Öppet brev från en medlem i Svenska kyrkan med begäran om att kyrkan måtte ge andlig vägledning

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag är medlem i Svenska kyrkan och betalar den årliga avgiften. Därför anser jag mig berättigad att få vägledning i en själslig fråga. Jag tror inte säkert på Gud, men jag respekterar Bibelns värde som inspirationskälla i andliga frågor. Framför allt vill jag dra nytta av kyrkans flertusenåriga erfarenhet som ledsagare för människor i andligt beråd.

Det råder oro och nöd i världen och många människor behöver hjälp. Stora skaror söker varje år skydd i Sverige. Jag vill veta vilka skyldigheter kyrkan, i kraft av sin erfarenhet av moraliska frågor, anser att jag har gentemot de nödlidande.

Låt mig specificera frågan. Jag vill inte veta vad kyrkan anser att staten ska göra. Det har jag hyggligt hum om. Svenska kyrkan står på barrikaderna när det gäller att kämpa för en generös invandringspolitik.

Nu råkar jag anse, i Luthers efterföljd, att kyrkan inte ska blanda sig i politiken, utan enbart syssla med andliga ting. Skattefrågor är inte andliga frågor. En människas nådaställning inför Gud påverkas inte av i vilken utsträckning vederbörande betalar skatt till staten. Vi kan jämföra skatten med den avlat som Luther behandlade i sina 95 teser. Så här skrev han i den 45te tesen:

Man ska lära de kristna att den som ser en behövande, går förbi honom och sedan ger sina pengar för avlat, inte köper sig påvens avlat utan i stället drar på sig Guds vrede.

Varken avlaten eller skatten hjälper en kristen inför Gud. När kyrkan håller på med politik riskerar den att förvilla sina medlemmar, som inte får sådan andlig instruktion som de kanske behöver. Om Luther kom tillbaka skulle han nog finna anledning att återigen tillrättavisa kyrkan för dess olämpliga och missriktade inblandning i politiken.

Alldeles bortsett från invandringspolitiken och skatterna har varje människa nämligen ett personligt ansvar som inte alls behöver sammanfalla med statens uppfattning. Att ge vägledning i sådana personliga frågor är, menar jag, kyrkans sanna uppgift. (”Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd”, skrev Luther i den 62dra tesen. Evangeliet borde kunna ge svar på min fråga.) Där tycker jag inte att kyrkan gör sitt jobb. Kyrkan har inte förklarat sin syn på mina skyldigheter. Jag vill veta vilka kyrkan anser dem vara.

Jag vet hur Jesus ställer sig. Han menar att jag ska älska min nästa, till exempel var och en av de miljontals människor som lider nöd, som mig själv. Det finns ingen gräns för hur mycket jag gör för att rädda mig själv och följaktligen finns det ingen gräns för vad jag ska göra för dessa andra. Om jag ska följa Jesus försvinner allt jag har i ett enda nafs. (Mycket riktigt sa han att den som är rik har samma chans att ta sig till himmelriket som en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga.)

Nu vet jag att kyrkan genom tiderna har haft svårt att förkunna ett så kärvt budskap och därför letat sig fram till andra tolkningar, men detta är faktiskt Jesu förkunnelse. Evangelierna är kristallklara, det är bara att läsa innantill.

Vad anser Svenska kyrkan? Som ni ser det, har jag en sådan skyldighet som Jesus anbefallde? Har även Svenska kyrkan i så fall en sådan skyldighet? Luther hade sådana krav på sin tids kyrka. I den 51sta tesen skrev han:

Man ska lära de kristna att påven skulle vara både skyldig och beredd att (om så krävdes) sälja Peterskyrkan för att kunna ge av sina egna pengar till dem [som lider nöd; mitt tillägg].

För mig ser det inte ut som om Svenska kyrkan var beredd till någon motsvarande uppoffring. En blick i Svenska kyrkans årsredovisning för år 2013 visar att årsvinsten uppgår till mer än en halv miljard kronor och nettoförmögenheten, vad jag kan utläsa, närmar sig sex miljarder kronor varav tre och en halv i värdepapper.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Svenska kyrkan inte bryr sig så mycket om vad Jesus (och Luther) har för uppfattning, utan lutar sig mer mot staten och politiken.

Detta gör mig villrådig och bekymrad. Varför kan inte Svenska kyrkan i stället koncentrera sig på att hjälpa medlemmarna med bra råd utifrån evangelierna och den kristna traditionen?

Om ni tycker som Jesus, säg det då. Om ni inte tycker som Jesus, förklara vad ni i stället menar. Men håll inte bara på med politik. Det gillar varken Jesus eller Luther eller jag.