Patrik Engellau

Hela internet verkar surra av upprörda kommentarer över att utrikesminister Margot Wallström fått en hyreslägenhet på 89 kvadratmeter i centrala Stockholm av fackförbundet Kommunal.

Jag tycker inte det är så mycket att hänga upp sig på. Fundera på vad Wallström tjänat på denna vänlighet från Kommunals sida. Centralt belägna hyresrätter lär kosta 10 000 kronor per kvadratmeter eller 100 000 per rum, men det är för förstahandskontrakt. Wallström fick bara låna våningen.

Så den ekonomiska vinst hon gjort motsvaras bara den lägre månadskostnad hon eventuellt får genom att hyra av Kommunal. Vi kollar. Wallström betalar 12 432 kronor i månadshyra till Kommunal. Om hon gett sig ut på den vanliga marknaden för tillfälliga boenden (se exempelvis denna länk) så hade hon kanske åkt på att betala några tusenlappar mer. Men eftersom hon ändå får betalt av skattebetalarna för sina boendekostnader (ersättning av regeringen för ”dubbelt boende”) så tjänar hon personligen inte en krona på detta. I själva verket är det skattebetalarna som gör sig en hacka på att Kommunal inte pressar hyran till sista marknadskronan.

Så varför skriker tidningarna ”skandal” och varför bullras det om eventuellt mutbrott?

Jag tror att det handlar om Al Capone-syndromet, du minns trettiotalsgangstern som de amerikanska åklagarna inte fick fast för annat än lite skattefusk. Egentligen är svenskarna sura på Wallström – och hennes kollegor, såklart – av andra skäl än lägenhetshistoriren. Om vi tar just utrikesministern så är vi sura och kanske avundsjuka på henne till exempel för att hon haft glassiga och synnerligen välbetalda i EU utan att någonsin förefalla att förtjäna det. Vi är arga på hennes som det verkar allmänt taffliga utrikespolitik. Vi missunnar henne hennes inkomst, som enligt Dagens Nyheter år 2013, då hon var projektdirektör på Svenska Postkodlotteriet, troligen en sinekur som hon fått av någon partikamrat, uppgick till 3 112 992 kronor.

Men man kan liksom inte sätta åt henne för sådana saker och det är detta vi egentligen vill. Det finns inga regler mot latmansjobb, gräddfiler, höga löner och korkade utrikespolitiska utspel. Inför sådant kan medborgaren bara morra och kanske knyta näven i byxfickan.

Med hyreskontrakt är det en helt annan sak. Här finns ett regelverk. Hyresrättslägenheter är på grund av hyresregleringen attraktiva saker, framför allt sådana som ligger i Stockholms innerstad. Det finns folk som står i den kommunala bostadskön i årtionden och när de äntligen kommer fram till luckan får de i alla fall bara en lägenhet i Bredäng. Innerstadsvåningar kan de se sig i månen efter.

Så kommer då denna överbetalda räkmackssurfare och gräddfilsglidare och får vips en lägenhet av partipolaren Kommunal framför näsan på bostadskön. Det är klart man blir förbannad. Hon Har Brutit Mot En Regel. Trängt sig före i kön. Så gör vi inte i Sverige.

Att hon i verkligheten troligen inte alls gjort det spelar ingen roll när man är så förbannad som vi är. Hon ska nypas åt i alla fall.