Ett brev till statsministern

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Regeringen kom i förra veckan med en ny invandringspolitik som tillfälligt fick nationen att tappa andan. Ungefär som om sjuklövern hade lagt sig platt för sverigedemokraterna. När det gäller fakta på marken, alltså åtgärdernas effekt på antalet ankommande migranter, tror jag inte den nya politiken får särskilt stor betydelse, men den psykologiska effekten blev stor. De vanliga invandringsivrarna blev liksom groggy i några dagar. Men till helgen hade de repat ny kraft. På lördagen hade både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter indignerade artiklar om exempelvis att läkare tar avstånd från medicinsk åldersbestämning av ensamkommande flyktingbarn. Tusen psykologer förklarade att tillfälliga uppehållstillstånd är traumaframkallande.

Det känns som om migrationsvännerna samlar sig till en motoffensiv som, om den tog sig formen av ett protestbrev till statsministern, skulle ha en undertext med ungefär följande lydelse.

Bäste Stefan Löfven,

Den där nya migrationspolitiken var dum. Nu får den väl inte särskilt stora effekter, men vi vill varna dig för att fortsätta på den inslagna vägen. Vi som undertecknar denna skrivelse är miljontals väljare, varav många brukar rösta på ditt parti. Det stödet kan du inte längre vara säker på.

För oss handlar det om våra liv, våra jobb, våra inkomster och vår själsliga frid. Tänk hur många psykologtjänster som skulle behöva dras in om det inte längre kom några ensamkommande flyktingbarn. Tänk vilken kapitalförstöring som skulle inträffa i den snabbväxande utvecklingsbransch som privata och offentliga flyktingboenden utgör. Tänk på alla de redan etablerade men arbetslösa invandrare som skulle kunna få jobb som hemspråks- och svenskalärare för nyanlända. Tänk på alla tusentals nyanställda på Migrationsverket och i kommunerna som skulle förlora anställningen om dina nya främlingsfientliga attityder fick genomslag i verkligheten. 

Många av oss säger att du – just du, Stefan Löfven – ger den nya hjärtlösheten ett ansikte. Romson grät i alla fall när ni utdelade dråpslagen, men ditt ansikte var kallt, liksom hugget i sten, utan mänsklighet. 

Det som skrämmer oss mest är inte vad som eventuellt sker inom flyktingpolitiken, utan de förödande följdeffekter detta kan få. För det du gjort med den föreslagna nyordningen är något unikt i svensk politik, något som aldrig inträffat förut. Du har försökt att inskränka svaga människors sociala rättigheter. 

Jo, alliansregeringen gjorde ett trevande försök att få ned sjukskrivningarna, men det var bara kosmetik eftersom de berörda människorna i alla fall fick sin försörjning, fast under annan rubrik. Alliansregeringen var inte illasinnad på det sättet som din regering är.

Vi ser med fasa på vad som skulle kunna inträffa om denna nya dogm – tanken att det faktiskt är möjligt att stat och kommun kan skära ned på folks surt förvärvade förmåner – fick inflytande i vårt land. Har du tänkt på sysselsättningen hos Försäkringskassan? Ska du börja skära ned på Arbetsförmedlingen också? Tänk på all den kunskap och erfarenhet som byggts upp i organisationer som dessa. Vill du förstöra denna nationella skatt? Vill du kasta ut oss i arbetslöshet? Vill du förstöra allt det kapital som är investerat i dessa verksamheter?

Är du egentligen ute efter att förinta välfärden som de andra nyliberalerna, Stefan Löfven?

Bekymrat

Det välfärdsindustriella komplexet

Var det för cyniskt och kallhamrat skrivet av mig? Kanske. Men det är klokt att då och då tänka på att det döljer sig intressen bakom godheten.

21 reaktioner på ”Ett brev till statsministern

  1. Agneta Berglöw skriver:

    Strålande! Har en syster som varit språklärare på högstadiet hela sitt yrkesliv.Vid ett tillfälle för nu många år(70-talet) sedan fick eleverna i uppgift att beskriva landet Sverige.
    En pigg kille skrev i sin uppsats bl.a. ner att i Sverige:brer vi” not to much and not to littlle” på smörgåsen.
    Lätt o lagom i mellanmjölkens land där kontrasterna blir enorma nu när betong- socialdemokratin skakas i sina grundvalar.
    Själv är man född in i det socialdemokratiska samhället lagar o regler, levt större delen av livet i detsamma o får garanterat? en S-märkt kista inför sista resan.
    Måtte det ske ett mirakel på slutet. med tanke på att dom t.o.m haft mage o snott pensionspengarna för vanliga löntagare.Då får man ha ett rikt inre för att överleva.

    Gillad av 2 personer

  2. Anne-Hedvig skriver:

    Her er to norske linker ang. de ‘enslige asylbarna’:

    http://www.nettavisen.no/nyheter/-unge-afghanere-i-norge-lever-pa-sultegrensen/3423163839.html

    http://www.nrk.no/norge/regjeringen-vil-slutte-a-gi-enslige_-unge-asylsokere-penger-1.12671948

    I artiklene her ligger også videre lenker sim er interessante.
    Ved siden av at norske og svenske skattebetalere blir utnyttet, er det jo også overgrep mot de mindreårige (jeg snakker om reelt mindreårige!) å sende dem til den andre siden av kloden i en totalt fremmed kultur for å sende penger til familien i hjemlandet. Egentlig burde alle gode krefter gå inn for å stoppe denne barnemishandlingen.

    Gillad av 3 personer

  3. MagnusU skriver:

    Ett tillägg på temat ”follow the money”. Så kallad ”white flight” från utanförsskapsområden driver upp bostadsrättspriser i attraktiva områden där många opinionsbildare bor. Från det hållet finns för.odligen ett minimalt intresse av att ta bort drivkraften för eskalerande prisutveckling på bostadsrätter.

    Gillad av 3 personer

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Utan att primärt förändra storleken på den mängd skattepengar som politikerna häller som bidrag över det välfärdsindustriella komplexets organisationer finns det anledning att öka väljarnas makt över hur medlen fördelas. Och samtidigt minska politikernas makt.

    En metod vore att lista alla organisationer som får bidrag och räkna ut totalsumman för att därefter fördela det sammanlagda beloppet på varje deklarant efter någon nyckel. I inkomstdeklaration skall sedan uppges hur deklarantens belopp skall fördelas på de organisationer som berörs.

    Storleksordningen på det sammanlagda beloppet som ges i bidrag kan väljarna bestämma i de allmänna valen genom att kryssa för en önskad procentuell årlig förändring.

    Organisationerna har därefter att argumentera för väljarna (istället för att mygla med politikerna)varför just deras organisation skall gynnas. Höga ordförandearvoden och direktörslöner är ett exempel på ett dåligt argument när väljarna får bestämma. Att t.ex. Frälsningsarmén skulle gynnas framför Röda Korset är nog en lågoddsare.

    Gillad av 2 personer

  5. Ulla L skriver:

    Vad jag förstår är en stor andel av dem som jobbar i invandringsindustrin själva invandrare men när det gäller de övriga kan man undra vad de skulle ha sysslat med annars? Inget alls eller bidra till att minska platsbrist och köer till olika samhällstjänster inom vård, skola och omsorg?

    Gillad av 1 person

  6. elfyma+ skriver:

    Intressant betraktelse.
    Protestbrevet skulle kunna samla många fler underskrifter.
    Inte minst Advokatsamfundets Anne Ramberg och de otaliga ”ideélla” hjälporganisationer som lever gott på sin förmenta skattefinansierade godhet.

    Det nya är att allt fler hotell och campingplatser gjort sig beroende av inkomsterna från Migrationsverket. De kommer också att protestera mot åtstamningar av pengaflödet.

    Invandringsindustrin är nu så ofantlig och så mäktig att den har blivit en stat i staten.

    Gillad av 4 personer

  7. lensof skriver:

    Nog bör man försöka lyfta på maskerna och se vad som finns där bakom. Det är varken cyniskt eller kallhamrat, snarare något som var person med ansvar för andras pengar eller andra människors välbefinnande bör göra. Det ligger i ansvaret. Något som dock ofta är obekvämt eftersom man då inte kan uppfattas som god. Snarare knölig och kanske krävande.
    Att vilja ikläda sig rollen att vara god har inget med verklig godhet (välvilja) att göra. Något som Marilynne Robinson uttrycker väl i sin bok ”Lila”:
    Allt gott blir mindre gott ju mer en människa gör anspråk på det.”

    Gillad av 3 personer

  8. Gunhild skriver:

    Akustik handlar om ljudvågor. Där finns ett brett register, från mycket korta ljudvågor till mycket långa. Och allt där emellan.Ljud kan vara svaga och starka. Ljud studsar också runt, och möter andra vågor. De brer ut sig – Interfererar och bildar olika mönster. Akustiska fenomen är ytterst komplexa. Precis som olika samhällsfenomen.

    Att se och förstå dessa fenomen och sammanhang är i grunden omöjligt, i sina detaljer.
    Det förblir, till stora delar, oöverskådligt.

    En blank vattenyta kan också hjälpa en att visualisera. Slänger man några olika stora stenar i en lugn damm, så får man en bild av vad som sker, när det gäller orsak och verkan. Det tar också lång tid innan dammens yta blir helt lugn igen. Oron hänger kvar länge.

    Ingen kan i förväg räkna ut hur akustiska fenomen artar sig i olika miljöer, eller hur vågorna rör sig i en damm man kastat sten i.

    Politikerna blåser och slår nu på olika ljudinstrument. De kastar sten i dammen. De skapar allehanda ljud genom sin politik och beslut – de slänger stenar. De har startat vågor av orsak och verkan, och de inte har en aning om hur de kommer att studsa runt i samhällskroppen, och interferera med varandra.

    Läser om hur terrorbevakning i Australien nu sätts in mot en 12-åring, och att västerländsk lagstiftning inte är avsett och uppbyggt för att kunna hantera att barn kan planera och utföra terror, i den åldern. Se där ett exempel på vad enbart en liten krusning på dammens yta kan bestå av.

    Politikerna har ingen aning om vart, och på vilket sätt vågorna kommer att sprida sig ut i samhällskroppen. Vilka effekter de kan få – som att välfärdsindustriella komplexet skulle bli ett eget viktigt akustiskt instrument, som började ge självständiga ljud ifrån sig.

    När MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ger ut sina rapporter handlar det huvudsakligen om en ögonblicksbeskrivning. En stillbild över dammens utseende just då, i det ögonblicket. Ingen förmår se eller ha överblick över hur alla olika vågor studsar runt i vårt samhälle, och kommer att se ut, lite längre fram i tiden.

    Öppna gränser skapar initialt ringar på vattnet, men snart blir mönstret kaotiskt. Kastar man sten i dammen kan man inte kalla sig naiv när vågorna plötsligt börjar breda ut sig i ett slags kaos. Eller för den delen, ställa sig och börja gråta när vågorna slå runt ens fötter.

    Då kanske det istället är dags att sluta kasta sten i dammen, och dra sig inomhus, och börja leka med klippdockor istället. För då är riskerna mindre – man kanske bara riskerar att klippa sig själv i tummen.

    Politikerna måste genast sluta med sin stenkastning. Dammen Sverige behövs få lugn och ro nu. Det är redan tillräckligt med oro i dammen. Nu behövs det politiker som klarar av att ljuta olja på vågorna.

    Ett helt land får inte förvandlas till en lekstuga, inte ens i det godas namn. Det är allvar nu. En omprövning kanske i bästa fall är på väg. Bäst vore om S, M, SD, KD och L kunde fatta varandras händer i ett ansvarstagande för Sverige, och dess framtid. Att V och MP, helst vill sitta i ett hörn och tjura, har vi redan insett. Det kan vara smärtsamt när leken är över.

    Det borde alla yrkespolitiker också förstå, även psykologer verksamma inom det välfärdsindustriella komplexet. För ingen av dem anser sig väl ändå arbeta i en liten isolerad ankdam?

    Gillad av 4 personer

  9. Ragnar skriver:

    Du träffar huvudet på spiken! Det välfärdsindustriella komplexet är en mäktig opinionsbildare. Såg Debatt på SVT den 26/11 där man debatterade – nej, snarare skällde ut – regeringens senaste migrationsutspel. En gråterska var psykolog, en annan chef på ett transitboende. Särskilt den senare var helt oförblommerad med att hennes och personalens stora förmåga att hantera situationer som den nuvarande inte fick gå till spillo. Som vanligt var det bara vänsteråsikter som var representerade med ett svagt alibi från (M) som ju vill gå ännu längre än regeringen. Patetiskt!

    Gillad av 5 personer

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Sanningsrelativism brukar beskrivas som ett negativt fenomen. I själva verket är det positivt. Det gör att en karismatisk ledare kan samla trogna följeslagare runt sig och snabbt genomföra operationer medan motståndaren vacklar i sin relativistiska dimma. Huruvida vi håller ledarens värdegrund för varandes ond eller god beror på dess relation till oss (relativism förutsätter att ingen utanför människans värld existerar, ingriper eller kommunicerar).

    Jag tolkar din text som ett utslag för att den bekväma småborgerliga liberalism och socialdemokrati som styrt Sverige åt h*lvete de senaste fyrtio åren inte längre ter sig så lockande längre, och att denna grupp människor som sluppit konsekvenserna (de yttersta sådana) för hur de röstat nu börjar känna snaran dras åt.

    Blir det konfiskatorisk socialism som vinner, eller det marknadsliberala allas krig mot alla, eller religiös fanatism (underskatta inte hur många av landets besvikna kristna det finns som kan tänka sig att konvertera till islam; det är trots allt samma gud, och i grunden samma tro)?

    Ett korrupt system måste ersättas av ett annat, och det är detta som nu sker. Vilken grupp som blir den tongivande är inte givet.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 1 person

  11. Hovshallar skriver:

    Visst finns det lobbygrupper som tjänar på nuvarande absurda migrant-situation — men den stora drivkraften är snarare ideologisk än ekonomisk.

    Jämför med kulturrevolutionen i Maos Kina. Varför översvämmades Kina plötsligt av fanatiska rödgardister som slungade in landet i kaos? Jo därför att Mao Tse-tung eggade folkmassorna att ta revolutionen i egna händer och utplåna alla kvarvarande spår av det gamla samhället.

    Denna revolutionsvåg fick effekter även i Västeuropa (och i viss mån i USA). Studenter sprang och demonstrerade på gatorna både i Paris och i Stockholm runt 1968, och krävde ”revolution nu!” Hängivenheten i att förenas med massor av likasinnade i kampen för en Stor Sak fungerar som en adrenlinkick, som är sin egen belöning.

    För största effekt ska den Stora Sak man tillsammans kämpar för vara någon slags reformering av samhället, och man ska absolut ha någon MOTSTÅNDARE, ett hatobjekt på vilket man kan projicera alla sina NEGATIVA egenskaper.

    Kinas rödgardister hade ”dåliga element”, dvs. personer som inte visade tillbörlig entusiasm för Maos styre, som hatobjekt; och för studenterna i Väst var hatobjektet förstås ”kapitalismen”.

    På motsvarande sätt har vi i Sverige fått en fanatisk folkrörelse som är samlad runt den nya kvasi-religionen ”Mångkulturalismen”. Denna religionsliknande rörelse har förövrigt sina rötter i de ny-marxistiska tankefigurer som blev populära och spreds genom vänstervågen 1968.

    Kärnan i det hela är att man ogillar sin egen kultur då den anses ”nationalistisk”, och däremot svärmar för och okritiskt beundrar alla främmande kulturer. Dessutom anses Sverige stå i skuld till 3:e världen för att man deltagit i ”imperialismen”, och denna skuld måste sonas.

    Denna rörelse behöver hålla sig med ett hatobjekt för att få upp den rätta kämpaglöden och adrenalinkicken — och detta hatobjekt blir förstås alla som INTE ställer upp på ovanstående beskrivning av verkligheten! Som då SVERIGEDEMOKRATERNA. Som har oförskämdheten att både hylla svensk kultur, OCH vara kritiska till storskalig asylinvandring från främmande kulturer!

    Mångkulturalismens värsta fanatiker, som tex. Åsa Romson, är så känslomässigt fixerade vid dogmen att ”invandring från andra kulturer är BRA!”, att de inte kan reagera adekvat ens på en ren nödsituation som dagens migrationskaos.

    Romson grät då hon tvingades gå med på vissa begränsningar av asylmottagandet därför att dessa begränsningar strider mot hennes allra djupaste känslomässiga övertygelser. Dessa övertygelser har hon INTE anpassat till dagens verklighet, utan hon vill fortsätta samma politik som före höstens överenskommelser. Så stark, och så absurd, kan den emotionella bindningen vara till en viss ideologi.

    Gillad av 3 personer

  12. Anne-Hedvig skriver:

    Les denne usedvanlig klartenkte og godt uttrykte artikkelen av Kjetil Rolness! Mannen hører med til ‘kultureliten’ på norsk venstreside – det tyder på at en forandring er i gang der, og at noen faktisk har droppet ideologi og i stedet begynt å koble fornuft med et ønske om å hjelpe dem som virkelig trenger det. Han setter skapet på plass.

    http://www.dagbladet.no/2015/11/27/kultur/meninger/ideer/helgekommentaren/kjetil_rolness/42148350/

    PS. Dagbladet er en avis som primært leses av folk på venstresiden. Håper de tar budskapet til seg!

    Gilla

    • Kim skriver:

      Det här borde fler läsa. Kjetil Rolness sätter verkligen fingret på problemet, utan att väja en millimeter. Tack, Anne-Hedvig! Hoppas du vill fortsätta bidra med perspektiv från vårt grannland.

      Gilla

  13. bjornwiklund skriver:

    ”Var det för cyniskt och kallhamrat skrivet av mig? Kanske. Men det är klokt att då och då tänka på att det döljer sig intressen bakom godheten.” Detta är realism . . . dvs inte cyniskt . . kallhamrat nja
    . . . en konsekvensanalys är ju oftast något som svider för några . . . men så länge vi inte har uppfunnit evighetsmaskiner så blir tyvärr realismen det vi kan förlita oss på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.