Patrik Engellau

Var finns den Herkules som kan rensa upp i den svenska ideologins Augiasstall? Herkules ledde två floder genom stallet för att få bort skiten, men jag undrar om det skulle räcka här.

Med jämna mellanrum nominerar jag någon viss företeelse till Sveriges kardinalfel. Normalt har det något med det välfärdsindustriella komplexet att göra. Nu ska jag göra det igen: kardinalfelet är komplexets människosyn, tesen om den vanliga människans svaghet.

Denna föreställning om den vanliga människans svaghet får två logiska konsekvenser: för det första att den vanliga människan i större eller mindre omfattning måste tas om hand, vårdas och teraperas, något som komplexet själv glatt och villigt åtar sig mot en ersättning, samt, för det andra, att denna vanliga människa på grund av sin svaghet egentligen inte kan tillskrivas något ansvar för sina handlingar.

Scenen är därmed iordningsställd för Strukturernas inträde. Strukturerna är alla de institutioner och förhållanden som äntrar scenen för att bära det ansvar som den svenska ideologin lyfter från den vanliga människans axlar.

Antag att den vanliga människan bränner ett flyktingboende. I Dagens Nyheter kan jag då läsa att missdådet kanske inte beror på mordbrännaren själv, utan på sverigedemokraterna, som publicerat listor över tilltänkta flyktingförläggningar.

Apropå de hemska Trollhättemorden rapporterar Rebecca Uvell att en twittrare vid namn Ayman Osman förklarar att mördaren inte var Anton Lundin Pettersson: ”Ivar Arpi, Per Gudmundson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor och Rebecca Uvell mördade de här två. Håll rätt personer ansvariga!”

I Studio 1 kommer Mona Sahlin med något halvkvädet om att morden hade att göra med en allt råare ton på internet. Peter Wolodarski hamnar farligt nära när han kopplar ihop morden med hatretorik på internet: ”Steget från ord till mord har krympt”. Att lasermannen Ausonius skyllde ifrån sig på Ny Demokrati citeras också med visst gillande av Wolodarski: ”Den politiska kontexten… har betydelse”.

Föreställningen om att ansvaret inte är gärningsmannens, utan i stället tillkommer någon sorts Struktur – ett visst politiskt parti, internet, patriarkatet, utanförskapet, kapitalismen, rasifieringen eller vad som helst –, är så dominerande i den svenska ideologin att man knappt upptäcker den. Den ligger i den svenska ideologin som ett bakgrundsbrus som man blivit så van vid att det inte märks.

Tanken att den vanliga människan i sin svaghet hunsas av Strukturer gynnar naturligtvis det välfärdsindustriella komplexet eftersom den uttrycker komplexets raison d´être. Det är detta komplex som bestämmer i Sverige vilket manifesteras av dess inflytande över vårt tänkande. ”Ett samhälles härskande ideologi är den härskande klassens ideologi”, sa Karl Marx.

För alla andra, tror jag, är denna föreställning emellertid skadlig och bör i varje enskilt fall avslöjas och brännmärkas.

Föreställningens första illgärning är naturligtvis att den skadar livsenergin och handlingskraften hos många, framför allt ungdomar, som låter sig våldtas av tanken på Strukturernas ansvar och sin egen oförmåga, till exempel tonåringen i utanförskapsområdet som måste sätta eld på en bil eller en fritidsgård för att han är så frustrerad eller den landstingsanställda kvinnan som går i väggen och blir utbränd för att hon stött på en Struktur som jobbar med manlig härskarteknik.

Föreställningens andra skadeverkan är den vansinnesdebatt och den flumpolitik som följer i dess spår. Jag kanske hörde fel, men det lät lite som om Mona Sahlin ville införa censur på internet. Migrationsminister Morgan Johansson tyckte enligt Dagens Nyheter att det var ”Avskyvärt!” att sverigedemokraterna lagt ut adresser till planerade asylboenden. Tanken var, ungefär, att nu när Migrationsverket och andra myndigheter mörkar informationen så ska ingen annan tjalla för folket. Här finns uppenbarligen alldeles för mycket transparens, enligt denne regeringsföreträdare.

Det är lätt att driva hans synpunkter några logiska steg till. Kanske borde man sekretessbelägga all information om flyktingsituationen. BRÅs brottsstatistik säger inget om etniska förhållanden, vore det inte bäst att också hemligstämpla alla uppgifter om volymerna? Varför inte sluta offentliggöra information om kostnader som kan göra medborgare upprörda och därmed förleda dem att göra dumheter, till exempel dygnstaxan för omhändertagande av ensamkommande barn? Varför för övrigt skilja på olika slags asylsökande, varför inte kalla alla för syriska läkare? Och, handen på hjärtat, beror inte allt egentligen på att svenska folket har fått lära sig läsa? Var det så klokt, egentligen?

Herkules, var är du när vi behöver dig?