Från hästens mun

Patrik Engellau

Folk tror ofta att det som sker är resultatet av vad någon jätteklyftig tänkare någon gång sagt. John Maynard Keynes till exempel, en uppblåst ekonom vars ekonomiska teorier jag framgångsrikt avtentat utan att tro ett dugg på, sa så här:

Ekonomernas och de politiska filosofernas tankar, både när de är riktiga och felaktiga, är mer inflytelserika än man vanligen begriper. Faktum är att världen drivs av föga annat. Praktikens män, som tror sig bortom allt intellektuellt inflytande, är normalt slavar under någon avliden ekonom.

En teoretiker som, framför allt i Latinamerika verkar det, tillmäts stor betydelse för 1968 års vänsterrörelse är den italienske kommunisten Antonio Gramsci (1891 – 1937). Gramsci förkunnade att kommunisterna skulle kunna ta makten från borgarklassen inte genom väpnad kamp utan att genom överta borgerlighetens kultur- och ideologiproduktion och sålunda dominera genom sin kontroll över tänkande i samhället. (Vem har inte hört skämtet om att TV2 bildades när en vilsegången Viet Nam-demonstration gick in genom dörrarna på TV-huset i Stockholm och sedan stannat där.)

I verkligheten var det förstås inte så. Det var mycket mer alldagligt och självklart. Därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med ren året 68.

Så mycket kan jag säga som att vi medelklassrevolutionärer på universiteten inte hade hört talas om Antonio Gramsci. Hans teorier, hur klarsynta de än må tyckas nu när det kanske ser ut som om de väglett någon, behövs inte för att förklara det som skedde, nämligen att en universitetsgeneration, som var besatt av märkvärdiga idéer, gjorde det som universitetsgenerationer alltid förberetts för, nämligen att ta över samhällets ledande positioner. Gramsci, Svammschi.

1968 års generation gjorde aldrig något annat än det som var bra för 1968 års generation. Vänstervridningen slutade ganska snabbt om man med vänstervridning menade vurmandet för arbetarklassen. 1968 års generation vurmade i första hand för sig själv och i andra hand för nyupptäckta klienter som kulturellt och ofta geografiskt stod så långt från 1968 års generation att de aldrig kunde bli något annat än avlägsna klienter, typ Afrikas av engelsmän och belgare före detta förtryckta folk.

Jag minns till exempel när jag arbetade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier och föreslog för de andra 68-orna att vi skulle göra en seriös framtidsstudie om hur Sverige på riktigt skulle kunna omvandlas till ett socialistiskt arbetarvälde med krossad kapitalism och hela det kommunistiska paketet. Vi pladdrar om det, sa jag till kollegorna, men borde vi inte egentligen fundera på hur det verkligen skulle kunna genomföras? Vi hade kunnat göra en sådan studie om vi ville, ty det var högt i tak och det fanns inga ideologiska överrockar annat än vi själva. Mina 68-vänner såg på mig, först med misstro, sedan med stigande fasa. Några sådana risker tänkte de inte ta. De tänkte i första hand på sin egen framtid. Det var då jag med full kraft insåg att det här varken handlade om vänster eller höger, utan om den mitten där vi själva stod.

Det här var fyrtio år sedan. Om jag varit lite mer klartänkt så hade jag redan då sett att det nya maktcentrum 68 års generation ville bygga var just det som idag blivit politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex där många i 68 års generation fått fina positioner. Det har inget med Gramsci att göra.

74 thoughts on “Från hästens mun

  1. A skriver:

    Ok PE, om vi definierar VIK som huvudproblemet så ser jag bara två vägar. Antingen så väntar man på att det kör sönder sig självt eller så måste man angripa skatterna. Alltså tydliggöra att vansinnet är direkt kopplat till skatten, på alla upptänkliga vis. Lätt blir det nog inte, men varför ska saker vara lätta. Är det nån som har fler idèer? Jo förresten, det borde gå att göra nåt riktigt stort av direktdemokrati och närhet till makten. (närhetsprincip)? Som en mycket ettrig rättviserörelse kanske.

    Mvh A

    Gilla

    • Jan Molin skriver:

      @A: jag har gjort några försök, som givetvis misslyckades, men åtminstone ger tjänstemännen på Skatteverket ett litet merarbete och förhoppningsvis lite bryderi. Problemet är ju att all skatt på lön tas ut innan vi får pengarna utbetalda. Nåväl, idéen fick jag av Thorvald Alfsson på hans blogg: han skrev att om man drar av 13500 kr och motiverar med att det är min del av kostnaderna för invandringen, så skulle man inte bli påförd straffkostnader. I två år gjorde jag det, motiverade avdraget bl.a. med att politikerna aldrig haft frågan om invandringen uppe till valdebatt mm. Inget hände mer än att jag fick backning och blev upptaxerad. Jag överklagade hela vägen upp till Kammarrätten, för att störa så mycket som möjligt. I årets deklaration blev det annat: nu fick jag en straffavgift mig påförd, som var 60% av det avdragna beloppet! Jag överklagade detta, och alldeles nyss fick jag upptaxeringen med 13500 kr som vanligt, men de tog bort straffavgiften med motiveringen att jag var så gammal! Jag är 73 år.
      Jag kommer att fortsätta med detta varje år. Blir vi många så kan man tänka sig att något händer, större ju fler som ansluter sig till skattebojkotten.

      Gilla

  2. Eva Danielsson skriver:

    Ha ha, precis så, det stämmer med min uppfattning om samhället under dessa decennier. Även om jag som klassresenär befann mig utanför och på andra sidan och klentroget iakttog folk födda med silversked i mun, när de spottade på det goda liv de begåvats med i livets lotteri.

    Men varför har man drivit dessa vansinniga postmoderna identitetspolitiska ideer så långt att man håller på att nu faktiskt verkligen skänka bort det goda livet och det goda samhället i väst?

    Självbevarelsedrift och egenintresse borde ha stoppat detta t ex med massinvandring och bidragshysteri för länge sedan. Också av egenintresse i det nya läge som omvärldsfaktorer och den egna politiken har skapat.

    Varför försöker man inte bevara en möjlig framtid för sina barn och barnbarn?
    Är man helt enkelt dumma? Eller gamla och trötta? Inser man läget men har fostrat sin avkomma till okontrollerbara monster?

    Fenomenet finns över hela västvärlden men i destillerad, galen och extrem form just i vårt land.
    Varför? Går det att vända?

    Jag undrar verkligen.

    Liked by 5 people

  3. Aha skriver:

    Sextioåttorna har nu gått i pension. Deras irreversibla omgörning av samhället innehåller bl.a. fröet till västvärldens vurm för migrationen, åtminstone för Sverige del.
    Vietnamdemonstrationer lade grunden för Sveriges godhetsideal. Sverige var ett världssamvete. Mycket av detta betydde i praktiken stöd till olika vänsterregimer som med varierande intensitet utmärkte sig med att slakta avvikande åsikter.

    Så skev var sextioåttornas verklighetsanknytning. Hur som helst; godhet mot förtryckta utlänningar blev högsta mode och på den vägen är det; Sverige har målat in sig i ett hörn av godhet. Prestigeförlusten är nu enorm att ta sig ur det detta, att kasta mångkulturkonceptet på sophögen eftersom det ingenstans är en framgångsfaktor är f.n. ingenting att tänka på.
    (Detta skulle kunna motsvaras av att assimilering blir den nya inslagna vägen.)

    Bra att Engellau kommer ut och tar avstånd från -68 världen.
    Fridolin har under hashtaggen #itwasme (eller #ihave) angett att han syndat när det gäller sexuella trakasserier.
    #itwasme skulle behövas för ångrande sextioåttor.

    Gilla

  4. Kuckeliku skriver:

    Vilken den relativa betydelsen av idéer, pengar, makt, uppmärksamhet mm är förefaller som en synnerligen svår fråga, som nog aldrig får något slutligt svar.

    Gilla

  5. Baom! skriver:

    Ny version:

    Nja, jag känner inte till Gramsci och dessa erkännanden är för mig lite tveeggade, bur mycket villfarelse kan man acceptera i en människas ungdom och ändå nu ha respekt för denna människas omdöme? Jag tror kanske att det hänger ihop och kan ursäktas så här, att det vi söker framför allt det är att tillhöra en grupp, och socialismens hydrahuvud dyker upp på många ställen, man hugger av ett och så växer två ut. Egenintresset och grupptillhörigheten hänger intimt ihop. Det är tror jag grupptillhörigheten som socialismen varit så bra på att exploatera, tillsammans med nazism och de stora religionerna. Är det inte det som kan förklara pk-ismens uppkomst, att moderater via pk-ism blivit socialister?

    Jag tror att USAs konstitution är spiran på upplysningen, och delar av Europa som det en gång var, individer organiserade i frihet, under ansvar. Detta har nu muterat i hela etablissemanget och liberalism har blivit gränslöshet och pk-ism och har omärkligt smält samman med den fundamentala ofriheten i socialismen, man är tillbaka till den enda tankens boaormsgrepp, som spänner hårdare och hårdare, en tanke skall finnas kvar och för oss som står utanför så blir det allt mera uppenbart att man inte kan pressa ihop åsiktsfrihet, gränslöshet och islam, endast en tanke kommer att överleva, självmotsägelserna är gigantiska.

    Jag tror att det västerländska samhällsbygget var det bästa och friaste och starkaste, militärt har inget annat system kommit i närheten, men den enda tankens gemensamhet har förgiftat oss inifrån och även tagit bort gränsskyddet. Detta västerländska samhällsbygge var väldigt skört, som en kristall, och beroende av de fria individernas deltagande. Så jag tror ett fokus på egenintresset som attackpunkt på VIK är rätt och riktigt men problemet klassisk fri konservatism har är just att den samlande tanken kräver frivillig insats, inte tvingande ovanifrån, som pk-ismen, islam, nazism, socialism och kommunism.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Men den fria konservatismen har skapat allt detta du hyllar och överlevt tusen år av medeltid för att så återuppstå under renässansen. Den är nog tuffare än somliga tror. Problemet för oss som lever nu är att vi inte har tusen år på oss.

      Gilla

  6. Valter skriver:

    Vi är oss själva närmast, det är därför politiker borde ha en tumme i ögat av våran press, för att undvika att dessa inte utnyttjar sin ställning. Istället är det folket som hålls, i skräck för Mattson och hans handgångna undersöknings grupp som agerar Gestapo i nutid. Är det vänster åsikter som gör det eller presstödet som talar, rädslan för utebliven bidrag. Eller har vi fått en Pravda.
    När landets resurser håller på att sinas och mord, våldtäkter rån och all sorts kriminell verksamhet har blivit alldagliga händelser, så stoltserar vår regering med en än mer omfattande definition på våldtäkt, vilken hyllas av pressen. som om dessa element bryr sig om definitioner på våldtäkt. Är det nån som tror det.
    Förr var Tumba Tarzan den farligaste brottslingen, jagades av Sveriges poliskår och fick kilometervis spalter i pressen. Han gjorde inbrott i sommarstugor, letade mat och några småmynt som lämnats, men han diskade efter sig och gjorde aldrig en fluga för när egentligen. Landets då mest jagade brottsling ter sig nu för tiden ganska så timid jämfört med det som blivit i Sverige.
    Nu skjuts det hej vilt , Chicago är lugnare än Malmö, flera mord i veckan, 19 våldtäkter om dan, inbrotten ökat tiofalt i Norrbotten. Vem har raserat landet så här.

    Riksdagsmännen bevakar bara sin lön, inget annat, för det är ingen som bevakar dom.

    Liked by 1 person

  7. O.T. skriver:

    Moderaterna vill övergå i kvotsystem, men säger sig vilja ta emot lika många migranter som åren före 2015.

    ”Men de problem vi har i dag skapades inte hösten 2015. Utanförskapsområden, religiös extremism och hög arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund har växt fram under decennier. Samma decennier Moderaterna alltså använder som modell för storleksgrad på svenskt mottagande framöver. Varför resultatet skulle bli annorlunda nu än förut har Moderaterna inte förklarat.”

    https://samtiden.nu/2017/10/har-m-och-kd-verkligen-andrat-sig/

    Liked by 1 person

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det är ingen lätt fråga som Patrik tar upp, vad som driver människor som är eller vill bli framgångsrika. Inom business handlar det mycket om initiativförmåga, smartness och egoism, det senare dock ofta kombinerat med något sorts krav på att skapa värde för kunderna. Så funkar det inom många områden i näringslivet.

    Inom det som inte bara är business eller som är business med koppling till politik och kultur och inom byråkratin så är det lite annorlunda. Där hittar man människor som bedyrar att deras enda strävan är omsorg om andra och att utöva godhet.

    Opinionsbildningen är full av sådana inslag där värdegrund och allas lika värde predikas. Detta kan märkligt nog utan att bli ifrågasatt kombineras med att det är bara vissa utvalda människor som har rätt att uttrycka sig och vars synpunkters har ett värde.

    I frågor om kvinnors rättigheter är det t ex Ebba Witt Brattström eller Gudrun Schyman. När det gäller afghanerna så är Fatime Khavari.

    Någon på DGS lade nyligen ut en intervju med John Cleese, en intressant sak han sade var att vi idag har en situation där det anses att ens liv inte är mycket värt om man inte är känd och rik. Detta är tänkvärt tycker jag och kan vara en förklaring till varför opinionsbildningen är så bedrövlig som den är. Medierna har helt enkelt mobbat ut vanligt folk, de är ointressanta.

    Liked by 1 person

  9. Stefan Y skriver:

    Ibland slirar tanken. När jag läste det inledande citatet av John Maynard Keynes, tänkte jag på något annat. Mera på vår egen tid, än vad som stod i texten. Och då lät citatet mer så här;

    ”Media och de övriga av politiska tankar fyllda, tänker mycket. De tänker skarpt grumligt.
    Är inflytelserika. Drivs av ofullgångna tankar. Kvinnor och män radar upp sig. Alla är de säkra. Anser sig leva bortom intellektuella misstag. Och missionerar därför ihärdigt. De söker och får inflytande. Och tror sig därmed ha tänkt riktigt. Rentav självständigt. Och att alla övriga då måste ha fel. När de egentligen bara är slavar under marxistiskt tänkande som producerat ett otal diktatorer av mindre human sort”.

    Gilla

  10. Hovs---hällar skriver:

    Tja, så var det nog. Vurmandet för ”arbetarklassen” dog ut ungefär då, med 68-vänstern. De förbannade arbetarna hade det alldeles för bra helt enkelt!

    Nu var det dags för PK-sektens nya friska ideologi att göra entré.
    Kort sagt: De förtryckta folken i 3:e världen ska göra´t!

    Man började hata sitt eget samhälle, det samhälle som såg till att man hade mat för dagen och diverse sociala tryggheter. Och man kommer inte att ge sig förrän allt detta är förstört. Såvida inte vi andra kan stoppa detta i tid.

    Gilla

  11. Bengt skriver:

    Det känns upplyftande att åter få läsa hur Patrik bekänner sig som f.d. ”68-ing”, och hur han i tid insåg villfarelsen. De allra flesta av oss som besöker DGS har inte haft del och närmare insyn i den rörelsen, men vi lider – inte minst mentalt – av vad den ställt till med. Så utöver Patriks förtjänster i övrigt kan tilläggas hans terapeutiska dito.

    Dock förhåller jag mig tveksam till hans deklaration ” Om jag varit lite mer klartänkt så hade jag redan då sett att det nya maktcentrum 68 års generation ville bygga var just det som idag blivit politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex där många i 68 års generation fått fina positioner”. Tänkte de verkligen så på sig själva och så långt? Handlade det inte om en genuin vänsterideologi som skulle göra jorden till paradis för ”alla”?
    Men helt klart sitter många av dessa på fina positioner. (Rikspolischefen är väl en av dem).

    När det nu är så populärt att blottlägga vissa utvalda offentliga personers rötter hoppas jag på en utförlig lista över ”makthavare a la 68”! Eller finns det kanske uppgifter att tillgå på webben?
    I så fall tips – tack!

    Gilla

  12. frihetligvanster skriver:

    Visst är det så att vi människor är oss själva närmast. Samtidigt så har mycket bra och även mindre bra kommit från de olika revolutioner som under århundranden har genomförts både blodiga och oblodiga. Ser vi på dagens samhälle så har faktiskt arbetarrörelsen gått i bräschen för ett mer rättvist samhälle. Femdagarsvecka, 40 timmars arbetsvecka, 5 veckors semester, arbetsskydd, försäkringar med mera. Vi har fått ett mer jämställt samhälle trots att Platon och Staten har format en stor del av västvärlden. Problemen uppstår när en revolution blir fast i sig själv antingen av egen kraft eller på krafter utifrån.
    Det bästa exemplet på detta är Kuba. För drygt 60-70 år sen var Kuba ett underutvecklat land där en stor del av befolkningen var outbildade och fattiga, barnadödligheten var hög, världens bästa bordeller fanns där enligt sjömännen (var själv på sjön ett litet tag under 69-70). När Fidel Castro tog makten hade han drömmen om att skapa ett bra samhälle där Sverige och socialdemokraterna var förebilden. Kuba utsattes för en blockad och trycket utifrån stärkte revolutionen samtidigt som trycket inifrån Kuba blev starkare i takt med att folk kunde utbilda sig och de fattiga fick det bättre så kändes revolutionen rätt för meraparten av Kubanerna.. Detta går bara till en gräns sen måste en revolution omdana sig själv mot ett liberalare samhälle där individerna känner sig friare och har en möjlighet att drömma och kunna förverkliga sina drömmar. Ett land där befolkningen har fått gå i skola och har en utbildning för alla även de fattigaste, kan inte fortsätta att vara en diktatur, ett outbildat folk är lättare att hantera. Faktum är att Kuba har haft fantastiska, rentutav de bästa förutsättningar i hela Amerika inklusive USA att skapa ett land med välstånd kombinerat med en demokrati som vi har i Europa tack vare en socialistisk revolution men som de tyvärr har missat på grund av att revolutionen har gått i stå och inte vågat gå vidare.
    Lennart Rendik

    Liked by 3 people

    • Hovs---hällar skriver:

      Numera är det bara en liten envis minoritet som tror att ”socialismen” kan skapa ett fungerande samhälle. Denna lilla minoritet brukar just använda argumentet att den ”verkliga socialismen” inte kom att realiseras på just den platsen av X eller Y orsaker — annars hade det jordiska Paradiset uppstått minsann!

      Vi andra har hört detta så många gånger nu att vi börjar bli aningen blasé.
      Lustigt förresten hur resonemanget påminner om muslimernas dröm om det världsomspännande Kalifatet, där evig fred ska råda (sedan man utplånat alla icke-rättroende förståss),

      Liked by 2 people

      • frihetligvanster skriver:

        Socialismen skapar en grund för fungerande samhällen men socialismen behöver och ska inte se likadana ut då behoven varierar. Sveriges välfärd byggde på socialistiska grunder men blev inte kvar i det gamla tänket. Det är en enorm skillnad muslimskt kalifat och den socialism som jag talar om. Marx ville frigöra alla människor från förtryck. Kuba kom inte längre med Marx. Grunden för en socialist som jag bygger nästan lika mycket på liberala grunder om individens frihet. kalifatet däremot bygger på individens ofrihet. Ja det stämmer att jag och många socialister vill uppnå ett paradis på jorden fast jag och många med mig vet att det är en utopi. Däremot kan vi vara med och påverka mot en mer rättvis värld. Kalifatet däremot bygger på sagor om det himmelska paradiset som så många andra religioner.
        Lennart Rendik

        Gilla

      • uppstigersolen skriver:

        Eller hur bra det ska bli på jorden om bara koldioxiden försvinner. Visst försvinner allt liv samtidigt men då är ju miljömupparnas våta dröm fullbordad.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      På vilket sätt är det rättvist att just arbetare skall förbjudas att göra det enda de kan för att förbättra sin situation, nämligen att arbeta? Det försvagar ju deras situation i samhället.

      Gilla

  13. MartinA skriver:

    Retoriken i sverige har varit i säck innan det kom i påse. Nästan hela vänsterns retorik produceras på amerikanska universitet. Åtminstone har jag fått den uppfattningen.

    Liked by 1 person

  14. Lars skriver:

    Nu är du nog ute och reser. Om du läste nationalekonomi så tog du in en hel del av Keynes teorier bl.a. om marginell sparbenägenhet, att Says lag inte är riktig, att det kan finna sen likviditetsfälla, teorier om aggregerad efterfrågan och utbud. Att ekonomier kan hamna i depression pga för låg efterfrågan. Att generell pris och lönesänkning inte förmår lyfta efterfrågan och ekonomierna. Att sparande-investeringscykeln är beroende av risk och kan avstanna med hög arbetslöshet. Innan Keynes fanns knappt någon macro teori och mycket av hans tankar integrerades sedan med Paul Samuelsson i standard nationalekonomi curriculum. Jag undrar snarare om du läst Keynes själv? Jag upplevde det svårt se direkt vad som var så nytt då eftersom så mycket var inbakat i skolböckerna.

    Vad som inte ingår i dagens curriculum är Keynes betoning av risk och genuin osäkerhet om framtiden. Det har bl.a betydelse för om investeringar kommer igång dvs det är inte enbart räntan som avgör utan hur man uppfattar efterfrågeläget. Det har också stor betydelse för t.ex. bostadsproduktion. Det är delar av Keynes tänkande som inte alls implementerats i neoklassisk
    teori och även så fundamentala begrepp som att marknaden söker sig till balans var tveksamt enligt Keynes då processen kan avstanna.

    Så eftersom u Patrik för det mesta resonerar utifrån Micro ekonomiskt tänkande så kan jag inte se annat är att du är slav under en sedan länge avliden ekonom! Troligen Milton Fridman?

    Gilla

    • Hovs---hällar skriver:

      Lars — Patrik har retat en Keynesian genom att öppet ifrågasätta Keynes. Nu kan jag inte hitta någon specifik helig tes som P. skulle påstås ifrågasätta, bara att han tvivlar på Keynes.

      Tja, som jag fattat saken, så finns det rätt många som betraktar Keynes idéer med stor skepsis.

      ”Bland annat pristagaren till Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne Friedrich August von Hayek från den Österrikiska skolan har framfört att keynesiansk ekonomisk politik innebär en i grunden kollektivistisk syn på ekonomin vilket skulle uppmuntra en centraliserad ekonomisk planering i samhället” (Wikipedia”)

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Tja, Patrik läste väl nationalekonomi på 60-talet gissar jag och det betyder, att han inte trodde på Keynes, att han inte trodde på den nationalekonomi som lärdes ut överhuvudtaget. Visserligen läste man Paul Samuelssons tolkning och Hicks IS-LM modell (som han själv senare ansåg inte avspeglade Keynes trots att ha från början trodde så, eftersom det är en anpassning till nationalekonomins modeller över generella jämviktsmodeller. Det är naturligtvis en rimlig ståndpunkt, själv trodde jag inte på nationalekonomins Micro teorier, men Macro var på den tiden inte byggd på Micro teori. Så Patrik är oss skyldiga ett svar kring vad han tror på eftersom han i sitt yrkesliv agerat nationalekonom och agerat kring privatiseringsfrågor (vilket jag när det gäller förskolor inte ser något problem med – föräldrar kan och är bäst på att bedöma kvalitet där). Så vad tror han på? Förefaller att det är Chikago skolan och Milton Fridman dvs nyliberalism, privatiseringar, minimum stat (och med Milton ingen tro på öppna gränser, trots att hans proselyter hävdar det (Milton avstod motvilligt att förespråka öppna gränser). Milton var den som lyfte voucher systemet som modell för privatisering av skolor. Det har dock bara slagit igenom i Chile och i Sverige, i vårt fall begränsat så att staten finansierar hela beloppet och inga privata extra medel tillåts, så vi får inte den utslagning av fattiga med sämre skolor av ekonomiska skäl som i Chile).

        Gilla

      • Lars skriver:

        Det finns inga ‘ismer’ kring Keynes, som det gör för Marx, utan ideerna har inkorporerats i main stream neo klassicism med senare skolor som monetarism (Fridman ”Vi är alla Keynesianer”), ny-keynesianer och post keynesianer. Dessutom finns en liten Österrikisk skola med Heyek och von Mises som stora namn.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Kan du utveckla det? Dina uttalanden är rumphuggna och då du tycks bygga på en märklig brygd av egenförstådd ‘konservatism’, så är det mycket besynnerliga uttalanden. När man skriker socialism i alla lägen så vill man fråga -: Vad menar du med socialism? och inte bli hänvisad till något dokument av ryska fanatiker som blandar hemmasnickrad psykologi med kritik av sovjetväldet med referenser till de gamla grekerna. Hurdan är människan? Ett socialt djur. Hur formas människan?

        Spengler ‘ Västerlandets undergång’ var en tämligen absurd skrift som fick spridning i början av förra seklet. Diverse hugskott med identifiering av linjer genom kulturer. Ett försök till universell historiesyn. Utmönstrad tillsammans med Toynbee, Marx och andra idag.

        Som sagt. Jag är definitivt nyfiken på Nassim Talebs kritik av Paul Samuelson, men helst som kort beskrivning av dig som du uppfattat det. Att just Nassim Taleb skulle vara den främsta kritikern av neo-klassicismen ala Samuelson är tveksamt, det finns fler och man vänder sig särskilt mot att han företrädde matematiseringen av ämnet när han introducerade Keynes inom ramen för neo-klassicismen, en kritik främst post-keynesianer framför, men som är grunden för all kritik gentemot sociala vetenskaper nämligen atomiseringen och individualiseringen i förståelsen av sociala system, system som påverkas av individer och påverkar individer och har egenskaper skilda från individers.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Paul Samuelson visste mycket väl att ekonomisk riskfördelning inte alls följer en Gauß-kurva. Bl.a. eftersom Keynes hade påpekat detta. Likväl byggde han upp ett matematisk system som byggde på detta felaktiga antagande, som bl.a. ledde fram till den felaktiga Black-Scholes-modellen och de attityder som ledde till finanskrisen. Det finns förstås mycket inom nationalekonomin som stämmer, men inte det som Paul Samuelson blev berömd för. Keynes har klarat sig bättre, där är det väl mest vulgära missförstånd som politiker gärna använder sig av som är nonsens.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jag vet inte om sannolikhet hade någon plats i Samuelssons tänkande, snarare att det handlade om försök tolka in Keynes i gängse teorier om generell jämvikt, nu mellan aggregerad efterfrågan och utbud och statens möjligheter till budgetunderskott /överskott, men jag har inte läst Samuelson utan gängse ekonomiska läroböcker där delar från honom är inbakat. Som jag förstått det så är det framförallt jämviktstänkande ignorerande av risk där framtiden är okänd och inte normalfördelade som är bärande kritik av neo-klassisismen liksom numera, de senaste trettio åren, försöken att grunda Macro teori i Micro teori, som bygger på den rationella, nytto maximerande individen där man bygger matematiska modeller som inte går att testa och där man är beroende av förenklade antaganden i olika avseenden och där man ignorerat de finansiella marknaderna. Den grundläggande kritiken är systemorienterad att ett system har andra egenskaper än delarna och summering av delarna.

        Black-Scholls modellen kommer från den senare utvecklingen vid Chikago universitetet, nyliberalismens högborg, med namn som Lucas och Fridman och modeller över den ‘effektiva marknaden’ där all information som kan påverka priser är allmänt känd och aktörerna rationella nytto maximerare och avser prissättning av optioner på en marknad. Nassim Taleb påpekar att ‘den effektiva marknadshypotesen’ inte är sann och framtiden inte normalfördelad och har också en teori om mer språngvis utveckling på marginalen av sannolikhet (bedömd sådan) som får stort genomslag i den enda av hans böcker jag läst ‘The Black Swan’.

        Du har hursomhelst rätt i att Keynes byggde sitt tänkande motsvarande Talebs på statistik och det omöjliga att bedöma framtiden och att risk måste hanteras som en kombination av bedömd sannolikhet för en händelse och dess konsekvenser.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Du gör intrycke av att vara fokuserad på någon speciell filosofi inom nationalekonomin. Och det må du väl vara. Men dina kommentarer skapar ett rum där enda möjligheten att interagera med dem är att acceptera de väggar som din retorik skapat. Det vill säga just din tolkning av nationalekonomi.

        Personligen imponeras jag av Österrikarnas argument att lågkonjunkturer är återbalanseringen av felinvesteringar som pågått före lågkonjunkturen. Felinvesteringar som oftast orsakats av politisk manipulation, som då gett marknadens aktörer felaktig information att agera efter. Lågkonjunkturer kan aldrig åtgärdas när de uppstår eftersom de bara är tydliggjörandet av det som redan hänt.

        Men jag kan ej argumentera för att detta är en mer verklighetsanpassat perspektiv än Keynsianismen på fackspråk. Vilket trorligtvis är din önskan.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Nu är du ute och reser. Min sammanställning här ovan, som svar till Patrik, som också läst de ekonomiska textböcker som dominerat fram till 1980 tal var att Keynes tänkande var så infogat i detta att det är svårt att särskilja. Nationalekonomins läroböcker än idag upp till fyra betygsnivån behandlar ämnet som om alla var överens, som en monolitisk kunskapsmassa. För att exemplifiera vad Keynes bidragit med tog jag upp ett antal väsentliga begrepp.

        Efter 80-talet försvinner en del och man betonar ny-keynesianska skolan, som är en slags monetarism, med stora likheter med Chikago skolan. Den delen berörde jag inte.

        Den Österrikiska skolan har jag ingen kunskap om, konstaterar att libertarianer tycks finna tröst i den, rör inte marknaden, den självläker, stör inte med finansiella regleringar. Det mesta humbug sätt utifrån ekonomisk historia och Österrikiska skolan spelar en mycket marginell roll.

        Din egen argumentation kring felinvesteringar beroende av politisk manipulation ger jag inte mycket för, men förvisso kan man se att hur FED höll ned räntorna och hur världens bytesobalanser mot USA drev dollarkursen och kapitalinflöde, men det behöver man inte den Österrikiska skolan för att diskutera.

        Så du förstod inte, tyckte det var fikonspråk, då kan du väl nöja dig med DN då.

        Gilla

      • Lars skriver:

        https://larspsyll.wordpress.com/

        För att förstå något av världen måste man han lite hum om samhällsekonomi och förstå en del av metodproblemen för att förstå att det är teorier och stämma av mot verkligheten som den historiskt formats. Lars P Syll, professor Malmö Högskola, har en bra blogg där han redovisar artiklar och inlägg från ekonomer i de metodologiska frågorna. Jag brukar titta då och då, ibland hänger man med, ibland inte. Han är dissident, företräder post-keynesianska skolbildningen, som är liten, men mycket relevant.

        Hur menar du t.ex. att investeringar av tio tusentals företag och miljoner hushåll i stora samhällen som USA och Europa samtidigt fallerar? Vad skulle det bero på? Att räntan hållits konstlat låg (tror det är det Österrikiska konceptet)? Men sambandet historiskt mellan låg ränta-höga investeringar och tvärtom är motsägelsefullt, även om en räntehöjning kyler av ekonomin, så förekommer historiskt snarare sambandet hög ränta, höga investeringar och vi ser ju under krisen sedan 2008 att inte ens negativ ränta får igång investeringar och vi ser att monetär politik inte får konjunkturen att öka snabbare än vad som varit normalt utan, men vi ser att USA gått bättre, USA där man hade större finansiella stimulanser, men otillräckliga jämfört med Europa (som dock via automatiska stabilisatorer hade underskott).

        Jag tror nog man ska akta sig för att försvära sig åt ismer och profeter. Det kan låta övertygande, men så kommer verkligheten ikapp. Milton Fridmans teser tycks rejält motbevisade dels redan på 80-tal då FED inte kunde hålla en konstant penningmängd, dels empiriskt att permanenta inkomsthypotesen inte håller och dels nu sedan 2008.

        Gilla

      • Lars skriver:

        FED chefen har dubbelt mål, att hålla inflationen låg vid ca 2 % och att minska arbetslösheten. I Sverige är målet endast ett inflationsmål, men även här stödjer man ekonomin och minskar arbetslöshet genom att växelkursen påverkas.

        Man har även stabilitetsmål för det finansiella systemet och är bankernas bank i sista hand dvs stödjer banker. Stabilitetsmålet är anledningen till att FED systemet skapades i början av förra århundradet efter en rad bank krascher. Man har till uppgift säkra betalningssystemet.

        Ägandeförhållande av systemet är att banker som är med i systemet är delägare, men FED regleras av kongressen och FED ordförande är en tjänsteman i FED kommiten, en myndighet, med något tusental anställda med säte i Washington och med diverse av kongressen utsedda vice chefer. FED systemet är alltså skilt från kommiten och består av regionala FED banker, men dessa är inte spridda geografiskt motsvarande populationen utan samarbetar och särskilda gemensamma uppgifter. FED banken i New York är viktigast.

        Din korthuggna fråga har ett mer komplicerat svar. Konspirationsteoretiker gör en stor sak av att FED systemet är privatägt, men det är inte så att inte staten styr systemet utan mer en avspegling hur det startades av banker som är privatägda där som här.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag vet inte ens vad pengar är. Eller hur de skapas. Detta är ett större problem än något problem som dessa extremt komplexa system är till för att eventuellt lösa. Eftersom vi alla befinner oss i pengarnas paradigm. Även en städare utan läshuvud befinner sig i pengarnas paradigm. Komplexitetens kostnad är att de flesta av oss blir hjälplösa leksaker i byråkraternas händer. Så jag tror inte på något av de målen du påstår styr FED. Och även om jag trodde på dem skulle jag förkasta dem eftersom systemet är för komplext för vanliga människor att förstå. Oavsett hur mycket värde ni som tror på räntemagi och nominalitetsmagi påstår att komplexiteten skapar så är det inte värt att offra värdet att vanliga människor kan förstå och förutsäga vad pengar är och kommer att vara. Därför vill jag hellre ha en guldmyntfot eller en kryptobitfot eller någon form av system som gör verkligheten förståbar för vanliga människor.
        Alla dina faktoider om det här systemet bevisar bara att det är fientligt inställt till vanliga människor, inte att det är bra eller att det är klokt att så hänge sig till systemet som du har gjort.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Vidare började jag min medvetna tid på jorden med ett högt förtroende för byråkrater och system. Jag trodde att de arbetade för vad de påstod sig arbeta för. Jag har sedan insett att de aldrig gör det, utan att de har andra mål, eller att de bara är på drift och i den mån de tjänar någonting alls så tjänar de egenintresset hos de som befolkar systemet. Så du kan komma med den påstådda förklaringen till vad FED är till för. Jag kommer inte tro på att byråkrater i banksystemet kommer vara bättre att hålla sig till syftet än några andra byråkrater eller några andra system. Allrahelst eftersom bank och pengasystem är så komplexa och snirkliga att ingen vanlig medborgare kan förstå dem. Även med insyn och även i betydligt enklare system, så korrumperas de fort. Hur mycket värre kommer det då inte vara i ett system utan insyn från andra än befintliga etablissemangare och ”experter”?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Pengar är en skuldsedel. Punkt. De fungerar som bytesmedel, värdebevarare mellan transaktioner och värdemätare. De skapas av stater och banker, För att fungera krävs en balans mellan skulder och intäkter hos de emitterande instituten, stat och banker, Insättning motsvarar utlåning. Mängden pengar bestäms av omsättningshastigheten. Ökar penningmängden kan omsättningshastigheten öka. För var aktivitet i ekonomin fordras pengar som bytesmedel, men samma mängd pengar kan användas i olika transaktioner.

        Guldmyntfoten är inget svar på problemet med att förstå vad pengar är, Guld har ingen real användning utom på marginalen och lider av problemet att vara en begränsad ändlig resurs. Med guldmyntfot så skulle man få konstant revalvering eftersom bytesmedlen inte räcker till.

        Jag delar din oro kring komplexiteten i samhället, att man inte förstår hur det hänger samman. Jag antar att människan blir slav under experter och inte förstår hur sambanden ser ut. Jag antar det är det grundläggande hotet mot demokratin. Lösningen är inte att upphäva komplexiteten och återgå till hur det var på 1600-talet. T.ex. all teknologi är för komplex för de flesta. I lösningen krävs metakunskap och ansvarsutkrävande.

        Gilla

  15. A skriver:

    Åsa Regnér har för regeringens räkning också kapat metoo. Hon påstår att det här är en fråga för arbetsmarknadens parter, som hon skall kalla.
    Vad bra då kommer ju både Stefan och Kålle Petter. De torde ju vara experter eftersom båda har ställt upp på idolbilder med den verklige experten Aftonbladetmannen Fredrik Virtanen.
    I vanlig ordning lovar tidigare RFSU-lobbyisten Regnér mera lagar och mera miljarder. För tusan lagarna finns, men vad hjälper det när det bara blir skyddstillsyn och ingen utvisning! Polisen har dessutom inte resurserna (miljarderna) och lägger ner 13 av 17 anmälningar.
    I skolorna anmäls dessutom inte våldtäktsmän utan de får gå kvar!
    Det skall tydligen behöva gå så långt att kvinnorna skyler sig och håller sig hemma som i Bjerelds mönstersamhällen.
    http://anybodys-place.blogspot.se/2017/10/metoo-en-maktig-ovantad-och-marklig.html

    Liked by 2 people

  16. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för att du ständigt är på bettet och fortlöpande vidarebefordrar angelägen, tänkvärd och stundtals chockerande information direkt från hästens mun. Ryktbara DGS förgyller vardagen och har ingjutit tro, hopp och mod i min barm, men nu ger jag tappt.

    Slaget om Sverige och vårt vackra, gamla och rika, svenska språk förefaller förlorat, när nu även högskoleprovets orddel i det galopperande vansinnet, hösten 2017, har anpassats efter fullblodsidioter och jubelåsnor och länder infödda plugghästar till förfång.

    http://www.gp.se/nyheter/hur-m%C3%A5nga-ord-kan-du-p%C3%A5-h%C3%B6gskoleprovet-1.4754647

    Det är verkligen inte ”okej”, att drastiskt sänka allehanda kunskapskrav till nysvensk nivå. ”Naivt” svenskföraktande etablissemangsföreträdare behöver tvingas ner från sina höga hästar och iklädda skavande tagelskjortor få bita i gräset och göra evig bot.

    Liked by 4 people

  17. Jonathan Nimstedt skriver:

    Det är väl inte bara i Latinamerika som Gramsci tillmäts stor betydelse för 68-rörelsen. Att han hade stort inflytande på denna rörelse, naturligtvis som en av många, är det väl ingen seriös idéhistoriker som betvivlar. En annan akademiker som var extremt inflytelserik på 68-rörelsen var Herbert Marcuse. Har du hört talas om begreppet ”free love”? Det begreppet var Marcuse först med att lansera. Praktiserade du det kring 68? Var det till och med så att det blev ett extremt vanligt fenomen med en sexualmoral som uppmanade till korta förbindelser? Men om du inte har hört talas om Marcuse kan han väl inte haft något inflytande? Jo, det kan han naturligtvis. Ärligt talat, du brukar vara bättre än såhär. Det här är ju nästan antiintellektuellt.

    Theodor Adorno hade genom sitt pseudovetenskapliga verk Den Auktoritära Personligheten (1950) lagt en del av den djupa teoretiska grunden för de strömningar som fick sitt uttryck 1968 och i vänsterrörelsen som följde i dennas spår. I detta verk argumenterar han i princip för att alla värden som existerade inom europeisk arbetarklass var patologiska. Värden som nationalism och tro på auktoritet osv. (I själva verket patologiserar han ju alla värden som kännetecknar ett sunt och starkt samhälle). Han såg arbetarklassen som reaktionär och med en dragning mot fascism, något som sannolikt skrämde Adorno som var av judisk börd, och absolut inte som de som skulle komma genomföra revolutionen. Tror du att han kan ha haft något att göra med att vänstern övergav arbetarklassen ett par decennier senare? Att någon inte hört talas om en idés upphovsman betyder ju naturligtvis inte att vederbörande inte är influerad av vederbörandes idéer.

    Liked by 1 person

  18. Lars skriver:

    Jag gjorde Hortensias ordprov på GP och hade 20 rätt. Ordet Uppblåst fanns dock inte med, men tänker mig att det avser att ‘blåsa upp sig själv’
    vilket då rakt inte är vad Keynes gjorde!

    Han var med i fredsförhandlingarna i Versailles efter WW1. Vände sig mot skadeståndskraven, men fick inte gehör, eftersom det inte var ekonomiskt och politiskt sunt (och gav underlaget för de ekonomiska svårigheter som födde nazismen). Var matematiker och statistiker som fick genomslag med ‘Pengar, ränta och arbetslöshet’ 1936, som gav receptet för att komma ur depressionen, och vars tankegångar dominerade fram till 1970-tal, då Chikago skolan och nyliberalismen kom fram och då ekonomerna kliade sig i huvudet då de inte kunde integrera att oljekriserna gav en utbuds chock som samtidigt skapade inflation och arbetslöshet (idag integrerat i neoklassicismen). Som engelsk finanssekreterare så var han tongivande under Bretton Woods konferensen 1944, men fick vika för den amerikanske statssekreteraren, som inte ville kontrollera bytes obalanser och inte förankra valutorna i en världsvaluta, utan dollarn blev ankare, med dollarn konvertibel med guld, och det var det system som rådde fram till 1970-talet, då USAs bytesbalansöverskott byttes mot underskott och det inte längre var möjligt upprätthålla fasta växlingskurser mot dollarn. Keynes dog 1945.

    Så epitetet uppblåst är nog tveksamt för en så pass prominent man och med den betydelse han fick under efterkrigstiden. Likväl var han en ekonom bland andra, om än den främsta bland likar. Att tro på teorier må vara upp till var och en, men att statsmän och finansministrar måste tro på ekonomiska teorier är självklart. ‘Bakom varje statsman står en sedan länge död ekonom’ konstaterade Keynes.

    Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Nej. Orsaken var snarare att man försummade att besegra den tyska militärmakten i grunden. Därför kunde den odla dolkhuggsmyten. Skadeståndskraven var inte hårda och drevs inte in — ytterligare en orsak till Andra världskriget. Man var för mesig med tyskarna.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Fredrik, tur för världen att den efter ww2 inte hade din uppfattning! Varken Japan eller Väst Tyskland utsattes för skadeståndskrav och samhällena återuppbyggdes. Ryssarna å andra sidan plockade hem fabriker och likande från Öst Tyskland.

        Nog var Österrike-Ungern och Tyskland ordentligt besegrade 1919 alltid. Skadeståndsanspråken på Tyskland var stora och skulle betalas trots att man stod utan exportinkomster (negativ bytesbalans beroende av lån utifrån.) Sålunda hyperinflation då man inte kunde betala utan att skapa nya pengar.

        https://en.wikipedia.org/wiki/Hyperinflation_in_the_Weimar_Republic

        Under efterkrigstiden var Tyskland präglat av arbetslöshet och soldathopar som drev runt och frikårer organiserades (gav någon inkomst) och man drabbade samman med röda socialister som stod för ett alternativ motsvarande den ryska revolutionen 1917.

        1929 kom den stora depressionen och drabbade Tyskland hårt. Nazisterna kom till makten och fick fart på investeringar i infrastruktur och krigsmaterial industri och återuppbyggde militären, först utgående från de olika frikårerna och sedan öppen rustning trots förbud enligt fredsavtalen. Hur kunde man investera sig ur krisen? Med Keynesiansk politik dvs statliga budgetunderskott. Troligen hade det inte fungerat mycket längre än till 1938, 39 om man inte övergått till krigs ekonomi dvs planekonomi eftersom fokus låg på rustningsindustrin och budget underskotten blivit väl stora och arbetslösheten låg.

        Så bakom nazismen låg en ekonomisk verklighet även om nazismen gav en ideologisk och omoralisk kompass (som vi förhoppningsvis aldrig mer får se i Europa, men Balkankrigen gav en påminnelse om civilisationens bräcklighet.

        Gilla

  19. Östanskog skriver:

    Nej PE, det var inte klarsynthet vi saknade. Det var livserfarenhet. Som tur är, verkar Du ha kvar samma känsla och etisk patos, som Du förmodligen hade även då. För övrigt; det heter inte ”en sextioåtta” utan ”sextioåttafierad”.

    Gilla

  20. Lars skriver:

    Man kan kanske dra slutsatsen att Patrik under åren på universitet trodde på Marx och inte var ensam om det? Det var kanske tom så att 68 ungdomen inte var så värst välutbildad trots att de gått den tidens gymnasium? Kanske det är som jag upplevt det att gymnasiet var överreklamerat, i efterhand minns man hur det särskilde ungdomar från andra och ovan det en fil kan examen. Framtidsstudier är ju också en märklig sysselsättning. Å ena sidan drar man fram historiska trender trots att om framtiden råder genuin osäkerhet. Å andra sidan tar man fram olika möjliga scenarier över vilka vägar utvecklingen kan gå. Shell sysslade en del med det. Det är ju då mer en fråga om att förbereda sig för olika möjliga framtida utveckling. Nationalekonomi lever ju dessutom inte i en empiriskt grundad värld utan många teorier bekräftas inte med vare sig experiment eller naturliga experiment.

    Jag tror på Bengt Nilsson i Kramfors! eller hur nu Hasse Alfredsson uttryckte det.

    Gilla

  21. Sixten Johansson skriver:

    Idéer som ligger rätt i tiden sprids snabbt, fångas oftast upp indirekt. De blir pusselbitar i ens omvärldsbild, särskilt om de gynnar en själv och förstärks av gruppen.

    Det enda märkliga är att vänsterideologins senaste mutation kunde bli så allrådande och tvingande, fast enkel analys kan visa att den är maniskt verklighetsfientlig och därför bara kan alstra frankensteinska monster. Statscentralismen förklarar varför varje maktelit gillar vänsterideologin. De dogmatiska likhetsmålen och populismen förklarar varför den oundvikligen kommer att förstöra vår civilisation, om inte en mycket stark motrörelse kan uppbådas.

    Jag hittade nu något hoppingivande på Arnstberg/Sandelins morklaggning.wordpress.com: ”THE PARIS STATEMENT – A Europe We Can Believe In”. (Finns på norska där, men den engelska versionen är säkert den vackraste. Lång, men inspirerande!)

    Hela det svenska vänsterideologiska samhällskomplexet liknade från början en konsensustårta med många lager. De senaste decenniernas hårda tryck uppifrån bidrog till att tårtan nu är hård som betong. Vi måste minska trycket genom att attackera ”det falska Europa”, EU-elitens strävanden. Parisdeklarationen kan utgöra en gemensam plattform, som också kan tilltala folken. Det är rättvist och bra att just de sparkade och föraktade hundarna – Östeuropa och alla dissidenter! – nu kan börja känna stödet från varandra och med stolthet företräda en mycket djupare civilisatorisk kärna, bildning och kunskap än de självgoda ”elit”-PK-isterna.

    Gilla

    • Lars skriver:

      https://larspsyll.wordpress.com/2017/10/22/why-the-analytical-method-does-not-work-in-economics/

      Ett konstaterande är: Alliansen var postmodern och pro invandring, DN och Bonniers pressen är pro invandring. De är samtidigt nyliberala och vill minska välfärdsstaten och öka inkomstklyftorna. Är de vänster eller höger? Är postmodernismen vänster eller höger? Är globalismen vänster eller höger? Är EU projektet vänster eller höger?

      Är det observatören som avgör vad som är vänster eller höger? Var Reagan och Thatcher egentligen vänster? Och Helmut Schmidt höger? Viktor Orban, är han egentligen vänster?

      Vad är vänster och vad är höger? Bra att veta i trafiken, men kanske inte i politiken?

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Vänster – höger används förvirrande och kan ha mycket olikartat innehåll. Egentligen borde man alltid definiera vad man menar. Själv lägger jag då först ekonomi- och ägandefrågorna åt sidan. Sedan skulle jag påpeka att de gamla politiska mallarna inte längre gäller i Sverige, mycket har blivit omkastat. Vidare skulle jag säga att alla politiska partier i Sverige (och t ex Svenska kyrkan) nu i huvudsak styrs av ”leftism”-tänkande, ”vänsterideologi” (motsvarar ungefär ”PK-ism”, inkluderar svensk ”liberalism”, men är i princip en nutida mutation av urgamla former av socialism).

        Detta är dagens hegemoniska, djupt inbäddade verklighetstolkning, helt enögd, cyklopisk, men sedan ett halvsekel inhamrad i våra hjärnor som det enda rätta och humana sättet att förhålla sig till människor, samhället och hela verkligheten. Dess enda motpol finns nu inom alternativhögerspektret, t ex paleokonservatismen. Men i Sverige finns inget parti som har kunnande och mod nog att lyfta de både historiskt och logiskt helt självklara, naturliga äktkonservativa idéerna, eftersom de i dag är tabuerade, t o m diaboliserade. Här på DGS var det Fredrik Östman som för ett par år sedan öppnade även mitt igenmurade högra öga.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Tycks finnas fler dimensioner att ta hänsyn till. En vänster-högerskala traditionellt ifråga om graden av reglering av kapitalismen och det sociala skyddsnätet/välfärdsstaten, en annan i synen på individ kontra sociala grupperingar, en tredje kring globalism kontra nationalstat, en fjärde kring graden av eget ansvar och samhällets kring inkomstutjämning mm. Mängder med andra dimensioner som yttrandefrihet, religion, sekularisering, invandring, skolsystem osv.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Javisst, Lars, analysen och definitionen kan göras hur mångdimensionell som helst. Dessutom har ju både verkligheten och politiken förändrats under de senaste decennierna. Men det här har bara akademiskt intresse (och din husgud Popper var ju rätt kritisk mot det överakademiska…)

        I de svenska politiska debatterna och valkampanjerna förblir vänster och höger för allmänheten, politikerna och journalisterna bara gamla schablonpajer att kasta i ansiktet på motståndare. Ytterst få kan ens föreställa sig att de faktiskt på djupet kan beteckna helt skilda sätt att förhålla sig till verkligheten. Det är inte bara hotet mot makteliten, utan även en hårresande okunnighet, som utlöser brölandet om högerextremism, rasism och nazism. Ett mer sansat politiskt samtal förutsätter kanske att man skulle inleda med att diskutera t ex socialdarwinism och konsekvensetik.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Att inte kunna skilja på vänster-höger utefter ekonomiska skiljelinjer som nyliberalism – socialliberalism – vänsterliberalism är speglar okunnighet om ekonomi och ekonomisk historia. Den gränsdragningen finns kvar. Men efter Bill Clinton och Tony Blair har mycket av vänstern närmat sig nyliberalismen.

        Social darwinismen är utmönstrad sedan länge och endast högerspöken tar upp det. Konsekvensetik vet jag inte vad det är, men det kanske är en syn att etik inte enbart ska bedömas utifrån syften utan också utifrån konsekvenser.

        Gilla

      • frihetligvanster skriver:

        Vad är vänster och höger? I Ungern är vänstern nyliberala och står i många frågor långt från vänstern i Sverige. Fidesz regeringspartiet ett högerkonservativt parti för till vissa delar en ekonomisk vänsterpolitik, de har förstatligat energisektorn, infört obligatorisk förskola för alla barn från 3 år.
        Vänstern i Sverige består av många idealister med stora egon som jag själv som värnar den kollektiva tanken. Detta är en motsägelse av stora mått. Tittar vi historiskt så var det de konservativa som värnade och månade om sin egen grupp. Skälet var mycket enkelt deras privilegier hotades av en mer upplyst arbetarklass. Marx idé om proletariats diktatur var att alla människor skulle frigöras. Delar av Marx lära var bannlyst i forna Östeuropa och karl Marx sa själv strax innan sin död (kan inte återge det exakt men innebörden är det viktiga)att ”om detta är vad ni kallar kommunism så är inte jag kommunist” ni som blandar ihop Marx med Lenin bör betänka att det var stora skillnader dem emellan. Marx idéer var en vidareutveckling av liberalismen anser jag men även andra.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, du har rätt i att termer som ”vänster” och ”socialism” historiskt innehåller en central ekonomisk dimension, som verkar saknas i den ”PK-ism” vi beskriver och att PK-fenomenet även finns i det borgerliga fältet. Men det existerar ingen bättre term, alla har sina begränsningar och de nämnda (med flera) kommer ändå närmast. Visst kan fenomenet också beskrivas som individualism och social dynamik. Men då blir de totalitära, anti-logiska, utopiskt människoformande och sekteristiska dragen obegripliga. Dessa ingår däremot otvetydigt i socialismens ideologi och praktik. Så PK-ismen kan väl bäst beskrivas som någon sorts nysocialistisk mutation med utopistisk ekonomisk dimension. Detta uttrycks ju klart av idéer som ”Allt åt alla!” och andra vansinnigheter.

        När du skriver ”Socialdarwinismen är utmönstrad sedan länge och enbart högerspöken tar upp det” är det ett perfekt exempel på hur du och vi alla har blivit indoktrinerade. Det är ju inte utslagningen av de svaga som driver utvecklingen, utan framgångsmöjligheterna för de starka i förening med deras möjlighet att sprida sina gener och/eller på andra sätt lyfta sin närbesläktade eller symbiotiska population.

        Termerna konsekvensetik, pliktetik, sinnelagsetik utgick väl från Kants djupsinne. Ann Heberlein har beskrivit skillnaderna och konsekvenserna. De flesta moralfilosofer verkar annars mest producera pseudoteologiska knep- och knåpdilemman, outhärdliga i sin brist på verklighetskontakt och relevans.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten och Frihetlig vänster: Marx, det lilla jag läst av och om, gjorde vad jag kan se upp med Hegel och Idealismen (och därmed Kant) och förankrade förståelsen av världen i det materiella, i produktionskrafterna och organiseringen av ägande och produktion. I den meningen hade han rätt och har rätt. Motsvarande finns ideologiskt idag i en motrörelse som består av idealism (PK-moraliserande-styrande) som en överideologi för de härskande och ekonomiskt ideologiskt är det baserat på Nyliberalismen, som styrt västvärlden sedan Reagan och Thatcher och som gett ökad makt åt kapitalet (medelklassen i USA har samma standard som på 80-talet idag, kapitalvinsterna går till den översta procenten).Problemet med västerländsk filosofi enligt Bertallanfy är att man utgår från människan som en observerande varelse där hon i verkligheten måste agera. Det är omöjligt utgå från ‘tinget i sig’, som Kant eller sinnesupplevelserna, som fenomenologins fader Hussrl (som dock sökte intetionaliteten i den intersubjektiva dialogen som skapade kunskap) och hans lärjunge Heidegger förvandlade det till idealism och Wittgenstein förberedde social konstruktivismen som tillsammans med existentialism och fenomenologi blev postmodernism. Så långt mina mycket ytliga filosofikunskaper! Marx var en av de första stora ekonomerna, men han hade fel, så hade även de filosofer jag nämnde! Men även jag kan ha fel.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten och Frihetlig vänster: socialdarwinism bygger på att den starka individen tar sig fram och det ligger som kännetecken hos nyliberalismen, som vill försvara inkomstskillnader den vägen som exempel på att bankdirektörer är så mycket mer produktiva, men varför är VD löner i USA tio gånger högre än i Europa?. Josef Stiegel i videon längre upp tar upp den frågan och vill se det som att man monopoliserar vissa delar av näringslivet dvs detsamma som att man behärskar vissa delsystem som inte utsätts för yttre tryck och det är väl också vad som kännetecknar klassamhället och kapitalismen som Marx konstaterade och hade en egen teori om historiska lagar som drev utvecklingen i form av klasskamp. Nu kan man inte dra sådana slutsatser kring historien, men onekligen har hela tiden funnits eliter som bildat system som stängt ute andra. Synsättet är alltså inte individualistisk även om individen är viktig utan hur systemen utformas och förändras. Sociala system bygger på samarbete, inte på konkurrens mellan individer, utan på samarbete för de mål systemen har och de uppgifter det har. Mer jordnära är naturligtvis Kamprad oerhört viktig för IKEA, men han är inte allsmäktig för hur IKEA blivit till och många andra företag har startats och misslyckats. På så sätt går det att kombinera tanken med den starke individen inom ramen för de sociala systemen, det är ingen motsättning.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Frihetlig vänster: jag känner igen din beskrivning av Ungern i berättelser från en ungersk vän. Han skildrar det som att (ny)liberalerna inom EU motsätter sig liksom att det som kallades socialdemokrati var (ny)liberaler, privatiserade pensionssystemet, som nu åter förstatligats, sålde ut företag (landet) mm. Att domarkåren var från kommunisttiden, att socialdemokraterna ändrat valdistriktens indelning för sitt syfte och Fidez ändrade tillbaka. Att vissa media redaktioner var utlandsägda. Soroz universitet var nyliberalt. Jag gissar reaktionen i Polen nu är motsvarande fenomen i ett annat öst europeiskt land.

        Min fru är från Polen, men hon följer inte utvecklingen. Svensk media, men även andra västerländska i det här fallet är ett jätteproblem eftersom de inte har någon vederhäftig och neutral bevakning av öst Europa. Svensk media är helt enkelt inte tillförlitligt idag. De klarar inte ens att bevaka väsentligheter inom rikets gränser och är dessutom propagandistiska och vanligen pro nyliberalism även om det kan förefalla att man har någon slags vänsterprägel sett till alla eländiga snyftreportage, men ser man närmre så har de ingen kritik av ekonomisk politik och betraktar helt enkelt befintliga välfärdssystem som ett naturligt inslag. Inte underligt om människor i landet blir alltmer okunniga. Hur ska vi ha tid och ork att söka kunskap?

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Den engelska den vackraste…? Jag vet inte. Jag översatte från engelska, tyska och franska om vartannat. Kul att i de mer högtravande delarna liknar svenskan mest franskan, medan det i de filosofiska är mer likt tyskan och i de allmänt argumenterande engelskan. Skulle gissa på att originalet till största delen är på franska. Den engelska språkdräkten luktar Scruton lång väg. Inte illa, men antagligen är den franska ändå vackrast.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s