En bra fråga utan svar

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Samhället består av tre sfärer, vardera med sina speciella regler och värden: staten, marknaden och det civila samhället (där det senare betyder familjen, idrottsföreningen, bok- eller båtklubben, det frivilliga teatersällskapet, professionella yrkessammanslutningar etc). I staten gäller strikt likabehandling, vilket det inte gör i det civila samhället där nepotism är självklart, alltså att man först hjälper sina närstående och kanske sedan andra, okända. På marknaden värderas människor efter hur väl de åstadkommer lönsamhet, något som inte går att tänka i fråga om familjen.

En av de mest oväntade och fortfarande otillräckligt uppmärksammade företeelserna i svensk politik under det senaste seklet har varit att de vänsterpartier som länge haft ledningen inte gjort det som vänstern förväntades göra, nämligen låta staten ta över marknaden och socialisera företagen, utan något helt annat, nämligen att i samråd med övriga partier låta staten socialisera det civila samhället. Staten har knappt rört ägandet av företagen, medan det civila samhället gradvis vittrat sönder i takt med att stat och kommun – det välfärdsindustriella komplexet – övertagit dess funktioner. I slutändan får vi vad några kallat ”statsindividualismen”, alltså en situation där individen är oberoende av familjen och övriga nära och kära och i stället tenderar att bli en sorts fritt svävande satellit till det offentliga.

I takt med att staten undergräver det civila samhället förlorar helheten  omistliga värden och funktioner som bara det civila samhället kan hantera väl, exempelvis att uppfostra och integrera det uppväxande släktet i den samhälleliga gemenskapen. För två år sedan skrev jag en bok om hur illa det då kan gå och nu ser jag att en av mina favoritkolumnister i New York Times tillika Dagens Nyheter, David Brooks, bekymrar sig över precis samma sak (Samhället vilar inte bara på egon, 8 augusti 2016; länken funkar inte). Så här säger han bland annat:

År 1776 definierade Adam Smith kapitalismen som en maskin som organiserar det privata egenintresset för att bringa allmänt välstånd. Några år senare skapade USA:s grundare ett statsskick strukturerat för att förvandla privata motstridande särintressen till en rådplägande demokrati…

Men på den tiden fanns det gott om institutioner som predikade att den moraliska linsen måste motväga den ekonomiska: religiösa samfund, skrån, ideella organisationer, värnplikt och hederskoder.

Sedan dess har de institutioner som poängterar det moraliska perspektivet vittrat bort… Vi har hamnat i ett samhälle som är mindre samarbetstillvänt, mindre tillitsfullt, mindre effektivt och mindre tilltalande…

Det är tid att vända på den klassiska nationalekonomin och statsvetenskapen. Det är dags att bygga institutioner som tar vara på människans naturliga lust att göra gott.

Hur gör man det? Ursäkta om jag är pessimistisk. Det kanske går i länder som USA, England och kanske Tyskland där de civila samhällena inte är så försvagade som i Sverige och det åtminstone är tänkbart att det kan komma politiker på plats som fattar vad Brooks (och jag) pratar om. Men i Sverige, ett land som styrs av ett rätt väl sammansvetsat etablissemang vars själva affärsidé är att flytta makt från det civila samhället till det välfärdsindustriella komplex över vilket etablissemanget självt presiderar?

42 thoughts on “En bra fråga utan svar

    • Problem skriver:

      Ja, det var bra skrivet som vanligt.

      Jag skrev en längre kommentar under min egen signatur som inte gick igenom. Det är oklart för mig varför detta sker, men det händer nu hela tiden och det är då inte längre möjligt för mig att delta i debatten här. Det tycker jag är är synd av många skäl, men jag kan inte sitta och skriva långa kommentarer som jag lägger en del tid på om merparten bara försvinner. Det verkar gå om jag byter signatur, men jag har i många år skrivit under samma och kan inte tänka mig att byta.

      Så jag vill bara tacka alla här för verkligen trevliga och produktiva debatter, samt säga Hej då!

      Mvh,

      Utlandssvensk

      Liked by 1 person

      • Hovs--hallar skriver:

        Tråkigt om du försvinner. Jag kan tänka mig att du har tekniska problem, det har även jag haft. Om man skaffat ett eget WP-konto (som man måste ha för att kunna ”gilla”) kan man kommentera i egenskap av kontoinnehavare ELLER som ”gäst”. Problemen har uppstått då jag råkat kommentera i egenskap av kontoinnehavare. wordpress.com är inget vidare bra blogg-plattform, skulle själv aldrig använda den.

        Gilla

      • Aha skriver:

        Det var synd, dina kommentarer har haft en hög nivå av sälta.
        Hoppas du får vetskap över vad som renderat negativ moderering så att du kan komma tillbaka.

        Liked by 1 person

      • Jaxel skriver:

        Instämmer med ovanstående. Dina kommentarer bidrar med stor kunskap. Det vore en förlust om du lämnar DGS.

        Tag en kontakt med redanktören så kanske problemen går att reda ut.

        Liked by 1 person

      • Tahmas skriver:

        Problem/utlandssvensk
        Hav tröst som prästen sa. Jag har haft samma problem och efter ett antal dagar så fungerade igen. Maila PE och stäm av med honom så det inte beror på något annat.

        Gilla

      • BjörnS skriver:

        Jag hoppas stt det kan lösa sig på något sätt. Under en längre tid gick aldrig mina inlägg från datorn igenom utan bara de jag skrev på paddan. Nu funkar bägge. Ingen aning varför. Som sagt, hoppas det kan fixas.

        Gilla

      • Saga Forss skriver:

        Femme…
        Första gången jag kommenterar något här trots daglig läsning. Vill säga att jag verkligen uppskattat dina kommenterar, mycket uppfriskande. Hoppas du återkommer!

        Liked by 1 person

      • problem2 skriver:

        Jag har samma upplevelse, jag gissar att vi båda blir censurerade för att vi är de mest pessimistiska och försöker blicka framåt till en inte så lustig framtid. Bloggen handlar om samtiden, inte framtiden.. , det är nog det och att vi båda ofta får flest ”gilla”. Samma åsikter mer eller mindre uttrycks av andra menar jag..

        Gilla

      • Borjön skriver:

        Vore tråkigt om folk försvinner på grund av ”censur” – om nu detta är vad som skett. Jag har uppskattat utlandssvensk’s kommentarer och vet att man får ett annat perspektiv på tillvaron efter att ha bott en tid i andra länder. Sådana kommentatorer är ett mervärde för en blogg som denna.
        Jag tycker det kunde vara på sin plats att redaktionen går in med ett förtydligande.

        Liked by 1 person

      • Redaktionen skriver:

        Vi tar bort vulgära påhopp och texter som är på tok för långa. Sedan start har vi kanske tagit bort några promille av kommentarerna. När vi tar bort en kommentar skickar vi i allmänhet en förklarande text till kommentatorn. Det förekommer att folk lämnar falska emailadresser så att vi inte kan nå dem. Det har hänt att sådana kommentatorer sedan kommer med anklagelser om censur. Det gillar jag inte.

        Patrik

        Gilla

      • Problem skriver:

        @ Patrik,

        Jag har skrivit kommentarer i många år och aldrig lämnat ut en korrekt emailadress. Detta kan man självklart ha synpunkter på, men jag har sett så många råka så illa ut över åren att jag försöker att hålla nere riskerna. Vidare ger jag adresser som, trodde jag, uppenbarligen inte är riktiga.

        Men det är din blogg och om du ogillar detta, är det bara att stänga av mig. Inga problem! Detsamma gäller även om du har problem med längd eller innehåll i det jag skriver. Du gör helt som du vill med samtliga kommentarer.

        Fast jag upplever inte att det är ärligt att hävda att jag har anklagat dig för censur, om det är så du menar.

        Mvh,

        Utlandssvensk

        Gilla

      • Problem skriver:

        @ Alla som har svarat,

        Tack så mycket för visad uppskattning och konstruktiva förslag! Jag är ärligen rörd av detta!

        Men det är Patriks blogg och han bestämmer. Uppenbarligen ogillar han vissa aspekter av mitt kommenterande och jag böjer mig helt för detta.

        Detta blir den sista kommentaren från mig.

        Mvh,

        Utlandssvensk

        Liked by 1 person

      • Redaktionen skriver:

        Efter att ha botaniserat i ”Skräpposterna” inser jag, som flera har nämnt, att det verkar finnas ett tekniskt problem som gör att en del inlägg plockas bort automatiskt och således aldrig hamnar inför redaktionens ögon. Detta är beklagligt. Vi får se vad vi kan göra åt det. Tyvärr har vi inte råd att utnyttja annat än gratisverktyg som må ha defekter.

        Patrik

        Liked by 1 person

      • problem2 skriver:

        Jag har både som Arne och senare som dogen fallit bort, jag bytte just för att jag helt plötsligt inte kom igenom. Nu samma igen som dogen.. jag använder också falsk mail av samma anledning som som utlandssvensk. Jag har fått erbjudanden om att skriva i olika forum men tyvärr har vi ju inte yttrandefrihet längre och de som är kritiska mot islam, invandring och förd politik riskerar både livet, vänner och jobbet, speciellt om man går längre än mainstream-kritik som man ofta finner på denna blogg, så jag föredrar låg profil. Det är trist om man fått konstruktiva kommentarer och blivit bortsorterad. Tyvärr känner jag inte Patrik, eller hans IT-infrastruktur så jag vågar inte lämna ut adress. Man får anta att statsmakten försöker hacka de flesta alternativa websidor med bett, så även denna.

        Gilla

      • tirutaa skriver:

        @ Utlandssvensk
        Också jag har tidigare haft problem med att få in mina kommentarer. Jag kom aldrig fram till varför, annat än att jag nog själv på något sätt hade krånglat till det. Hur jag ändå sen lyckades åter komma in i systemet, förstod jag inte heller, men var förstås glad. Är inte något vidare på detta med datateknik.

        Ge inte upp – gör nya försök. Jag har ofta tyckt att dina kommentarer ger viktiga bidrag till diskussionen på denna blogg. Vore synd om du skulle lägga ner.

        Gilla

  1. Jaxel skriver:

    Jag är tveksam till att ställa komplexet till ansvar för denna utveckling, utöver att det förstås möjliggjort den.

    Det tycks mig att väldigt många människor, i och för sig långt ifrån alla, vill ha det på det här viset.

    Hamnar nära och kära i en situation där de behöver hjälp och stöd eller rent av omfattande omvårdnad så tycker man att det är självklart att det offentliga skall stå för detta. Man vill helt enkelt slippa de inskränkningar i ens frihet och bekvämlighet som det skulle innebära att själv ta hand om situationen.

    Har det blivit så på grund av komplexets ”propaganda” eller har folk i gemen helt enkelt velat ha det så, tyckt det varit bekvämt, när möjlighet getts.

    Och vad är alternativet? Skall stöd och omvårdnad från det offentliga villkoras av att det inte finns nära och kära som ställer upp. Hur gör man då om de finns men helt enkelt väljer att inte ställa upp?

    Det är inte utan att man på den diametralt motsatta sidan av välfärdssamhället anar det bespottade klansamhället. Där står klanen för tryggheten och alla medlemmar förväntas bidra till denna i enlighet med klanens regler.

    Hur ser krönikören på alternativet till välfärdssamhället och vidhängande komplex. Är det bara att komplexet växt alltför mycket och att dess åtagande borde bantas eller vore någon radikalt annorlunda modell bättre.

    Inom parentes sagt så har komplexet verkligen växt över alla breddar när detta nu uppenbarligen tycker att alla jordens behövande borde omfattas av dess omsorger. Notera också att motsvarande mentalitet behärskar större delen av befolkningen. Man har helt enkelt så vant sig vid att allt behov av stöd och hjälp sköts av komplexet att man uppenbarligen nu tycker att komplexet kan och bör ta sig an alla jordens bekymmer. Och detta utan att man själv skall behöva bidra vare sig med konkret handling eller i form av att avstå (mer) pengar till komplexet. Vem vill inte både framstå som och vara medkännande om det inte kostar något.

    Liked by 3 people

    • Jan Andersson skriver:

      Det handlar bara om att man vill ha valuta för de svindlande summor vi redan har betalat i förskott. De flesta skull nog mycket hellre ha flera lättillgängliga alternativ att välja på, så som det har blivit inom tandvården. Snabbt, trevligt och minst lika proffsigt.

      Gilla

  2. Sten Lindgren skriver:

    Måste man inte börja tänka i termer av personer? Att de politiska partierna och deras ledare är inblandade, liksom ledande karriärister i offentlig sektor det vet vi. Men det är många andra inom opinionsbildning och näringsliv som medverkar.

    Det borde gå att påverka en del av dessa, särskilt de som är omedvetna och kanske inte sett sambanden tillräckligt klart. Man måste nog även kritisera en del personer inom näringslivet, både medlöparna och de som aktivt driver på åt fel håll.

    Gilla

  3. B skriver:

    Om det är något som jag tycker är sorgligt i Sverige så är det detta att familjer fråntas tiden med sina barn i så stor utsträckning som sker idag. I teorin kan man förstås välja bort dagis, men i praktiken, med höga bostadspriser osv., är de flesta familjer hänvisade till standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. I Sverige satsas väldigt mycket på det materiella, men som det så sant heter så lever inte människan av bröd allena. Vem skulle inte må bättre med mer tid för relationer? Jag säger inte att förskola är fel, men måste alla gå där på heltid?

    Jag vet att man anser det gynna kvinnor att ha ett system där alla ska arbeta heltid, men vad är det som säger att inte pappor kan vara hemma med barnen? Konstigt att man ser det som ett straff att ta hand om sina egna barn, jag ser det mer som att både pappor och mammor har allt att vinna på att ta tillvara de korta småbarnsåren och få vara hemma med barn och vägleda och uppfostra och ta hand om dem.

    Liked by 1 person

    • Jan Andersson skriver:

      Småbarnsåren är kul, men tonårstiden mycket viktigare och jobbigare (och ekonomiskt mer påfrestande). Att få ledigt DÅ vore guld värt, men det har ingen råd med. Vi som har slitit oss igenom alla stadier av föräldraskap och karriär (för att kunna betala kalaset) kan inte se den svenska välfärdsmodellen som idealisk eftersom den kräver offer – de som orkar plågas hårt av alla pålagor och har i slutänden ingenting mer än de som krävde hjälp. Min generation (40-talist) visar redan tydliga tecken på utbrända liv, många före detta kollegor är redan borta och många är multisjuka och livströtta. Våra barn har ingen förståelse för att vi jobbade så mycket under den viktigaste tiden. Lätt för dem att säga nu, man undrar vad de skulle ha sagt om vi INTE hade gjort det.

      Gilla

  4. Lars Åhlin skriver:

    Hur gör man det? En mycket angelägen fråga. Min gissning är att en återutbyggd moral- och ansvarskänsla måste börja i den ”lilla världen” och att den inte kan byggas upp av staten eller andra offentliga aktörer, typ massmedia eller bloggare. När den svenska nationalstaten växte fram, med början i Gustav Vasa och reformationen, var det möjligt att bygga på by- och skrågemenskap och ta hjälp av en frimodig, nästan aggressiv religion.

    För att åter bygga upp detta krävs en stat som stöder moral och ansvarstagande genom sin lagstiftning och rättsväsende. Men den viktigaste delen av arbetet måste göras i familjen och i ”communities”, utifrån fysiskt grannskap, gemensam kultur och baserad på en dominerande etnicitet. Det gäller både etniskt svenska communities och gemenskaper bland t ex kurder, somalier, araber. Givet en stark stat med kompromisslös rättstillämpning, typ USA, borde detta vara en framkomlig väg. A och O är att både individer och politiker/stat inser nödvändigheten av ett återuppbyggt civilsamhälle.

    Liked by 1 person

  5. Aha skriver:

    Förutsättningarna för ett starkare civilsamhälle är pessimistiska, inte bara att det går stick i stäv mot välfärdsindustriella komplexets intressen som Engellau skriver, utan även att medelklassen, de som bär upp samhället, är ett sovande folk (det tar emot för mycket för att referera till den person som förknippas med det uttrycket).

    Medelklasen är som ett sovande släkte oengagerade i politiska spörsmål, vilket kraftigt underlättar etablissemangets dupering av densamme. Ta bara det här att medelklassen tror att de som kommer till Sverige är äkta flyktingar. Media har ju konsekvent målat upp den bilden. Många i medelklassen tror också att invandringen är lönsam, att invandringen behövdes för att ta över efter fyrtiotalisterna, att invandringen behövs för att hjälpa de äldre. Man tar också åt sig floskler som att utan invandrarna stannar Sverige etc.
    Medelklassen klarar inte av att mot dessa utsagor från etablissemanget ställa låga sysselsättningsgrader för invandrare, hög kriminalitet och utbredda utanförskapsområden och utifrån detta dra den oundvikliga slutsatsen att invandringen efter fyra decennier är en brakförlust. De gör inga överslagsberäkningar; vad kostar det att försörja 1/2 miljon invandrare som inte jobbar och som kostar 1/2 miljon kr styck? Svaret blir 250 miljarder. Det etablissemanget framhärdar kan m.a.o inte vara relevant. Istället för framåtskridande har invandringen blivit ett bakåtskridande, välfärden har blivit urvattnat.

    Engellau frågar hur man får fart på civilsamhället och ser pessimistiskt på förutsättningarna för en ändring. Utifrån medelklassens djupa sömn enligt ovan blir det svårt. En väg att kunna lyckas är att frisinnade lyckas göra public service till ett opartiskt och sakligt mediabolag. Civilsamhällets värderingar skulle då kunna få möjlighet att synas, Sverige skulle åter kunna bli ett land där man är ”karl för sin hatt”.

    Ps Engellau skriver att inom staten gäller strikt likabehandling. Undantag finns såsom att minoriteter kan uttrycka missaktning mot svenskar utan att åtalas för detta. Lagen gäller bara för svenskar som uttrycker missaktning mot minoriteter Ds.

    Liked by 2 people

  6. Tahmas skriver:

    Staten är inne och rotar för mycket i våra liv. Den friheten vi har att välja själva är väldigt begränsad. Föräldraledighet är en sådan sak. Föräldrar får inte välja vem som är bäst lämpad att vara hemma utan att bli straffade ekonomiskt och även ett visst fördömande av samhället.
    Sverige är ett socialistiskt land och har varit så länge oavsett vilken regering som har regerat. I alla socialistiska samhälle så blir människan starkt beroende av staten i alla dess skepnader.
    För att bryta de socialistiska bojorna så krävs en radikal förändring i samhällsstrukturen. Välfärden måste omfördelas och minimeras, vi kan inte fortsätta ha ett samhälle där välfärden är en industri som suger ut pengar från medborgaren men leverar lite tillbaka, detta är ohållbart.

    Gilla

  7. MartinA skriver:

    ”…och det åtminstone är tänkbart att det kan komma politiker på plats som fattar…”

    Väldigt bra artikel. Men låt mig kritisera det tänkesätt som smyger sig fram i den här meningen. Nej, politiker kan ej vända den här utvecklingen. Inte i sverige. Och inte i USA. Politiker är politiker därför att de vill ha makt och berika sig på andra människors arbete. Eller, det är de som blir proffspolitiker. Det är omöjligt för dem som kollektiv att inte över tid försöka skaffa sig mer.

    Motståndet kan komma från det civila samhället självt. Såsom NRA i USA som har varit mycket framgångsrika i att stå emot politikerna i en fråga som politikerna bryr sig mycket om. Eller det kan komma från att politikerna blir så framgångsrika att systemet till sist bryter samman. Det är den väg sverige går. För första gången sen pansarbåtsinsamlingen växer det civila samhället i sverige på statens bekostnad istället för att krympa. Medborgargarden är det tydligaste exempel.

    Alltså, vi är väl alla barn av vår tid. Men det här med att ”vara pessimistisk”, ”politiker skall ordna’t”, ”hur gör man det” etcetera. Det är litet sosseskadat att tänka så 🙂 Utvecklingen vi ser nu är ju bara pessimistisk för politikerkomplexet.

    Gilla

  8. MartinA skriver:

    Sen tror jag anledningen till att hela det civila samhället ätits upp av staten med sådan spektakulär fullständighet i just sverige är nationalsocialism. På väldigt många sätt var gammaldags socialdemokrati just nationalsocialism. Både filosofiskt och i praktiken. Grundiden är att eftersom alla är samma folk så finns det ingen motsättning, alla arbetar tillsamans i folkgemenskap, volkgemeinshaft. Ihop med framtidspositivism, centralstyre, teknikpositivism och utopism. Problemet är att när ”alla är på samma sida” då är den som försöker protestera är en ”splittrare” eller illojal eller något sånt. Den är oresonlig, alla motargument försvinner eller blir för subtila för att bli effektiva. Det finns inga motargument, för ”alla är ju på samma sida”. Men sanningen är ju att vi aldrig är på samma sida. Vi människor är gjorda för att gruppera oss och tävla om resurser och det fortsätter vi med oavsett vad ytan är och vad retoriken är.

    Jag har alltid avskytt socialism. Men på senare tid har jag börjat fundera på om det inte låg någonting i kommunisternas eviga tjat om klasskamp? Socialdemokratin trodde ju egentligen inte på det, den ville bara utöka statens makt i all evighet. De som gastade om klasskamp kanske befann sig långt borta från makten inom vänstern och var mer som skäggiga profeter med galen blick som går runt i säckväv på torget och varnar för domedagen? Medan korporativisterna styrde i sosseriet och kom överrens med industrialisterna om saltsjöbadsavtal och arbetskraftinvandring?

    En annan möjlig effekt av det här är att motståndet mot systemet i sverige har kommit från extremhögern. SD till exempel som ju åtminstone ytligt sett reprsenterar motståndet. Är ju kommen där ifrån. Min tanke är att kanske extremhögern var det enda civilsamhälle som INTE åts upp av staten? Därför att den låg för nära pudelns kärna så att säga. Ungefär som olika snarlika sekter avskyr varandra mer än sina nominella fiender? De tävlar liksom om samma publik och därför blir de varandras huvudfiender, även om de egentligen predikar nästan samma sak.

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Magstarkt att kalla SD extremhöger!

      Väljarna kommer ju från S o M i första hand!

      Snarare att höger vänster skalan numera är obsolet!

      Nation o miljö är nya parametrar!

      Gilla

      • BjörnS skriver:

        Det är också lite tveksamt att säga att SD är emot systemet. Jag ser dem mer som bärare av många av de värderingar som fanns inom S på 50-talet eller så. Motståndet, och det har varit mycket litet, har i mina ögon ofta kommit från libertianer, anarkister och högerflyglarna i M och KD.

        Liked by 1 person

      • Martin_nli skriver:

        Jag sa att de är komna ur extremhögern. Detta är ovedersägligt. De är varken höger eller extrema i dag, snarare samma mellanmjölk som de andra.

        Gilla

      • Martin_nli skriver:

        @Björn
        Nej, de är inte mot systemet, enligt min åsikt. Jgg tyckte jag formulerade detta tämligen tydligt i min kommentar.

        Gilla

  9. BjörnS skriver:

    Avlövningen av civilsamhället är en del av bredare strategi: att göra människor till klienter till staten (det offentliga). En viktig del i strategin är höga skatter som berövar människor makten över sina liv. Detta var en uttalad tanke i S. Är man beroende av staten för bidrag, arbete och i stort sett allt annat så kommer man att rösta på S. Den andra sidan av myntet är att skatterna ger resurser att skapa ett VIK som expanderar och som kommer att tränga undan delar av civilsamhället. Vips så ökar beroendet av staten igen. Men, strategin säger också att beroendet helst ska vara ensidigt. Politiker och media ska inte vara lika beroende av väljarna som väljarna är av dem. Således adderar man på ett generöst partistöd och presstöd.

    Konspirationsteori? Eller har det bara råkat bli så genom en mängd små beslut som vart och ett kan motiveras men vars helhet ingen kunde överblicka? Välj själv.

    Liked by 1 person

  10. Staffan Persson skriver:

    Så dom svenska socialisterna föredrog att socialisera civilsamhället framför näringslivet (även om dom försökte det också med löntagarfonderna). Verkar vara en bättre affär än bolsjevikernas.

    Gilla

  11. Samuel af Ugglas skriver:

    Varför inte ”hänga av” sjuklöveretablissemanget för att få konstaterat hur utbredd hjälplösheten är bland medborgarna och hur den hycklande den svenska socialistiska solidariteten har degenererat den svenske medborgaren?

    Gilla

  12. Lars Holmdahl skriver:

    Låt oss blicka bakåt för att se framåt.
    År 1894 undervisade Stenkyrka skolor på Tjörn 718 barn.
    ”Hemmansägare NB i Utäng hade i november 1895 hos skolrådet anmält att hans son erhållit för sträng aga av folkskoläraren i Norvik. Skolrådet fann att gossen hade gjort sig förtjänt av aga och det fanns inget bevis för att han blivit misshandlad. Anmälan föranledde därför ingen åtgärd. Däremot beslöt skolrådet att på NB tillämpa folkskolestadgan §51 om åtgärder mot tredskande målsman, såvida de varningar inte åtlyddes som NB fått både av prästerskapet och kyrkorådet att hålla sitt barn till ordentlig skolgång. Barnet kunde då skiljas från föräldrarna och lämnas över till andra personer för vård. Kostnaden härför kunde utmätas i laga ordning hos föräldrarna.”

    Vilken skillnad mot vår tid. Skolrådet 1895 översåg en verksamhet som inte var större än en ordinär nutida skola. Man utkrävde ansvar och människor betraktades som vuxna. Stordriftsvansinnet hade ännu inte startat. Men med de stora serierna i industrin kom ett tänkande som smittade ner socialdemokratin. Stordrift, enhetlighet, inga variationer; det var rationellt och effektivt. Om effekten man fick var den avsedda är en intressant fråga att återkomma till.
    Under miljonprogrammet byggdes fristående, vindpinade, bostadshus som var 12 våningar höga och hade 20 trappuppgångar på var sida. Huset kunde ha 4000-5000 boende. Ingen kände sina grannar. Det har aldrig varit någon som velat bo där. Motsatsen ser vi i Göteborg i de så kallade landshövdingehusen. Det är hus med första våningen i sten och de två övre i trä, som byggdes för hundra år sedan. Husen har kringbyggda gårdar. Gårdsmiljön är skild från gatan. Man kan släppa ut små barn att leka på gården. Grannarna känner varandra. Man utbyter tjänster och umgås. När vädret är tjänligt kommer grillarna fram. Tidigare fanns det gott om fiskaffärer, charkuterier, speceriaffärer, tygaffärer, osv, men dessa har försvunnit och därmed en del naturliga träffpunkter. Istället har vi fått pizzerior, thaimatställen, indiska restauranger, pubar och servicebutiker. Vad som normalt saknas är arbetsplatser. Men också det kan finnas, tex små servicehem, arkitektkontor, daghem, bokföringskonsulter, osv. När fortfarande arbetsplatserna låg nära bostäderna så gick, eller cyklade man till arbetet. Man bodde granne med sina arbetskamrater. Det var i denna miljö som civilsamhället var starkt. Det var här som föreningar växte upp, utan stöd från stat och kommun.

    Den stadsmiljö med mänskliga mått som jag just beskrivit, och som fortfarande finns kvar på vissa ställen, är målet för ”the new urbanism”. Det är en konservativ statsplaneringsrörelse i USA som syftar till att återbefolka städernas centrum och att skapa levande städer. Den levande staden med mänskliga mått är en förutsättning för ett starkt civilsamhälle. I ett sådant samhälle finns överallt kristallisationskärnor kring vilka människor kan spontanorganisera verksamheter.
    För att bli lite teknisk; med många korta och en del långa länkar mellan människor får vi en så kallad ”small world”. Det är ur komplexitetsteoretisk synpunkt mycket gynnsamt. Ett ”small world”-samhälle är helt överlägset en hierarkisk struktur i förmåga till informationsspridning, initiativkraft, flexibilitet och livskraft. Men en hierarkisk struktur med enskilda, rotlösa, individer i botten är lättare att styra, speciellt om man gör individerna beroende av centralmakten för sin försörjning. Det kanske var det sistnämnda som var socialisternas mål?

    Liked by 4 people

    • tirutaa skriver:

      Kommer att tänka på Schumahers Small is Beautiful när jag läser din text. De gammaldags kvarteren med en innergård är en suverän livsmiljö. Jag har aldrig förstått varför man övergav en så beprövad bostadsform. Men den var ju ”borgerlig” och därför hatad av vänstern som inte förstod att värna om tradition. Le Corbusier hann åstadkomma mycken skada med sin brutala modernistiska arkitektur. Det svenska systemet med bostadsrättsföreningar är i alla fall en institution där folk kommer samman om gemensamma frågor.

      Gilla

  13. Hovs-hallar skriver:

    Samhällen dominerade av socialistiska idéer verkar generellt negativa till ett starkt civilsamhälle. När kommunisterna tog över i Östeuropa efter 1945 förbjöds tex. alla ideella föreningar som inte styrdes av makthavarna — helt logiskt för ett samhälle där makthavarna anser sig ha alla svaren och inte vill veta av någon opposition.

    Gilla

  14. Tahmas skriver:

    Det handlar mycket om nationalkänsla. Satt i en diskussion igår om hur man blir svensk (inte svensk medborgare per se utan ser sig som svensk) och frågan är inte lätt att svara på.
    Sverige är ett splittrat land och kommer att bli än mer splittrat. Splittringen av landet beror på att vi har blivit upplysta. När information bara är en knapptryckning ifrån så är det svårt för etablissemanget att hålla oss tyglade.
    Det finns två grupper i samhället som jag ser det, vi som förstår att en kraftfull förändring måste ske och de som anser att staten och den etablerad media skall fortsätta sköta ruljangsen. Dessa två världar har krockat.
    Om vi leker med tanken att vid nästa val så är det 25% (istället för 13%) som anser att Sverige behöver en nystart så kommer splittringen och motsättningarna att bli etter värre.
    Jag ser det som ett sundhetstecken att vi bryter etablissemanget och ser till så att vår tid kommer.
    Individualismens tid står för dörren och vi måste släppa in den om vi inte skall ruttna i ett socialistiskt och mångkulturellt avskräde.

    Liked by 1 person

  15. Gösta Oscarsson skriver:

    Läser just om Johan Asplunds 25 år gamla böcker ”Gemeinschaft und Gesellschaft” och boken med det mystifierande namnet ”Storstäderna och det forteanska livet”. (Gemeinschaft betyder då i stort sett samhället med alla sina länkar mellan människor och Gesellschaft i stort sett staten eller ”det offentliga”.) Böckerna lämnar en sociologisk analys av det som Engellau tar upp. Sammanfattningsvis så säger nog Asplund att övergången från Gemeinschaft till Gesellschaft verkar oundviklig (främst i de stora städerna där vi nu nästan alla bor). Vi blir ”partiklar” som associerar med andra partiklar som vi stöter samman med under livet, vilket (i stor utsträckning slumpmässigt) avgör hur vårt liv kommer att levas.

    Den som vill gå till botten med denna analys bör läsa Tönnis som var den som introducerade begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft.

    Gilla

  16. Henric Ankarcrona skriver:

    Signaturen Hovs Hallar har en viktig poäng. När kommunisterna tog över i Östeuropa efter andra världskriget ingick alltid fyra steg (enligt Anne Appelbaums senaste bok om Järnridån, exakt titel har jag inte tillgänglig):
    – etablera en hemlig polis
    – ta över massmedia, då främst radio
    – genomför folkomflyttningar
    – förstör civilsamhället
    Ringer några klockor?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s