Patrik Engellau

Jag utgjöt mig nyligen över kapitalismens fördelar och påstod att framgångsrika företagare var som ett slags välgörenhetsfurstar även om de aldrig gett en krona till SOS Barnbyar.

För den händelse någon misstror detta ska jag nu ge ett illustrativt exempel. Jultomten i det här fallet är Ingvar Kamprad.

Kamprads förmögenhet påstås ligga kring 500 miljarder kronor. Varifrån kommer de pengarna? Enligt den marxistiska läran har Kamprad stulit dem från sina anställda genom så kallad utsugning. Den som inte fördjupat sig i Karl Marx tänkande skulle kanske förmoda att pengarna kommer från kunderna, i varje fall är det de lördagshandlande barnfamiljerna som i möbeljättens kassor lämnat ifrån sig de pengar varur Kamprads förmögenhet härrör.

Patrik Engellau

Jag har just läst det femtonde, nyligen utkomna, numret av Dabiq, Islamiska statens tidskrift. Detta nummer heter ”Att bryta korset” och handlar om att muslimer måste krossa den förvekligade och hedniska kristna kyrkan – och dess medlöpande falska muslimer – som försöker lura i vanliga muslimer att islam har något med fred att göra. Ja, det står så.

Patrik Engellau

Rubriken är, som du vet, dramatikern Bertolt Brechts kanske mest kända citat. Det kommer från Tolvskillingsoperan och betyder ”Först kommer käket, sedan kommer moralen”.

Är det cyniskt? Det beror på hur man läser det. Om man läser det som ”Det viktigaste är att jag har det bra och får jag sedan lite tid över så ska jag tänka på moralen” då är det cyniskt – eller kanske bara rått och kallhamrat.

Patrik Engellau

Mitt tålamod med Svenska kyrkan är på upphällningen. Organisationen framstår för mig som alltmer inåtvänd, förljugen och självgod. Jag betalar åtskilliga tusenlappar i årlig avgift och sliter väldigt lite på kyrkans golv. Ej heller besvärar jag dess personal. Men när jag ville ha vägledning i ett viktigt andligt spörsmål och skrev ett öppet brev bevärdigades jag inte ens med ett svar. Snacka om dålig kundvård.

Patrik Engellau

Nu ska jag presentera en tankegång som är fabulöst politiskt inkorrekt, inte för att den skulle vara vulgär och rasistisk, utan bara därigenom att den går på tvärs emot gängse tänkande. Plus att den är rimlig och sann (tror jag i alla fall).

Varje samhälle har sin beskärda del av människor som är mindre intelligenta – för att blir mer kortfattad ska jag fortsättningsvis kalla dem dumma – och mindre välutbildade eller rent ut sagt okunniga.

Patrik Engellau

Tror du att små barn blir påverkade av de sagor föräldrarna läser för dem? Jag tror det. Bra sagor, det vill säga sagor som både föräldrar och barn väljer att fortsätta att läsa, uttrycker synsätt som alla parter menar vara relevanta och meningsfulla.

Patrik Engellau

Vårt samhälle har en rätt enahanda syn på vad vår tids muslimska radikalisering med åtföljande terrorism beror på (och jag återkommer till orsakerna till enögdheten). Med Dagens Nyheters formulering handlar det om att ”upplevt utanförskap och diskriminering samt brist på sysselsättning [är] några av de faktorer som kan förklara varför en människa radikaliseras”. Var man än letar tycks samma förklaringsmodell dyka upp, till exempel så här på Sveriges Television:

Emma Bäck, doktor i psykologi vid Göteborg universitet, menar att social exkludering är en viktig komponent för att förstå varför en person blir mottaglig för destruktiva eller samhällsfrånvända idéer. En person som bor i en socialt utsatt förort löper till exempel statistiskt större risk att radikaliseras än en person som bor i ett välmående innerstadsområde.

Patrik Engellau

Det är plågsamt att ändra djupt kända åsikter. Det krävs i allmänhet en rejäl kris för att människor ska avvika från invanda idéer. Jag vet vad jag pratar om, för jag har själv upplevt en sådan ideologiskt omvälvande kris.

Jag tillhör den månghövdade skara, ofta universitetsutbildade, som var någon sorts marxister år 1968. Var man inte marxist så var man i alla fall rejält vänstervriden. Det var modet och tidsandan.

Patrik Engellau

Från andra hälften av 1800-talet och en bra bit framåt stod det klart för alla som vågade tänka på saken att den politiska huvudmotsättningen i Sverige gick mellan en överhet av kapitalister och patroner och ett folk vars starkaste och talrikaste komponent var arbetarklassen.

Arbetarklassen ville ha bättre betalt och mer att säga till om. Om detta skulle ske genom revolution eller med mer fredliga, demokratiska metoder var till en början inte självklart. Men oavsett hur det slutgiltiga maktövertagandet skulle gå till gjorde arbetarrörelsen någonting som vi inte tänker så mycket på – i varje fall gör inte jag det – men som vi borde uppmärksamma och lära av: den byggde sina egna institutioner.

Patrik Engellau

När min pappa uppfostrade sina fyra söner brukade han säga att den som är starkast alltid måste ge sig om det blir bråk. Jag, som var äldst och därför under många år den starkaste av bröderna, tyckte det där var en extrem levnadsregel. Om brorsan har slängt en hundskit på mig, då (vilket han hade)? Nej, min pappa var obeveklig. Jag fick inte klå upp brorsan.

Om man ser sig lite omkring upptäcker man att min fars maxim är en grundläggande svensk värdering eller attityd, kanske inte bara svensk, men definitivt välförankrad i vårt land.

Patrik Engellau

Samhället består av tre sfärer, vardera med sina speciella regler och värden: staten, marknaden och det civila samhället (där det senare betyder familjen, idrottsföreningen, bok- eller båtklubben, det frivilliga teatersällskapet, professionella yrkessammanslutningar etc). I staten gäller strikt likabehandling, vilket det inte gör i det civila samhället där nepotism är självklart, alltså att man först hjälper sina närstående och kanske sedan andra, okända. På marknaden värderas människor efter hur väl de åstadkommer lönsamhet, något som inte går att tänka i fråga om familjen.

Patrik Engellau

En av mina många epokgörande insikter som tillsammans borde ha gett mig multipla nobelpris i ekonomi – eller litteratur; Churchill fick litteraturpriset trots att han knappt skrivit något skönlitterärt, en liten roman bara och det har jag också – är det här med kapitalismens sanna väsen. (En av de övriga insikterna redovisade jag här.)

Många menar att kapitalism handlar om profitmaximering, och det är sant, men det är bara en del av sanningen. En viktigare observation gäller den metod företag i en kapitalistisk ordning använder för att tillfredsställa sin profitlust. Metoden är att framställa varor och tjänster som omvärlden anser så attraktiva att den frivilligt öppnar sin plånbok i syfte att frivilligt och lystet lämna ifrån sig sina pengar för att få tillgång till varorna och tjänsterna. Detta är en märkvärdig och underbar ordning i jämförelse med alla andra ordningar där människor dödat, stulit och förtryckt för att tillgodogöra sig nästans resurser. (Jodå, jag vet att kapitalister ibland ljuger, fuskar och misshandlar sina anställda, men det ändrar inte systemets grundläggande logik.)

Patrik Engellau

En självmordsbombare vet att han ska dö och att polisen troligen kommer att skjuta ihjäl honom om bomben av någon anledning inte skulle utlösas. Men det skrämmer honom tydligen inte. Han vill dö.

Orsaken bakom denna önskan är, vad jag förstått, att han räknar med att komma till Paradiset. Men vad är det som är så bra med Paradiset? Under min Koranläsning har jag bara hittat relativt kortfattade beskrivningar av förhållandena därstädes. Så här sammanfattade jag mina observationer och slutsatser i en krönika nyligen:

Patrik Engellau

I hela mitt liv har jag klagat över att saker och ting varit fel, att politiker, och förresten de flesta övriga också, haft fel och inte begripit det uppenbara, det som jag begripit.

Ändå, när man betraktar den period jag pratar om, i stort sett förra århundradets andra hälft till nu, har det varit en paradisisk tid för oss som levt i Sverige. Jag tror ingen tidsålder, ingenstans, haft det så beviljat om man betänker våra svenska ekonomiska och sociala framgångar räknat i kronor respektive lugn och ordning. Det är inte olika partier som regerat, det är förnuft och hyggliga människor.

Patrik Engellau

USA trappar nu upp sin krigföring i Mellanöstern med insatser mot Islamiska staten i flera länder. Vid en presskonferens den fjärde augusti förklarar president Obama att Islamiska staten ”inte kan besegra Amerikas Förenta Stater eller våra partners inom Nato”.

Att presidenten anser att detta behöver sägas är oerhört. Det betyder att han kan föreställa sig att någon kunde tänkas hysa uppfattningen att Islamiska staten faktiskt kan besegra USA och att han anser den föreställningen så betydande att den måste bemötas. Jag hoppas jag bedömer fel, men jag kan inte värja mig för känslan av att USA, kanske för första gången någonsin, nu framstår som defensivt. Här är det inte USA som tagit initiativet till våldet, utan tvärtom skyddar sig från andras anfall. Det värsta är att jag misstänker att detta inte beror på att Obama skulle vara en svag president, utan på objektiva förhållanden som endast marginellt låter sig påverkas av vem som sitter i Vita Huset. (Sverige är naturligtvis inte ens defensivt utan snarare passivt.)

Patrik Engellau

Det har förekommit några intressanta invändningar mot teorin om det välfärdsindustriella komplexet, alltså tanken att Sverige styrs av en politiskt förankrad omhändertagandeindustri, vars ledande aktörer är sådana som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan och vars verksamhet ideologiskt backas upp av det politiskt korrekta tänkande enligt vilket det är synd om praktiskt taget alla människor utom de skötsamma medelklassare som betalar för ruljangsen och som skälls för strukturella förtryckare i syfte att de ska skämmas och fortsätta betala utan knot.

Patrik Engellau

Fredrik Reinfeldt har fått mycket och kanske delvis oförtjänt skäll för sitt uttalande om att bara barbariet är ursvenskt. Han fick, som nästan alla vet, sin inspiration från Esaias Tegnér, som diktade så här:

All bildning står på ofri grund till slutet,

blott Barbariet var en gång fosterländskt;

men vett blef plantadt, jernhårdt språk blev brutet,

och sången stämd och lifvet menskligt njutet,

och vad Gustaviskt var blef derför även Svenskt.

Patrik Engellau

När man lever i så här omvälvande tider får man hela tiden anledning att uppmärksamma och kanske ifrågasätta sina föreställningar, jag menar allt sådant där som man under mer stabila förhållanden tar för givet ungefär som att det finns mat i ICA-butiken.

En sådan självklarhet, tror jag i alla fall, i svensk mentalitet är uppfattningen att folken är goda men ej sällan behäftade med skurkaktiga regimer. Stalin och den kommunistiska regimen var värre än det ryska folket som fredligt spelade balalajka och åt borsjtj. Hitler var en hemsk tyrann som härtog det tyska kulturfolket. De vänliga ugandierna härjades av despoten Idi Amin.

Patrik Engellau

Jag börjar tro att alla de här fina begreppen som vi svänger oss med – kapitalism, socialism, liberalism, klimatalarmism, feminism, fascism, rasism, ekologism plus de flesta andra utom möjligen alkoholism – egentligen är oanvändbara eftersom de kan betyda vad som helst och därför inte klarlägger utan bara förvirrar.

Patrik Engellau

Dagens Nyheter gör ett stort nummer av att det tar tio år från byggidé och kommunalt beslut om detaljplan fram till färdigt flerbostadshus och att detta inte beror, som man fått lära sig, på trög byråkrati och oändliga överklaganden, utan på att byggföretagen väntar i mer än fem år från antagen detaljplan till inlämnad bygglovsansökan i syfte att begränsa utbudet av lägenheter så att priserna inte ska gå ned.

Tidningen antyder att detta är skamligt av byggbolagen:

Patrik Engellau

En ung familj som jag känner har ett ovanligt skrikigt barn. De unga föräldrarna börjar misstänka att skrikigheten är deras eget fel. När barnet vrenskats har de nämligen haft för vana att jollra med det, le mot det, krama det och på andra sätt förmå det att trivas för att det ska sluta trilskas. Föräldrarna debatterar nu om det kan vara så att det skrikande barnet uppfattar deras vänligheter som en sorts belöning och därför fortsätter att jävlas med dem för att säkerställa deras uppmärksamhet och närvaro. De frågar sig hur de i stället borde bete sig men ryggar tillbaka inför tanken att låta ungen ligga ensam kvar i sängen och skrika av sig tills han tröttnar. De fruktar att den behandlingen skulle kunna ge gossebarnet djupa psykiska skador för livet.

Patrik Engellau

Kan det vara så att det svenska politiska etablissemangets ögonskenliga tafatthet inför sådant som no go-zoner, IS-resor och statsbidrag till jihadistnära organisationer i själva verket är genomtänkt statskonst i den högre skolan? Kommer framtidens historiker att betrakta generaldirektör Anders Danielsson och rikspolischef Dan Eliasson som vår tids hjältar? Kommer de att få byster resta och torg uppkallade efter sig?

Patrik Engellau

För länge sedan föreställde sig människor, efter vad jag har hört, att naturen var bebodd av övernaturliga väsen som människan gjorde bäst i att uppmärksamma och hålla sig väl med. Den bladbekrönta näcken, till exempel, var ett ont väsen som försökte locka människor att dränka sig i diverse vattendrag. Jättar var storväxta, trollkunniga och lite obestämda gestalter eftersom de ibland, efter någon princip som jag inte förstått, var vänligt och ibland ovänligt sinnade mot människorna. Dessutom fanns allehanda demoner, tomtar, troll, spöken och annat oknytt att oroa sig för.

Patrik Engellau

I boken Heretic: Why Islam Needs a Reformation gör Ayaan Hirsi Ali en användbar indelning av muslimer i tre typer. Den första är vad hon kallar Mecka-muslimerna, den stora majoriteten, som följer det slags mildare och fredligare islam som artikuleras i Koranens Mecka-suror. Den andra typen är Medina-muslimerna, salafiterna och de radikala jihadisterna, som lägger tonvikten vid de krigiska och våldsamma Medina-surorna (vare sig de själva ägnar sig åt våldsamheter eller bara stödjer dem som gör det). Den tredje typen är den mycket lilla gruppen dissidenter och reformister som arbetar för att islam ska genomgå det slags reform som kristendomen fick erfara för femhundra år sedan och som gett de kristna troende distans till sin heliga bok.

Patrik Engellau

När jag var sexton år började jag i amerikansk skola och fick kontakt med amerikansk kultur. En sak som gjorde starkt intryck på mig var det amerikanska ”vi”. Vilken korvgubbe eller taxichaufför som helst kunde tala om ”vår utrikespolitik” som om han själv suttit i regeringen. Då förstod jag det sanna och märkvärdiga i Abraham Lincolns ord från Gettysburgtalet där han beskrev den amerikanska regeringen som en regering ”of the people, by the people and for the people”. Ett styre tillsatt av folket, bemannat av folket och med folkets intressen för ögonen.

Patrik Engellau

Kan du tänka dig att ett socialistiskt parti, till exempel socialdemokraterna, för hundra år sedan inte skulle ha haft något att säga om kapitalismen och vad partiet tänkte göra med de privata företagen och äganderätten, kort sagt att partiet inte förhöll sig till samtidens maktordning? Att konservativa partier inte tog någon särskilt ställning i denna fråga går att begripa eftersom de inte såg något problem. Men för de andra blev spörsmålet hur politiken skulle förhålla sig till kapitalet nog nittonhundratalets hetaste fråga, se de ideologiska striderna mellan olika nyanser av socialism, se de oförsonliga striderna mellan olika vänsterpartier, se IB, se löntagarfonderna.

Patrik Engellau

För ett tag sedan hörde jag en av Sveriges Radios utlandskorrespondenter med pedantisk noggrannhet förklara skillnaden mellan Rysslands och Sveriges statsägda tevebolag. I Rysslands fall handlade det om ”statskontrollerad television”, slog han fast, medan det hos oss är en fråga om ”public service”. Skönt att få begreppen så redigt analyserade och utredda.

Patrik Engellau

Jag brukar, kanske till leda, rya om det välfärdsindustriella komplexet. Men nu ska jag inte väsnas om komplexet, utan om dess ideologi och tänkande.

Varje makthavare skapar en ideologi åt sig som, när ideologin implementeras och vinner allmän trovärdighet, ger makthavaren mer makt, till exempel högre vinster åt kapitalistklassen, eller, som i det aktuella fallet, fler tjänster och myndigheter samt större budgetar för välfärdsindustrin.

Patrik Engellau

Man googlar, man läser läroböcker, man slår upp både här och där och så får man reda på att demokrati är att folk får rösta på partier eller representanter som har rätt att utse sig själva till kandidater plus att det finns institutioner som exempelvis ett lantmäteriverk (heter numera lantmäteriet och erbjuder sina tjänster i version ”Lättläst”, ”Teckenspråk” och ”Other languages”, som intressant nog visar sig vara ”English, Meänkieli, Sapmi, Romani, Jiddish samt Suomi”; jag hade tanklöst föreställt mig arabiska, men det språket förekommer såklart tills vidare mer hos bidragsmyndigheter än hos myndigheter som hanterar jordägande).

Patrik Engellau

I en hörna på miljonärsklubben, dit numera en femtedel av svenska folket äger tillträde, sitter två medelålders herrar och pratar vid kaffet efter middagen.

Du Mats-Åke, säger Carl-Johan, det ser inte bra ut det här. Jag menar det här med Sverige.

Va, men Carl-Johan! säger Mats-Åke. Du som skär guld med täljknivar med dina asylboenden och friskolekoncerner. Du har väl inget att klaga på!