Ungefär samtidigt som Sverige i september deltog i militärövningen Aurora 17 genomförde sex centraleuropeiska länder en likartad drill (vilket Erik van der Heeg på ledarsidorna.se, som mig veterligen enda svensk kommentator, påpekat). 

Igår skrev jag, apropå att unga människor är mer sjukskrivna än äldre, att detta mönster nog förklaras av bidragssystem och förändrade värderingar.

Nyss upptäckte jag av en händelse en väldigt fin bekräftelse på denna tes. Jag hamnade nämligen på Blondinbellas hemsida.

Många tror att folk blir skröpligare och sjukare med åldern. Kanske har de försjungit sig på Studentsångens vilseledande rader om att man ”ska fröjdas i ungdomens vår” när hjärtat klappar med ”friska slag” och ”inga stormar än i våra sinnen bo”. Texten antyder att ungdom på något vis är förknippat med hälsa och ålderdom med sjuklighet.

Jag har uttryckt mig lite oprecist om John Maynard Keynes teorier och kanske alltför nonchalant avfärdat dem. Låt mig därför specificera min uppfattning genom att åter publicera en text som jag skrev i boken Berättelsen om jobben år 1996 och därefter här den 14 november 2015.

Varje tid har sina speciella uppfattningar om hur saker och ting ligger till och hur människan kan påverka sina omständigheter. I allmänhet ligger det någon logisk eller rationell kärna i dessa läror. Problemet är att lärorna ibland tillmäts en tillämplighet långt utöver vad denna rationalitet tillåter. Så är det med en av vår tids mest inflytelserika läror, nämligen keynesianismen.

PK-ismen består av ett antal föreställningar och idéer. Spontant brukar vi känna igen dem och stämpla dem rätt. Men om man ska försöka identifiera dessa idéers minsta gemensamma nämnare blir det knepigare. Därför ska jag försöka göra just detta.

För femton år sedan skrev jag och ett antal andra personer en bok som heter Skärp dig, Svensson!. I den boken förekommer en berättelse om samhällets konstruktion som vi kallade Metafåren. Metafåren kan betraktas som en förstudie till teorin om politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex. Så här skrev vi:

Hela företeelsen påminner mig om arbetarrörelsens kampsång Internationalen fast presenterad med mer hat och mindre glad musik. Jag har bara ändrat några ord i omkvädet och en strof:

Upp till kamp emot kvalen.  Siste striden det är,
ty #metoo-festivalen åt alla lycka bär.

Samuel Johnson, tror jag, sa, ungefär, att det inte finns något som skärper tankeverksamheten som utsikten att bli hängd. Det betyder att kriser tvingar människan att tänka klarare.

I Sverige pågår ett slags långsam mental tillnyktring som med kraft motarbetas av det PK-troende etablissemanget som, liksom alla etablissemang i alla tider, vill att allt ska bli vid det gamla och därför tar avstånd från nytänkande.

Folk tror ofta att det som sker är resultatet av vad någon jätteklyftig tänkare någon gång sagt. John Maynard Keynes till exempel, en uppblåst ekonom vars ekonomiska teorier jag framgångsrikt avtentat utan att tro ett dugg på, sa så här:

Ekonomernas och de politiska filosofernas tankar, både när de är riktiga och felaktiga, är mer inflytelserika än man vanligen begriper. Faktum är att världen drivs av föga annat. Praktikens män, som tror sig bortom allt intellektuellt inflytande, är normalt slavar under någon avliden ekonom.

Bortsett från själva skapelsen har inget så märkvärdigt och underbart inträffat under de gångna 14 miljarder åren som den industriella revolutionen och de därefter följande tvåhundrafemtio årens utveckling – i västerlandet, nota bene. Det första miraklet gjorde Gud eller någon annan kosmisk kraft med samma namn, det andra gjorde människan, enkannerligen de västerländska folken.

Vid dörren till Systembutiken sitter en tiggare och skramlar med muggen och hälsar mig med ett vänligt ”hej, hej”. Jag låtsas som vanligt inte se honom, vilket kanske är ofint av mig. Sedan går jag hem, öppnar vinet, och undrar över hur Jesus skulle ha ställt sig.

Jesu mest kända bud är det där med att man ska älska sin nästa som sig själv. Jag kan lova att Jesus menade detta och med besked. Den verklige Jesus, alltså den vi känner från evangelierna, var ingen mjukis. Han hade mycket litet gemensamt med den dagisfrökenaktigt förlåtande fjant som kyrkan verkar vilja konstruera.

Med förundran betraktar jag den storm av ilska och upprördhet som internetkampanjen #metoo har släppt loss hos kvinnor. De tycks allihop ha utsatts för fasansfulla våldtäkter och tvingats fördra oändliga och kränkande sexuella trakasserier. Statsminister Löfven säger att det är ”bedrövligt” och kräver lagstiftning. Utrikesminister Wallström säger att hon ”sett hur det här kan ta de mest våldsamma och vidrigaste uttryck”.

Det finns en mem – ”mem” är ett begrepp som myntats av den världsberömde ateisten Richard Dawkins vars innebörd jag aldrig begripit men som jag använder i alla fall, för att verka hip, i bemärkelsen ”utbredd idé” – som går ut på att media är orsaken till PK-ismen. Det har jag svårt att fatta och nu ska jag förklara varför. 

Igår skrev jag om ett mycket fult ord som man inte får uttala, nämligen ”zigenare”. Men den förbannelse som vilar över detta ord – och framför allt över den som tar det i sin mun – är, hävdade jag, rätt lokal. Det är en hemmagjord svensk förbannelse som möjligen hämtat näring i Tyskland och även spritt sig till Norge ungefär som värdegrunden som bara existerar i dessa två skandinaviska länder. Norge är ju lite kulturimperialiserat av Sverige.

Den som i belevat sällskap av misstag eller på grund av sinnets råhet använder ordet zigenare för att beteckna en rom får räkna med att sällskapet liksom stelnar till och riktar förebrående blickar mot talaren. Det här är mycket märkvärdigt eftersom ”zigenare” sedan urminnes tider och fram till för bara tio, kanske femton, år sedan var den vedertagna beteckningen på sagda folkgrupp.

En gång åkte jag taxi till Arlanda med en talför egyptisk chaufför. Han förklarade att allt, i varje fall allt ont, är USA:s fel. Det är USA som styr allt i världen och eftersom saker i allmänhet går åt pipan så är USA skyldigt. Det var till exempel USA som låg bakom den arabiska våren. Men var inte den arabiska våren en bra grej, frågade jag. Inte alls, allt var uttänkt från början av USA. President Mubarak fick avgå, men det var bara för att Muhammad Mursi skulle bli president. Men hallå, protesterade jag, USA gillade väl inte att en muslimsk brödraskapare skulle bli president?

Ibland säger jag att inget politiskt parti har någon politik på något enda område. Det kan du väl ändå inte mena? säger lyssnaren osäkert. Men det menar jag och jag vet vad jag pratar om. Jag tror faktiskt att det alltid varit så.

Partierna har saknat politik även om de haft en vag föreställning om i vilken riktning de velat föra landet och även om de ibland förespråkat något speciellt projekt, till exempel Allmän tjänstepension eller Stopp för kärnkraften.

Jag roade mig med att lusläsa den där studien från Brottsförebyggande rådet om utlandsföddas och sverigeföddas relativa brottslighet. Ja, just den som publicerades 2005 och som visade exempelvis att det var 5,3 gånger så sannolikt att en utlandsfödd från ”Övriga Afrika” var brottsmisstänkt som att en svensk som fötts i Sverige av svenska föräldrar var misstänkt. Just den studien som minister Morgan Johansson förklarat inte behöver uppdateras eftersom vi redan vet allt. Han anser inte att ”en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället”.

Igår skrev jag att principer nog är bra, men att man i alla fall måste dagtinga med dem och lita till omdömet när det börjar hetta till i livet. Då insåg jag att det komiska uttalandet av Groucho Marx – ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra” – egentligen inte alls är komiskt utan djupt allvarligt och sant.

Vi kan ta ett exempel. Den 10 oktober intervjuar DN Kultur en amerikansk historiker som heter Timothy Snyder och ogillar president Trump. Snyder när ett hopp om att nationen ska kunna stoppa Trump:

Den öppet nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen visar upp sig på gatorna och förkunnar hitleristiska budskap. Sverige ogillar hitleristiska budskap. Betyder det att Sverige bör förbjuda NMR att presentera sina uppfattningar?

Jag har här och där med hänvisning till yttrandefriheten argumenterat mot dem som önskar ett förbud mot offentliga nazistiska predikningar. Svenskarna är inte så korkade, har jag hävdat, låt nazisterna lägga fram sina teser så kommer dessa extremister att spricka som troll i solen.

Så här har jag fattat det. I invandrartäta områden förekommer det att unga män från olika ligor eller klaner kommer i fejd med varandra vilket ej sällan slutar med skjutning eller knivskärning. De sårade förs då genom välfärdsstatens försorg till vårdinrättningar som har till uppgift att efter förmåga rädda livet på våldsverkarna och plåstra om deras skador. 

Det hände sig på den tiden när Nordamerika fortfarande behärskades av indianer att svår torka utbröt. Hövdingarna samlades till rådslag om åtgärder mot vattenbristen. De beslöt att det behövdes en jättesatsning på fler regndansare.

Nu kanske du tror att jag menar detta som anspelning på de två lärarlyft som den förra och den nuvarande regeringen genomförde åren 2013 och 2016 och som av Riksrevisionen nyligen befunnits bristfälliga. Men just nu var det inte den korkade utbildningspolitiken jag hade i tankarna, utan begreppet opinionsbildning.

Föreställ dig att du förväntas rösta på ett av två lag som båda lägger fram planer för hur de ska genomföra en omöjlig uppgift, till exempel att tävla i lagsimning över Atlanten. Din uppgift som väljare är att bedöma vilket av lagens planer som är minst korkad och sedan rösta på detta minst dåliga lag som i bästa fall, vilket du redan i förväg har begripit, som längst kan ta sig till Jyllands nordspets.

År 1902 skrev Lenin en skrift med ovanstående rubrik. Hans svar var att eftersom arbetarklassen var för trög för att förstå sina egna intressen så måste den företrädas av ett parti med intellektuella yrkesrevolutionärer som verkade för arbetarklassens sak. Året därefter skapades bolsjevikpartiet för att förverkliga denna idé.

Först gick det bra i bemärkelsen att bolsjevikpartiet kom till makten. Sedan gick det dåligt för att det ryska folket inte var med på de intellektuella yrkesrevolutionärernas noter.

Jag tillhör en grupp i samhället som anses ha ansvaret för nästan allt som är dåligt, nämligen vita, västerländska, heterosexuella män. Att just jag eventuellt inte personligen medverkat i alla de vita männens skändligheter sedan århundraden tillbaka befriar mig inte från någon del av skulden ty vita män döms efter principen ”en för alla, alla för en”. En vit mans synder ska inte bara straffas i tredje eller fjärde led, som i Bibeln, utan till generationernas slut. Dessutom sprids skulden som en neslig smitta från vit man till vit man. Obönhörligt infekteras alla utan undantag. Det går inte att komma undan skulden annat än på ett sätt som jag återkommer till.

De senaste hundrafemtio årens mest framgångsrika politiska idéströmning har, påstår jag, varit den socialistiska eller socialdemokratiska rörelsen, åtminstone i Sverige, där den förkroppsligats av SAP, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. (Numera har rörelsen avsevärt försvagats vilket symboliskt illustreras av att herr Google nästan bara pratar om ett tyskt mjukvaruföretag med samma namn när man frågar honom om SAP.)

Transportstyrelsen struntade i lagen och av någon anledning blev det ett himla hallå. Varför skriver jag ”av någon anledning”? Är det inte en självklar skandal om en myndighet bryter mot lag? Det borde vara en självklar skandal, men för den som har lite erfarenhet av svensk myndighetskultur, särskilt kommunal, framstår upprördheten som skenhelig .

Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” skrev Esaias Tegnér i Epilog vid magisterpromotionen 1820. Det betyder att om du inte fattar vad någon säger så gör talaren det inte heller.

Tegnérs tes låter bra, men det finns situationer när den inte stämmer, nämligen när talaren medvetet, oftast på grund av motsägelser i sina föreställningar, luddar till sina utsagor.

Då och då (till exempel här) har jag skrivit om hur intressenterna, även myndigheterna, inom det välfärdsindustriella komplexet i sina resonemang ofta slår knut på sig själva för att få migrationen att framstå i god dager. Här är en passus ur en artikel på DN Debatt skriven av två medarbetare på den ”fackföreningsnära tankesmedjan” Arena idé:

Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden. Jag har märkt det på mig själv.

Du är vid det här laget bekant med min teori som det svenska samhället, att det består för det första av ett härskande skikt – politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex –, för det andra av en rätt slitstark medelklass som betalar samt för det tredje ett skikt behövande, i allmänhet olika slags offer, som nyttjar välfärdskomplexets tjänster och omsorger och utgör dess klienter.