Anders Leion: Det ständiga – ofrånkomliga? – upproret

Anders Leion

Jag har länge försökt förstå grunden till det ständiga plågandet av barn – främst pojkar – i den katolska kyrkan. Det beror förstås på celibatet! Visst, men varför har man en sådan institution som genom århundradena skadat tusentals barn, och på sitt sätt också otaliga präster? Denna fråga – det envisa fasthållandet vid celibatet, med alla dess nackdelar – kan inte förstås på annat sätt än som en relikt från tider då tron ställde mycket hårda krav på sina utövare och företrädare.

Hur kunde den bli vad den blev och vad berättar den för oss om den kristna, katolska tron?
Det vanliga svaret är att det är ett sätt för kyrkan att hålla sig fri från det omgivande samhället och, under tidigare århundraden, stöta bort statens maktanspråk över kyrkans verksamhet
Också ren rädsla för begäret uttrycktes och uttrycks ofta. Sexuellt begär betraktades som en samhällsfara därför att begäret tvingade människorna att finna tillfredsställelse med vem som helst, oavsett följderna. Därför kunde sexualiteten spränga sönder samhället nedifrån. Prästerna fick därför inte ha hustrur. Så uttrycktes det, trots att logiken är minst sagt tveksam.

Oavsett motiv för celibatet behövs det knappast längre. Varför fortsätter man? Jo, det är ett led i kyrkans feministiska kamp – även om den inte själv förstår det. Samtidigt är den, förstås, en bugning inför det stolta, rena förflutna och kyrkans svunna glans.

Den tidiga kristendomen var så framgångsrik därför att den kom med ett budskap om befrielse till den tidens mest förtryckta, slavarna och kvinnorna. Kyrkans företrädare var beredda att offra sina liv för att stå fria från staten. Staten krävde mest ett formellt erkännande av Kejsarens överhöghet. För att slippa döden behövde de kristna bara rent ceremoniellt helga de gamla gudarna och erkänna kejsarens överhöghet också över det andliga. Det gjorde man – många – inte. Så krävande helig var den nya tron. (Det fanns förstås också perioder då de kristna jagades som djur).

På detta sätt bröt den nya, kristna tron den gamla samhällsordningen som byggde på underkastelse inför de gamla gudarna och kejsaren som deras beskyddare och företrädare. Den nya tron innebar – och krävde en lojalitet som innebar ett uppror mot den gamla ordningen.

Upproret riktade sig därigenom också mot denna ordnings bas, mot männens oinskränkta makt över hushållet och dess barn, slavar, kvinnor och klienter, eftersom det romerska samhället styres av den utvidgade familjen, klanen.

Varför är vår tids feminism ofta så aggressiv? Det är av samma skäl. Alldeles som den tidiga kristendomen förstår man att samhällsordningen grundas i hushållen. Vill man ändra ordningen i stort måste man ändra den i dess minsta delar – hushållen. Slavarna och klienterna – de som utan att vara släkt var beroende av en framgångsrik man i Rom – har försvunnit, men männen – och barnen – finns kvar. Därför passar vänsterns dagordning feministerna så väl. Med männen som murbräcka angriper man den bestående ordningen. De är kanske inte medvetna om det, men det är vad deras myckna tal om strukturer betyder: den enskilde mannen är alltid en makthavare och måste därför bekämpas.

Varför var socialdemokratin och varför låtsas den fortfarande vara så antikapitalistisk? Av samma skäl förstås. Målet att angripa är inte alla män, men väl män med den makt pengar ger. Därmed erövras också makten över staten.

Och, slutligen, varför är klimataktivisterna så aggressiva? Hur kan svenska klimataktivister med glödande iver angripa produktionsmetoder och levnadssätt – resor och matordningar – för att uppnå resultat så små att de är omätbara jämfört med målet: att minska uppvärmningen? Därför att de därigenom får samma känsla av befrielse från den rådande ordningens förtryck, samma känsla av att ändra världen som tidigare uppror mot då rådande ordningar gett. Längtan efter denna härliga känsla kan föra långt, om man samtidigt till exempel kan befria de djur som används till klimatfarlig mat. Det är inte roligt att vara djurbonde idag.

Det är ändå en skillnad mot tidigare. Under tidigare skeden uppfattade makten att den var hotad, att dess maktställning och de därmed förenade privilegierna kunde vittra bort, eller snabbt raseras. Man försökte så långt det gick försvara sig. Men vår regering, och många andra, ser inte bara med välvilja på klimataktivisterna. Man hejar också på dem. Det verkar ju lite efterblivet.

Det är det inte. Klimatet är de svenska makthavarnas ideala fråga. Man behöver inte ta något ansvar, eftersom tänkbara åtgärder bara är symboliska – en spott i havet som Michael Tjernström sade i sitt sommarprogram. (Ändå ansåg han att man borde göra allt som överhuvud taget är möjligt för att i Sverige minska utsläppen av växthusgaser).

Eftersom inga verkliga resultat kan nås blir man inte heller ansvarig. Inget händer ju. Däremot kan verkligheten anfalla bakifrån. Biverkningarna kan bli väl så obehagliga. Uppror från uppretade, bilberoende landsbygdsbor. (I Frankrike var landsbygdens och de små städernas invånare de gula västarnas pionjärer). Det kan bli brist på el i Sydsverige när kärnkraftverken stängs ned. Landet kan bli så vind- och solkraftsberoende att mer fossila bränslen måste brännas vindstilla vinterdagar. Och så vidare. Dessa oönskade följder är man kanske – vagt – medvetna om, men de väger lätt i förhållande till de röster man tror sig vinna genom att entusiastiskt understödja klimathysterin.

Varje gång diskussionen handlar om faktiska förhållanden, olika produktions- eller konsumtionssätts bidrag till utsläppen eller kostnaderna för det ena eller det andra sättet att framställa el, blir motsättningarna plötsligt mindre, även om miljöpartisterna inte för sitt liv vill erkänna att de haft fel i sitt kärnkraftsmotstånd.

Alla verkar vara eniga om växthusgasernas bidrag till uppvärmningen och att vi har att förvänta oss en fortsatt uppvärmning på två till fyra grader. Alla vet också att de officiella reduceringsmålen är orealistiska, även om vissa väljer att inte låtsas om motsättningen mellan önskan och verklighet. För dem är den härliga känslan av uppror och befrielse det viktigaste.
Den oenighet som främst finns verkar härröra ur olika värderingar av temperaturhöjningens följder. De blir ändå vad de blir. De följder man fruktar mest får man försöka undvika med ändrad planering av samhällsbyggandet och, om så blir nödvändigt, omflyttning.

Är det några som skadas av den förda politiken är det som vanligt kvinnorna och barnen. De lider mest av onödig ångest.

Önskan om förändring av samhället i kristendomens första år födde så starka känslor, att den i en mycket gammal organisation, den katolska kyrkan, fortfarande kan cementera och hålla fast vid en obehaglig yttring av denna tro: celibatet och dess följder. Denna tro hade under sin första tid inte uttalat för avsikt att störta det gamla samhället, men gjorde det därför att den förändrade dess bas, familjen och klanen. På samma sätt har också mer moderna rörelser – ofta medvetet – försökt förändra samhället genom att förändra dess minsta enheter.

Så, vad kan ligga bakom detta ständiga behov av uppror i hänförelsens tecken?

Jag tror det är en generationsfråga. Ungdomen har alltid haft ett behov av att revoltera, den älskar att se det gamla störta i gruset. Finns det inte en anledning uppfinner man den. När Catullus kom till Rom för ett par årtusenden sedan, bad han omgående Ceasar och hans hantlangare att dra åt helvete, trots att hans far var vän med Ceasar – eller kanske just därför.
På Jesu tid var nästan alla unga – sedan dog de.

20 reaktioner på ”Anders Leion: Det ständiga – ofrånkomliga? – upproret

  1. Lars skriver:

    Celibat infördes under medeltiden för att försäkra kyrkan om att egendom och inkomster behölls inom kyrkan. Kyrkan var rutten, har troligen varit det ända sedan den blev statsreligion i Romarriket.

    Gillad av 8 personer

  2. Göran Holmström skriver:

    Ännu en text där en förklaringsmodell av ondskan söks,
    Varför är det så svårt att bara inse att makt attraherar galna människor.
    Och motmedlet mot det är folkets rätt att närsomhelst kunna byta ut härskarna!
    När den rätten försvinner eller manipuleras med.
    Så får man det elände vi har nu!
    Att börja måla en tavla över kristet lidande och katolska övergrepp, för att försöka greppa en ickeexisterande logik över socialdemokraternas hat mot fria och skapande människor. Förvirrar bara felsökningen för den stora massan.
    Dom är onda och giriga, likt fem myror och fyra elefanter, DOM SKA BORT.

    Gillad av 9 personer

  3. Eva Danielsson skriver:

    Människans förmåga att tänka om sig själv föder ångest inför den oundvikliga döden och allt annat tänkbart hemskt och trösten i att inte känna sig ensam i sin sårbarhet, är lika stor som lättnaden hos det lilla barnet som förirrat sig för långt bort från sin mamma, när hon sedan dyker upp och tar hand om alltihop. Att få tillhörighet och samhörighet i en grupp som rentav kan ge en känsla av vad som är meningen med livet, är förstås väldigt förföriskt. Som t ex klimatalarmismen, en politisk rörelse som använder religionens förförelsemönster med att väcka dödsångest med fokusering på lidande och undergång och som också erbjuder tröst i att detta kan hanteras med hjälp av präktighet och försakelse tillsammans med andra ”troende” i en härlig gemenskap. Tillhörighet i en global rörelse, vilken känsla. Fast det är förstås från svensk horisont, klimatreligionen är nog inte lika självklar i andra delar av världen.
    Och, nej, alla är inte eniga om att det är växthusgaserna som kommer att orsaka en global uppvärmning eller att ett varmare klimat skulle innebära några problem. Jag anmäler mig som oenig. De senaste hundrafemtio åren är fortfarande en avslutning på den lilla istiden dessförinnan och fortsätter förhoppningsvis med ytterligare några graders uppvärmning. Att ca fyrahundra miljontedelar koldioxid skulle stå för den effekten tror jag inte på och dessutom är det väl uppvärmning som orsakar höjd koldioxidhalt, inte tvärtom.
    Effekter av solen, inte människors fossilutsläpp under de senaste sjuttio åren, är det som ger oss ett behagligare klimat. Men som maktmedel är klimatfrågan oslagbar, för svår i sak för de flesta av oss, och då helt ofarlig att ljuga om, och med så långa tidsperspektiv att varje ungdomsgeneration kan få sin dos av klimatreligionen utan att den uppenbart inför allas ögon visar sig vara ett påhitt. Och eventuella dissidenter bland vetenskapare får inga tjänster eller forskningsanslag. Etablissemanget kräver att alla, helst alla medborgare, rättar in sig i ledet av klimattroende och fostras till lydiga undersåtar.
    ”Global warming is the perfect excuse for socialism.” Ett citat av Margret Thatcher. Alla tanter är inte lika lättlurade.

    Gillad av 17 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    En oklar text med en uppenbar ambition att i den infantila dekonstruktivismens anda beskriva en skara disparata fenomen och ideologier på ett så abstrakt sätt att man genom att bortse från åtskiljande och särskiljande realiteter kan russinplocka fram likheter som hjälpligt kan sammanbindas i en just so story. Dolda eller underförstådda angrepp riktas mot diverse historiska fenomen, uppenbarligen från en observationsplats i eschaton, i världens slut och ände. Hela metodiken är alltså socialistisk, motivet synes vara dödskult, ty allting i livet är behäftat med fel och brister. Se världen! Se livet! Gör rätt!

    Gillad av 7 personer

    • Jan Molin skriver:

      Jag tyckte Anders Leijons skrivning var tillfredställande, det bör ju vara ett flertal mer ord än vad vi i kommentarerna skriver! Jag begriper inte vad du avser med din utgjutelse med staplingar av främmande ord tagna kanske ur Östergrens ”Främmande ord” som vi hade en gång på realskolans tid!
      Vi som värnar Sverige försöker, i mån av kunskap, åtminstone huvudsakligen skriva på ”ren” svenska. Det behövs ty det egna språket är viktigt i kampen mot invasionen av landet, som sjupartierna bedriver sedan 1975. Då påbörjade de omgörning av Sverige till ett land för alla, dvs vi svenskar har inte rätt till landet anser de! Rent landsförräderi.

      Gillad av 2 personer

  5. lenam skriver:

    I klimatalarmismens tecken är det fritt fram att yppa hur idiotiska ideér som helst. En av dessa som yppades häromdagen från en både välutbildad och välbegåvade person var att det plötsligt skulle bli trädhuggningsförbud över hela jorden. Då kan vi kanske rädda klimatet. Ett av Sveriges största exportvaror är ju just trä och pappersmassa.Idiotiskt.

    Gillad av 2 personer

  6. gmiksche skriver:

    Ur korinterbrevet: 7.1 Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. 7.2 Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man.

    Och så fortsätter det. I motsats till Gamla testamentet och Koranen är Nya testamentets inställning antisexuell. De olika kristna samfunden har försökt och försöker leva upp till det budskapet på olika sätt. Med olika resultat. Men aldrig konsekvent. För då hade kristendomen dött ut för länge sedan.

    Gillad av 1 person

  7. Niklas R skriver:

    Celibat inom kyrkan är väldigt varierande. Inom den katolska kyrkan är den absolut, m.a.o. den gäller alla inom kyrkan, i den ortodoxa gäller den bara munkar, nunnor, biskopar, ärkebiskopar och patriarker. Vanliga präster inom den ortodoxa kyrkan kan gifta sig.

    Det hela går tillbaka till Paulus. Han gifte sig aldrig och av denna anledning ansåg katolska kyrkan, vilket är höjden av högmod, att inte heller deras präster ska gifta sig utan leva i celibat. Paulus var mycket tydlig med varför han inte gifte sig, han ville inte utsätta en kvinna och sina barn för de plågor och armod som en apostel levde under. Han sa däremot inte att präster eller några andra inte skulle gifta sig. Giftermålet är heligt inom kristendomen så varför skulle inte en präst vara gift?

    Gillad av 6 personer

  8. Anna Lindén skriver:

    Kravet på celibat för präster inom den katolska kyrkan kom sent, så sent att det i praktiken aldrig hann införas i Norden, där motståndet mot prästcelibatet var mycket starkt, före reformationen. Inom den ortodoxa kyrkan är det vanligast med gifta präster, dock finns kravet att äktenskapet skall ha ingåtts före prästvigningen. Inom kyrkan har man vanligen ansett att äktenskapet är ett effektivare sätt att tygla sexualiteten än celibatet, åtminstone för de flesta.

    Gillad av 4 personer

  9. Kjell Rehnström skriver:

    Jag har hört samma förklaring till celibatet som Lars och Anna Lindén uttrycker i sina kommentarer.

    Tanken slår mig hur mycket som är disciplinering i diverse religioner och andra rörelser – i de små detaljerna; offentlig bön, flygskam och – lär också finnas – köttskam! Genom att göra rätt i det lilla ska den enskilde helt och fullt stödja klimattron eller vad det nu är man ska tro på.

    Andra sätt att disciplinera är – har varit – Klimat-Gretas skolstrejker ”för klimatet”. Analogin med religioner ärl tycker jag, slående. I det ena fallet: Det duger inte att ha en personlig kontakt med Gud i största allmänhet, de måste visa det genom att gå i kyrkan eller vara borta från skolan – för klimatets skull – Jo pytt! Det är för att alla ska veta att du ”tror på klimatet”/”tror på Gud” – på rätt sätt.

    Katolska kyrkan attraherar många troende intellektuella i Sverige. De tjusas av upplevelsen av en obruten tratition sedan de första kristna församlingarna.

    I Polen är katolska kyrkan etablissemangets kyrka. Jag har hört historier om präster som gett varandra syndernas förlåtelse efter en glad kväll med Damer.

    För någon tid sedan läste jag i en inte särskilt kyrklig tidning att kyrkan skulle uppmuntra ynglingar som avser att bli präster, att rasa ut ordentligt innan de tar de första stegen in i det andliga ståndet.

    Det har förekommit fall av pedofili och att präster gjort kvinnor med barn. Så nog är celibatet ett problem för kyrkan! Men här är det kanske mest intressant som ett av medlen att disciplinera prästerskapet.

    Gillad av 2 personer

  10. Magnus Rosensparr skriver:

    Problemen som A. L. tar upp har nog funnits ända sedan den världsliga och den katolska makten förenades då kristendomen blev statsreligion i det romerska imperiet. Därefter har nog det mesta egentligen bara handlat om politik. Tidigare hade republiken och religionen gemensamt manifesterats genom att kejsaren också var pontifex maximus, den högste översteprästen. Romarnas gamla religion var av en sådan beskaffenhet att den lät sig förenas med republiken i en gemensam enhet. Den hade inte kristendomens ambitioner, i den meningen att kristenheten redan vid Roms kristnande blivit något annat än vad Kristus hade avsett. Hans ord; ”Mitt rike är icke av denna värld”, hade redan hunnit förvanskas av kyrkans ledning. När Rom föll försvann den kristne kejsaren men pontifex maximus blev kvar och titeln överfördes till påvestolen. Alla problem som var förknippade med konstruktionen följde också med, och utvecklades sedan under medeltiden med nya problem som exempelvis celibatet. Nya innovativa ekonomiskt intressanta uppfinningar skapades, t.ex. skatteuppbörd, försäljning av avlatsbrev och ofoget att dela ut kungakronor till höger och vänster (Konung av Guds nåde™). När Nya tiden bröt in år 1500 var det katolska riket större än det gamla Rom, men alla gamla problem var fortfarande kvar och dessutom hade en hel del ytterligare tillkommit. Fortfarande idag är den katolske påvens titel Pontifex maximus på latin, och därmed den sista aktivt kvarlevande titeln från det gamla romerska riket. Påvedömets framtid kan nog betraktas som osäker i allmänhet, och med beaktande av den nuvarande vänstervridne påven och hans självopposition i synnerhet.

    Gillad av 1 person

  11. Mitt vykort skriver:

    Skyll nu inte på ungdomarna. De är upplärda precis så här, endast de med extremt intellektuellt självförtroende, som jag själv och en del andra på denna blogg exempelvis, och en god portion integritet klarade sig. Kanske så mycket så att man är en ensamvarg krävs för att inte bli indoktrinerad. Nej felet är de styrande och de som kom före, SAMT ALLA DE SOM BLINT RÖSTAT PÅ SJUKLÖVERN I ALLA ÅR.

    Det är så dags nu.

    Gillad av 3 personer

  12. Sixten Johansson skriver:

    Trots livslång övning lyckas jag inte binda ihop alla dessa olikartade företeelser så att de logiskt tycks förklara och stödja tolkningsmodellen. Försöksvis skulle jag nöja mig med att beskriva tre flödande kraftkällor – sexualitet, andlighet och makt – och skissera hur alla tre kan tänkas manifestera sig på tre olika ”höjdnivåer”: Kroppen, medvetandet, högre världsliga och utopiska eller bortomvärldsliga plan.

    Strömmarna från de tre kraftkällorna attraherar varandra och blir lätt hopslingrade som ormar. Idealet vore att de varken skulle släcka eller deformera varann, utan fungera i respektfull acceptans och harmoni. Ett nödvändigt kompletterande ideal är nog då att de får verka i harmoni på alla tre höjdnivåerna. Och allt detta både hos individen och i hela samhället.

    Celibatet kan ses som ett uttänkt medel att dämma upp sexualiteten och (den världsliga) makten, så att bara andligheten kan flöda kraftfullare. Genom att tygla eller släcka begären på kroppens låga nivå ges medvetandet mer svängrum. Och det medvetna målet är att maximal kraft, möda och formande magi dessutom riktas ”uppåt” mot det övermedvetna och översinnliga.

    Feminismen, klimatalarmismen och mycket annat kan lätt analyseras enligt samma mönster. Vi ser då hur de tre kraftkällorna ständigt missbrukas och perverteras. Vägen fram till individens och mänsklighetens ideala funktionella tillstånd är mycket lång. Inkarnationsidén kan kanske vara trösterik.

    Gillad av 1 person

  13. Ulrika skriver:

    ”Jag har länge försökt förstå grunden till det ständiga plågandet av barn – främst pojkar – i den katolska kyrkan. Det beror förstås på celibatet! ”
    Gör det? Det sägs att kyrkan är det perfekta gömstället för pedofiler. Alla andra pedofiler som inte är knutna till kyrkan och kan gifta sig, varför är de dragna till småpojkar? Låter snarare ‘sjukligt’. Katolska kyrkan borde acceptera eller rentav kräva giftermål innan prästvigning så kanske den skulle bli kvitt hycklandet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.