Alla riken, alla ismer och alla kulturer faller så småningom samman. När väl sönderfallet har inletts går det snabbt utför. För den observanta och tänkande människan växer sambanden bit för bit och ett klart mönster börjar uppenbara sig. Subtila rörelser, men snart blir ringarna vidare och lämnar lugnet bakom sig.

”Welfare” är inte riktigt detsamma som motsvarande svenska ”välfärd”. ”Welfare”, särskilt i USA, är mer av det som en gång i Sverige vanligen kallades ”understödstagaranda”. ”Välfärd” är huvudsakligen ett försäkringssystem, socialförsäkringar, som inte bara omfattar arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag utan barnbidrag, daghem, kollektivt finansierade välfärdstjänster, ibland utförda av privata vinstdrivande företag mm.

Vad är då det välfärdsindustriella komplexet, som varnas återkommande för i detta forum? Och vad är dess önskvärda motsats? Ofärd? Knappast. Men för mycket och för litet av det mesta skämmer allt.

Under senare tid har flera svenska politiker såväl inom regering som opposition hävdat nödvändigheten att öka antalet enkla jobb där utbildningskravet är minimalt. Skälet härtill är inte i första hand att tillfredsställa ett behov utan snarare för att främst finna sysselsättning för lågutbildade invandrare.

Hela poängen med att många av oss invandrare lämnade våra dysfunktionella länder var att undkomma de element som gjorde dem till detta: För att slippa kretinerna och ej behöva förhålla oss till deras destruktiva och bakåtsträvande värderingar.
Vi flydde inte vart som helst. Vi stack till väst. För att leva i jämställda, progressiva och sekulära samhällen.

Tanken var att vi från Sverige skulle försöka påverka våra (under överblickbar tid förlorade) länder åt rätt håll, inte häpet beskåda hur svenska politiker drog Sverige åt fel håll.

Vansinne är att bete sig som förr, men ändå hoppas på ett nytt resultat.

Jag började jobba som skribent 2005. Mitt fokus hamnade snart på islamism och integration. Om de föregående åren ska jag uttala mig med försiktighet, men 2005 och framåt har jag följt, deltagit i och genomlevt den svenska debatten om nämnda ämnen.

Debatten mellan Håkan Boström i Göteborgsposten och Hanne Kjöller i Dagens Nyheter är principiellt viktig då den berör nationella värderingar som berör relationerna mellan folket och överheten.

Hanne Kjöller får här representera den globaliserade individen som inte har något särskilt till övers för den lilla svenska människan mer än för en fattig nigerian eller en flykting från Mellanöstern. Hon känner, som många av oss som har arbetat länge internationellt, samhörighet i första hand med kollegor i olika länder. Inte minst i vår tid har detta underlättats med alla avancerade och numera ekonomiskt överkomliga kommunikationsmöjligheter. Vi kan lätt utarbeta gemensamma artiklar eller planera konferenser från skrivbordet eller favoritfåtöljen i bostaden eller sommarstugan. Våra kollegor kan faktiskt befinna sig nästan var som helst på jorden. Nu kan vi lätt både ses och pratas vid och vid nästa uppdatering av internet kan vi kanske reproduceras tredimensionellt i rummet precis som i science fiction filmerna.

Nu kan man äntligen diskutera den svenska kulturen utan att behöva skämmas. Vad som är specifikt för oss svenskar. Och vilka kulturella drag som vi sätter störst värde på. Något som de flesta verkar vara överens om är att tillit är en egenskap som är speciellt utmärkande för den svenska kulturen.

TILLIT

Det finns många internationella undersökningar som visar att Sverige är exceptionellt när det gäller tillit. Och det gäller flera aspekter av tillit. En är horisontell tillit. Att man litar på sina medmänniskor, inte räknar med att de ska passa på att lura en så snart de får tillfälle.

Att människor i många fall föredrar att bosätta sig i ett annat land är i grunden positivt såväl för individen själv som för andra. Ett land kan också ha överskott av personer med särskild expertis som för en kortare eller längre tid också kan vara till stor nytta i ett annat land som råkar sakna sådan expertis. Svenska vetenskapsmän, ingenjörer och administratörer har bidragit på flera sätt till andra länders utveckling, inte minst i utvecklingsländerna, liksom alla kunniga experter och yrkesmän som under en lång tid bidragit till att bygga upp Sverige och dess framgångsrika industrier och service verksamheter. Dagens svenska näringsliv har stor brist på välutbildade ingenjörer, data- och tele-experter inte minst en följd av svagheter i de svenska utbildningssystemen. Bristen på läkare, sjuksystrar och annan specialistvård inom medicin och äldrevård har länge varit kronisk. Sverige behöver följaktligen invandring och här finns det knappast avvikande uppfattningar. Emellertid är det nödvändigt att sådana invandrare har den önskade kompetensen. Dagens asylinvandring löser inte detta då majoriteten av dagens invandrare saknar kompetens för de arbeten som efterfrågas.

Bland de potentiella stormaktskonflikterna i världen tror vissa bedömare att den mellan USA och Ryssland som rör Europa, det vill säga Ukraina och Baltikum, är den farligaste.  Men betydligt allvarligare är den alltmer upptrappade konflikten mellan USA och Kina i Asien, framförallt i Sydkinesiska sjön. Kina har sedan länge hävdat hegemoni över hela Sydkinesiska sjön enligt den så kallade ”nine-dash line”, som sträcker sig från Kinas kust ända fram till nosen på närliggande stater som Filippinerna, Taiwan, Indonesien, Malaysia, Brunei och Vietnam. Det finns ett flertal rev och grund som de omkringliggande staterna tvistar om, till exempel Paracel Islands mellan Vietnam och Kina, Spratly Islands norr om Malaysia och Scarborough Shoal öster om Filippinerna.

Vår kultur innefattar det som är utmärkande för vårt sätt att tänka och leva. Sådana nedärvda levnadsmönster finns i alla samhällen och avspeglas i såväl lagstiftning som mellanmänskliga relationer. Få saker påverkar en människas liv mer än hennes kulturella kontext. Det är därför ingen överdrift att säga att kultur är bland det viktigaste som finns.

En kultur kan inte frigöras från sin historia. Inte heller hade den historiska utvecklingen varit densamma utan sitt kulturella sammanhang. Kulturen är också sammanflätad med sitt språk. Alla som lärt sig ett främmande språk vet att man i språkets uppbyggnad kan hitta koder som röjer dess kulturella själ. Historien och språket ingår i det skelett som bär upp den kulturella muskulaturen.

Att miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.

Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut under dreven som föregick kongressen i våras.

Nationalism har länge setts som grunden till olycka och elände och denna uppfattning har blivit ett slags rättesnöre i vår tids postmodernistiska föreställningsvärld. Det exempel som främst förs fram är det nazistiska Tyskland, men inte minst vänsterrörelsen har sett de europeiska nationalstaterna i allmänhet som något negativt som måste omformas eller överges. Allt bör därför göras, enligt dess uppfattning, för att omfamna internationalismen och på detta sätt skapa en global superstat. Men vad gör man om denna överstat utvecklas på ett otrevligt sätt?

I dag handlar mitt inlägg om utlandssvenskarna, en inte oviktig grupp bland dem som oroar sig för och debatterar samhällsutvecklingen i vårt land.

Att välja att arbeta utomlands är en högriskverksamhet. Den dag man tar det djärva steget att återvända till Sverige blir Jantelagen en högst påtaglig realitet. Upplevelserna i fjärran land bemöts med besvärat ointresse och misstanken att ”man ska tro att man är något” hänger i luften som ett ständigt närvarande Damoklessvärd.

E 18 mellan Sundbyberg och Bålsta är kända trakter. I barndomen plockades svamp på Thorestas ägor och badstället hette Kalmarsand. På sjuttiotalet hade jag lärartjänst i Kungsängen. Där lästes fortfarande Enköpings-Posten och UNT i kollegierummet, även om länsindelningen ändrats. Det gjordes utflykter till Lejondalssjön, åts middagar i Västra Ryd. Sedan ett par decennier färdas jag här under första sträckan på vägen ut till skrivarstugan i Giresta, mellan Uppsala och Enköping.

Nyligen röt EU-parlament till. I en resolution, med brett stöd, förklarades att den nyvalda polska regeringens trixande med landets författningsdomstol var ett hot mot både demokrati och rättsordning. Därmed oförenlig med EUs anda såsom den uttrycks i Lissabonfördraget.

EU-parlamentarikernas tilltag är intressant av åtminstone två skäl.

I Dagens Nyheter protesterar ledande kvinnliga företagare över planerna att legalisera kvotering av kvinnor till styrelseplatser i näringslivet. Detta är ett klokt och efterlängtat ställningstagande då hela kvotiseringstanken i grunden är förkastlig.

Om man fick en krona för varje gång en svensk politiker eller debattör proklamerar icke-existensen av svensk kultur eller svenska värderingar! Ni minns Mona Sahlins klassiker: ”Ni har en egen kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. […] Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.

Eller Fredrik Reinfeldts reflektion efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Nyligen skrev Fredrik Virtanen en text som ursprungligen hade rubriken ”Det finns inte några svenska värderingar”, men senare fick en annan titel.

Det finns mycket att oroa sig för i dagens Sverige.

Plötsligt fick vi en våg av invandrare till vårt land som under en kort tid var större än något vi hade upplevt tidigare och som ställde oss inför problem och vägval som vi inte alls var förberedda på. Somliga var flyktingar från krigets Syrien, andra ville komma till vårt land av andra skäl. Ingen vet ännu vilka konsekvenserna blir mer i detalj – ekonomiskt, när det gäller samhällsinstitutionernas kapacitet, när det gäller anspråken på samhällets infrastruktur. Men vi har redan sett att det har blivit politiskt möjligt att genomföra åtgärder som nyligen var otänkbara. Och såväl ledande politiker som kritiker kan i dag säga saker som för inte länge sedan skulle ha brännmärkts som ”fascism” eller ”rasism”.

Journalisten Duraid al-Khamisi anser att 2016 är ”Året då rasismen slutade att smyga” eftersom riksdagen i år beslutat om skärpta lagar för asylsökande. Jag har inget emot kritik av beslutet; ett demokratiskt samhälle mår bra av debatt. Problemet är inte att al-Khamisi anser beslutet vara dåligt, utan sättet han kritiserar det på och slutsatserna han drar utav det. Det är inte rättvist att stämpla och svartmåla ett helt land på grund av detta riksdagsbeslut.

I samband med den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet har svenska media tagit tydlig ställning och i förekommande fall har de traditionella okvädningsorden kommit till pass. Ledarskribenten, Anders Lindberg på Aftonbladet konstaterar att 52 procent av britterna är fascister, medan Hynek Pallas i DN mera jämför de 52 procenten med gamla farbröder med kissfläckar på byxorna. Dessa träffsäkra konstateranden återfinns dock inte i tidningen utan i sin twittrande version.

USA grundades av anglo-protestantiska kristna. Även de mest religionsskeptiska författningsfäderna som Thomas Jefferson och Thomas Paine högaktade protestantisk kristendom som de ansåg höll ihop det amerikanska statsbygge som konstitutionen lagt grunden till.

Fram till 1800-talets slut utgjorde protestanter inte bara en befolkningsmajoritet utan var nästan allenarådande.

Lokaltidningen berättar att Migrationsverket har gjort klart en ny upphandling och det kommer 4 000 asylsökande till Skaraborg. Fördelningen ska vara mer långsiktig än tidigare och sträcka sig över tre år. I vanlig ordning är det hemligt var de upphandlade boendena finns på grund av “risk för brandattentat”.

Få bränder är dock anlagda utifrån. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar att bara elva procent av 180 bränder är anlagda utifrån. Resten är orsakade inifrån boendena, ofta genom olyckor med matlagning.

Den 17 juni 2016 kom Högsta domstolens dom mot den lågstadielärare i Svenljunga som för två år sedan gav en örfil till en sjuårig elev efter det att pojken spottat henne i ansiktet. Både tingsrätt och hovrätt hade bedömt som örfilen som en ”ringa kränkning” och därför inte beviljat det skadestånd på 20 000 kronor som Skolinspektionen krävt att pojken skulle få. HD bedömde emellertid fallet annorlunda, även om rätten inte var enig, och tilldömde pojken ett skadestånd på 5 000 kronor.

Socialdemokratiska kulturarbetarföreningen och kvinnoförbundet röstade  vid sin årskongress 1980 för att parabolantenner skulle förbjudas i syfte att hindra utländsk kulturpåverkan. Man oroade sig särskilt för anglosaxiska och tyska filmer, tv-serier och nyheter samt, än värre, reklam i TV). Maj Britt Theorin, känd socialdemokratisk riksdagsledamot och europaparlamentariker, föreslog detta så sent som 1987.

Man ville värna svenskheten och skydda svenskarna från yttre, skadlig påverkan. Observera att det handlade om att försöka isolera Sverige från tankesätt och levnadsbeskrivningar som endast var oss svagt avvikande och obetydligt främmande. Anglosaxiska och tyska värderingar och synsätt och kulturyttringar ansågs alltför farliga för oss svenskar trots vår nära kulturella släktskap i västvärlden.

I onsdags tog jag en biltur till den lilla ödelagda hamnen i Utansjö i Härnösands kommun. Jag ville givetvis se det omtalade skepp som då just anlänt, Ocean Gala, tänkt att bli Sveriges största asylförläggning med plats för omkring 1 800 asylsökande. Detta i ett samhälle med ungefär 300 invånare.

Vi norrlänningar är gästfria och välkomnande och Härnösands kommun med 17 000 innevånare har redan tagit emot runt 2 000 asylsökande. Pensionärer, kyrkor, idrottsledare och enskilda engagerade har öppnat sina hjärtan, gett av sin tid och arbetat både för det varma välkomnandet och en fungerande integration

I förra veckan dömdes tre män vid Östersunds tingsrätt för våldtäkt. Brottet ägde rum när brottsoffret, en flicka, var 14 år. Hon hade följt med en väninna till en fest där det fanns både ungdomar och unga vuxna. Under kvällen drog en man in flickan i ett rum, låste dörren och tilltvingade sig ett oralt samlag. När hon försökte göra motstånd misshandlade han henne. Han släppte sedan in ytterligare två män i rummet, varpå de turades om att hålla fast flickan och förgripa sig på henne. Rummet var nedsläckt och flickan kunde inte avgöra hur många som befann sig därinne. Hon har i förhör beskrivit att det kändes som att hon hade tusen händer på sig.

Enligt klimatöverenskommelsen i Paris 2015 skall användningen av fossil energi minskas för att minska utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid. Åtgärderna skall genomföras så snart som möjligt. Det kvantitativa mått som överenskommelsen innehåller gäller den genomsnittliga temperaturökningen. Denna skall stanna under 2 ^o C. Parterna skall dock sträva efter att begränsa den till 1,5 ^o C över förindustriella nivåer (artikel 2 a).

Kollekter som tas upp under gudstjänster i Svenska kyrkan, brukar gå till inomkyrkliga organisationer eller socialt arbetande grupper. Det är praxis och en god sådan. Men ett trendbrott har skett i Stockholms stift sedan några år tillbaka. Tydligen har tankesmedjan Seglora ansökt om kollektpengar från stiftet och fått sin ansökan beviljad. För den oinvigde är Seglora tankesmedja en från kyrkan fristående blogg, med en tydlig vänsterprofil.

Liberalismen har råkat i vanrykte. Åtminstone hos den del av opinionen som ser de postmoderna förvillelserna som upphovet till dagens problem i det svenska samhället. Kanske är det ett välförtjänt vanrykte. I varje fall har liberaler ofta placerats i samma hörn som kulturmarxister, feminister, miljöradikaler och socialister under den gemensamma etiketten ”vänster”.