Statens roll

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Den svensk-tjeckiske filmkritikern och kulturdebattören Hynek Pallas skrev nyligen en krånglig och upprörd men likafullt klargörande artikel i Svenska Dagbladet.

Det krångliga är att han förfäktar att viss tolerans är bra, till exempel tolerans mot romer, medan viss tolerans är dålig, till exempel tolerans mot sverigedemokrater. Det har jag svårt att begripa.

Jag tror att Pallas har missat en betydelsefull aspekt av frågan, nämligen att demokratin (eller den västerländska rättighetsstaten eller vem det nu är) ställer olika krav på staten och på medborgarna i det här avseendet. Enligt demokratins regelverk får Pallas själv, i egenskap av medborgare, tycka vad han vill, till exempel upprätthålla privata preferenser avseende tolerans enligt ovan. Var och en av oss har rätt att gilla romer mer än sverigedemokrater eller tvärtom. Eller gilla tyskar och hata rödhåriga danskar. Och varje medborgare har rätt att välja att inte tolerera andra medborgare vars fördomar inte tilltalar honom.

Men samma regelverk säger att staten inte får ha sådana förutfattade meningar, utan i stället måste ådagalägga total opartiskhet. Kom ihåg att rättvisans gudinna, Justitia, avbildas med ögonbindel för att hon inte ska upptäcka hur folk ser ut, färg, kön och sådant.

Så om Pallas värnar sin privata rätt att ha fördomar så har jag inga invändningar, men om han anser att staten ska bete sig efter samma norm så har han, enligt min uppfattning, fel.

Hans klargörande är kanske inte medvetet, men likafullt välkommet. Så här skriver han:

[Jag har insett] vad som sker i ett samhälle som inte strävar efter en ”offentligt påbjuden värdegrund” kring tolerans.

Han vill alltså beskriva vad som händer i ett land som Tjeckien, där staten, som han uppfattar det, inte talar om för folk vad de ska tycka – ”offentligt påbjuden värdegrund” – och inte heller använder sina kraftfulla maktmedel till att driva sina åsikter, utan beter sig enligt regelverket.

Spännande, va? Vad tror du händer i ett sådant land? Blunda och gissa innan du läser vidare.

Han förklarar att resultatet då, liksom i Tjeckien, blir att det inte uppstår någon ”feministisk rörelse att tala om” samt att ”intresset för romernas beklämmande sits” blir ”obefintligt”.

Det är bestickande. Det tror jag också. Vad skulle feminismen vara utan statens beslutsamhet, bidrag och aktiva stöttning?

Det politiskt korrekta är sådant som staten vill och ”offentligt påbjuder”. Att det behöver offentligt påbjudas är för att staten vet att det knappast skulle uppstå med någon särskild kraft av sig själv ur det civila samhället.