Gästskribent Carl-Johan Westholm: Välfärdsstat och välfärdssamhälle

logo­DGS”Welfare” är inte riktigt detsamma som motsvarande svenska ”välfärd”. ”Welfare”, särskilt i USA, är mer av det som en gång i Sverige vanligen kallades ”understödstagaranda”. ”Välfärd” är huvudsakligen ett försäkringssystem, socialförsäkringar, som inte bara omfattar arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag utan barnbidrag, daghem, kollektivt finansierade välfärdstjänster, ibland utförda av privata vinstdrivande företag mm.

Vad är då det välfärdsindustriella komplexet, som varnas återkommande för i detta forum? Och vad är dess önskvärda motsats? Ofärd? Knappast. Men för mycket och för litet av det mesta skämmer allt.

”Den hjärtlösa välfärdsstaten” heter en bok som Staffan Burenstam Linder utgav på Timbro förlag 1983. Hans poäng var att skilja mellan välfärd i statens regi – och välfärd utanför statsmakterna (inklusive landsting och kommuner), alltså välfärdsstat kontra välfärdssamhälle. Att samhället är större än staten betonades för övrigt i Bildts regeringsdeklaration 1991 – men många ledande politiker, ledarskribenter och journalister säger fortfarande ”samhället” när de menar stat, landsting och kommuner.

Jag tror inte att en marxistisk färgad klassanalys är den bästa förklaringen till välfärdsstatens framväxt. Egendomsägande kan stå mot egendomslösa, och de förra berövas sin egendom av de senare. Problemet blir löst. Klasskampslösningen skapar sedan andra problem. Landsbygdsbefolkning mot stadsbor – vem ska där beröva någon något? Problemet kan inte ens lösas med klasskamp i en första omgång. Höginkomsttagare mot låginkomsttagare – en evig envig.  Kvinnor mot män, unga mot gamla osv.

Den mekanism som driver välfärdsstatens framväxt är kampen om statsmakten, det legala våldsmonopolet, och att med demokratiska majoritetsbeslut föra över enskildas inkomster och egendom till kollektiv konsumtion, enligt folkflertalets upplevda och tolkade önskningar. Det behöver inte vara enbart vad som med en bred definition uppfattas som välfärd.

Vad beror det på att staten, inklusive välfärdsstaten, inte tagit hand om hundra procent av alla inkomster? Beror det på upplysning och kampanjer? Säkert, till viss del. Men det sunda förnuftets förekomst, insikten att produktion föregår konsumtion, är i de flesta fall en tillräckligt stark grund mot övertro på statens allmakt.

Stor betydelse har även budgetprocessen i regering, riksdag, landsting och kommuner. Även andra komplex harklar sig och gör sin stämma hörd. Olika fackministrar och departement, liksom olika kommunala nämnder, slåss om samma kaka.

Public choice-teorin förklarar skattetryckets framväxt med att en liten grupp som vill ha statsbidrag kan se det ekonomiskt intressant att lägga ner stor energi för det, medan andra som ska betala för utgiften inte har samma anledning att ägna lika mycket energi åt att säga nej, eftersom kostnaderna slås ut på denna kanske tusen gånger större grupp.

Attityder och institutioner samverkar.  ”En ny grundlag” (MOU 1988:1) var – det måste sägas så här i efterhand även av en som var med – en imponerande ambitiös privat utredningsinsats. Den författades av de aktade juristerna Gustav Petrén och Ulf Brunfelter; med i gruppen var också Gunnar Hökmark, Mats Svegfors, Patrik Engellau och jag själv. Min insats var att driva tanken att grundlagen borde ha inskrivet ett högsta tillåtna skattetryck, femtio procent, vilket kom med i 10 Kap Finansmakten, 3 §. För egen del hade jag gärna sett att det hade gällt inte bara på nationell nivå utan också för individers inkomster.

Förslaget väckte, vad jag minns, varken anstöt eller glädje hos folkmassorna eller ledarskribenterna. Det uppfattades nog, av dem som överhuvudtaget uppfattade det, som akademiskt eller bisarrt av de som trodde sig veta vad som passar sig.

Överraskande nog blev tanken delvis förverkligad efter finanskrisen i Sverige 1990-94 genom det finanspolitiska ramverket.

Vissa av reglerna finns i svensk lag, andra i praxis – inget in grundlagen. Men ändå:

Den intressanta regeln här är att riksdagen måste fatta beslut om utgiftstak för de kommande tre åren. Först ska statens utgifter och intäkter fastslås. Därefter beslutas hur pengarna ska fördelas. Kampen om andras pengar betyder därför inte längre andras privata pengar utan redan inbetalade skattepengar. Alltså en kamp mellan statliga utgiftsområden, ett nollsummespel mellan dessa.

Under kulbanan kan de enskilda initiativen tillfälligt, under några år, fredas från ytterligare skatter.

Vi ser här ett exempel på en klassisk maktfördelning mellan statsmakterna och det övriga samhället.

Slutsats: Det räcker inte med att påverka attityderna så att staten, välfärdsstaten, inte tar över samhället och ofärd så småningom blir följden. Den främsta institutionen, grundlagen, behöver mobiliseras, till frihetens och i längden därmed välfärdssamhällets försvar. Ett väl avvägt socialförsäkringssystem kan liksom andra försäkringar inte bygga på större utbetalningar än avgifter eller fungera med ett omfattande missbruk.

Carl-Johan Westholm är fil dr i statskunskap. Då, 1988, VD i Näringslivets Ekonomifakta (1984-1991), idag ordförande i Uppfinnarkollegiet.

30 thoughts on “Gästskribent Carl-Johan Westholm: Välfärdsstat och välfärdssamhälle

  1. MartinA skriver:

    Vad kan en papperssköld göra mot det massiva maktintresse och de kollektiva egenintressen som skapade välfärdsstaten? Särskilt nu när välfärdsstaten har berövat oss civilsamhället och vår kultur och vi står nakna inför staten?
    Jag kommer att tänka på Sullas reformer som skulle hindra nya militärkupper. Men det var inte reglerna som skapade militärkupperna utan Marius professionalisering av den Romerska armén 30 år tidigare. Och att republiken inte längre tjänade folkflertalet.

    Tack för en initierad och intressant artikel. Min åsikt dock att välfärdsstaten åt upp samhället för länge sedan. Så mina ingångsdata skiljer sig.

    Liked by 3 people

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    ”De flesta förstår att det är fel att stjäla andras pengar.
    Men om man ber staten att göra det, och kallar det för skatt,
    så tycker många att det är OK att stjäla pengar”. (förf. okänd)
    Det där med att kunna skilja på min, din och andras egendom
    är ju som bekant inte någon ledstjärna för svenska socialister.
    I Sverige gäller att, om överheten får sitt så över lever säkert småfolket!
    Vi, folket äger inte våra kroppar längre än mindre innehållet. Proteser
    och annat för staten värdefullt som tandguld är snart ett minne blott för den enskilde medborgaren och deras efterlevande.

    Liked by 1 person

  3. Sven T Johansson skriver:

    En engagerad grupp av borgerligt sinnade politiker och experter publicerade alltså ett förslag till ny grundlag. Man var bl.a. bekymrade över det höga skattetrycket och föreslog därför en lagstadgad begränsning till *trumvirvel* 50 procent (!!) av BNP. Har det någonsin funnits ett tydligare bevis på en total hegemoni i den svenska debatten, kring bevarandet av ett högskattesamhälle? Jag efterlyser därför en ny grupp med samma uppdrag, men med inställningen att det grundlagsstadgade taket för skattetryck ska ligga någonstans mellan noll och tjugo procent.

    Liked by 1 person

  4. torstenjo skriver:

    En grupp borgerligt sinnande politiker och experter publicerade alltså ett förslag till ny grundlag. Man var bl.a. bekymrade över det höga skattetrycket och föreslog en lagstadgad begränsning av detta till *trumvirvel* 50 (!!) procent av BNP. Har det någonsin funnits ett tydligare bevis för den totala hegemonin kring högskattesamhället inom svensk debatt? Jag efterlyser ett nytt initiativ av samma typ, men under ledning av en grupp som snarare förordar att det grundlagsstadgade taket för skattetryck bör ligga någonstans inom intervallet 10-20 procent…

    Liked by 1 person

  5. Erik skriver:

    Fundamentala omständigheter som aldrig synes uppenbaras för de som kallar sig ‘vänster’ är:

    Välfärd måste alltid föregås av välstånd.

    Motsatsen gäller aldrig.

    Gilla

  6. dogen skriver:

    Det verkar på mig ganska uppenbart att ett så omfattande välfärdssystem som vi har i Sverige endast fungerar med en produktiv och i huvudsak ärlig befolkning. När båda dessa faller som skett med invandringen så har VIK sått fröet till sin egen undergång, det finns inget ymnighetens horn. Det skall bli intressant att se om vi kommer att bli som grekland och hur lång tid det tar, grekerna har levt på lånande medel och de människor vi fyller Sverige med är långt mer belastande än någonsin grekerna så det kan gå fort. Vi har nu börjat låna, hur länge kan vi leva på vårt goda namn?

    Liked by 1 person

    • Jens skriver:

      Som svensk så tillhör du/jag världstoppen vad gäller privat belåning eller lite förenklat, du äger knappt någontng!

      I och med att jag har mångårig erfarenhet från Sydeuropa (har varit stationerad på globalt företag) och då i synnerhet Grekland så är jag lite småtrött på att läsa okunniga inlägg där man upprepar mantrat ”grekerna har levt på lånade pengar”, ”grekerna får skylla sig själva”, etc.

      För att hålla det mycket enkelt och kortfattat, grekiska staten har inte världen bästa ekonomi men en majoritet av den grekiska befolkningen har ett stort privat ägande och en hel del pengar på bankkontot. Det privata ägandet var för några år sedan det högsta i världen.
      När man köper en lägenhet i de flesta europeiska länder så ÄGER man lägenheten.
      Tar du ett lån från banken så är det endast banken du ska betala tillbaka till.

      I Sverige så har du både lån i bank plus avgifter i en bostadsrättsförening (enklast att jämföra med den boendeformen).

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Jens
        Jag har inte upplevt att skillnaden är så stor. I en svensk bostadsrättsförening betalar man en avgift för att täcka föreningens gemensamma kostnader, men i en ägarlägenhet enligt kontinental modell finns en samfällighet som har gemensamma kostnader, t.ex. för trappstädning, portvakt och annat. En annan sak är att det svenska systemet med bostadsrätter, som egentligen bygger på en föreställning om gemensamt och solidariskt förvaltande i föreningsform, inte alls levererar det som de flesta bostadsrättsinnehavare i dag önskar. Det man vill ha är ägarlägenheter utan personligt engagemang.

        Gilla

  7. Bjarne Däcker skriver:

    Om skatterna blir för höga så stannar samhällsekonomin av eller flyttar över till den svarta saktorn. Då blir det inga skatter alls. RUT och ROT handlar om att återställa en rimlig balans. Med lagom skattetryck fungerar ekonomin, arbetet genomförs av företag och inte med svarta pengar och de anställda har både försäkringar och pensionsavsättningar.

    Gilla

  8. Fredrik Östman skriver:

    På kort sikt är det förstås utmärkt att försöka begränsa skatteuttaget med alla medel. Men på längre sikt är det rimligt att gå i riktning avskaffande av statsbudgeten och låta allt utom den interna regeringsadministrationen verka med egna budgetar och egna inkomster betalade av användarna med avgifter. På så sätt kan man inte bara öka transparensen och den enskildes inflytande, utan även komma undan det extremt skadliga systemet där utbyte (handel) belastas med alla offentliga kostnader med marginaleffekter, orättvisor och dålig resursallokering till ytterligare följd.

    Polltax och fritt utbyte!

    Gilla

  9. Carl-Eric Bohlin skriver:

    Det finns en mycket märklig syn på skatter i Sverige. Återkommande läser man skrivningar som att staten gick med vinst under en viss månad eller att en kommun redovisade ett överskott under ett visst år och detta överskott skall användas till det och det. Tanken att man skulle kunna sänka skatterna, eller att man inte nödvändigtvis måste hitta nya utgifter om man får ett överskott, synes vara frånvarande hos dagens media och politiker. Vi sitter verkligen fast i välfärdsstaten. Men det kan ju inte fungera så här hur länge som helst. De driftiga och bidragande kommer inte att vilja vara med och flyttar.

    Liked by 1 person

  10. Lars Holmdahl skriver:

    Ja, stärk grundlagen. Inför en författningsdomstol, som man har i riktiga demokratier. Men sedan då, vad händer om politikerna struntar i grundlagen, om polisen struntar i sin uppgift, om domstolarna inte dömer enligt lagen, och om statliga och kommunala institutioner genomsyras av korruption? Kan inte hända säger du. Men det händer redan nu, idag.

    I USA har alla medborgare (som inte är straffade) rätt att äga och bära vapen som ett skydd mot staten. Bra. I de delar av USA där man också får bära vapen dolt, har man fått mindre våld, rån, inbrott, etc. Något att ta efter.

    Men i Sverige har vi som allt överordnad idé att aldrig skapa otrevnad. Svensken är livrädd för att det skall bli otrevligt; ”man vill ju inte bråka”. Svenska åkare konkurreras ut av fifflande åkare från vissa europeiska länder. Det har länge förvånat mig att inte några svenska åkare en morgon blockerar södra och norra infarten till Stockholm med några lastbilar. Jag tror att något sådant måste till för att politikerna skall förstå budskapet.

    Liked by 2 people

  11. Luis skriver:

    Det som kommer att bli samhällets fall är den skattebörda som kommer att påtvingas oss för att upprätthålla välfärdssamhället. Enkel matematik säger att en påse pengar som skall räcka till samhället och fördelas över ett antal människor skall kunna korrelera även vid en organisk ökning av populationen. Om man dock ökar populationen i rasande takt och med personer som inte på flera år kommer att bidra till välfärden så finns det bara två alternativ.
    1. Kraftig höja skatten för de som jobbar
    2. Montera ner delar av välfärden.
    Vi ser redan nu hur sjukvård, skola och plus går på knä pågrundav usel ekonomi.

    Jag misstänker att ingen är bredd att ta över efter regeringen Löfven och då hamnar vi ett läge som Sverige aldrig har varit med om.

    Liked by 2 people

  12. Tahmas skriver:

    Har starkt börjat tvivla på om samhället skall upprätta välfärd åt medborgarna. Som jag ser det så omfördelas pengarna i ”hål” oavsett vad de var avsatta för. Biståndspengar gick till inflödet tex.
    Jag anser att det är upp till var och en att klara sig själv utan statens inblandning. En platt skatt bör vara obligatorisk men samtidigt skall man kunna bestämma inom vilka utgiftsområde som platt skatten skall gå till.
    Utifrån vad man själv har valt att lägga skatten på så får man nyttja den delen av välfärden resten får man stå för själv eller ha en försäkring för det.

    Eftersom det vi håller kärt i form av välfärd som skyddar äldre, sjuka och barn går till att försörja resten av världen så bör systemet utgå från medborgaren inte från makthungriga politiska och mediala etablissemang.

    Och Gabriel Wikström skall ge blanka fan i vad vi gör i våra sovrum eller kök, vardagsrum eller var man nu har sina preferencer.

    Gilla

    • B skriver:

      Det som har varit bra med det svenska systemet har ändå varit att alla har fått gå i skolan, fått sjukvård och att rättsväsende och domstolar har fungerat. Ett sådant samhälle är gott att leva i. Det är inte speciellt trevligt att leva i ett samhälle där polisen inte har resurser att bekämpa brott och där svårt sjuka inte får vård.

      Men det är nog så att vi alla får ordna vår egen välfärd. Det värsta är att systemet inte är utbyggt för privata alternativ. Hur f-n ska man kunna betala själv för äldreomsorg till exempel när man har betalat en stor del av sin lön i skatt under livet och därför inte kunnat spara? Man har ju redan betalat för att få en värdig ålderdom och så rycks det helt plötsligt undan för att någon annan helt plötsligt ska ha resurserna. Stöld är vad det är! Att inte låta svårt sjuka människor få den vård de har betalat skatt för är vållande till annans död! Det skulle väl inte hålla juridiskt, men moraliskt är det så.

      Gilla

  13. B skriver:

    Jag fick ett mail om att en kvinna som var sjuk i bukspottkörtelcancer som hade en operation inplanerad fick operationen inställd och skickades hem för att dö. Nu vet jag inte om detta är sant, men mailet kom från en pålitlig vän som brukar läsa på ordentligt innan hon skickar artiklar vidare. För en tid sedan stod det i Svenska Dagbladet att man inte har resurser att göra by passoperationer på alla som behöver utan att man gör något annat, mindre effektivt, ingrepp. Hur kan det få gå till så? Om det är något jag vill att välfärden ska innehålla är det en sådan sak som god sjukvård till svårt sjuka människor. Det måste väl anses tillhöra basal välfärd i ett modernt land att människor med cancer och hjärtsjukdom, det vill säga människor med livshotande sjukdomar, får möjlighet till god vård? Jag blir väldigt rädd när jag tänker på hur Sverige ser ut idag.
    Hur gör man för att få vård den dag man behöver? Jag har betalat flera miljoner i skatt sammanlagt under min livstid. Jag vet att väldigt många andra plikttrogna, skötsamma svenskar har gjort detsamma. Vad finns för oss? Kan vi kräva att få vård om vi blir hjärtsjuka eller får cancer? Eller ska pengarna våra behandlingar kostar gå till fler kanotpaddlarkurser för ensamkommande flyktingbarn och fler fritidsgårdar som muta för att undvika att räddningstjänst och polis blir stenade?
    Jag vet att inte alla invandrare beter sig illa, men det är uppenbart att en stor del av alla som kommit till Sverige kostar väldigt mycket pengar och att de pengarna tas någonstans ifrån. Det går inte att hymla om det.

    Liked by 2 people

    • Lennart Göranson skriver:

      @B
      Eftersom jag har erfarenhet av både svensk och fransk sjukvård kan jag bekräfta din misstanke att svensk sjukvård inte alls håller den kvalitet som de flesta föreställer sig. En stor skillnad handlar om tillgången till specialistvård. I Frankrike ringer man till en specialist och får tid en eller två dagar senare. I Sverige får man gå till husläkaren eller vårdcentralen som eventuellt remitterar till en specialist. Väntetiden handlar om månader, kanske halvår eller mer. Även tillgången till avancerad vård, som operationer, är en trång sektor i Sverige. Väntetider på flera månader är vanliga, enklare ingrepp görs i stället för mer avancerade, eftervården är närmast obefintlig. Allt detta fungerar helt annorlunda i Frankrike.

      Gilla

      • B skriver:

        Ja, Sverige är långt ifrån det lyckorike på jorden som utmålas av politikerna och som det har varit en gång. Nu ska man inte skylla allt på invandrare, men när man som politiker arbetar för en ökande befolkning får man också se till att exempelvis antalet platser i sjukvården hänger med. Och någonstans måste man också inse att det inte går att upprätthålla en högklassig välfärd (om man med välfärd menar trygghet i form av bra sjukvård, bra skolor, pålitligt rättsväsende osv.) om inte den allra största delen av befolkningen är skötsam, flitig och betalar skatt samt arbetar och bidrar så gott det går. Att ha horder av människor i ”utanförskap” år efter år efter år är förstås inte förenligt med god välfärd. Det är väl förmodligen också så att byråkratin har svällt något oerhört. Förr i tiden var det väl så att myndigheterna jobbade med kärnverksamhet, men nu har de hur många HR-konsulter och kommunikatörer som helst anställda, för att bara nämna något. Här skulle det väl också kunna sparas? Reinfeldt har skrivit en bra sak i sin bok ”Det sovande folket” och det var att Sverige behövde fler Kulla-Gullor och där är det inte svårt att hålla med. Dock ska vi inte slita ut alla de Kulla-Gullor vi faktiskt har! Bördan måste delas rättvist. Det är inte rättvist att vissa förväntas jobba mer än heltid och slita ut sig medan andra lever på bidrag och inte har några krav på sig. Tycker att ordet ”utanförskap” är missvisande. Många skulle gärna slippa förvärvsarbeta om de kunde för att istället ta hand om sina barn eller något annat. Om det nu vore så förödande att inte jobba så skulle väl ingen vilja ta semester och att gå i pension skulle väl vara det värsta man kunde tänka sig?

        Gilla

      • Ulrika skriver:

        Lennart

        Träffade nyligen en fransk läkare som får 23 Evron per patient. Han klarar det med att ta emot 40 personer om dagen! Snart går han i pension. Det finns ingen annan läkare som tar över hans mottagning.
        Nu lovas det en höjning av hela 2 Evron till 25 Evron per patient. Dvs 1 E 2017, 1 E 2018.
        Ska vi gissa hur många generalister som blir kvar i framtiden?

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Ulrika
        Jo, det finns dessvärre mycket som tyder på att den franska sjukvården är på väg mot avgrunden. Man kommer inte att ha råd med den höga standarden hur länge som helst, men för ”vårdtagarna” har den varit en välsignelse så länge man har kunnat dra fördel av den. Sverige har naturligtvis på sitt sätt varit mer förutseende och insett att det inte finns pengar till att ge alla det bästa, eller ens något alls – grymt men dessvärre sant. Den dag allmänheten får veta hur det egentligen ligger till blir det knappast vågen.

        Gilla

      • Jens skriver:

        Jag kan informera att det inte är endast Frankrike som har det systemet.
        Efter ett antal år utomlands på multinationellt bolag där jag främst arbetade i Italien och Grekland, så kan jag informera att dessa länder har ett liknande system.
        Hade ofta släktingar och vänner på besök och vid några tillfällen uppstod behovet av sjukvård.
        Fösta gången vi fick behov av en läkare var när jag arbetade i Grekland.
        Vi tog oss helt enkelt till en specialistläkare som hade mottagning i samma kvarter som vårt boende, vi togs emot inom 30 minuter och deras labb genomförde blodprovsanalyser, vissa svar fick vi senare samma kväll och vissa andra prover fick vi besked om dagen efter. Snabbt och effektivt.

        Vi fick också information att vi hade rätt att få tillbaka en större del av läkar- och medicinkostnaderna från den grekiska försäkringskassan. Jag fick hjälp av en
        kollega som kände till systemet och det visade sig att vi fick tillbaka 70% av kostnaderna!!

        Har nog gjort ett tiotal läkarbesök under mina år i Grekland, alltid lika enkelt att få tag på kompetent och snabb hjälp.

        Gilla

    • ryden2 skriver:

      Det är precis som du befarar och som jag skrivit vid ett antal gånger på DGS.
      Sveriges sjukvård har inte råd att ge bra/ bästa vård eller t o m vård du får i andra s k rika länder. Detta har precis hänt mig. Jag nekades en ny effektiv medicin som är godkänd och prisförhandlad med motiveringen att kliniken inte hade råd! Medicinen ifråga har visat sig förlänga livet med bortåt ett år i medeltal. Man vet dock aldrig i det enskilda fallet.
      Jag har flera barn, även minderåriga. Det hjälper inte. Jag chattar ofta med andra från hela världen med samma sjukdom. Många får den nya medicinen, särskilt i USA. Kanske dags att införa ett sjukförsäkringssystem i Sverige? För vad är det för mening att forska fram nya effektiva mediciner om vi inte har råd att använda dem?
      Samtidigt har migrationsverket en budget utan tak…
      Min man betalar ca 60% i skatt. Pengarna räcker inte till nya mediciner till hans svårt sjuka fru men däremot till ett obegränsat antal s k ”flyktingar”.
      Ja jag är heligt förbannad!!

      Liked by 1 person

    • Janne skriver:

      Det är sant, det har stått om detta i flera tidningar. Nu efter medial uppmärksamhet har hon fått en ny tid för operation. En annan man har fått betal sin canceroperation privat i Tyskland eftersom han fick ingen operation i Sverige.
      Den stora invandringen äter nu upp alla resurser i vården, det saknas vårdplatser, antalet läkare per capita är lägst i Europa.
      Men en del journalister hävdar att ,man fortfarande kan dricka samma sorts vin som förut, ingen märker någon försämring..

      Gilla

  14. Tahmas skriver:

    Sverige har blivit ett enda stort vuxendagis där vi skall ombesörja för människor som inte kan språket, de kan inte läsa och skriva men sitter likt förbaskat arga i ett hörn med tummen i munnen och vill ha uppmärksamhet och hjälp.

    Så frågan är hur dagisfröknarna, Löfven, Morgan och Danielsson hade tänkt göra? Napp kanske?

    Liked by 1 person

  15. Lennart Göranson skriver:

    Den avslutande slutsatsen, att det borde vara dags att blåsa liv i grundlagsfrågan, är mycket intressant. Och där finns mer än finansieringen av välfärden att titta på. Två frågor som ligger mig varmt om hjärtat är att ifrågasätta folksuveränitetsprincipen och blodsprincipen (jus sanguinis) i syfte att föra Sverige närmare de principer som ligger till grund för västeuropeiska rättsstater.

    Gilla

  16. bromma1214 skriver:

    DGS har läsare som är medbetna om dagens Sverige. Hur kan resten av befolkningen undgå att se
    vad som sker… eller vill de inte veta?

    Gilla

  17. Leif VE skriver:

    Carl-Johan Westholm, väl rutet! Och klarsynt.
    Kanske hittar du svaret i boken ”Omstart Sverige”?
    Det är ett försök att adressera just ramverket för samhällsutvecklingen.
    Det räcker inte med att lappa och laga på ett i grunden defekt system.
    Operativet måste programmeras om.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s