Mattias Gardell sprider dimridåer

mohamed omar

Mohamed Omar

I en artikel på Aftonbladets kultursida den 24 november – ”Gå inte i fällan” – kritiserar Mattias Gardell, författare och vänsteraktivist, västvärldens reaktioner efter massakern i Paris. Gardell menar att vi har agerat ”emotionellt, inte rationellt” när vi svarat på den jihadistiska terrorn genom att slå tillbaka mot Islamiska statens (IS) baser i Syrien och Irak.

Han ser detta som ett uttryck för ”panik”. Vad västvärldens ledare istället borde göra är att vara ”eftertänksamma”. Men vad Gardell glömmer att påpeka är att attacken mot Paris inte kom som en blixt från en klar himmel. Den hade föregåtts av flera tidigare attacker i Frankrike. Det enda som var nytt med Parisattacken den 13 november var dess storlek. Och inte bara i Frankrike: New York, London och Madrid med flera västerländska städer har drabbats.

När Frankrikes president Hollande förklarar krig mot jihadisterna formulerar han bara i ord vad som har varit ett faktum under många år. Franska trupper har till exempel stridit mot Al-Qaida i Mali. De olika jihadistiska terrorgrupperna har förklarat krig mot oss för länge sedan. Hollande är inte panisk.

Inte heller rusar han i någon fälla, som Gardell påstår. Islamiska staten och jihadisterna generellt tar skada av västs bombningar. För att stoppa dessa attackerar de Europa. De hoppas att dessa attacker ska avskräcka väst. Om vi slutar bomba har de vunnit. Då har skräcken vunnit. Det är att agera ”emotionellt, inte rationellt”.

Det är genom att utan rädsla och utan att vackla fortsätta bomba Islamiska staten som väst visar att terrorn inte fungerar. Vi demoraliserar terroristerna. Det är till stor del Islamiska statens framgångar som har lockat många unga muslimer att strida under dess fana. Motgångar kommer att göra det svårare för dem att rekrytera.

Gardell redovisar sedan siffror som visar att antalet terrorattacker inte har minskat utan faktiskt har ökat sedan George Bush utropade ”kriget mot terrorismen”. Men vad är alternativet? Passivitet? Det innebär att vi låter jihadisterna upprätta sin stat och expandera i Mellanöstern. Ska vi låta dem fortsätta förslava och våldta barn? Dessutom ger han inga belägg för att ökningen av antalet terrorattacker skulle bero på kriget mot terrorismen. Det kan istället bero på att jihadisterna arbetar hårt dag och natt för att sprida sin ideologi.

”Terror är en känsla”, skriver Gardell. Ja, det är helt sant. Det betyder skräck. Därav drar han slutsatsen att denna känsla inte kan motas med bomber, ja, den ”försvinner inte hur hårt du än slår”. Här vacklar logiken. För det är ju inte känslan man bombar. Man bombar terroristerna, inte terrorn. Och terroristerna finns i verkligheten. Dem kan man ta på. Och slå på.

När Gardell ska förklara Islamiska statens ursprung blir det också fel. ”Dess bakgrund”, skriver han, ”kan spåras till det amerikanska angreppskriget mot Irak som friställde Saddams säkerhetstjänst och militära officerare. Dessa försöker nu ta tillbaka makten genom en allians med Abu Bakr al-Bagdhadis salafi-jihadister, vilket förklarar den ovanliga kombinationen religiösa apokalyptiker som bygger en stat.”

Det finns ingen allians mellan bathpartister och salafi-jihadister. Det finns förvisso ledare inom Islamiska staten som tidigare varit bathpartister, men dessa är numera salafi-jihadister. De är omvända och har bytt ideologi. Bathpartiets sekulära arabnationalism och Islamiska statens salafi-jiahdism är som eld och vatten. Det finns inga som helst inslag av sekulärt tänkande inom Islamiska staten. Varje handling som IS gör rättfärdigas med citat ur Koranen eller ett yttrande av profeten Muhammed. De hänvisar aldrig till någon sekulär text. Dessutom har de fördömt Bathpartiet i skarpa ordalag som ”kufr” eller ”otro”.

Dessutom: att religiösa apokalyptiker bygger en stat är inte en ovanlig kombination. Islams historia är full av exempel på rörelser som trodde på världens snara undergång och byggde stater. Det första och främsta exemplet är väl profeten Muhammeds stat i Medina på 600-talet, som är förebild för IS.

Gardell avslutar sin artikel med att varna för att västs svar på Parisattacken kan föra oss ett steg närmare ett apokalyptiskt krig mellan väst och islam. Men västs krig mot terrorismen har aldrig varit ett krig mot islam eller muslimer. Då hade man bombat Mecka, inte Raqqa. Då hade Hollande beordrat attacker mot muslimer i Paris förorter, inte terrorister i Syrien.

Jihadisterna för ett krig mot väst, hela den västerländska kulturen, och gör inte skillnad på soldater och civila, men väst för ett krig mot terrorismen. I den ansträngningen kan även västerländska, demokratiska muslimer vara med.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).