Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Det finns en växande känsla inom medelklassen att motståndarna, det vill säga politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex samt dessas språkrör och predikanter i media, håller på att samla sig till en avgörande strid. Alla motståndarnas projekt håller på att bryta samman. De måste nu anlägga en stor kampanj för att vända bort medborgarnas blickar.
Folk syndar jämt. Leviticus, Tredje Mosebok, handlar om vad som är orent och synd – till exempel att äta av ”allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll” (11:10) och att ha sädesutgjutning (15:16), vilket gör mannen oren ända till kvällen – och hur den moraliska ordningen ska återställas.
Ett nytt ord dök upp i debatten efter riksdagsvalet 2018: ”klanröstning”. Miljöpartisten Leila Ali Elmi var en doldis med somalisk bakgrund som kryssades från ”ingenstans” till riksdagen. I det svenska majoritetssamhället var Ali Elmi ”ingen”, men i ”orten”, det vill säga Göteborgs invandrartäta förorter var hon känd, särskilt bland somalisktalande. Ali Elmi kampanjade på somaliska.
I en av sina kampanjvideos som hon spridit på Facebook medverkar hon vid firandet av Somalias nationaldag, den första juli 2018. Inför en stor samling somalisktalande säger hon att nationaldagen är något som förenar folk med somalisk bakgrund i Angered: ”Vi måste stötta varandra och vara där för varandra.”
Fortfarande finns det tyska ord i det svenska och internationella språkbruken som behållit sin ursprungliga betydelse och stavning. Kindergarten och Götterdämmerung är vi vana vid sedan länge. Äldre, svenska meteorologer pratar om Grosswetterlagen. Under senare år har ett nytt ord tillkommit, Energiewende.
Energiewende kallas omläggningen av det tyska energisystemet bort från fossilenergi och kärnkraft till ett system helt baserat på förnybar energi. Energiewende föreslogs redan 1980, men först efter 30 år i september 2010 antogs det formellt av den tyska förbundsdagen.
Det här är en svår text. Svart pist. Akta dig.
Av egen förskyllan och inte utan engagemang och nyfikenhet har jag hamnat i ett projekt som går ut på att uppdatera de uppmärksammade studier om invandring och brottslighet som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade åren 1996 och 2005.
Vår svenska kalender är full av röda dagar av kyrklig karaktär. Vad ska man göra med de här dagarna om man inte tror? Bara strunta i dem? Om allt fler tänker så, kommer dessa dagar småningom att försvinna ur kalendern och ersättas av ramadan och eid.
De svenska, röda dagarna är viktiga för att bevara vår nations identitet och för att sammanföra oss som har svensk kultur och ser dessa dagar som en del av vårt arv. De påminner oss om vår historia och erbjuder tillfällen att prata om vår kultur och våra traditioner.
Ett av den senaste tidens mest dryftade samtalsämnen är politikernas krav på hårdare straff för brott mot politiker och deras närstående. Och justitieminister Morgan Johansson skräder inte orden när han argumenterar för förslaget:
– Den som angriper en förtroendevald angriper inte bara den här personen, utan också demokratins funktionssätt, säger han i en intervju i Ekot.
För några år sedan sade en av mina äldsta och, trodde jag, bästa vänner upp bekantskapen med mig. När jag frågade varför förklarade hon att jag hade fått så ”konstiga värderingar”.
Jag har fortfarande inte förstått vad hon menade. Jag förstår nämligen inte på vilket sätt jag ändrat mina värderingar. Jag tror fortfarande på en rättvis och jämlik fördelningspolitik och på ordning och reda i migrationspolitiken. Jag tror på medborgerliga rättigheter och på ett system där skattekronorna kommer till gagn för allmänheten. Och jag tror på samhällskontraktet.
Idag är det den 29 maj, dagen då Konstantinopel föll år 1453. Det bysantinska rikets huvudstad intogs av turksultanen Mehmet II, vilket innebar rikets slutgiltiga undergång. Mehmet fick namnet ”Erövraren” och gjorde Konstantinopel till huvudstad i sitt islamiska imperium.
Det som vi kallar det bysantinska riket kallades av dess invånare för Rom. Och de kallade följaktligen sig själva romare.
En av de konstigaste grejorna med det mänskliga samhället, i varje fall det moderna svenska, är att vi handlar utan att ha funderat så särskilt på grundfrågorna.
En grundfråga som aldrig kommer att få något slutgiltigt svar men som likafullt bör ställas är hur människan är beskaffad. Om du tror att det är en onödig struntsak utan praktisk betydelse så har du fel. Till exempel har svaret avgörande betydelse för pedagogiken i skolan.
Om man bara tar del av svensk dagspress kan valet av Donald Trump som president i USA framstå som helt obegripligt. Men president Trump appellerar till en djupt rotad patriotism i den amerikanska kulturen och hans slogan om att göra Amerika stort igen är genialisk i sin enkelhet och sitt optimistiska budskap. Till sina motståndares förtret levererar han dessutom resultat.
Med arbetslösheten nere på 3,6 %, den lägsta sedan 1969, med drygt 23 miljarder dollar i besparingar från 176 federala avregleringsåtgärder enbart under 2018, med erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad, med tullförhandlingar med Kina
När Sovjetunionen kollapsade var det lätt att förledas att tro att detta även skulle leda till en kollaps för kommunismen, och för det sovjetiska samhällssystemet. Under några berusande år såg det också ut att faktiskt kunna bli så. Kommunistiska regimer föll som käglor. En del började tro att liberalismen hade triumferat och att vi hade nått historiens slut. Tre decennier senare tvingas vi konstatera att detta var en from men föga realistisk förhoppning.
Och så var det då klart, det svenska valresultatet i EU-valet. Och även om Miljöpartiets Maria Ferm, med uppenbart bristande mattekunskaper, lyckades med konststycket att vända ett tapp på 3.8 procentenheter till en jätteseger, så var det i alla fall uppenbart för alla andra att Miljöpartiet inte längre har väljarnas förtroende.
Med tanke på hur MP, i regeringsställning, fattat beslut efter beslut som väljarna är öppet kritiska mot är det naturligtvis inte särskilt förvånande. Men partiets representanter är lika tårögt glada ändå.
Sverige är bra. Svenskarna är snälla människor. Snälla, väluppfostrade och artiga. Vi tror varandra om gott därför att vi lever bland människor som gör en sådan tro befogad. En muntlig överenskommelse som inte ens behöver gå så långt som till ett handslag är ett gällande avtal. När någon bryter mot vårt civiliserade regelverk, till exempel en hantverkare som inte kommer på utsatt tid, är händelsen så märkvärdig att vi till och med blir upprörda. Vi har tillit.
Vi begriper inte att alla inte är som vi. Vi förstår inte hur unikt märkvärdig vår tillitskultur är.
Första gången jag besökte Stockholm var jag sex, sju år. Jag kom hit med mamma och pappa och vi bodde några nätter på ett pensionat på Kungsholmen. Pensionatet drevs av en äldre dam, och mina föräldrar kände henne väl, eftersom de hade bott där under sina Stockholmsbesök sedan de träffades i slutet av 1940-talet. Det var en vacker stadsvåning med högt i tak, spegeldörrar och utsikt över Tegelbacken.
Det finns kvinnor på vänsterkanten som kraftigt ogillar män, framförallt vita medelålders män. Annie Lööf raljerar över ”vita män”, Gudrun Schyman anser att alla män är talibaner, sångerskan Zara Larsson hatar vita män, Åsa Romson hävdar att all världens problem beror på vita medelålders män som äter kött, likaså Isabella Lövin. En skribent, Olga Lännevall, som kallar sig för ”vänsterfitta” och feministen Cissi Wallin har liknande tankegångar.
Det vore kanske dags för dessa ohistoriska och, i vissa fall, obildade kvinnor att betänka en sak. Nämligen att civilisationens framsteg, i princip, beror helt och hållet på just män.
Sigurd Glans och Dieter Strand låter i sin bok Europa i ruiner från 1995 många ögonvittnen berätta om sina upplevelser under de sista dagarna av andra världskriget. Jag minns många av dem, som den sovjetiska journalistens berättelse: En blond ung kvinna med flätor går längs kanten på en grusväg. En lastbil med sovjetiska soldater passerar henne. En soldat grymtar ”Djävla tyska” och skjuter henne. Kvinnan visar sig vara ryska, tvångsarbetare i tyskt jordbruk.
Svenska staten låter genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) göra olika vetenskapliga studier om svenska islamiska organisationer har kopplingar till det Muslimska Brödraskapet.
Johan Westerholm på ledarsidorna.se skriver att det Muslimska Brödraskapet är ”ett säkerhetspolitiskt problem [vilket] är vida känt i hela det fria väst och en bedömning som delas av reforminriktade imamer samt ledande internationella experter på området” (Om du tänkt ge ett bidrag till Det Goda Samhället så skänk även Johan en peng). Brödraskapet är terroristklassat och förbjudet i Egypten, där det uppstod, och kan komma att bli det även i USA.
Ett demokratiskt system fungerar endast om den förlorande sidan i ett val accepterar valutslaget. Detta är något så självklart att det knappast diskuteras. Men det borde det.
Jag anser att det är en absolut och ovillkorlig mänsklig rättighet att få ha, och även att få framföra, en avvikande uppfattning. Detta är en av grunderna för hela det demokratiska systemet. På denna rättighet är den västerländska civilisationen byggd. Olika länder kan därefter utforma olika slags representationsformer och vart land väljer så sin modell.
”Ska en 12-åring ha en jacka som kostar 7 000 kronor är en fråga man kan ställa sig. Ju dyrare föremål och ju större skillnader det finns i samhället, desto större incitament finns det så klart att råna. Det är ett lackmuspapper på hur samhället ser ut. ”
Så säger polisen Hampus Johannesson i en intervju i tidningen Mitti, med anledning av den markanta ökningen av personrån mot barn och ungdomar.
Fransmannen Émile Durkheim var tillsammans med tysken Max Weber sociologins grundare. De var ungefär lika gamla, Durkheim föddes 1864 och Weber 1858. Ibland räknas även Karl Marx, född 1818, till grundarna.
Det sena 1800-talet var besatt av vetenskapliga ambitioner. Den industriella revolutionen pågick för fullt och en helt ny värld rullades ut inför människornas häpna ögon. Inget gammalt gick att lita på. Durkheim ansåg att alla idéer som folk tidigare haft om samhället var fördomar.
Elgiganten logistik på Torsvik i Jönköping förbjöd anställda att prata hemspråk på rasterna. Ett bra privat initiativ, tycker jag, som främjar integrationen i den svenska kulturen och gemenskapen. Att vara på en svensk arbetsplats hela dagarna, fem dagar i veckar, kan göra mer för svenskan och socialisationen än SFI. I en SFI-klass är alla elever invandrare och man kan umgås med sina landsmän på rasterna.
”För att undvika utanförskap, så har vi svenska som gemensamt språk på vår arbetsplats under arbetstid. Vi uppmuntrar även att vi, i största mån, tar hänsyn till detta under raster”, säger Per Hansson, platschef till Jönköpings-Posten.
Jag hamnade på ett grannskapsmöte. Det kom ett dussintal boende, några lokalpolitiker samt ett par myndighetspersoner. Ämnet var trafiken i centrum som stör något förskräckligt, inte minst nattetid. Det parkeras i cykelfilerna, det tomgångskörs och det tutas. Några av de boende med fönster mot torget sa att de fick sova kanske tre timmar i taget för sedan blev de väckta av oljudet och stöket.
Det pratades och pladdrades förstås hit och dit under mötet utan någon särskild styrsel. Det brukar vara så i bostadsrättsföreningar och på grannskapsmöten och i andra demokratiska församlingar.
I den tid som är vår frodas nyorden som aldrig förr. Och det är inte särskilt konstigt Det krävs hela tiden nya ord och uttryck för att normalisera fenomen som i grunden ter sig absurda och extrema för medborgarna. Ta detta med klimatångest och flygskam, till exempel. Om tillräckligt många medier upprepar orden tillräckligt många gånger så börjar folk snart fundera på om det är onormalt att inte lida av detta – och vem vill vara onormal?
Snart är det EU-val och inför detta går självaste MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut och förmanar oss svennebananer att ”hålla huvudet kallt”. Den onde ryssen pumpar nämligen ut fejk news här i väst – ofta via det likaledes suspekta USA – för att vi ska luras att tro att det finns problem i vårt välfärdssamhälle.
”Det finns en pågående generell kampanj där främmande makt försöker få oss att ändra uppfattning om vårt land”, säger myndighetens enhetschef Mikael Tofvesson i en intervju i Aftonbladet och han förklarar också att ”Ju närmare valet vi kommer, desto större är risken att man försöker sprida rena lögner”.
När samhällen ska försöka lösa något problem kan de ofta välja mellan två helt olikartade metoder. Den första kallas spermiemetoden. Den är helt decentraliserad och subsidiär. Man skickar ut några hundra miljoner pigga försök som sannolikt kommer att misslyckas allihop. Om ett av försöken lyckas är det en stor triumf. Man kan tycka att metoden verkar slösaktig och därför dömd till undergång. Men om man betänker att miljontals sådana emissioner inträffar i varje ögonblick på jordens yta så inser man möjligen metodens potential. Den som har svårt att rent intellektuellt ta till sig metodens kraft behöver bara betrakta resultatet för att bli övertygad.
Idag finns en unik svensk kultur. Den består i att vi tror oss vara herrar över världen enbart genom att tänka rätt, och att inget på allvar kan skada oss eftersom vi inte kan erinra oss att något skadat oss förut. Till exempel anses det relativt riskfritt att välkomna representanter för världens mest brutala terrorgrupper att komma och bo med oss och våra familjer, utan rättsliga påföljder.
Att enbart skylla på makthavarna är en bekväm undanflykt. Den 24 maj 2019 fyller den allmänna svenska rösträtten 100 år. Så de politiker som upprätthåller den här kulturen (med reservation för att demokratin inte alltid fungerat perfekt) har kommit till makten med vårt stöd. Låt den tanken sjunka in.
Låter det larvigt? Jag menar allvar.
Dagens Nyheters ledarsida har upptäckt en ny sorts strukturellt förtryck vid sidan av den toxiska könsmaktsordningen och de lika pyrande virulenta rasfördomar som PK-isterna anser grassera i vårt land, nämligen cyklisthatet.
Ledarskribenten förklarar att ”högerpopulister” som hatar cyklister finns över hela världen. (Det hade jag ingen aning om.
Det fanns en tid när västerlandet var stolt över sig självt och Rudyard Kipling utan självironi kunde skriva dikten Den vite mannens börda som handlar om hyggliga och hjälpsamma västerlänningars insatser till fromma för mindre utvecklade folk i exempelvis Afrika. Den gängse historieberättelsen var att kolonialismen var gynnsam inte bara för kolonialisterna utan också de koloniserade.
Efter andra världskriget utvecklades en motsatt berättelse som gick ut på att västerlandet, i varje fall kolonialmakterna, var skurkaktigt och den vite mannen en fähund, utsugare och bedragare. Denna svarta legend om västerlandets ondska framträder i olika skepnader.
Säsongen i skärgården har nyss börjat. Det vill säga att de som inte besöker sina stugor på vintern har nu vågat sig ut. Jag är ute i min stuga året om. Vintern kan vara mycket vacker med vit snö mot svarta klippor – även om sådana syner med åren blivit mer sällsynta.
Det händer, på vintern, att jag sitter alldeles ensam i tystnaden på Waxholmsbåten. Det har sin tjusning. Det är också stans buller för öronen och fladder för ögonen som jagar ut mig till lugnet och tystnaden.
DET GODA SAMHÄLLET 