strunta i (vilket man ju faktiskt alltid måste göra när man försöker förstå samhället, så inget fel i det; bara man kommer rätt i huvudfrågorna är allt förlåtet).

Patrik Engellau

Jag har en gnagande och alltmer påträngande känsla av att man i vissa frågor inte kan lita på myndigheter. Några av mina vänner menar att exempelvis Brottsförebyggande rådet (BRÅ) missbrukat the benefit of the doubt så länge att myndigheten förlorat trovärdigheten, men jag är stenhård på att var och en, även myndigheter, ska betraktas som oskyldiga, om än misstänkta, tills deras skuld är bevisad. Än så länge finns, som jag ser det, bara indicier, inga bevis. (Se exempelvis följande länk.)

Patrik Engellau

En representant för Röda Korset gav information på radio som gjorde det möjligt att räkna ut att mat för en person på ett flyktingläger i Syrien eller kringliggande land kostar tre kronor om dagen, vi kan säga 1 000 kronor om året.

Patrik Engellau

När jag var barn läste jag serietidningar, till exempel Tarzan, Stålmannen, Fantomen, Läderlappen, Kalle Anka och Tom Mix. Så småningom tröttnade jag. Med tilltagande ålder, erfarenhet och begynnande mognad tyckte jag att berättelserna alltid var desamma. Fantomen var alltid samma person som slogs med samma slags skurkar vecka ut och vecka in. Ej heller, slog det mig, hade Fantomen någon personlighet annat än att han var övernaturligt vältränad och stark och alltid gjorde det rätta. För en tioåring kunde han vara en trovärdig hjälte, men för en femtonåring var han bara trist.

Patrik Engellau

Det går ett spöke genom de rika i-länderna. Det spöket är rädslan för att länder som Kina och Indien, som redan flåsar oss i nacken, ska hinna i kapp och kanske gå förbi. Har du hört uttrycket ”den hårdnande globala konkurrensen”? Så säger ingen som har ett behagligt och hållbart försprång, bara den som känner sin position hotad.

Patrik Engellau

Jag läser med intresse kommentarerna till krönikorna på den här sajten, inte minst synpunkterna på mina egna texter. Kommentarerna är ofta insiktsfulla och ger inte sällan anledning till eftertanke. En del kommentatorer har invänt mot min gårdagskrönika, där jag hävdade att politiker inte kan styra verksamheter om de inblandade tjänstemännen inte gillar politikernas avsikter.

Patrik Engellau

Sedan jag fick upp ögonen för det välfärdsindustriella komplexets existens och enorma makt över nationens politik och tänkande har jag drabbats av två insikter.

Patrik Engellau

Alla tidsåldrar före vår har varit vidskepliga, eller hur. De har befolkat tillvaron med övernaturliga väsen som gripit in i och påverkat människornas liv, i allmänhet, tror jag, på ett negativt sätt. Den bladbekrönta näcken rör gigan i silverbäcken för att lura människor att falla i vattnet och drunkna. I de svenska skogarna och fjällen fanns hur mycket oknytt som helst vid sidan av tomtarna, älvorna, skogsrået, vättarna, huldrorna, vittrorna och lyktgubbarna. Det gällde att ta sig i akt.

Patrik Engellau

Söndagen den 6 september var möjligen höjdpunkten av intensiva, emotionella och i stort sett likalydande skriverier som pågått i media – i huvudsak papperstidningarna och SvT – sedan ett par dagar på temat att svenskarna bör öppna inte bara sina hjärtan utan även sina plånböcker för invandrare eftersom invandrarnas lidande är oerhört. Ledmotivet har varit bilden av den drunknade treåringen Aylan Kurdi på en turkisk strand.

Patrik Engellau

Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, även nu. Med detta vill jag inte säga att de bekymrade är ute i ogjort väder; det kan ju vara på allvar den här gången. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i boken Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och vad staten då ska ta sig för.

Patrik Engellau

Med ett halvt öra lyssnade jag på ett radioprogram från Program 1 där folk uttalade sig om livets mening. I ett inslag framförde ett antal barn sin uppfattning. Alla dessa verkade tycka ungefär samma sak: livets mening är att ha kul, livets mening är att man ska trivas, livets mening är att alltid ha roligt för att det annars blir så tråkigt.

Patrik Engellau

Sokrates sa att samhället håller sig med två metoder att fastställa sanningen och att han egentligen inte gillade någon av dem. Den ena metoden är att lita till auktoriteter, till exempel Bibeln, Riksbanken, morfar och mormor eller Skolinspektionen. Den andra metoden är den ”demokratiska”, nämligen att ansluta sig till den åsikt som får flest likes.

Patrik Engellau

För en erfaren och skicklig politiker finns egentligen inga problem i verkligheten, utan bara i folks oupplysta medvetande. Denna insikt har gjort vissa inbrytningar i svensk politik, men potentialen är sorgligt underutnyttjad.

Patrik Engellau

När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer.

Patrik Engellau

Det pågår en folkvandring. Miljontals människor, i första hand från Mellanöstern och Afrika, vill ta sig till Europa. I några fall handlar det om att fly från krigets lidanden, i andra fall att undslippa ekonomisk misär.

Patrik Engellau

En bekant påpekade något som alla redan vet, nämligen att judar är överrepresenterade bland nobelpristagarna. Han undrade om det kan bero på att judarna har vassare gener än vi andra.

Patrik Engellau

Det händer mig ganska ofta att jag blir djupt förvirrad när jag börjar tänka även på de mest väletablerade och alldagliga begrepp som samhället håller sig med.

Patrik Engellau

Efter en synnerligen ytlig undersökning, i huvudsak baserad på introspektion, har jag kommit fram till att vi svenskar fram till rätt nyligen var ett uppfostrande folk och att detta är förklaringen till den vånda vi nu genomlider, inte minst när det gäller invandringen.

För mig är uppfostran något ganska bestämt, inte nödvändigtvis strängt och våldsamt, och framför allt inte elakt, utan snarare vänligt auktoritärt. Jag minns min första lärarinna i folkskolan. Hon hette Laura och hade flätor uppsatta i kringlor runt öronen. Hon spelade orgel i klassrummet och Gud nåde den som inte lärde sig psalmen Fädernas kyrka utantill. Man skojade inte med fröken Laura, utan man lärde sig Hallands floder. För övrigt hette hon inte Laura, utan Fröken.

Patrik Engellau

En kompis tog mig på en sightseeingtur genom Norra Djurgårdsstaden, som jag aldrig tidigare besökt. Det såg väl inte så illa ut, bitvis rätt trevligt faktiskt, men en sak slog mig: husen framstod som billiga smäckbyggen. Kompisen körde sedan vidare genom Östermalm vars pampiga, tunga och påkostade fasader tycktes så mycket mer palatslika efter besöket i den nya, närbelägna förorten.

Patrik Engellau

I hela mitt vuxna liv har jag spekulerat om framtiden, dragit ut trender och försökt roa min omvärld med möjligheter, såväl behagliga som obehagliga scenarier.

Mest har det såklart bara varit en lek eftersom Sverige ordentligt har lufsat på och allt bara blivit bättre och bättre. Några perioder har känts lite krisartade, jag minns särskilt finanskrisen i början av 1990-talet, när räntan tillfälligt var uppe i 500 procent. Men på något vis hände ingenting, utan Sverige fortsatte mot nya framgångar.

Patrik Engellau

En vän bjöd mig nyligen att följa med till en mottagning på italienska ambassaden. Jag invände att jag inte var bjuden, men det gjorde inget, sa min vän, italienarna är inte så petnoga. Mycket riktigt förekom ingen gästavprickning vid entrén, utan alla som känt sig kallade blev undfägnade med mat och dryck. (Eftersom italienska staten delvis finansierar sig med lån från utlandet tänkte jag att det nog egentligen var tyskarna som stod för fiolerna.)

Patrik Engellau

När människor med olika uppfattning i viktiga politiska frågor debatterar kommer de aldrig överens. Inga argument verkar bita (inte på mig heller, så jag är inte ute efter att sätta mig på några höga hästar). Jag har dragit slutsatsen att det inte handlar om argument. Det handlar om något annat.