Från familj till stat

8-26-13_11971

Patrik Engellau

En ung familj som jag känner har ett ovanligt skrikigt barn. De unga föräldrarna börjar misstänka att skrikigheten är deras eget fel. När barnet vrenskats har de nämligen haft för vana att jollra med det, le mot det, krama det och på andra sätt förmå det att trivas för att det ska sluta trilskas. Föräldrarna debatterar nu om det kan vara så att det skrikande barnet uppfattar deras vänligheter som en sorts belöning och därför fortsätter att jävlas med dem för att säkerställa deras uppmärksamhet och närvaro. De frågar sig hur de i stället borde bete sig men ryggar tillbaka inför tanken att låta ungen ligga ensam kvar i sängen och skrika av sig tills han tröttnar. De fruktar att den behandlingen skulle kunna ge gossebarnet djupa psykiska skador för livet.

Två motsatta föreställningar om människans, i det här fallet deras unge sons, natur kämpar om herraväldet över de unga föräldrarnas medvetande. Jag erkänner att det kan finnas logik i båda föreställningarna. Den ena är att överheten, i det här fallet föräldrarna, ska kärleksbomba sina motspänstiga och bångstyriga klienter, i det här fallet den unge sonen, i förhoppning att klientens inneboende och medfödda vilja till mänsklig harmoni ska förmå honom till ökad rumsrenhet. Den andra föreställningen är att unga människor inte alls är predisponerade för civilisationen utan måste uppfostras att passa in i den samt att uppfostran sedan urminnes tider skett med hjälp av morot och piska och att oönskat beteende bör hanteras även med piska.

Utan att ha någon säker bevisning vill jag påstå att den senare föreställningen kännetecknade tidsandan för femtio år sedan. Men tidsandor förändras och numera, påstår jag, även nu utan evidens, dominerar den förra föreställningen.

Låt mig kalla den förra föreställningen för jollerattityden och den senare för disciplineringsattityden. Utan att beröra frågan om vilken attityd som är ”sannast” i bemärkelsen ”funkar bäst” så tror jag att man ganska säkert kan hävda att jollerattityden kräver mer vårdartid. En förälder kan inte städa och jollra med barnet på samma gång, men föräldern kan städa och låta ungen skrika i sin säng på samma gång.

Detta är, tror jag, en huvudförklaring till att unga föräldrar känner sig så pressade av tillvaron att de har ”svårt att få livspusslet att gå ihop”. (En annan förklaring till att de känner tidspress är att de inte längre uppfattar familjelivet som sin huvudsyssla, utan i stället vill ”förverkliga sig själva” genom egna aktiviteter, typ bergsklättring, diktförfattande, golf och teater. Detta hänger ihop med att vårt samhälle under den här perioden gått från fattigdomens till rikedomens värderingar. Rika människor har alltid värnat om självförverkligandet och aldrig brytt sig så mycket om att uppfostra sina barn utan lämnat den sysslan till barnflickor, guvernanter och internatskolor.)

I ett fundamentalt avseende är välfärdsstaten ungefär som en familj, nämligen att dess grundläggande mänskliga relation står mellan en sorts föräldrar och en sorts barn, alltså vårdarna respektive klienterna. Motsättningen mellan jollerattityden och disciplineringsattityden gäller även för välfärdsstaten med ett enormt och avgörande undantag: de ökade krav på vårdartid som jollerattityden medför är i detta sammanhang ingen nackdel, utan tvärtom en fördel eftersom välfärdsstaten vill växa och därför har anledning att bete sig på sätt och omhulda föreställningar som genererar svällande intäkter.

Så varför dominerar jollerattityden idag, till skillnad från för femtio år sedan, över disciplineringsattityden? För familjen, alltså föräldrarna, är det inte självklart att jollerattityden är bättre i bemärkelsen att den skulle bereda föräldrarna ett behagligare liv än disciplineringsattityden. För välfärdsstaten och dess egenintressen av expansion, däremot, är jollerattityden helt överlägsen.

Eftersom ett samhälles dominerande tankar på det hela taget artikulerar makthavarnas egenintressen ingår det därför i vår nu rådande tidsanda att rynka på näsan inför allt som luktar disciplinering. Inte vill vi beröva välfärdsstaten dess expansionsutrymme!

31 thoughts on “Från familj till stat

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Det vill vi nog!

    Brist på uppfostran/disciplin är ett av våra allra största sammhällsproblem!

    En stor anledning till fallande skolresultat,
    den andra är givetvis för stor andel icke-svenska utomeuropeiska elever,
    som tar för stor del av lärarnas tid i anspråk,
    på bekostnad av de svenska barnens utveckling!

    Liked by 1 person

    • Tahmas skriver:

      Håller med Jan, vi kommer att få se en uppsjö av dyngsprättare som inte är till något eller som en känd amerikansk komiker sade ” a generation of idiots with their hands in the pockets doing shit”

      Gilla

    • Mats Westerlind skriver:

      I spädbarnsfrågan vill jag rekommendera ett tredje förhållningssätt: tröst. En tröstande förälder svingar inte piskor, kastar inte morötter omkring sig. En tröstande förälder känner sig delaktig i barnets obehagskänsla, tar det på allvar. Lyfter upp barnet, håller det till sitt bröst, talar lugnande och bevisar sin medkänsla (vilket är väsensskilt från joller och leenden, som endast visar att man alls inte förstått barnets belägenhet). För att omsätta detta till samhället behöver jag nog en del betänketid.

      Gilla

  2. larslindblog skriver:

    Skolans olycka initierades av skolminister Olof Palme .En mycket bra och väl fungerande skola raserades bit för bit. Barnen ”skulle ifrågasätta” ,kristendomskunskap togs bort , den välfungerande betygsskalan med bokstäver kombinerat med plus och minus ,ändrades till siffrorna 1-5. Lärarnas auktoritet nedmonterades bit för bit .-Vi som är 65+ minns nog hur man lugnade ner sig när läraren kom in i skolsalen ,man stod upp – läste Fader Vår och sjöng en psalmvers innan :”Var så god och sitt”….
    Jag misstänker starkt att skolministerns hustru , en flummig barnpsykolog ,påverkade sin make i denna ödeläggelse av ordning & reda.
    När skolministern avancerat till statsminister avlövades monarkin så den bara ”var ett penndrag från republik” och LO fick igenom sina krav på ett förstatligande av näringslivet via s.k. ”löntagarfonder” vilket skulle förvandlat Sverige till vad vi idag kan se i Venezuela.
    Vad som behöver avlövas makt, pengar och inflytande är (S) !!!!!!
    ——
    Man kunde tro att socialistpartiet i Venezuela skulle vara utraderat totalt ,;tomma affärer , sjukhus som saknar nästan allt , explosionsartad våldsbrottslighet , ingenting fungerar…..
    men precis som socialdemokraterna i Sverige köper man röster med bidrag ; schajasar , latoxar , slökonor ,arbetsskygga, alkoholister ,obegåvade , fåntrattar , snällister…och en hel kader anställda byråkrater och partifunktionärer..väljer socialistpartiet ( i Sverige (S)

    Liked by 8 people

    • Aha skriver:

      För inte så länge sedan noterade jag att av de som arbetade i Sverige, ca 5 milj, så röstade 10% på sossarna. Tyvärr har jag inte kunnat verifiera uppgifterna, men om det är sant så innebär det att i stort sett ingenting kvarstår av det forna så stolta arbetarpartiet. Även vid ett röstetal på 20% av arbetande är det en stor tillbakagång.

      Det kostar att jollra.

      Liked by 2 people

      • Pekka Rousu skriver:

        Har letat efter sådan statistik själv. Om du hittar det så skicka det gärna. Annars är det ju kul att SD är störst bland arbetare och även LO-MEDLEMMAR (ca 25%).

        Bland pensionärer ligger S bra till och bland förstagångsröstare (idealister som inget ännu fattar). Sedan har de 70% av muslimerna och de jobbar inte så ofta. Även gamla tacksamma invandrare som kom för länge sedan.

        Gilla

  3. MartinA skriver:

    Jag misstänker ibland att det i själva verket är barnet som disciplinerar föräldrarna. Jag kan omöjligt se dagens härskare, eller åtminstone deras retoriska hejdukar, som vuxna.

    Liked by 4 people

  4. Fredrik Östman skriver:

    Helt riktigt att fokusera på psykologiska tillkortakommanden som förklaring till poltiska fenomen. Folk är idioter och samhället måste utformas med detta som utgångspunkt. Så var det också innan ideologierna och upplysningen dök upp med en katastrofal kollektiv hybris som resultat.

    Liked by 1 person

  5. Gunilla skriver:

    Det välfärdsindustriella komplexets upprätthållande triggas av samhällsekonomiska faktorer som gör att det ‘lönar’ sig mer ju sämre saker fungerar. Här är ju värt att nämna BNP; ett ekonomiskt mätbegrepp som tål att diskuteras. BNP är idag inte ett tillförlitligt mått på en nations (verkliga) välstånd eller tillväxt (många menar också det). BNP mäter landets samlade produkter och tjänster (som ‘produceras’) Det fungerade väl ganska bra när produkterna var i majoritet. Nu är tjänsterna i majoritet. Det betyder alltså, vilket också styr det välfärdsindustriella komplexet, att ju mer, både bra och dåliga (BNP gör inte skillnad på det) tjänster som ‘produceras’ desto mer växer BNP. Alltså, fler bilbränder med utryckningar, fler skjutna till akutoperationer, fler asylboenden och evighetslånga SFI-kurser förbättrar/ökar BNP. Ja, så länge skattepengarna räcker att finansiera denna Ebberödsbank alltså. För det är ju bara snurren på våra egna skattepengar som denna BNP-del mäter. Inga nya tillkom ju. Alltså Ebberöds-BNP.

    Gilla

  6. ruben skriver:

    Ja som sagt, det kan ju vara en framtida hårdför härskare eller makthavare, som redan testar sin möjlighet att dominera omgivningen? Men det kan ju uppkommit en skrikighet pga. det blev positivt bemött? Ja föräldrar har ack för mycket de skall hinna med för egen del också. Tiden när föräldrarna skall uppfostra sina barn krockar med tiden när det är i sin mest aktiva ålder och själva har behov av att utforska mer. Kan då småbarns-längtande mor och far-föräldrar hoppa in vid behov, är det säkert uppskattat. Det är väl inte alltid under statens inflytande antar jag, men vet inte längre hur det fungerar idag.

    Gilla

  7. Lars-erik Eriksson skriver:

    Översätt begreppet socialism till en icke-ideologisk klingande term så får man ordet paternalism. Omvårdarstaten, föräldern, benämner barnen; klienter, befolkning, omsorgsmottagare.
    Svensken kommer förr eller senare att få en diagnos och en behandlingsplan enligt prokrustesmodellen och det är därför betyg i skolan fördöms ity det jämlika paradiset känns igen på att alla heter samma med undantag för den elit som namnsätter oss förstås.

    Liked by 1 person

  8. dogen skriver:

    Innan jag fick barn tänkte jag att såna ouppfostrade skitungar skall jag inte ha, och har inte heller. Men det dessa bortskämda barn lär sig det är att försöka behandla alla som deras tjänare, och det syftade nog de rikas uppfostran också till, man lärde sig att även vuxna gör som man vill. När ens barn möter dessa armbågande kravmaskiner så kommer de till korta, de är duktiga, artiga och ack så lätta att knuffa på och ta plats framför. Man dras med ..

    Så balansgången är svår, sen tror jag inte på att låta barn ligga och skrika innan de är medvetna.. jag noterar att mina barn verkar gladare och mera harmoniska än många jag ser så något har man gjort rätt. Men vassa armbågar behövs idag.

    Liked by 1 person

    • Ina Höst skriver:

      Rättvisa för dig och rättvisa för mig. är nog en bra utgångspunkt. Försök inte sätta dig på mig, jag sätter mig inte på dig!

      Gilla

      • dogen skriver:

        Jo men som med muslimerna så,har man samma problem, hur hantera när den andra sidan inte respekterar den spelregeln? Då blir man trampad på, överkörd eller värre. Jag har inte lust att uppfostra offerlamm.

        Gilla

      • Ina Höst skriver:

        Dogen!
        Jag menar att barnen måste lära sig att försvara sin rätt när de kan försvara sig, dvs. som vuxna utan att tumma på den. I värsta fall beväpna sig. Men samtidigt inte trampa på andras rätt, ingen idé att bli demoraliserad heller. Innan de är stora nog, står föräldrarna på deras sida. Man får inte fostra offerlamm, men inte asociala heller. Den här attityden har fungerat bra för min son, han är fullt i stånd att försvara sig och sin familj – mentalt i varje fall. Han gör sin plikt och kräver sin rätt och har nu skaffat sig jaktlicens, liksom alla hans vänner har gjort. Man får inte kröka rygg, men förstås välja sina strider.

        Gilla

    • JL skriver:

      Instämmer med det sistnämnda

      Blev rekommenderad av en barnmorska att testa det som populärt kallas cry it out. Vår Förstfödda grät mycket vid sängdags och vid uppvaknanden.

      Läste då på relativt mycket om ämnet och landade i att det det sannolikt är direkt ohälsosamt för toddlers, och att ”cry it out” dessutom går emot vår evolutionära instinkt som formats under miljoner år:
      https://www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out

      Evolutionen brukar ha rätt när det gäller sånt som är oberoende av teknisk utveckling.

      Att svenska staten rekommenderar sina medborgare att köra detta känns mycket tveksamt. Är långt ifrån solklart att det inte är direkt skadligt för småttingar. Vi pratar inte om små vuxna som det går att resonera med direkt….. äldre barn en helt annan femma.

      Nu är hon äldre och nog den mest harmoniska lilla tjej jag sett.
      Eventuellt är jag lite partisk dock haha

      Gilla

  9. Agneta Berglöw skriver:

    Från god balanserad barnuppfostran vidare till uppfostran under uppsikt, till fri uppfostran utan uppsikt.
    Det måste väl för jösse namn vara föräldrarna som satt sina telningar till världen som skall ge de små liven gränsdragningarna från början.
    Får man leka hela havet stormar inom det egna hemmets väggar så tror man att samma ”regler” gäller på restaurang,på tåg buss o för o inte tala om flygresor.
    Får en känsla av att det hände något på 60-talet som när den generationen bildade familj-då började de små liven skrika högt när det inte gick deras väg o ungdomarna klagade över att inte bli sedda.Bli sedd? vem har blivit det?O trots det överlevt.

    Gilla

  10. Utlandssvensk skriver:

    Det finns även en rent darwinistisk aspekt på detta. De som nyttjar ”jollerattityden” kan helt enkelt inte ha stora familjer. Det blir för jobbigt att ha många barn.

    Om man däremot tillämpar hård, traditionell barnuppfostran, är det inga större bekymmer att ha 5-6 barn.

    I Sverige har man de facto skapat helt skild rättstillämpning på området, beroende på härkomst. För helsvenska familjer gäller en helt extremt låg tröskel innan man blir föremål för både ogillande och även myndighetens uppmärksamhet. Att t.ex ge ungarna örfilar publikt lär nästan säkert leda till att de blir tvångsomhändertagna. Något annat än ”jollerattityden” är knappast möjligt.

    För Hassan och Abdul i förorten gäller dock helt andra regler. Det är i praktiken inga problem alls att tillämpa hemlandets uppfostringsmetoder. Skolan och socialtanterna har här istället en extremt hög tröskel. Troligen går det bra att ge ungarna stryk även om myndighetspersonal är närvarande.

    Givet det svenska systemet kan man även hävda att barn i huvudsak upplevs som en stor kostnad för helsvenska familjer, men som en källa till förmåner och inkomster för vissa andra grupper.

    Om Kalle och Anna ska skaffa barn, blir det DYRT. Större bostad och möjligen även bil ska upphandlas och ungen behöver en mängd dyra saker. För vissa andra grupper är det dock jackpott. Desto fler ungar, desto större bostad ordnar kommunen. Där kan man sen låta ungarna sova i våningssängar och hyra ut övriga rum i andra hand till nyanlända. Vidare går det utmärkt att leva väl endast på bidragen. Och med traditionell uppfostran lär inte ungarna ställa till med minsta problem hemma. Ute på stan är det dock en annan femma!

    Om detta låter extremt cyniskt, rekommenderar jag er att läsa en 10 år gammal artikel från GP, som väldigt tydligt visa hur stora familjer har blivit en livsstil för gruppen somalier:

    http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/28-10-07-g%C3%B6teborgs-somalier-ett-folk-i-kris-1.1179853

    De demografiska effekterna av allt detta är extremt explosiva. Helsvenska barn är med all sannolikhet redan en minoritet i gruppen nyfödda och när brudimporten kommer igång för alla unga män som anlände under ”reinfeldtpuckeln” lär andelen helsvenska barn falla till mycket låga nivåer. Det är fullt möjligt att vi redan om några få år har en majoritet av muslimska barn bland de nyfödda och att andelen helsvenska barn ligger kring 25%.

    Om detta låter tokigt, så betänk att i den yngre delen av befolkningen, dvs. 0-44 år, är svenskarna nu endast cirka 60%, Vidare gäller att en svensk kvinna föder i snitt cirka 1.5 barn vid en snittålder av kring 30 år. För en somalisk kvinna gäller att hon föder i snitt 6 barn vid cirka 20 års ålder. Kvinnorna från Afghanistan ligger kring 5 barn och de från Syrien kring 4. Som artikel från GP tydligt visar bryts detta mönster INTE i Sverige. Dessutom tillkommer att en mycket högre andel av svenska kvinnor skaffar barn med MENA män än vice versa.

    Den bistra verkligheten är att vi svenskar redan är utrotade som folk, även om vi inte riktigt fattar det än.

    Liked by 4 people

    • MartinA skriver:

      Nej, vi är dömda till att bli en minoritet i sverige. De som vill fortsätta finnas till som svenskar bör noga tänka igenom hur de skall bete sig i den situationen. Mitt förslag är att studera historien och förstå vad vi svenskar är och varför vi är som vi är och hur vi kan söka upp de förhållanden vi är mest lämpade för.

      Liked by 1 person

    • dogen skriver:

      Detta är sant och allt för lite debatterat, inte alls i Sverige kan man säga. Demografin är explosiv. Det blir en stor utmaning att leva segregerat, jag gör vad jag kan med mina barn så att de naturligt kan skilja på folk och .. folk, här finns inget utrymme för misstag och ett felsteg för de svenska barn som växer upp nu kostar hela deras framtid.

      Liked by 1 person

    • ruben skriver:

      Stämmer bra i min föreställningsvärld också. Den exotiska MENA-familjen har en hypnotisk inverkan på Svenska myndigheter som blir helt tafatta, förstår inte varför? Om helsvenska barn har den Svenska kulturens gener, så är de plikttrogna och vill göra rätt för sig och inte ligga till last för någon. Då kommer de att jobba ihjäl sig och få dålig ork att ens göra flera barn. Samhället har blivit mer och mer cyniskt och krävande för just de människor som tar sitt jobb mer eller mindre, som ett kall. De kommer därför dö ut först och snart är Sverige ett nytt mellanöstern med folk som bara skriker hårda krav till varandra och stenar ihjäl varandra däremellan.

      Gilla

    • Ina Höst skriver:

      Jag är helt emot våld i barnuppfostran! Människor från MENA brukar sakna kreativitet och självständigt tänkande, de har svårt för att lösa problem i en arbetssituation. Våld och bestraffningar behövs inte, säg nej bara när det behövs och håll fast vid det, Det brukar räcka! Var den ledare barn och unga förväntar sig att en vuxen ska vara, säker och kunnig!

      Gilla

      • dogen skriver:

        Jag är också emot våld, det behövs inte, men fasthet däremot. Tycker också att exemplet med muslimer och araber som använder rikligt med våld i barnuppfostran (är de världsmästare?) visar på att någon positiv utveckling av detta på deras samhällen.

        Gilla

  11. Hovs--hallar skriver:

    Jämförelsen haltar tyvärr. Små barn behöver ständig tillsyn, helt enkelt. Somliga är mer krävande men det är bara så. Barn som skilts från kontakt med sina närmaste sedan de tex. lagts in på sjukhus, kan ta allvarlig psykisk skada som påverkar dem resten av livet.

    Man har fö. gjort experiment på rhesus-apors ungar och funnit att de får allvarliga beteenderubbningar som vuxna om de förvägras moderskontakt.

    Vuxna människor (och vuxna apor) har en inneboende kapacitet att klara sig själva (om de inte har något mentalt/fysiskt handikapp) — men kan såklart vänjas vid att tro att de inte klarar något själva.

    Gilla

  12. Gösta Svensson skriver:

    Man brukar ju säga att barn inte gör som man säger åt dem att göra, utan vad man själva gör. Om det stämmer eller inte är jag inte hundraprocentigt säker på, men det ligger onekligen något intressant i påståendet.

    Gilla

  13. Ina Höst skriver:

    Vill bara säga att om det är fråga om spädbarn som ännu inte kan prata och uttrycka sig i ord, så skriker det inte utan orsak. Man ska varken låta det skrika tills det tröttnar eller försöka trösta det eller avleda det utan ta reda på orsaken och lösa problemet! Är det äldre och skriker för att det inte får som det vill, har det rätt till sina känslor av missnöje, men man kan fortfarande säga nej!

    Staten ska se till samhällets behov och vad det är behöver diskuteras grundligt. Välfärden är skattefinansierad och ska omfatta skattebetalare – som ett sorts försäkringssystem. Vad som jag omedelbart ser kan gå bort. är flerbarnstillägg (kostnaden ökar inte för varje nytt barn, tvärtom), retroaktiv föräldraförsäkring, bidrag till föreningar, presstöd och det finns säkert mycket mer som är onödigt.

    Man kan också diskutera om det finns andra lösningar som är lika bra för den enskilde medborgaren och som kan kompensera för bidrag och subventioner på en del områden.

    Gilla

  14. Ina Höst skriver:

    Måste bara få berätta om en femåring som klagade över allt möjligt, men som bevisade att han i verkligheten var en tuffing! Han ville springa omkring naken på gården hela dagen och det var ju OK, men när han skulle bli med föräldrarna och handla, fick han ta på sig kortbyxor och skor. Det var rena martyrskapet! Jag ler fortfarande åt scenen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s