Två svåra ord

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.

Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).

Så frågar du en god vän vad ”man” ska göra åt saken (alltså skolan eller motsvarande). Här kommer två typer av svar från din vän (om du valt skolan):

A

  • Man måste införa ett system med förstelärare.
  • Man måste höja lärarnas löner.
  • Man måste minska antalet elever per lärare.
  • Man måste höja intagningskraven vid lärarhögskolorna.

B

  • Jag har anslutit mig till Mattehjälpen och läser extra med två elever.
  • Svår fråga. Min kusin, som är nypensionerad professor i tyska, hade tänkt gå in och hjälpa till som lärare, men det går inte nu eftersom det, sedan alliansregeringen, krävs examen från lärarhögskola.
  • Min väninna har just startat en friskola som ska vara kemiskt fri från flumpedagogik och pk-trams.
  • ICA-handlarna i vår kommun gick ihop om utmärkelsen ”Årets skola” som ska delas ut till den skola inom kommunen som gjort största uppryckningen under året.

Alla alternativen är tänkbara svar på frågan, men på vilken fundamental punkt skiljer svaren åt? Jo, svaren under A handlar om vad politiker kan tänkas göra, medan svaren under B redovisar vad enskilda medborgare skulle kunna ta sig för.

Jag har gjort ett socialt experiment, nämligen ställt just den frågan till en massa människor jag träffat. Det är magiskt, men alla svar jag fått har varit av A-typ. Det kan förstås vara en tillfällighet, men jag har inte fått ett enda svar av B-typ.

Gör experimentet själv så får du se. Tills motsatsen är bevisad hävdar jag att ordet ”man”, i den här typen av situationer, underförstås syfta på politiker. Tanken att det civila samhället, där vi alla ingår, skulle kunna göra nytta – mycket större nytta, faktiskt, än politikerna, om vi la manken till – , den tanken finns liksom inte. Det är mycket märkvärdigt.

Över tiden har vi gradvis, kanske av bekvämlighet, invaggat oss i föreställningen att vi själva inte kan – eller behöver – göra något som medborgare, medan politikerna har ansvaret och förmågan att ställa allt till rätta.

Sedan har vi det andra svåra ordet, ”samhället”. Antag att frågan ställts ”Vad kan samhället göra åt skolan?”. Om du fick ett enda svara av B-typ på den frågan så kunde du skatta dig lycklig (svaret vore antagligen från Carl-Johan Westholm, en betydande svensk intellektuell som under decennier, hittills utan tillräcklig framgång, har försökt att lära svenska folket skillnaden mellan stat och samhälle).

Även detta är ytterst märkvärdigt. Jag, min kusin, min väninna samt ICA-handlarna ingår ju i samhället, men det glömmer vi bort när vi frågar oss vad samhället kan göra. Maktförhållanden nästlar sig omärkligt in i våra tankebanor och styr vår verklighetsuppfattning. Karl Marx hade en brutal formulering av denna observation: ”Samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi”.

Den franske kungen Ludvig XIV tillskrevs formuleringen ”Staten, det är jag!” vilket han fått lida mycket smälek för, kanske oförtjänt, ty man vet inte säkert att han verkligen yttrat orden. Men om han hade det så hade han haft lika fel, och på samma grunder, som när svenska politiker upphöjs och upphöjer sig till samhället.

(Sedan jag skrev detta har jag läst en bok som uppmärksammat mig på den absolutistiska kungamaktens funktionssätt och det har fått mig att tro att det faktiskt låg något i Ludvig XIVs påstådda uttalande. Men det gör inte vår tids missuppfattning att staten är lika med samhället mindre felaktig.)

43 thoughts on “Två svåra ord

  1. BjörnS skriver:

    Det är inte konstigt stt du får uteslutande typ-A svar. Om man tror att skolans problem främst är av institutionell karaktär orsakade av politiker genom decennier så är det bara logiskt att först och främst inrikta sig på de institutionella faktorerna. Det är så jag tolkar experimentet – konsensus kring synen att problemen är institutionella. Frågan var dessutom formulerad på en institutionell nivå – skolan som helhet.
    Hade däremot frågan varit ”Klass 7A är stökig och resultaten sjunker, vad bör göras?” Tror jag att även en hel del typ-B svar hade trillat in.

    Liked by 3 people

  2. Hortensia skriver:

    ”Man” har väl påbjudits ersättas av ordet ”en” i den nya ”könsneutrala” vokabulär vår ”feministiska” maktelit har ägnat sådan möda åt att konstruera?

    Det sammanhållna ”samhället” slits isär i sviterna av svensk humanitetshybris, envist upprätthållen av ”samhällets” enögda, faktaresistenta PK-etablissemangsegoister.

    Nu återstår att se om svenska folket kan, eller vill, fortsätta hålla samman i sin traditionellt altruistiska strävan efter ett gott gemensamt ”samhälle” med stora resurser och vittgående mandat att agera för allas bästa…

    … eller om den maktfullkomliga PK-elitens krumbukter kommer att tvinga fram ett ”enhälle”, där var och en i förlängningen får ta itu med eskalerande samhällsproblem på egen hand.

    Liked by 1 person

  3. Leif Ahrgren skriver:

    Har försökt och försöker vårda mitt språk när det gäller detta. Tyvärr uppstår en del komplikationer. Om man avser ”politikerna” duger det inte alltid att säga ”staten” utan även kommuner och landsting. Brukar alltså säga politikerna i st. f. staten.

    Gilla

  4. Henric Ankarcrona skriver:

    Staffan Burenstam Linder förde en intensiv debatt om vikten av att skilja på välfärdssamhälle och välfärdsstat men det var under 1970 – 2000..
    Henric Ankarcrona

    Gilla

  5. Ipse Cogita! skriver:

    Jag tror att B-loppet är kört för all framtid i vårt land. När mina kids gick i skolan (det är många år sedan) så tyckte vi föräldrar att det såg för dj…igt ut i klassrummet. Inga pengar fanns för upprustning (och medhjälp vid lektionerna av kunnigt folk). Vi målar, vi fixar nya hyllor, vi gör ett schema för hjälp på lektionerna m.m. sa föräldrarna vid mötet. Det var rejält driv i frågan från oss undersåtar (förr kallade medborgare).
    Självfallet stupade det hela på facket och en rektor med beröringsskräck. OM det skall göras något så är det INTE undersåtar som skall sköta det hela. Hellre låta hela rasket gå i kaputten.

    Min son kom på ett sätt att glädja gamla och samtidigt lära sig om gamla tider. Han och hans polare (tjejerna ville inte av någon anledning) gick till ett antal ålderdomshem (eller vad de kallar sånt numera); talade med chefen som slog ifrån sig och sa: vad tror ni facket säger om det. Men vi skall bara sitta och snacka lite, tyckte sonen. Det skall personalen göra blev svaret. Men det hinner de ju inte, och vi vill bara bidraga lite och få lite …

    Jag ville vara en vuxen som lullade runt på skolans skolgård på rasterna (100 meter från där jag bor). Jag har företaget hemma och jag kunde gå över när jag hörde att det ringde ut. Jag skulle få en promenad, ungarna en vuxen på plats (lärarna fikar nog skulle jag tro). Jag behöver väl inte tala om hur populärt det blev. Facket och ledningen var överens — sköt du ditt så sköter vi vårt (inte).

    Jag skall inte trötta er med fler exempel. Listan är lång.

    Numera bryr jag mig inte ett skvatt. Jag och mina vänner sköter oss själva och lever under radarn. Det är en ren sport att i alla lägen fixa och dona utan att blanda in det offentliga. Samhället finns alltså, men det fungerar bara om man jobbar i total tysthet. Så fort någon läcker något till det offentliga om sånt vi fixar själva så är det kört. Då blir det till att blåneka, lägga ner projektet och göra nytt. I tysthet.

    Landet är inte sunt. Har inte varit på länge.

    Liked by 6 people

  6. arne f jaderfa skriver:

    En träffande observation, eftersom jag precis lagt till mina 3 skäl som kanske kan hänföras till kategori A under Patriks första artikel om skolan.. I ett land med 50% skattetryck så måste mycket gå genom staten, hälften av ens arbetstid går till staten (som nu valt att lägga alla pengar på migranter men det är en annan debatt).

    Det är en lång resa för svenskar att bli som amerikaner, med ett socialt och politiskt personligt engagemang. En förutsättning är att en större del av pengarna inte kanaliseras via skatten.
    Då mina barn gick i ”privat” dagis betalade jag maxtaxa, 15k, men 100k kom direkt från staten. Om hela denna summa kom direkt från mig så hade man haft en reell makt att påverka och ett rejält incitament att göra det.

    Paradoxalt nog så kommer nuvarande etablissemang kanske att skapa ett mer personligt engagemang eftersom man betraktat skatten som ett ymnighetens horn och lagt pengarna på att bygga en experimentell utopi istället för att förvalta det samhälle man är vald till att leda.
    Kollapsen kanske medför mera engagemang. Jag överväger själv att ta hand om min och min frus föräldrar istället för den nuvarande usla äldrevården. Jag försöker även lära mina barn historia, rationell argumentation, fysik, matematik osv, även om de går i en av Sveriges bästa skolor så går de ändå inte fria från flum. Till sist, det som plågar mig mest, det är att jag inte gör mer för Sveriges politiska utveckling än röstar och skriver insändare.

    vh

    arne

    Liked by 2 people

  7. Kim skriver:

    Vuxnas sätt att bemöta, stötta och leda barn påverkar givetvis hur de agerar även i skolmiljön. Goda förebilder och vettiga gränser i hemmet, på fotbollsträningen, hos kompisarna och i affären leder till bättre förståelse för hur man bör bete sig i skolan. I det avseendet har vi alla ett ansvar. Vad som ryms i läroplanen, hur pedagogiken ser ut och hur skolan upprätthåller god ordning är däremot frågor där enskilda medborgare har mycket lite inflytande. I mina ögon finns nu brister på båda planen. Barnen curlas av överkänsliga föräldrar, undervisningens kunskapsinnehåll har ersatts av tyckande och respekten för lärarens auktoritet är obefintlig. Kunskapsraset i den svenska skolan är således resultatet av både en undermålig skolmiljö och en dysfunktionell vuxenkultur.

    Liked by 1 person

  8. Henrik Bolander skriver:

    ”Man”.Ett gåtfullt ord.Kanske nyckeln till det ”inautentiska” livets ”genomsnittliga” massmänniskovarande.Hos Martin Heidegger en sk ”existential” som speglar massmänniskans
    upplevele.Obs!Massmänniskan finns i oss alla.Kan man alltid leva ”autentiskt”?Hamnar man då ej dräglande på Dårhuset?Dårkistan?”Man” motsats är kanske Heideggers existential ”Sein-zum-Tode”.Även där landar man på Dårhuset eller på kyrkogården.Kanske är allt ett ”språkspel” som Piranesi-fängelsefångarna roar sig med mellan plågorna?

    Gilla

  9. Jan Andersson skriver:

    Att du får bara A-svar beror givetvis på att vi alla betalar dryga pengar för att skolan skall fungera; de som tar emot pengarna har ett ej förhandlingsbart ansvar för att utföra jobbet enligt kontraktet. Vi vill alltså nu utlösa någon slags garantiklausul och se till att vi får vad vi har betalat för. Det är inte svårare än så. Om B-alternativet skall vara ett alternativ måste vi först få tillbaka en del av kontraktsbeloppet. Och det finns oändligt många pratmakare i Sverige som aldrig kommer att ställa upp den dag frågan eventuellt kommer.

    Liked by 1 person

  10. gmiksche skriver:

    Det finns ett tredje alternativ. Försöka identifiera ett politiskt parti eller enskilda politiker som våga tå tvärs mot strömmen. Om man lyckats med det, ge det/dem sitt stöd genom att rösta på det partiet/den politikern ifall det gäller personval. För 15 år sedan trodde jag att var det tredje alternativt. Men blev djupt besviken. Det krävs ju politiskt mod att ta upp kampen med lärarfacket och att avpolitisera lärarhögskolorna.

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Instämmer helhjärtat! Tyvärr tvingas enskilda medborgare redan nu, innan samhällskontraktet officiellt är rivet, att själva ansvara för uppgifter ”man” har trott sig bekosta via skattsedeln.

      Liked by 1 person

      • harkling skriver:

        Det stämmer, men om ”rivningen” fortsätter och samhället inte kan uppfylla sina åtaganden, är det rimligt att skatterna sänks i motsvarande grad, så att var och en själv kan ordna sin tillvaro på bästa sätt. Inget man önskar, men utvecklingen tycks ju gå i sådan riktning.

        Gilla

      • Hortensia skriver:

        Det vore verkligen rimligt att förvänta sig sänkta skatter när välfärdssamhället krymper, men istället kan vi nog räkna med höjda skatter för att staten ska kunna finansiera sitt växande mångkulturella samhällsexperiment.

        Gilla

  11. Lars Lind skriver:

    Jag brukar roa mig med att föreslå ” ris & rotting” …folk blir så generade ha-ha-ha.
    Men allvarligt talat måste läraren rent fysiskt kunna föra ut en elev eller hålla fast någon som slår och vandaliserar……..det är orimligt att lärare i flera fall åtalats för misshandel när de i princip fredat sig själva och samhällets egendom.

    Liked by 2 people

  12. Gunhild skriver:

    A ”handlar om vad politiker kan tänkas göra”
    B ”redovisar vad enskilda medborgare skulle kunna ta sig för”

    Man kan teoritisera eller välja att var mycket konkret i svaren. Jag väljer det senare.

    Båda frågeställningarna rör framtiden. Och i den rör vi oss själva i dessa dagar. Samtidigt inte. För vi planerar nämligen för en resa i släktens spår. Vi släktforskar under vintern och hösten. Nu vill, i sommar, gärna besöka olika platser där våra rötter finns.

    Bilsemester är då enda vettiga alternativet. Att besöka massor av privata platser kräver mobil frihet. Det innebär att man måste kunna ta in och övernatta, i hembygden/obygden.

    Vi upptäcker då att massor av campingar med stug- och rumsuthyrningar omvandlats till asylboenden. Anläggningar som nyss vände sig till semesterfirare har fått en helt ny funktion.

    Jag förstår campingägarna. Att få uthyrt året runt istället för max några månader om året är naturligtvis bättre, ekonomiskt. Vem vill inte ha säkra inkomster och dessutom bra mycket större?

    Vid sökning på internet över tänkbara campingplatser, dyker problembilder upp, speglade i olika lokaltidningar, men mest i lokala fora på internet. Lokalbefolkningens synpunkter på en starkt påverkad lokalmiljö, är sällan positiva, snarare speglar de en starkt återhållen frustration. Nya typer av problem redovisas.

    Plötsligt måste vi själva försöka lista ut vilka campingar som vänder sig till semesterfirare och vilka som omvandlats till flyktingmottagningar. Ett rent detektivarbete. Och ganska ”off track” vad gäller semesterplaneringen.

    Patriks frågeställningar blir plötsligt väldigt konkreta. Men våra egna svar blir helt otillräckliga.

    På vilket sätt blir vi hjälpta i semesterplaneringen genom att fråga oss ”vad politiker kan tänkas göra” eller ”vad enskilda medborgare skulle kunna ta sig för”. De frågorna får inte riktigt plats bland de geografiskt utspridda släktträden. Gränsdragningar mellan det privata, samhälle och politiker känns enbart teoretiska.

    Nu har vi i alla fall bestämt oss. Det blir ingen resa i fädrens spår. Det får bli sommarhuset i stället. Synd tycker vi. Men initiativet och valet är helt vårt eget. Dock inte omvandlingen av Sverige, den är politisk.

    Gilla

    • Arne Rydberg skriver:

      Jag förstår inte riktigt….Jag har just i kväll sett i Aktuellt hur Migrationsverket har ett mycket stort planeringsarbete framför sig då kontrakt med stugbyar, campingplatser och andra semesteranläggningar går ut i maj. Detta för att anläggningarna därefter ska användas för ”ordinarie” semesterfirare. Och blandad användning kan väl vara omöjlig.

      Gilla

      • Gunhild skriver:

        Inlägget skrevs tio timmar innan kvällssändningen … Min kristallkula kunde inte se in i den redaktionella planeringen. Men ämnet prickades dock in… I vad mån varenda camping kommer att utrymmas återstår nog att se …

        Gilla

  13. dolf skriver:

    Det är väl inte alls konstigt att man bara får A-svar om man ställer frågan vad man skall göra åt skolan. Frågan är inte lokalt begränsad utan gäller hela skolsystemet för hela landet, medan B-svaren är lokalt begränsade till individens egen omgivning.
    Skulle du istället ställa fråga en person vad ”du” kan göra åt skolan/undervisningen i samhället där han verkar så lär du nog få en del B-svar.

    De enda som torde (och borde) ge B-svar av typen ”jag” på A-frågan om vad man skall göra åt skolan är de som faktiskt sitter i en sådan position att de har makt och medel att påverka skolan som helhet.

    Gilla

  14. Lennart Göranson skriver:

    Håller inte helt med om att Carl-Johan Westholm skulle vara ensam om att skilja mellan stat och samhälle, det är något som medvetna personer gjort ganska länge. Att kalla staten för samhälle är naturligtvis i grunden socialdemokratisk newspeak. Många har i stället talat om ”det allmänna”, när man menar stat och kommun. Man bör också notera att i EU-terminologi betyder ”the state” respektive ”l’état” både stat och kommun, eftersom man inte försöker upprätthålla någon fiktion om att kommuner skulle vara ”självstyrande” från staten.

    Gilla

  15. Gösta Johnsson skriver:

    Det mesta är politikernas fel som fråntagit lärarna deras auktoritet genom decennier av felaktiga (kanske i all välmening) beslut och inblandning där de inte hade och har kompetens utan blandat in idologier. Det började med Olof Palmes förödande inblandning i slutet av 60-talet och fortsatte med Ukas och Pukas mm med denne man som härförare…och har sedan fortsatt tyvärr med politruker av olika färg….

    Gilla

  16. Simon skriver:

    Analysen är relevant och tänkvärd. Själv är jag medskyldig och börjar därför omedelbart söka efter någon att spilla över skulden på…

    Jag fastnar vid: Politikerna! Du berörde detta i artikeln, men jag tycker ändå att det finns skäl att gräva djupare i aspekten. Varför har vi så lätt att tycka att någon annan ska göra jobbet?

    Politikerna – från början främst Socialdemokrater men så småningom hela fältet – har ju ägnat många, många år att sälja på oss svenskar ett kontrakt, eller ett samhällssystem. I detta system ska så stor del av befolkningen som möjligt tillbringa merparten av vår vakna tid ”i samhällets tjänst”. I förskola, skola, fritidshem och högskola för att fostras till produktiva medborgare, som tjänstemän i stat, kommun eller landsting eller i näringslivet för att finansiera det hela. Först när vi på ålderns höst statistiskt sett är slutkörda förväntas vi sluta. Oavsett om vi är offentliga tjänstemän eller arbetar i de fria näringarna tar politikerna hand om hälften av det vi tjänar. I utbyte mot den tid och de pengar vi medborgare bidrar med, har dessa lovat ansvara för att samhället fungerar – för infrastruktur, utbildning, sjukvård, omsorg och kultur. Civilsamhället och dess institutioner har, skulle jag säga, uppfattats närmast som ett hot mot detta välfärdsprojekt. Familjeband har upplösts i syfte för att frigöra individen (kvinnan), men gör då också individen mer beroende av det skattefinansierade samhället. Organisationer och föreningsliv har genom bidragsstyrning och professionalisering inlemmats i strukturerna. Ja – ni kan det här…

    Nu konstaterar Patrik lite lakoniskt att medborgarnas förslag på hur samhällsproblem ska fixas, är att ge förslag på insatser som politiker och tjänstemän ”samhället” borde vidta. Inte i första hand insatser som vi själva som individer kunde bidra med. På sätt och vis uppfattar jag det som en ganska självklar konsekvens av det ”välfärdssamhällskontrakt” som jag ingått/tvingats in i. Om jag håller min del av kontraktet – går till mitt jobb och försöker göra det bra och betalar mitt ”femte” i skatt – då förväntar jag mig att de politiker som tar mina pengar och i vars projekt jag satsat min tid, i sin tur ska göra vad de lovat. Att barnen ska få en hyfsad utbildning i skolan, att gamla mamma ska bli väl mottagen i sjukvården (och jag själv när infarkten kommer) och att tåget till jobbet ska gå i tid på morgonen.

    Förvisso skulle jag kunna ta några timmar ledigt några dagar i veckan gå in som resurs i skolan – men jag läser ju redan läxor och ställer upp i den idrottsförening som står för mycket av barnens fysiska fostran nu när ”man” dragit ner på skoans Idrottslektioner. Förvisso skulle jag kunna dra ner på TV-tittandet eller skippa en vända till gymet och istället gå med i en stödpatrull för att hålla järnvägsspåren rena från löv, snö, koppartjuvar och självmordshoppare. Men jag har liksom blivit invaggad i ett samhällskontrakt där detta förväntats vara någon annans jobb – och där det dessutom, som i ditt exempel, finns regelverk som sätter stopp både för frivilliga extralärare och spårväktare.

    Om någon redan tagit emot mina pengar för att köra mig till jobbet, tar det liksom emot att behöva cykla själv. Även om det sannolikt skulle vara bättre för både mig och samhället om jag cyklade.

    Liked by 1 person

  17. Gunhild skriver:

    Mellan år 1997 och 2006 hade FN en generalsekreterare som hette Kofi Annan. Hur många som heter Annan vet jag inte. Men kan vi inte skylla på dom när vi får problem. Det är ju ändå någon Annans fel.

    Liked by 1 person

  18. Hovs-hallar skriver:

    Alla har väl inte kusiner som är professorer i tyska…

    Allvarligt talat: Som redan nämnts ovan, så är den dysfunktionella skolan skapad av en rad centrala politiska beslut. Det är alltså ett grundläggande strukturellt problem, som inte kan åtgärdas genom aldrig så vällovliga privata initiativ (vilket jag har för mig att Patrik själv fått erfara!).

    Som vanlig enkel medborgare i Sverige har jag ingen annan möjlighet att rätta till ett så landsomfattande strukturellt problem, som direkt orsakats av politikers inkompetens, än att lägga min röst på det parti jag tror kan åtgärda saken. Och DET lär INTE bli något av etablissemangets 7-klöverpartier — de är ju en del av problemet, INTE av lösningen!

    För min privata del, som förälder, kan jag dessutom försöka handla skademinimerande genom att se till att mitt barn åtminstone inte hamnar i någon ”kulturberikad” skola.

    Liked by 1 person

    • cmmk10 skriver:

      ” … försöka handla skademinimerande genom att se till att mitt barn åtminstone inte hamnar i någon ”kulturberikad” skola.”

      Folk har länge, genom höga bostadspriser, indirekt betalat för en trygg miljö och att barnen hamnar i en ”bra” skola. Det anses finare att köpa sig fri än att rösta sig fri från multikultirismens baksidor.

      Nu planerar politikerna för att den möjligheten inte längre skall finnas. I Göteborg har vi snart ”bussning” av invandrarbarn kors och tvärs, i syfte att lösa problemen i vissa förortsskolor. Skulle vara intressant att få ta del av känslorna hos föräldrar i t ex Långedrag, när deras små inte längre har sin etniskt rensade miljö, den som de har betalt åtskilliga miljoner för.

      Gilla

  19. Stefan Eriksson skriver:

    ”Man eller samhället” är hos det stora flertalet invånare i Sverige liktydigt med ”någon annan”.

    Nånannanismen är den ideologi som föröder initiativviljan och ansvarstagande för egna förehavanden.
    Ett exempel:
    Skolan är ingen ”uppfostringsanstalt” , där skall kunskap förmedlas till vetgiriga.
    Uppfostran är föräldrarnas ansvar och inte någon annans ansvar. Punkt.

    Gilla

  20. Tahmas Nuri skriver:

    Mycket tänkvärt. Idag finns religiösa friskolor där jag misstänker att pedagogiken är ganska enkelspårig och som inte hjälper eleverna att bli en del av det svenska samhället.
    Det som kittlar mig är en den friskolan som nämns, kemiskfri från flumpedagogik och pk trams. Tillägget till den här härligt utopiska skolan skulle vara att eleverna får tänka själva utan inblandning av vänster/miljö indoktrinerade lärare som enbart sår onda frö i eleverna.

    Liked by 1 person

  21. Gunhild skriver:

    Synd att inte fler kommentatorer försökt föra in fler ämnen i diskussionen. Patrik tog ju bara upp skolan som ett exempel.

    Han skrev; ”
    Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan, eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat”.

    Försökte själv med campingplatser. Men än är det väl inte försent …

    Gilla

    • BjörnS skriver:

      Eftersom politikerna under de senaste 40+(?) åren just arbetat hårt för att civilsamhället inte ska ha någon roll kommer A-svaren dominera oavsett politikområde. Möjligtvis är idrott och idrottsklubbar undantagna om de ägnar sig åt rätt idrott – skytterörelsen (folkrörelse och frivilligorganisation) göre sig icke besvär. Naturskyddsföreningen har gräddfil.

      Se bara hur S, MP och V försämrat för civilsamhället rent skattemässigt. Vill man ha mer civilsamhälle måste man, paradoxalt nog, kräva ändrade institutionella villkor (typ-A). Det gäller alltså nästan alla politikområden. Alltså är skoldiskussionen snarare representativ än en avgränsning. Tyvärr.

      Gilla

  22. Ivar L skriver:

    ”Man” i betydelsen politikerna är de folkvalda. Så länge vi tror på demokratin är det hoppfullt att tänka som i A. Alternativ B är nattväktarstaten där var och en ser till sitt, möjligen i ett utökat nätverk kring den egna intressesfären.

    Jag är anhängare av en statlig skola, vilket inte hindrar valfrihet men däremot stävjar splittring och dessutom förenklar möjligheten till en god och jämn kvalitet samt rättvis betygssättning.

    Ett statligt gemensamt skolsystem skapar ”man” (eller snarare återupprättar – det funkade i mer än 100 år) på politisk väg. Det fixar ”man” inte själv med kompisarna.

    Liked by 1 person

  23. Arne Rydberg skriver:

    Vilka svar man får beror naturligtvis i vilka kretsar man rör sig.men har ingen erfarenhet av att ställa frågan vad gäller skolan. Jag har däremot lite större erfarenheter av frågan när det gäller flyktingmottagning och kontakter med nya invandrare. Och där möter jag massor av B-svar och B-initiativ. Allt är givetvis inte storslaget och heroiskt. Men jag tror jag har kontakt med ett par dussin människor som i större eller mindre grad har låtit sitt liv påverkas av denna samhällsfråga. Och det är stor spridning i ålder, yrke etc. Hur stor skillnad det gör kan jag inte ha någon klar uppfattning om, men B – världen är kul och berikande.

    Gilla

    • arne f jaderfa skriver:

      Jag undrar alltid om de som tycker sig få ut något av massinvandringen, blir berikade, också skänker de många kvinnor som blir sextrakasserade eller våldtagna eller män och åldringar som blir nedslagna eller cancerpatienten som måste vänta för att en invandrare går före och sedan kanske får komplikationer från invandrarens multiresistenta bakterier, skänker de någonsin en tanke att det är deras fel?

      Gilla

      • Arne Rydberg skriver:

        Jodå, men kanske inte uttryckt exakt så. Men mitt inlägg handlade om huruvida det finns B-beteende eller inte.

        Gilla

  24. Sternococktail skriver:

    Jag har sett uppgifter om att två av de ledande i ligan som samarbetade med STASI också hade avgörande inflytande när skolan omvandlades från kunskapslärande till – ja, vad? Så vi har nu åtminstone två nutidshistoriska hemligheter – STASI-akterna och den verkliga anledningen till Mona Sahlins fall – det var inte någon toblerone, utan något betydligt allvarligare. Borde inte nära anhöriga som har avgörande inflytande på politiken också räknas som offentliga personer och få tåla offentlighet?

    Gilla

  25. arne f jaderfa skriver:

    Det känns verkligen att man är i Sverige, folk tävlar i att leta fel på sig själva istället för att parkera lastbilar och traktorer på gatorna och protestera.

    Vi är helt enkelt lurade, visst har vi varit delaktiga eftersom vi röstat fram de nu styrande men vi har fått en avart av demokrati där vårt samhälle mer och mer liknar en modern feodal struktur med en liten klick som besitter makten. Vi som ansåg oss bättre och mera kreativa eller driftiga än vad politiken kunde erbjuda deltog inte, vi trodde att det politiker gjorde var att diskutera om skatten skulle vara 45 eller 50%, om biståndet skulle ligga på en eller en halv procent eller om försvaret skulle kosta x eller x+epsilon. Vi trodde att det var ett förvaltningsuppdrag och i såg inte att politikerna först byggde en borg med sig själva i mitten, statsappareten som mur och media som vallgrav. Därinifrån borggården började sedan politikerna sitt utopiska förbättringsprojekt, problemet var att man inte kunde se världen därinifrån och att man gjort sig beroende av både statsapparat som vill vara en så hög mur som möjllgt, och media som styrde politikernas syn på pöbeln. Pöbel som pöbel tänkte politikerna och massimporterade folk till denna kategori för att ha någon mindre vetande att bestämma över. Problemet var att det var svårt att se bakom murarna att den nya pöbeln inte var lika foglig och arbetsam som den gamla. -Kan ni inte bara vara vänner och bruka jorden tillsammans, sa politikerna bakom sina murar.

    Så, kortare, det är visst politikernas fel, de har missbrukat sitt ansvar och förverkat sitt förtroende. Jag tror vi är närmare någon sorts revolution än många tror. Jag för min del har börjat se skattefiffel som en bra sak för Sverige eftersom pengarna ändå går till att göra situationen värre. Jag tror ett större politiskt engagemang är om hörnet, jag kan märka det bland alla i min generation som upplevt något annat. Jag tror att de som skall rädda Sverige är någonstans mellan ~50 och uppåt. Är man yngre verkar det som man utsatts för allt för höga doser av indoktrinering. Det finns förstås undantag, folk med bra immunförsvar som är yngre.

    vh

    arne

    Gilla

  26. Onatario skriver:

    Det låter som om du förespråkar nattväktarstaten? och varför inte? trots alla höga skatter sjunker ju bara kvalitén på de offentliga tjänsterna. Vi blir bara mer och mer svikna av våra myndigheter. Vi är på väg att transformeras mot ett samhälle av amerikanskt snitt – ett samhälle där vi är prisgivna åt folks givmildhet (exempelvis pensionerade lärare som återigen börjar undervisa utan att ta betalt eller röda kors volontärer som åtar sig att hjälpa vårdpersonal med att sitta vak för döende eller oroliga dementa patienter – såvida inga anhöriga finns att tillgå).

    Paradoxalt nog såg sosseikonen Palme Sverige som en motpol till USA och Sverige skulle tjäna som ett föredöme för världen (och USA). Nu är det istället Sverige som amerikaniseras och än en gång har Sverige hamnat på fel sida av historien.

    Liked by 1 person

  27. gmiksche skriver:

    Sonen fick trots det studera i USA. Jag har för mig att han fick någon slags förtur tack vare sin kända far, men det är så länge sen att jag det bara poppar ut upp bakhuvudet.

    Gilla

  28. Fredrik Östman skriver:

    Harvardaffären, den sista i en mycket lång och välfylld lista på skandaler, övergrepp och osmakligheter som Olof Palme gjorde sig skyldig till:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Harvardaff%C3%A4ren

    Här gjorde sig alltså högskattestatens och lidbommeriets huvudman skyldig till uppenbart och avsiktligt skattefusk uttryckligen för att spara en liten slant.

    Här gjorde sig den som samtidigt förstörde den svenska skolan och de svenska universiteten och gjorde det socialt, moraliskt och pekunjärt omöjligt för gemene man att söka sig alternativ utbildning skyldig till att göra ett undantag för sig själv.

    Här gjorde den som i moralistiska hjärtetoner motsatte sig elitskolor och ojämlik utbildning skyldig till att välja just en sådan.

    Här gjorde en person som i grunden motsatte sig alla former av betalningspliktig utbildning skyldig till att betala för sin sons skolgång.

    Här valde USA:s vedersakare just USA, och till yttermera visso en av dess främsta exponenter, framför alla andra länder, inklusive mer näraliggande alternativ som DDR, Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea.

    Här satte klasskampens ideologiske företrädare sin egen överklasson i en utpräglad överklasskola på det att han inte må blanda sig med plebsen.

    Hyckleriet har i Harvardaffären så många lager att man alltid kan hitta ytterligare ett.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.