Gästskribent Arvid Nilsson: Svenska värderingar i mötet med andra

logo­DGSDet är ofta svårt att se den egna kulturens särdrag, eftersom man uppfattar dem som normala. Kanske är det anledningen till att svenska folket tror sig sakna en tydlig nationalkaraktär. Den internationella kulturforskningen talar dock för motsatsen. Ur ett globalt perspektiv sticker svenska värderingar ut som unika. Dessa kunskaper borde vi ta vara på för att bättre förstå de svårigheter samhället nu möter i migrationens spår.

Kulturforskningen bekräftar ibland det vi själva kan märka när vi möter andra kulturer. Många kan nog känna igen sig i etnologen Åke Dauns beskrivning av den svenska mentaliteten. I hans forskning framträder bilden av en reserverad och lågmäld kultur, där det är viktigt att inte störa. Känslor visas subtilt snarare än levs ut, vilket gör att svenskar uppfattas som tillbakadragna. Andra forskningsresultat påvisar mer svårgreppbara drag. Den nederländske antropologen Geert Hofstede beskriver att Sverige utmärks av hög individualism och låg maskulinitet. Samhället är icke-hierarkiskt och präglas av en inkluderande anda. Konflikter löses med förhandlingar och kompromisser. Konkurrens och materiella värden skattas lågt, medan relationer och livskvalitet prioriteras. Detta återspeglar tämligen väl de värderingar som socialpsykologen Shalom Schwartz har samlat under begreppet universalism: jämlikhet, tolerans, öppenhet, social rättvisa och omsorg om människor och natur. Sverige tillhör de länder där universalismen är stark.

I vissa fall blir de svenska värderingarna tydliga i relation till andras. Det kan vi se när vi granskar åsiktstrender som registrerats av tankesmedjan Pew Research Center. Vi upptäcker då att i många länder anser en majoritet av befolkningen att kvinnor inte ska ha rätt att skilja sig (1). Vi kan också lära oss att i Egypten och Palestina betraktar mer än 90 procent homosexualitet som oacceptabelt, medan motsvarande siffra i västeuropeiska länder ligger på runt 10 procent (2).

Den mest omfattande registreringen av världsbefolkningens värderingar utförs regelbundet av World Values Survey. Detta nätverk av kulturforskare har sedan 1981 gjort enkätundersökningar i närmare 100 länder. En genomgång av resultaten påvisar stora olikheter i synen på familj, arbete, politik, religion, vetenskap, jämställdhet och våld. Utfallet åskådliggörs i Inglehart-Welzels kulturkarta (3). På kartan illustrerar x-axeln ett värderingsspektrum kopplat till överlevnad och självförverkligande. Ju längre högerut, desto större fokus på tolerans och individuell frihet. Y-axeln visar ett kontinuum från traditionella och religiösa värderingar till rationalitet och sekularism. Sverige ligger längst upp i högra hörnet. Denna placering representerar ett tillitsfullt, jämställt och sekulärt folk, som betonar rationalitet och tolerans. Samhällslivet kännetecknas av låg korruption, miljömedvetenhet, en icke-kollektivistisk kultur och små skillnader mellan könen. Dessa karakteristika är så uttalade att Sverige hamnar i åsiktskartans periferi. Närmast oss befinner sig andra protestantiska länder. Allra längst bort, på den motsatta planhalvan i det motsatta hörnet, hittar vi Afrika och Mellanöstern.

Om vi blickar bakåt ser vi att kulturkartan har varit i stort sett konstant. Endast små förskjutningar har skett de senaste decennierna. Vi kan därför konstatera att det finns stabila åsiktsmönster, där det som är rätt och respektabelt i vissa delar av världen är förkastligt och upprörande i andra.

Vad den samlade kulturforskningen visar är att Sverige har en stark majoritetskultur med värderingar som avviker från omvärldens. Ur ett världsperspektiv kan våra normer betraktas som extrema. Samtidigt har vi en stor invandring från de områden som står längst ifrån oss ur kulturell synvinkel. Trots det saknar vi en analys av olika kulturers förmåga till samexistens. Svenska politiker har länge förbryllats av att integrationen av nyanlända fungerar dåligt. Sannolikt finner vi delar av förklaringen i kulturforskningens verklighetsbeskrivning. Det är inte märkligt att människor inte låter sig integreras i ett samhälle vars värderingar de inte delar.

Sverige har nu fått möta ett stort antal individer som inte bär med sig varken Luther eller ett jämställt synsätt. Dessa möten börjar sätta spår. Badhus inför könssegregerade badtider, sexuella ofredanden i offentliga miljöer ökar och sysselsättningsgapet mellan svenskar och invandrare växer. Vi riskerar att få en utveckling där motsättningarna tilltar, kvinnors frihet krymper och den interpersonella tilliten urholkas.

Vi behöver fundera över vad kulturforskningens resultat betyder i praktiken. Hur bör vi agera utifrån den kunskap forskningen ger oss? Vad säger den om olika kulturers möjlighet att förenas i ett och samma samhälle? Kanske är dessa lärdomar mer värdefulla än vi tidigare anat. Kanske kan de hjälpa oss att undvika misstag. Annars riskerar Sverige att bli ett avskräckande exempel, som skapat en ohämmad kulturmix utan att vilja se problemen.

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner sina rötter på den svenska landsbygden.

  1. http://www.pewforum.org/2013/04/30/the-worlds-muslims-religion-politics-society-women-in-society/
  2. http://www.pewglobal.org/2014/04/15/global-morality/table/homosexuality/
  3. http://www.worldvaluessurvey.org/WVSContents.jsp?CMSID=Findings

64 thoughts on “Gästskribent Arvid Nilsson: Svenska värderingar i mötet med andra

  1. Aha skriver:

    Arvid Nilsson avslutar sin artikel med texten ”Vad säger den/kulturforskningen om olika kulturers möjlighet att förenas i ett och samma samhälle? Kanske är dessa lärdomar mer värdefulla än vi tidigare anat. Kanske kan de hjälpa oss att undvika misstag. Annars riskerar Sverige att bli ett avskräckande exempel, som skapat en ohämmad kulturmix utan att vilja se problemen.”
    Initialfrågan blir om det överhuvudtaget finns ett samhälle där mångkultur bestående av divergerande kulturer har varit en framgångsfaktor? Motsatsen, att divergerande mångkulturer leder till split, finns det många exempel på. De som kommit till Sverige är ju resultat av detta.

    Av citatet ovan framgår också att Arvid Nilsson ser en risk att Sverige blir ett avskräckande exempel.
    Well, det är vi väl redan. Med 186 utanförskapsområden med halva miljonen antalet människor, femtiotalet no go-zoner, låga sysselsättningsnivåer för invandrare, hög kriminalitet, allt manifesterat i en enorm samhällskostnad som urholkar välfärden för vård, skola och omsorg, så är vi ett mycket påtagligt exempel på en misslyckad kulturmix.
    Invandringen har helt enkelt varit för omfattande vilket lett till en misslyckad integration. Påbjudem kulturrelativism har förvärrat saken. Vi skulle ha hjälpt fler på plats och tagit emot färre. Varningsklockorna för detta har dånat förgäves.

    Etablissemangets ansvar för den mycket dåliga utvecklingen är blytungt, Sveriges situation är utsatt.

    Liked by 9 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Någorlunda initierade människor har känt till detta sedan länge. Våra centrala politiker och massmediamänniskor tillhör uppenbarligen inte denna grupp av människor. Hur har vi då hamnat i denna situation, där vi mer eller mindre systematiskt ”sätter” okunniga människor på centrala positioner? Och hur kan vi ändra på detta? Utan ett ganska så vittgående utbyte av folk så vet i katten vad som händer. Vi bör studera Danmark där svenska dumheter ses som – just – svenska dumheter.

      Liked by 1 person

  2. I. Tider skriver:

    Svensk kultur skiljer sig markant tom från omkringliggande länder, oavsett en likadan grundkultur.
    Vissa första förvåningsmomenter för en besökare är ungefär följande:

    I stora delar av Sverige är gatorna helt folktomma efter klockan 17-18. Behövs bara åka över gränser till Norge, Danmark eller Finland och bilden är en annan.
    Det syns sällan några barn på gator och runt bebyggelser (nu utelämnar ja invandrarområden)
    I de flesta villaområden, också med jättetomter, finns det runt husen enbart en välskött gräsmatta, några buskar-träd och blomkrukor från butiken, sällan några bärbuskar, jordgubbslandet eller annat nyttigt….. osv, osv.

    I kollektivtrafiken erbjuder ingen sittplatsen till gamla, handikappade eller gravida. Att en man kunde erbjuda sittplatsen till en kvinna, är helt okänd företeelse i Sverige. I butiker släpps inte föräldrar med småbarn, gamla eller handikappade fram i kön. Att öppna dörren….skojar bara 🙂 Om någon har tex svårighet, att få upp tung väska eller liknande på trappan, kommer det inga händer till hjälp. Man hälsar inte eller önskar ”god måltid” till bordsgrannen i restaurangen, när man slår ner sig där……osv, osv.

    Man tilltalar inte okända. Om man har länge inte varit utomlands, kan man få chock tom i Norge, när ngn på allmän plats börjar småprata med en. Och om man kommer i samspråk med en okänd i Sverige – då i guds skull tala inte om ngt, som är ”brännbar” eller var man kan ha olika åsikter. Inga djupare diskussioner, om man inte vill, att samtalspartner flyr plötsligt…..

    Dessa eller liknande erfarenheter och kulturkrockar har folk från likartade kulturer. Vad gäller folk från olika och kardinalt annorlunda kulturrum…. då är det ämne för många böcker.
    De allra flesta flykting-och anhöriginvandrare, som jag har träffat eller känner, tar starkt avstånd från svensk (och nordiskt) kultur. Stor del av dem rent av hatar den svenska folket.
    Många avskyr alla svenskar. Den största förolämpningen hos dem är ”du är som en svensk”.
    De gäller också invandrare, som har bott här länge och till synes är helt integrerade. Om man kan lite olika språk, kan man höra otåliga anekdoter och hån om européer i allmänhet och om svenskar i synnerhet.

    Det finns kulturkrockar, som i allmänhet kan inte överbyggas. Människan vill leva med likasinnade. Att hela tiden behövas konfronteras med främmande och osympatisk kultur och tankesätt, tär oerhört. Kulturen och etnopsykologin kan man inte byta som underkläder. Dessa har mycket djupa, mångbottnade och gamla rötter. Att lära sig det ytliga, beteendemässiga, betyder inte, att människan har blivit del av en främmande folkkropp och plötsligt glömt, vem han egentligen är och vilka värdesystem han bär.
    Varje folk måste få utvecklas i sin egen takt och bygga sina samhällen enligt de egna önskemålen och förmågan. Detta är mångfald.

    En enskild människa kan acklimatisera sig i en främmande kultur, rent av börja älska den, om man själv så vill, men med större homogena folkgrupper fungerar detta inte, där verkar andra naturlagar.

    Somalier, araber, albaner, turkar, kurder och tiotals andra folkgrupper vill bygga sina egna samhällen efter sitt eget smak i Sverige. Det är mänskligt och normalt. Sverige har ju bjudit in dem. Lovat, att de kan leva enligt sin kultur, de vet nu också, att löftet finns i grundlagen. (Man talar redan öppet om muslimskt, kurdiskt, turkisk osv civilsammhälle i Sverige). Dessvärre krockar deras visioner med varandras och med värdlandets dito. Resultatet blir spänningar och krig i alla fronter, permanenta konflikter och slagfält, vilket kommer att pågå i århundraden, tills någon till sist ”vinner”, får övertaget.
    Sverige och hela EU har fått hybris.
    Istället, att varje folk kan utvecklas och frodas enligt sitt eget kultur i sitt eget land, har man bjudit-lockat-hämtat in dessa folk hit. Lovandes paradiset på jorden, men glömt, att varje folk har rätt till territorium och självstyre..

    Liked by 11 people

    • Gunilla skriver:

      En mörk bild av den svenska folk-karaktären du visar på. Den är förvisso inte helt oriktig; kort sagt: vi är inte speciellt öppna och tillmötesgående. Men du analyserar inte varför det är så. Jag tror det kommer sig av att vi är egentligen ett förtryckt folk; av politiker-makten. Vi litar inte vidare mycket på samhället och våra medmänniskor. Ja, hur blev det så?

      Liked by 1 person

      • I.Tider skriver:

        Om man har levt en tid i ett annat land, inte att tala om sitt eget land, märker man inte (längre) saker och ting, man vänjer sig och börjar uppföra sig likadant. Men varje person, som tex har bott längre utomlands, börjar se sitt land med andra ögon, när man återvänder. Att påpeka på dessa egenheter, om det också kan göra ont, är bara nyttigt. För varje folk och land. Det väcker diskussioner och eftertanken. Sanningen skadar inte. den är nyttig och välbehövlig.

        Det finns ju ingen plats i kommentarsfältet för djupare analyser. Mina inlägg har blivit redan alltför långa. Men diskussionen, varför och hur, pågår ju för fullt i de otåliga ”alternativa” nätsidorna. Alltför oftast är det dock ytliga, man skyller på den yttra faktorn (tex massinvasionen), som boven i dramat, men vägrar /törs inte gå djupare.
        Den riktade katastrofala massinvandringen, är resultatet, inte orsaken av den kulturella förändringen av svenska folkets kultur och beteende.

        Och ja, håller helt med dig: .” vi är egentligen ett förtryckt folk; av politiker-makten. Vi litar inte vidare mycket på samhället och våra medmänniskor”.

        ”Att kasta några bollar i luften” , kan man bara säga: personnummer. Varje persons varje göromål är tillgänglig information för varje nyfiken själ. Folk känner sig som nakna och försöker skydda sig i alla möjliga sätt. Också om man inte inser det själv, påverkar det allas vårt beteende och orsakar misstänksamhet och försiktighet mot främmande och mot tom grannar-bekanta. Den svenska berömda öppenheten var tänkt, att medborgare kunde granska makten, inte att makten och varje nyfiken eller illvillig person kan granska varje människa i bara skinnet. Stor del vet inte längre, vad integritet är och är anpassat sig med allt, vad det innebär med tex förändrade beteendemönstret och mänsklig samvaro….

        Bidragssamhälle & skyhöga skatter. Stor del av de vanliga löntagare/pensionärer etc skulle inte klara sig eller att försörja familjen utan bidrag. Att försöka försörja sig själv ensam eller bygga upp ngt med andra, innebär stora risker och man utelämnas från samhällets stöd. Detta hämmar initiativtagandet och samarbetet mellan människor.
        Samtidigt skäms svenskar, om de lever på eller i stort sett på bidrag. Detta hindrar också öppna och konstruktiva förhållanden mellan människor. Jag kan inte föreställa mig, hur jag skulle må, om jag skulle vara tvungen, att tigga pengar från socialen eller från försäkringskassa, blotta mitt liv för en främmande människa, förklara och bli förhörd…..

        Man kan säga, att med bidragspolitiken fick staten inte bara igenom höga skatter, den förändrande stora delar av befolkningen till lydiga, rädda mus. Det är inte längre i de flesta fall dina familjemedlemmar, dina vänner, medmänniskor, som kunde hjälpa dig från svara situationer eller ingå hopp, det är staten, som är din ”pappa”, Folk är hunsade och omyndigförklarade. Systemet har kunnat fortleva, eftersom några årtionder vara bidragen höga och lätta, att få. Nu för tiden är det rädslan för sin överlevnad, som gör, att folk håller krampaktigt fast vid bidragspolitiken. Svenska folkets självförtroende är kört i botten.
        Utan stark stat, som man lyder, känner många sig hjälplösa.

        ”De nya svenskar” känner dock inte motsvarande skamkänslor vid bidragsmottaganden.
        De kom medvetet hit på grund av bidragsförsörjningslöften, som Sverige har spridit ut till hela världen. De är övertygade, att bidragsförsörjning är mänsklig rättighet. Att Sverige är skyldig, att försörja dem enligt otåliga internationella konventioner. Och att FN betalar Sverige för varje asylsökare. Och för den ”rätten” ämnar de slåss för.
        Och här skapas det en ny kulturkrock, omvärldsbildskrock och olika beteendemönster mellan svenskar och ”nysvenskar”.

        Gilla

      • Mårten skriver:

        Det är ju precis tvärtom. Svenskar har en oerhört hög tillit både till varandra, till andra och till samhället. Hur blev det så? Min gissning: En lång period av fred och uran andra djupa konflikter. Stor homogenitet i befolkningen. Vår inbundenhet är nog till inte liten del en följd av ett in i modernt liv agrart samhälle samt jordskiftena som bröt upp gammal bygemenskap.

        Gilla

      • Gunilla skriver:

        Tack I.TIDER för ett kompletterande inlägg som svar på min kommentar. Det visar ganska väl vårt kulturella problem och den konflikt vi utsätts för när andra adverta kulturer tar utrymme.

        Gilla

    • Hovs--hallar skriver:

      Lysande sammanfattning — även om den nog överdriver något. Det mest typiskt svenska är att man undviker att ”tränga sig på”, att man förväntar sig både fysiskt och mentalt utrymme runt sin person. Detta kan ta sig överdrivna uttryck, som att man tex. tvekar att erbjuda främmande människor sin hjälp för att inte ”genera”.

      Själv störs jag av denna kulturyttring, som bidrar till att många blir ensamma och isolerade.
      I ett land som USA är attityden en annan, vilket jag uppskattade då jag bodde där.

      Gilla

      • I.Tider skriver:

        Tack! Självklart är det inte lätt, att generalisera, det finns olika människor och grupper, tom i olika delar av landet samt olika stadsdelar skiljer sig beteendemönstret något åt.
        Att den första upplevelsen av Sverige stämmer med ovanbeskrivna, kan du dock själv se, om du åker kollektivt, står i en lång kö eller åker runt i villaförorter. Självklart måste man då ha något, att jämföra situationen med. Jag beskrev bara, vad otaliga europeiska invandrare/besökare har nämnt för mig, samt mina egna erfarenheter.

        Att inte vilja ”tränga sig på”, är oerhört fin egenskap, tycker jag. Den egenskapen delar vi med övrig nordiskt befolkning. Svenskar är inte de enda, som har stor biologiskt-psykiskt behov av fysiskt och mentalt utrymme. Det finns folk, som har detta behov i ännu större grad 🙂 Detta innebär dock inte, att man ska vara oartig och likgiltig. Kanske är den saknade ordet just ”artighet”, den nästan försvunna dygden, men jag har inte säker, att detta förklarar allt.

        I USA värderas familjen i helt annat sätt, än i Sverige, bara detta gör, att betydligt mindre folk blir isolerade och ensamma. Andra förklarande ordet kunde vara ”likgiltighet”, men tror, att den är ytlig och lite missvisande term. Minst 3 generationer svenskar är uppfostrade i andan, att varje människa måste klara sig själv och om man har några problem, ska staten hjälpa en. Man betalar ju hög skatt och förväntar sig, att staten ska lösa alla ens problem som motpresentation. Som sossarna skrev i sin tid, ungefär ”i så sätt befriar vi människan från alla svåra beslut och ansvar, staten ordnar ens liv och välfärd”.

        Man har ju velat och skapat detta system gemensamt? Det är en urgammal europeiskt dygd, att ”klara sig själv”, men man har gått till överdrift och offrat/glömt den mänskliga naturen, vilken behöver mänsklig gemenskap. Nu har varje människa en förhållande med staten, inför vilken man redovisar sina göranden och staten är i sin tur skyldig, att garantera personers välfärd. Att skämta lite, kan man säga, att svenskar är inte bigamister, man kan inte ha ansvars-, ekonomiskt-, moraliskt och beroendeförhållande med staten och sina närmaste samtidigt 🙂

        Nu när staten inte längre kan stå för sina löften inför folk, börjar man ifrågasätta systemet och den socialistiska samhällsbygget. Samt fråga, vad har staten gjort med våra pengar?
        Har vi någon röst och bestämmanderätt längre?
        Den ytliga förändrade beteendemönstret behöver inte innebära, att svenska folkets grundläggande natur och moraliska grundvärderingar är försvunnit. Det blir en tid med förvirring och självgranskning, omvärdering av den skedda och förhoppningsvis hittar man tillbaka till sin sanna natur igen.
        Detta är inte för intet, att man läser om, hur ”folk vaknar”. Samt de otaliga bloggar, var folk försöker få klarhet över det skedda och situationen idag.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @I.Tider
        Mycket tänkvärt har skrivits, både av dig och andra kommentatorer, och nog är det så som du skriver att det kan skilja sig åt socialt, geografiskt men också över tiden.

        En reflexion jag gör är att svenskar förefaller duktigare på att vara artig mot den som är frånvarande än mot den som är närvarande. Det kanske låter konstigt, men jag ska försöka förklara. Att vara artig mot den som är frånvarande handlar om att visa hänsyn, något som jag tror är svårt att heltäckande översätta till andra språk. En svensk som går ut med hunden plockar upp bajset för att någon annan (frånvarande) person inte ska behöva trampa i det. Man städar efter sig i tvättstugan och torkar av bänken i kafferummet för att det ska kännas välkomnande för nästa (frånvarande) person. Man samlar ihop sin disk och ställer tillbaka brickan i ett särskilt ställ på självserveringsrestaurangen för att den (frånvarande) person som kommer efter inte ska behöva dela bord med använda koppar och tallrikar.

        Men vi är inte lika duktiga, som de som har en 2000-årig tradition att bo tätt ihop med andra i städer, när det gäller att möta andra människor ansikte mot ansikte. Att ge kontakt, ett leende, småprat, en artighet. Att säga ”ursäkta” när man tränger sig förbi och ”tack” när någon lämnar företräde.

        Och ändå tycker jag att det i de områden där jag tillbringar min vardag har förändrats till det bättre. I dag hälsar många på busschauffören när man går ombord. De flesta hälsar när de delar hiss med en främmande person. Fler vågar växla några ord med någon okänd utan att det leder till ”att ketchupflaskan öppnas”. Det har hänt något på tio år. Så låt oss se den verkligheten också.

        Gilla

    • Mormor skriver:

      På tal om den svenska kulturen att inte ”tränga sig på”: Det är nog ett fenomen som ökat. När jag var ung öppnade herrarna dörren för mig men inte numera. (Och det handlade inte om att jag var attraktivare som ung, de öppnade dörren för äldre kvinnor också.) – För några år sedan bodde jag och min rätt skröplige make en tid i Israel. Vi var lite ängsliga för hur han skulle klara sig i vardagen utomlands, men det visade sig vara mycket lättare än hemma. Om han bar på en väska så strömmade unga människor till för att bära den åt honom. Och alla köer släppte fram den som såg lite handikappad ut. Israel är ett västland. Men mycket olikt Sverige, på flera sätt. Ibland tänker jag att vi får vad vi förtjänar nu med de ovälkomna kulturer som tränger in.

      Liked by 2 people

    • Ina Höst skriver:

      Bra sagt, men en del av det du beskriver som svensk kultur är relativt nya fenomen och storstadsfenomen. Mycket har ändrats sedan 50- och 60-talet när jag växte upp och även sedan 70-talet. Den gången lekte barnen med varandra i gatan. Det var fri lek, befriad från vuxeninblandning. Vi fostrade varandra socialt. Men mammorna var oftast hemma och var informella väktare och det var lite trafik i gatorna. Vi fick själva hitta på vad vi skulle göra. Vi cyklade, badade, spelade boll, åkte skridskor, lekte tjuv och polis, indianer och vita, pallade äpplen i andras trädgårdar, men var noga med att inte förstöra osv.

      Idag är barnen på dagis, fritids och skjutsas till olika fritidsaktiviteter.

      Det fanns programmerad sysselsättning även på min tid, det rörde sig då om t.ex. scouterna, dansskola, skolträdgård med grönsaksodlingar, keramikkurs, men vi tog oss dit själva.

      Trädgårdarna var fulla av fruktträd, bärbuskar, grönsaksland och nyttigheter, det var viktigt efter krigsåren. Det syltades och saftades och konserverades, det var regel. En del gör det fortfarande för att få bättre produkter, många vill ha gröna fingrar.

      Vistelse i naturen, camping hör till svenskarnas favoritsysselsättningar. Körsång också.

      När jag var liten, reste jag ensam med tåg, båt och flyg. Föräldrarna litade på att andra vuxna hjälpte en när det behövdes och det gjorde de.

      När jag flyttade ut på landet med min lille son, kände jag ingen. Men vi välkomnades av byborna och de hjälpte oss tillrätta på alla sätt och vis. Vi besökte varandra i stugorna och blev alltid bjudna på kaffe eller mat (och vi bjöd tillbaka såklart). Vi lånade saker av varandra.

      Men på 80-talet (?) uppstod en ny trend, åtminstone i storstaden, nämligen extremindividualismen. Man blev sig själv nog och fick se om sitt eget hus. Detta skadade den tidigare sammanhållningen.

      I övrigt håller jag med dig.

      Liked by 3 people

      • I.Tider skriver:

        Jag håller med dig och är medveten om allt detta, som du skriver. Tills 50.-60. talet skilde sig nordeuropeiska länder inte sig så kardinalt åt, som idag.
        Dock talar vi om situationen idag och hur upplever tom människor från närstående kulturer Sverige idag och redan sedan några årtionden.

        Att förändringen beror på den länge förda vänsterpolitiken och propagandan, är inte längre hemlighet för många, dock inser alltför stor del av befolkningen inte, vad har hänt med landet, människor och varför. En del av förändringar är beroende av tiden, som vi lever i och är likadana överallt i väst, men den människonära och oerhört viktiga umgänges-och levnadsmiljön har blivit (törs jag säga) nästan värst i Sverige.

        Den äldre generationen vet, hur såg Sverige ut förr, deras beteende skiljer sig också
        oftast markant åt av de yngre generationerna. ”Tack” vare den usla utbildningen, familjernas ofta nästan obefintlig roll vid barnuppfostran samt som kunskapsförmedlare, den kollektiva, ideologiska barnuppfostran, förakt och isolering av äldre och deras kunskaper, de brutna rötter och familjernas -lokalsammhällens sammanhållingens sönderfall, den institutionaliserade kunskapsföraktet, att systemet tvingar stora grupper, att förlita sig på sin överlevnad på staten och inte på sig själv, sin familj eller medmänniskor … listan kan göras lång.

        De äldre, klokare och livserfarna generationer har nu redan dött bort eller försvinner i rasande fart. Det är ingen slump, att många bloggare, som törs höja sina röster och protestera mot utvecklingen och påpeka de otaliga offentliga lögner och punktera erbjudna fantasivärlden, är mycket gamla personer. De jobbar hårt, att förmedla sina kunskaper och hjälpa de yngre, att förstå saker och ting och sätta dem i rätt perspektiv.
        Jag högaktar dessa personer, ingen nämnd, ingen glömd.

        Apropå de äldre tider, när barn lekte ute med varandra och skapade fritt- nu för tiden är det nästan omöjligt, att tillåta barnen den friheten, också om man kunde, samhället har blivit för farligt. Men att leva utanför statskärnor, ha egen mark och inte unna för sina barn, att äta bär från buskar, vilka inte ens kräver mycket skötsel, eller frukt, eller att ha några kvistar dill och lök för maten- det är alltför sorgligt och inget med ”överlevnadstvång” att göra. Det är omsorg om sina barn. (Ja, jag vet, att många gör det, men de flesta gör det inte)

        Liked by 2 people

      • Hedvig skriver:

        @ I.Tider 12 augusti, 2016 kl 15:50

        Idag lever tre till fyra generationer svenskar SAMTIDIGT här i landet. Många av oss som är födda under andra världskriget kan fortfarande ha 25-30 år kvar att leva. Och har stora möjligheter att förmedla samtidshistoria och livserfarenheter till de yngre generationerna. Vi har således inte dött bort och kommer inte att försvinna på ett bra tag

        Gilla

      • Madelaine Fusfield skriver:

        INA beskriver det Sverige jag växte upp i. Artighet mot äldre i synnerhet var normen. Under årens lopp när jag besökt Sverige har det slagit mig hur svenska seder har förändrats och inte till det bättre. En del kan nog bero på feministiska krav på jämlikhet till det yttersta men inte allt. Vägran att hålla upp dörrar för kvinnor som kräver jämställdhet t.ex. Det är kanske priset vi fått betala. Men det finns andra tecken på sämre normer.

        Sist jag var hemma träffade jag en välkänd TV reporter under en familjemiddag. Han vände sig till mig och sa helt allvarlligt, ”vi tycker inte om Amerikaner.” Naturligtvis bytte jag bara samtalsämne. Jag kan dock ärligt säga att det aldrig skulle förekomma här i USA i civilt umgänge att någon vände sig till mig och sa , vi tycker inte om svenskar. Nog är det bra vara uppriktig, men jag har faktiskt undrat varför det anses normalt att provocera? Jag är inte en officiell person eller inblandad i politik. Samtidigt slår det mig vid besök hemma att svensken ofta är snarstucken eller snabb till att forma negativa omdömen om det ena eller andra utan särskilt mycket kunskaper om det som kritiseras. Det gör det mycket svårt föra en intressant konversation.

        Det har också slagit mig att svenskar är ganska känslomässiga men döljer känslor inom ett skal som tolkas som tillbakadragenhet. Kommer man innanför skalet väller alla möjliga känslor fram, särskilt efter ett par glas.

        Gilla

      • Ina Höst skriver:

        I.TIDER!
        Sant, samhället idag är för farligt för att ge barnen någon frihet och därmed fostra dem att stå på egna ben. Dessutom är barnomsorgen och uppfostran institutionaliserad och utsatt för allehanda galna idéer som inte är bra för barns utveckling. Barn är inte mogna för dagis förrän 3-årsåldern, enligt min mening, ändå skickas dit före tvåårsålder! Hur mycket psykisk ohälsa kommer att drabba dem senare i livet?

        onerad och utsatt för allehanda

        Gilla

      • Ina Höst skriver:

        PS, Tror det är viktigt att vi som var med berättar hur det var, så att de unga kan få riktlinjer om hur det kan vara, när de ska bygga upp samhället igen som raserats, skamligt nog av vår generation!

        Gilla

      • I.Tider skriver:

        Tack för svaren! Svarar här på ditt andra inlägg, det går inte att göra det vid nämnda.

        Det är inte lätt, att beskriva kulturen kort, utan, att generalisera. Valde i mitt första inlägg just därför några konkreta exempel, dessa beteenden har inte blivit avsevärt bättre, tyvärr.
        Men du har rätt, någonting är sakta på gång. Hur långt det går, är intressant, att följa. Jag vill gärna vilja se den dagen, när en yngre person bjuder sittplatsen i fullsätt buss till en äldre skröplig dam, och inte får tillbaka en väsande ovänliga läte, typ: ”så gammal är jag inte!” Eller en höggravid kvinna inte snäser till den omtänksamma personen: ”Jag är gravid, inte sjuk!” (Detta har hänt några gången tom mig personligen).
        Som man kan förstå av ovanstående exemplen, finns det en orsak till folkets förändrade beteendemönster och den försvunna artigheten Om dessa orsaker inte försvinner, förändras också ingenting.

        Din teori om nödvändighet till 2000 årig tätt samvaro i storstäderna, att lära sig bli artig – vet inte, om jag håller med den helt 🙂 Det behövs bara att titta gamla svenska svartvita filmer och läsa dåtidens böcker. Den tiden levde folk ju ännu mera ensligt, och ändå blir man ”svag i knäna” och rörd, om man tittar på dessa filmer. Jag tror, att det handlar om uppfostran.

        Barn och unga uppfostras inte bara av föräldrar, men umgänge, skolan och hela samhälle har en avgörande roll i den processen. Barn föds inte färdiguppfostrade.
        ”68-generationen” gjorde uppror mot normer, men levde i samhället, var gamla, årtusendenden utprovade-utvecklade normer och kulturen var allmänhärskande. Nu har redan årtionden skolor, universitet och institutioner jobbat med, att bryta ner normer. Idag har ”normkritiker” makten i Riket. Självklart avspeglar detta i folkets beteende.

        Sverige har mer och mer blivit likt gamla Sovjet, Kommustkina eller Kambodja. Gamla normer, traditioner, kunskaper, kulturen, levnadssättet och moralen ska ifrågasättas och utrotas. Folk, som motsätter sig detta, ska bannlysas, svartmålas, förföljas, förintas. Man behöver inte idag fysisk utrota människor, det finns tusen andra, oblodiga sätt att göra det.
        Man vill med våld och maktmedel skapa en helt nytt värld och en ny människa.
        Hur dessa experiment slutade förr, vet vi. Hoppas, att det blir likadant här.

        Människor har börjat förstå allt detta. Man har börjat sakta tala med varandra, diskutera, analysera, tänka, hämta nya kunskaper. Allt detta borde avspegla sig i också i vårt beteende och världsbild.

        Till sist- mina inlägg väckte förmodligen frågan, var i hela friden bor jag och vilka människor omger mig, att jag är så kritiskt? Svaret är, att jag har bott och verkat mycket centralt, var jag har jobbat och umgåtts med underbara människor, mest svenskar.
        Bildade, kloka, öppna, hjälpsamma, uppfostrade, diskussionsvana, världsvana, självständiga, kreativa, nyfikna, etc. Dessa människor bjuder plats i bussen, öppnar dörren, lyfter på hatten….:-)
        Det betyder dock inte, att jag inte har erfarenheter och observationer i samhället i stort.
        Ett intressant ämne är också olika grupper i samhället, vilkas vägar nästan aldrig korsas, men det är ett annat intressant tema.

        (I kort eftertanke tror jag, att din exempel med den ordningsamma svensken handlar inte om artighet mot den, som är frånvarande, men är helt enkelt djupt liggande etniskt särdrag- behov av ordning och reda. Att vara en smutsig slarver, är skamligt.)

        Gilla

    • Hedvig skriver:

      Jag delar inte riktigt din starkt negativa beskrivning av dagens etniska svenskar. Möjligen kan det gälla gårdagens svenskar.

      Migranter från förmoderna, patriarkala, grupporienterade klansamhällen tycks sällan kunna eller vilja integrera sig till en välorganiserad och sekulär demokratisk stat som den svenska.

      Att den svenska migrationspolitiken som styrts och fortfarande styrs av naiva och okunniga svenska politiker driver samhället utför stupet är uppenbart för alla som slängt sina skygglappar.

      Om vi infödda och utlandsfödda svenskar är angelägna om att rädda vår svenska sekulära och fredliga demokrati från att utplånas, kan jag inte se någon annan utväg än att rösta på och lobba för SD.

      Gilla

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Det kristna värderingarna behöver göras mer attraktiva för att överleva. Ett sätt kan vara att återföra större delen av det sociala ansvaret från stat och kommun till församlingarna, bl.a. socialbidrag och ta hand om äldre. Svenska kyrkan får då ta hand om de sina medlemmar och andra religiösa och profana organisationer sina. Svenska Kyrkan m.fl. kristna kyrkor behöver ha uppgifter som berör människor dagligen för att inte mista sin relevans i samhället.

    Uppbörd för den beskattning som behövs av medlemmarna i resp. organisation sköter skatteverket redan nu.

    Gilla

    • Mårten skriver:

      Som tur är har kyrkan redan förlorat sin relevans. De nordiska samhällena ligger högt i alla mätningar av trivsel och lycka, medan mer traditionsbundna samhällen hamnar i nedre delen av skalan. Enligt min uppfattning finns det ett samband mellan dessa förhållanden. Det är den individuella friheten och toleransen för den som gör att människor är lyckliga i våra nordiska sekulariserade samhällen.

      Gilla

    • Gert B. skriver:

      Ja, Tomas. Det är kärnfullt skrivet av Karl-Olov Arnstberg om attacken på kärnfamiljen och vad det leder till. Han sätter på pränt det som jag bara vågar tänka. Klok som en bok.

      Gilla

    • ryden2 skriver:

      Väldigt mycket generaliseringar här om kvinnor som jag till stor del inte delar, som kvinna. Vissa korn av sanning dock.

      Många kvinnor vill vara hemma med sina barn men kan inte p g a pensionssystemet.

      Jag efterlyser personligen lite mer ruter i männen! What are you; a man or a mouse!

      Liked by 1 person

    • Egon skriver:

      Svenska kyrkan började sin kräftgång när den blev politiserad.
      Hade kyrkan stått på egna ben så hade den varit starkare idag.
      Jag själv klev av för fem år sedan.
      Fortfarande kristen men inte förtryckt av politiska värderingar.
      Tänk att en vänsterradikal som Helle Klein kunde prästvigas?
      Tjänstgör hon som präst i en församling idag?
      Nej.
      Hon är chefredaktör för ett LO organ.
      Dagens Arbete.
      Det viktigaste är att Sverige förblir en sekulär stat.

      Gilla

  4. Sten Lindgren skriver:

    Det finns säkert en seriös kulturforskning men troligen inte i Sverige. Jag är inte insatt i området men skulle bli mycket förvånad om det finns en från politiken fristående forskning. Skribentens förslag är helt riktigt, att forskningsresultat kan utgöra en grund för agerande men i Sverige är det tvärtom. Forskningen levererar de resultat politiken vill ha. Ta en titt på Södertörns högskola t ex.

    Missförstånd: Visst rör det sig om ett gigantiskt missförstånd från PK-folket i Sverige som tror att om man bara är snäll så blir alla invandrare snälla.

    Men det finns ett gigantiskt missförstånd om vad Sverige står för även på andra sidan.

    Ta t ex mannen som hade svårt att hälsa. Han gillar Sverige eftersom det är så tolerant att det tolererar hans intolerans. Eller en ”komiker” Nujjen eller vad han heter som i TV hävdade att det finns ingen svenskhet och det är fult med nationalism och Sverige är bra för där kan han vara kurd.

    Liked by 1 person

  5. Gunilla skriver:

    Misstaget har redan skett; att skapa en ohämmad kulturmix utan att vilja se problemen. När problemen nu bankar på dörren; dvs är omöjliga stt mörka eller förneka pratar man om utmaningar. Ja, det blir nog utmaningar att snacka om framöver. ‘Inte konstigt att integrationen inte fungerar med personer som inte delar våra värderingar’. Lägg också till; som heller inte vill eller har för avsikt att dela våra värderingar utan arbetar för att införa sina förmedeltida värderingar och samhälle.

    Liked by 2 people

  6. B skriver:

    Något som jag tycker utmärker svensk kultur, och kanske en del andra kulturer också, är att kvinnor anses dugliga. När jag läser om invandrarkvinnor som tvingas vara hemmafruar så tycker jag inte så hemskt synd om dem, utan jag tycker snarare synd om de kvinnor som tvingas vara t.ex. gravida och högpresterande på ett ansvarsfullt jobb samtidigt, men så tänker jag att det har svenska kvinnor alltid förräntats vara. Nu förväntas kvinnor arbeta och dra i lika mycket pengar som mannen, men även förr ansågs kvinnor dugliga och förväntades vara med och hugga i där det behövdes i jordbruket och så vidare. Förmodligen har det varit så att i ett kallt och kargt land som Sverige där alla händer behövts har kvinnor inte kunnat få vara några sköra små dockor, då hade familjerna helt enkelt gått under. Det går inte heller att halva befolkningen i ett välfärdsland får sitta hemma och vara prinsessor.

    Liked by 1 person

    • Madelaine Fusfield skriver:

      En dag kom min son hem med en liten present han funnit i en svensk butik i Chicago. Det vara en lilten viking docka som den svenska butikägarinnan insisterade vore en perfekt gåva ty alla svenskor är starka och de egentliga vikingarna. Cute!

      Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ HORTENSIA

      Så bra att du nämner recensionen av folklivsforskaren och rabbinen Dan Korns klarsynta lilla bok om svensk kultur, som ALLA bör läsa. Det är enkelt, eftersom man kan ladda ner den gratis från Timbro.

      Recensenten och ekonomi journalisten Peter Andersson skriver bl a:

      ”Dan Korn menar att den svenska självutplåningen och kraven på att majoritetssvenskar måste upphöra eftersom det bara är kontraproduktivt trams. Utan en stark egen identitet kommer Sverige aldrig att kunna få invandrare att smälta in i samhället.”

      Gilla

  7. Hovs--hallar skriver:

    Många utmärkta kommentarer till en utmärkt text.

    Själv säger jag bara:

    Vilken politisk kraft är det som totalt slår dövörat till inför dessa egentligen självklara fakta?

    Vilka är det som verkar inbilla sig att alla egentligen är svenskar, bara de ”åker tunnelbana i Stockholm” (för att citera en berömd ordväxling mellan Jimmie Åkesson och Miljöpartiets dåvarande, sedermera avgångna, språkrör Åsa Romson i riksdagen)?

    Vilka är det som aktivt försöker DÖLJA alla uppenbara symtom på motsatsen, dvs. exempelvis att åtskilliga personer från vissa främmande kulturer inte alls klarar av att anpassa sig till VÅRA normer vad gäller kvinnofrid?

    Jo, det är den femtekolonn av individer jag personligen föredrar att kalla ”idiotvänstern”; även känd som ”identitetsvänstern”, ”kulturmarxisterna” eller ”PK-folket”.

    De spelar ungefär motsvarande roll som Moskvakommunisterna gjorde i Sverige under det kalla kriget, med den skillnaden att idiotvänstern har skaffat sig så mycket större MAKT genom att besätta media och den högre utbildningen med sina politruker.

    Dessa politruker måste rökas ut från sina hålor om vi ska kunna stoppa Sveriges färd mot avgrunden.

    Liked by 4 people

  8. phnordin skriver:

    Vad Arvid Nilsson säger är att Sverige kommit så långt bort från världen i övrigt vad beträffar värderingar att man tappat fotfästet. Vad som är realitet i Sverige är en avlägsen utopi i många andra länder. Inte undra på att våra politiker inte kan hantera immigrantsituationen och nu står handfallna. Dags att se verkligheten i ögonen och acceptera världen som den är. Som Gunhild sa: Vi tar våra visioner för verkligheten.

    Gilla

  9. Ina Höst skriver:

    Självständighet, att stå på egna ben, är nog typiskt för oss här i Norden. Bra karl reder sig själv, heter ett talesätt. Men det lönade sig bättre med samarbete om olika större projekt, än maktkamper. Detta kräver ärlighet, pålitlighet, redlighet och arbetsvilja. Och att man gör rätt för sig. Även konflikthanteringen ser ibland olika ut i olika kulturer. Här har ända sedan vikingatidens tingförhandlingar konflikter och oenigheter lösts genom debatter, kompromisser och majoritetsbeslut hellre än blodshämnd eller strid. Detta kräver fri debatt och en välutvecklad rättskänsla som verkar åt båda hållen. Mot främlingar som inte visade tydlig fredshälsning var man dock försvarsberedd. Än idag lär vi barnen att inte lita på främlingar och följa med dom. Jämlikhet mellan könen var under vikingatiden en självklarhet även om arbetsuppgifterna var strikt könsbundna. Kvinnan förde släktet vidare och när männen var ute på långresor, fick kvinnorna ta över administrationen av gården. Detta gav respekt. Så har det varit här hos oss, det är grunden.

    Iögonfallande när vi möter invandrande kulturer från fundamentalistiska muslimska länder, är bristen på personligt ansvar för sin situation. Att vara sin egen lyckas smed är ofta okänt. Eller att själv är bäste dräng. Allt bestäms av gud (Allah). Man kan även mörda för att tjäna gud utan att drabbas av samvetskval.

    En annan sak är inställningen till arbete. Arbete och ansträngning kräver en viss träning för att komma över oblomoveriet eller hedonismen. Men då kan ett gott arbete höja självkänslan och man betraktar stolt sitt dagsverke eller ge AHA-upplevelse och energi när man får en ny idé eller kommer på en lösning av ett problem. Men en del som kommer hit är vana vid tjänstefolk, dhimmis eller rentav slavar som utför arbetet åt dem. Därför har arbete låg status bland dem. I varje fall arbete som inte ger makt och hög status. En del säger rent ut att de inte accepterar enkla skitjobb och lever hellre på bidrag. Att försöka integrera dessa personer i arbetslivet genom olika åtgärder, är nog ett Sisyfosjobb, men det förstår tydligen inte våra politiker. De tror att alla vill jobba.

    Liked by 1 person

    • Hovs--hallar skriver:

      Mycket bra inlägg, och tack för den ytterst avslöjande videon där vi får höra hur en ”äkta” muslim tänker!
      (Vi fick in en liknande typ här på DGS för en tid sedan, han vräkte ur sig otidigheter mot Mohamed Omar men försvann snart.)

      Mona Walter, också en fd. muslim, har skyddad identitet i Sverige pga. mordhot från fanatiska muslimer. Otäckt det hela.
      http://www.apg29.nu/index.php?tags=Mona+Walter

      Gilla

  10. MartinA skriver:

    De av oss svenskar som värderar att finnas till som ett svenskt folk måste omedelbart lära oss allt vi kan från de kulturer som har flyttat hit. De är experter på att konkurrera i ett mångkulturellt samhälle. Vi svenskar börjar från noll. Dessutom måste vi utvärdera våra fördelar och styrkor och se hur vi kan använda dessa till bästa effekt trots att vi är så hopplöst illa rustade kulturellt för de strider som redan pågår och som bara kommer eskalera.
    Varför flyr svenskar områden som koloniserats av utlänningar? Och hur kan vi förändra oss så det blir tvärtom, att utlänningar flyr områden som koloniserats av oss?

    Gilla

    • Ina Höst skriver:

      Svenskarna känner dåligt till sin egen kultur och än mindre om andra kulturer. De tror att de i grunden är ganska lika vår och att bara några yttre attribut skiljer. Så är det ju inte, skiljelinjerna går mycket djupare. Vi måste lära oss mer om andra kulturer (fast då möts man av motstånd om man diskuterar skillnader) och återupprätta historieämnet till ett huvudämne igen särskilt den nationella och nordiska. Levnadsvillkoren skiljer sig radikalt från agrartiden sedan industrialismen. Men även om vi lär oss om andra kulturer tror jag inte på och vill inte heller överge vår egen kultur och ta efter andras, det skulle inte gynna vår överlevnad. Andra kulturer som ligger långt från vår kommer inte att klara sig här utan vår hjälp. Vi har heller inte alltid varit så försvarslösa, t.ex. under vikingatiden.

      Vi måste sluta vara så inkluderande mot främlingar och inte släppa in någon i gruppen utan vidare. Fel person som släpps in kan förstöra hela gruppen. Främlingar kan vara farliga och fiender eller driva gruppen åt fel håll för att de inte förstår.

      Den första striden måste stå mot den svenska nomenklaturan som förstör vårt samhälle med alla galenskaper, trams och normupplösning och som släpper in alla dessa invandrare från inkompatibla kulturer.

      Att svenskar som har möjlighet flyr från invandrartäta områden, är för att de vill ha ett liv att leva och inte ständigt tvingas bråka och kämpa. De vill och måste jobba, de vill snickra på sommarstugan och renovera villan, hitta bättre skolor för barnen (fast även dessa skolor försämras), de besöker släkt och vänner i deras sommarstugor på semestern osv.

      Liked by 1 person

    • Bjarne Däcker skriver:

      Det här påminner om telefonförsäljarna. Vi svenskar är uppfostrade att vara artiga och vänliga och räknar med att andra också skall vara så mot oss. Alltså ville vi kunna avsluta ett samtal på ett trevligt sätt och råkade då gå med på något vi inte önskade. Nu har vi lärt oss i stället att be telefonförsäljarna dra åt helvete. Vi har således lärt oss att bete oss ouppfostrat. Förra veckan röt jag åt en påstridig person i tunnelbanan som ville sälja någon tidning. Jag har aldrig rutit åt någon förut men nu har jag lärt mig.

      Likaså får vi säga ifrån att det där snacket om religion är bara nonsens. Speciell mat, speciella kläder, speciella badtider osv. på grund av religion är bara dumheter. Religion är bara hittepå eller som Marx sade ”ett opium för folket” men det har vår vältaliga vänster så påpassligt glömt bort.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Men om du inte har någon religion, hur hanterar du då din egen dödlighet? Och kan du verkligen kräva att Kolle och Ada ska klara av det när du har tagit ifrån dem deras religion?
        Jag tror att religion är värdefullt för människor. Och jag tror att tanken i många fall blir friare för människor som har en tro. Individualister som saknar tro kan egentligen bara hantera sin egen dödlighet genom att kombinera förträngning och kortsiktighet. Detta skapar ett skadligt beteende och ett område i sinnet som tanken inte vågar närma sig.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @MartinA
        ”Men om du inte har någon religion, hur hanterar du då din egen dödlighet?” Jo, jag tror faktiskt att det går. Man kan brottas med existensiella frågor utan att för den skull vara medlem i ett samfund eller acceptera den tradition och de trossatser som man brukar förknippa med en religion. Och det behöver inte nödvändigtvis leda till förträngning och kortsiktighet. Men jag kan hålla med om att det kan kräva mer ansträngning än om man har tillgång till ett färdigskrivet recept, och låt absolut Kålle och Ada få den hjälp en religion kan ge om de behöver det. Men det behöver inte vara så för alla.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Bjarne Däcker
        Allt beror på vad man jämför med. Eftersom jag har bott i Frankrike och tidvis fortfarande gör det jämför jag gärna franska och svenska attityder. I den jämförelsen framstår svenskar som oförskämda och tölpaktiga, oförmögna att hantera en konflikt eller meningsmotsättning på ett civiliserat sätt. Som svensk har jag haft svårt att hantera alla telefonförsäljare där (det finns inget fungerande nixregister), och blev vid ett tillfälle sint på det sätt som du beskriver. Jag förstod efteråt att jag närmast uppfattades som en neandertalare – så om det är något som uppfattas som svenskt i Frankrike är det just klumpig aggressivitet (även om hämningar kan innebära att dröjer lite innan det lossnar i ketchupflaskan).

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Lennart
        Jag har brottats med detta sedan jag var sex år gammal och till sist funnit frid på mitt eget sätt.

        Vad jag kommenterade var ytlig religionskritik. Jag menar att den som avfärdar religion måste komma med någonting annat istället. Annars ägnar de sig bara åt kritisk teori.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Lennart
        Vad säger att du inte bara praktiserar förträngning och ytlighet? Och smetar ett falskt leende över det? Är din tanke fri? Varför är evolutionen så hotfull för dig? Det brukar vara ett tecken på att människor ej kan hantera sin egen förgänglighet. Evolutionens logik är så brutal att den tvingar tanken dit där förträngarnas tanke vägrar gå. Enligt min åsikt är det främsta värdet med att komma till frid med egots förgänglighet, att få förmågan att fritt kunna tänka på sådana saker.

        Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ MartinA

      Du har rätt i att flertalet av dagens migranter kommer från samhällen, där det har ett starkt överlevnadsvärde att vara konkurrensinställd och aldrig ge sig. I Sverige betraktar vi snarare dessa egenskaper i dess mer uttalade former som kriterier för vissa psykiatriska diagnoser (personlighetsstörningar).
      Att människor som är försedda med typiskt svenska egenskaper som t ex naivitet, godtrogenhet och viss försagdhet kommer att bli förlorare i det nya mångkulturella Sverige är uppenbart.

      Liked by 1 person

  11. oppti skriver:

    Tänkvärd artikel.
    Vi har extrema värderingar. Något som vårt samhälle är byggt kring.
    Extremt höga skatter och välfärd samt hög sysselsättning.
    Tillit till samhället utan att för den delen inte vilja ligga det till last.
    Låg andel enkla jobb och höga trösklar in på arbetsmarknaden.
    Hur kan vi behålla detta?

    Gilla

  12. Tahmas skriver:

    Många som läser den här bloggen men som inte deltar anser nog att våra värderingar är unkna, ukna utifrån att vi tänker på Sveriges väl och ve och mindre på att försöka oss på att leka godhetsapostlar med människor som troligen aldrig kommer att försöka anpassa sig.
    Sverige har gått från att vara ett land som tog hand om medborgarna till en land där toleranskulturen har så pass hög svansföring att ingen vågar borra i samhällsproblemen.
    Det finns väldigt få försvarare idag av ett samhälle som tar hand om de sina dock är det fler som förespråkar allt till alla.
    Ett bra amerikanskt uttryck är ” när skiten träffar fläkten” då är det försent.

    Gilla

  13. Lennart Göranson skriver:

    Att försöka hitta sin nationella särart med hjälp av introspektion kan nog hjälpa en bit, men vetenskapliga studier är mångfalt bättre. Tack för den här sammanfattningen av olika resultat som ger en bild av hur vi är jämfört med andra länder.

    Om man jämför exempelvis Sverige och ett MENA-land som Jordanien på kulturkartan så ser man direkt att vi inte kunde vara mer olika. Hur ska man då åstadkomma en integration av de nyanlända? I begreppet integration ligger en anpassning från båda håll, så att man så att säga möts på mitten. Jag har inget problem med att Sverige tar till sig kulturella impulser från omvärlden när vi tycker att de har något gott att tillföra. Så har vi gjort i alla tider och det kommer vi att fortsätta med. Men när vi söker efter inspiration till nya kulturimpulser i dag är det knappast bland traditionella klankulturer vi har anledning att leta. Jag kan inte se annat än att föreställningen om integration, i betydelsen ömsesidig anpassning, är ett grundläggande feltänk. Det måste i stället handla om assimilation och ingenting annat.

    Vilka är då möjligheterna för nyanlända från mellanöstern och nordöstra Afrika att låta sig assimileras. I alla länder finns människor som genom utbildning och erfarenheter förstår att de uppfattningar man har vuxit upp med inte är objektivt riktiga och allenarådande. Men den gruppen är stor i Sverige och liten i exempelvis Jordanien, för att gå tillbaka till extremerna på kulturkartan. För att ha förutsättningar att assimileras i den svenska kulturen tror jag att man som nyanländ från ett MENA-land måste höra till den grupp som kan karakteriseras som kulturrelativistisk, ja kanske till och med utrustad med ”öppna hjärtan”. Den gruppen är liten. För den stora grupp som är övertygad om att den egna kulturen ger uttryck för en absolut sanning, att andra kulturer är i grunden onda, är det knepigare att åstadkomma en assimilering. Vad man då ska göra vet jag inte. De är ju redan här.

    Gilla

  14. Peter skriver:

    Antar att vi alldeles normala medborgare i landet Sverige kan ta till oss denna information och även förstå vad det i längden innebär.
    Märk att jag säger normala medborgare
    Dessvärre är det väl så att de som vi tillsatt att leda vårt land framåt lider av någon åkomma som får dem att veta allt så mycket bättre
    Mycket tragiskt. Undrar vilket öde vår en gång stolta nation går till mötes

    Gilla

  15. ruben skriver:

    Det är kanske så enkelt att man kan inte analysera sin egen själ tillhörig sin egen kultur eller folkslag? Jag känner bara att det är inte rätt att som myndighetsperson kan man bara inte ta mesta av livs-resurserna folk slitit ihop i Sverige och dela ut dem villkorslöst till främmande personer utan plikter. Ja mer behöver inte sägas. Svenska myndigheter har blivit galna, tror jag?

    Gilla

  16. Lars skriver:

    Sverige är redan sedan länge ett avskräckande exempel.Med Frankfurter-skolan som bas och utgångspunkt har ett Orwellianskt mardrömssamhälle skapats på ca 2 generationer.Social ingenjörskonst..Själv har jag mycket länge då jag tvingats vistas i landet alltid känt mig som en soldat som opererar bakom fiendens linjer.I fiendeland.Och vilket konstigt språk de talar.Låter som kinesiska.Är de kineser?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s