Gästskribent Anders Björnsson: GERONTERNAS INTÅG?

logo­DGSMin ungdomskamrat Dag Klackenberg, tidigare expeditionschef på utrikesdepartementet och vd för Svensk Handel, tog säte i Sveriges Riksdag vid årsskiftet 2014/15. Han var då sextiosex år gammal och den enda medlemmen i den moderata riksdagsgruppen som fötts på 1940-talet. Klackenberg och jag är sedan många år tillbaka grannar, och efter att ha följt honom på ganska nära håll under ett halvt sekel vet jag att hans riksdagsmannaskap innebar ett rejält tillskott till vår främsta folkrepresentations fromma.

Det är inte det att han skulle representera de äldre. Men de äldre är ofta de bästa representanterna för vårt folk: rådkloka, erfarna, med nederlagen och misslyckandena bakom sig. Ändå finner man mycket sällan ålderspensionärer i beslutande befattningar i vårt politiska liv. På senare tid känner jag bara till två exempel på personer som fyllt 75 år när de valts in i riksdagen: Tullia von Sydow, socialdemokrat, och Lennart Levi, centerpartist. Att de båda var sällsynt väl kvalificerade, råder det inget tvivel om. De höjde totalkompetensen i den församling de fick äran att tillhöra.

På sitt sätt symboliserar alla de tre nämnda det borgerliga samhällets dygdesamhet: först lämnar individen/medborgaren sitt bidrag till näringarnas och de professionella verksamheternas utveckling, sedan lyfts han eller hon fram för att företräda allmänintresset. Men det stadiet har passerats i den svenska politiska kulturen. Medborgerliga förtroendeuppdrag har mer och mer blivit en ungdomarnas domän. Avgångar efter sextio års ålder blir alltmer sällsynta.

Politisk ungdomskult kan ses som ett politiskt och socialt krisfenomen. Fascistiska och kommunistiska regimer, tillkomna efter systemkollapser, har som regel haft unga ledargarnityr. De som byggde upp det demokratiska Europa efter andra världskriget däremot var alla herrar i mogen ålder: Adenauer, Churchill med sin andra ministär, de Gaulle, Paasikivi som varit senator redan på tsartiden… Man var i det läget inte benägen att ta några onödiga risker.

Studentrevolt och ungdomsuppror runt 1970 tycks dock ha inneburit startskottet för en politikens juvenalisering, först och främst i de nordiska länderna. Senare skedde samma sak i Östeuropa, där den gamla ledargenerationen var svårt komprometterad.

Men överallt har detta inte skett. Medelåldern i regeringen Löfven har legat strax över 45 år, en historiskt rekordlåg siffra; i den riksdag som valdes 2014 var ålderssnittet ungefär desamma, med Sverigedemokraternas klart lägst bland partierna med strax under 40. Detta är den hittills yngsta riksdagen i Sveriges historia; internationellt sett brukar snittåldern i valda parlament ligga runt 50 år. Tysklands regering har en snittålder som ligger cirka 10 år över den svenska regeringens. 2,3 procent av ledamöterna i den tyska förbundsdagen är under 30 år; över 60 procent är 50 år eller äldre. I Sverige uppgick andelen nyvalda riksdagsledamöter 2014 under 30 år till 11 procent; endast 88 av 349 ledamöter var födda före 1960.

Det är inte i första hand representativiteten som råkar i fara med den här fäblessen för unga, utan kvaliteten. Riktigt bekymmersamt är att de politiska partiernas ansträngningar i de flesta fall förefaller gå ut på att suga upp ännu fler unga till politiskt ansvarsfulla positioner, det vill säga sänka åldersgenomsnittet ytterligare, och det finns också röster som höjs för sänkt myndighets-, rösträtts- och valbarhetsålder från 18 år till exempelvis 16. Resultatet av sådana bemödanden kan egentligen bara bli att ännu fler personer sätts på politiskt tunga mandat utan yrkesbakgrund, kanske också utan avslutad utbildningsgång – och att de dessutom tenderar att lämna sina uppdrag efter allt färre år, besvikna och föga uthålliga. Politiken blir en novisernas arena. Systemets legitimitet hotas. Viktiga insikter går förlorade för de offentliga sysslorna.

Kanske är det rentav så att de medborgerliga åldersgränserna tvärtom borde höjas – av det enkla skälet att det tenderar att tar allt längre tid att bli vuxen, mogna och socialiseras in i gemenskaperna: alltfler går i skola under allt längre tid. De gamla blir samtidigt allt fler, allt friskare, mer arbetsföra. Och varför inte låta nedre åldersgränsen för ett statsråd gå vid 35, vad som länge var valbarhetskriteriet till riksdagens första kammare? Vad fysiskt oförstörda människor lämpligen kunde ägna sig åt istället är att förbereda sig för att försvara landet, med återinförd allmän värnplikt för bägge könen.

Då borde man också passa på att göra någonting åt regeringens omotiverade storlek – 24 statsråd! Den går knappast att motivera med att Löfven leder en koalitionsregering där alla inblandade måste få sitt (som Reinfeldt motiverade sin lika stora alliansregering med): Perssons enpartiregering hade redan den 23 ledamöter (liksom Bildts minoritetsregering av fyra partier). Andra världskrigets samlingsregering – som ställdes inför svårare uppgifter än någon annan svensk regering i modern tid – hade 16 ledamöter (också från fyra partier), för övrigt lika många som Merkels nuvarande kabinett, en så kallad stor koalition. Kompetensen i dessa bägge senare ministärer kan knappast anses vara lägre än i Löfvens (och Reinfeldts), snarare tvärtom. Och det starka ungdomliga inslaget förstärker den ej.

Medborgerligt förtroende är någonting som bör erövras. Nu slinker många med eller kvoteras in (efter kön, ålder, ras) – och lika lätt slinker en del av dem ut (Kaplan, Romson, Hadzialic). Ett geronternas intåg vore förvisso någonting att be för.

Författaren är publicist och historiker. Grundade vid 57 års ålder den internationella kvartalstidskriften Baltic Worlds och är nu verksam som översättare.

48 thoughts on “Gästskribent Anders Björnsson: GERONTERNAS INTÅG?

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    En orsak till förfallet i det svenska samhället har säkert varit bristen på erfaret och kunnigt folk bland politikerna. I stället för att landet skulle kunna använda sig av alla dugliga människor som har erfarenhet av ett verkligt liv har man skapat en politikerklass som numera mest består av framodlade broilers från politikerfamiljer utan någon större förmåga än att de lärt sig hur man bäst manipulerar samhället till sin egen fördel. Här har de med sina mediavänner i storstadspressen visat utomordentlig förmåga. 40 år som ett minimum men gärna mer samt dokumenterad erfarenhet utanför politikens värld borde vara ett måste.

    Liked by 6 people

    • Hedvig skriver:

      Anders Björnssons debattartikel måste applåderas!

      Varför ska Sveriges befolkning låta sig styras av unga, okunniga och omogna politiker? Varför ska Sverige ha en så osedvanligt okunnig och obildad ”traineeregering”?

      Som ålderssammansättningen i regering och riksdag idag ser ut, finns det nästan ingen som representerar de två miljonerna ålderspensionärerna.

      Det är förmodligen därför som ättestupspolitiken når sådana framgångar i dagens Sverige.

      Liked by 1 person

  2. BjörnS skriver:

    1. Att utse statsråd utifrån identitetspolitik visar bara hur illa politiken fungerar.
    2. Äldre riksdagsledamöter är nog inte bara mer erfarna och eftertänksamma utan också mer svårstyrda, precis så som det ska vara. De har ofta ingen karriär att ta hänsyn till.

    Liked by 4 people

  3. Jan Andersson skriver:

    Lysande skrivet! Men det blir oändligt svårt att hitta de med rätt kompetens som också vill ägna sin tid åt att stånga pannan mot alla rigida unga snorvalpspolitiker som visste allt redan innan de föddes. De kommer aldrig att lyssna, lika litet som de nu bryr sig om vilket mandat de fick från väljarna.

    Liked by 3 people

  4. JAN BENGTSSON skriver:

    Höj rösträttåldern till systemålder 20

    Valbarhet till Riksdagen 25

    Statsråd 30

    Alla partier borde ha 20 % över 60!

    Då blev det mindre utrymme för naivitet!

    Liked by 5 people

  5. B skriver:

    Erfarenhet, vishet, att inte rusa åstad och göra utan att tänka efter, borde värderas betydligt högre i Sverige än idag. Sverige, som talar om hur mycket vi tjänar på att lära av andra kulturer, borde ta sig en titt på makthavare i världen. Hur ofta ser man en 20-årig presidentkandidat eller minister? Nej, inte alls ofta. I många andra länder hedrar man och lyssnar man på äldre på ett helt annat sätt än i Sverige och det naturligtvis inte helt utan orsak. Men Sverige ska väl vara naivitetens och historielöshetens hemvist på jorden…

    Liked by 2 people

  6. gmiksche skriver:

    Man kan både hålla med Anders Björnsson och inte hålla med. Åldern är enbart en av ett flertal parametrar av betydelse. Erfarenhet kommer med åldern, men hos många även en jag vet bäst attityd. Den tyska förbundsdagen har inte hindrat Merkel från att göra samma tabbe, milt uttryckt, som Reinfeldt. Det som bäst torde känneteckna den svenska riksdagen är ledamöternas genomsnittliga låga utbildningsnivå i förhållande till ex vis Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Rösträttsåldern borde höjas till den ålder där individen anses vuxen, d v s här i landet betrodd att köpa vin och sprit på Systembolaget. Det är ju befängt att personer som inte anses kompetenta att sköta sin alkoholkonsumtion anses kompetenta att bestämma hur Sverige styrs. Eller vid en föreslagen ytterligare sänkning av rösträttsåldern inte ens kompetenta att köpa mellanöl.

    Liked by 3 people

  7. Carl-Eric Bohlin skriver:

    För några år sedan gick jag igenom Camerons regering, den inre delen. Av cirka 30 ledamöter hade alla utom tre akademisk examen. Man hade tagit examen, inte bara gått några kurser som är så vanligt i Sverige. En var officer. Enbart två saknade postgymnasial utbildning. Skulle man gå igenom regeringarna i Frankrike och USA får man säkerligen en liknande bild. I det offentliga Sverige uppskattas inte erfarenhet. Det synes även finnas ett förakt för utbildning.

    Liked by 1 person

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Juridik är den vanliga, inte obligatoriska utbildningen för personer som aspirerar på politisk karriär i USA. En del stater ställer upp mer kvalificerade kandidater än andra. Folket väljer ledamöter i sina distrikt och sänder representanterna till Congressen där de ovettige får käbbla med de vettige. Ibland blir det gridlock.

      Liked by 1 person

  8. Erik skriver:

    Emotionell inkontinens.

    DET är vad som karaktäriserar en politiker av idag och leder till det ständiga flödet av floskler som väller likt en diarré ur kakhålet.

    En politiker som kan yttra sig UTAN att nämna ‘människors lika värde’ så fort läpparna rör sig framstår som närmast genialisk.

    Se bara på Ygeman.

    Liked by 5 people

  9. Birgitta C skriver:

    Håller helt med författaren. Allt är så bra, rätt och rimligt. Utom på en punkt ! – vad står det på slutet? Ras? Man säger etnicitet idag. Om de äldres många erfarenheter ska tas till vara så får man se upp för att begå vissa blunder. Ordet ras används för katter, hundar, kor, hästar od, men inte isbm människor sedan minst 30 år tillbaks. Och det var nog inte bara yngre beslutsfattare som drev igenom det. Nu har jag själv inget problem varken med det ordet eller n-ordet för jag har inga fördomar på det viset så att de skulle manifesteras sig direkt genom ett ord. På samma sätt som att städjobbet blev inte finare bara för att städare kom att kallas lokalvårdare. Att uttrycka sig rätt för att få fram sitt budskap är ju inget nytt. Ett visst fel kan omintetgöra allt annat rätt. Liten tuva stjälper ofta stort lass, heter det. Ang ordet ras så förhåller det sig ju också så att bara rasifierade får använda det ordet, precis som bara svarta kan säga n- ordet sig emellan . Då oftast för att samtidigt förmedla sitt avståndstagande till vita. Alltså de bestämmande. Och ordet rasifierad förresten – vad är det? Vem hittade på det? Jag begriper det knappt . Och det är också ett ord jag egentligen aldrig använder för jag begriper mig inte på det. Nå, Hur ska vi då få in fler äldre i riksdag och kommunledningar? Många av oss är så trötta av hårt jobb så så länge vi jobbar orkar vi knappast med sånt också. Vi lämnar alltså fältet öppet . Visst kan man ha åldersgränser, det har vi ju i andra sammanhang så det är i högsta grad rimligt i så viktiga ämbeten .

    Liked by 1 person

    • Balla trazan apansson skriver:

      Kanske du har rätt men varför dansa efter pk-pipan? Man måste återta initiativet. Jag säger ras, jag säger zigenare och, gud hjälpe mig, jag skall börja säga negerboll också så mina barn hör det. Min mamma sa negerboll i alla år och hon är så långt från rasist man kan komma.

      Liked by 5 people

    • Jan Andersson skriver:

      I olika språk och dialeketer används olika ord för samma begrepp, så det spelar ingen roll vad man kallar saker och ting verbalt. Däremot vad man menar. Men också om jag menar ”fel” så är det min privatsak. Om några blir upprörda så är det deras privatsak. Att svartlista eller förbjuda vissa ord är meningslöst eftersom alternativordet betyder exakt samma sak i alla sammanhang det yttras; uppskattande, neutralt eller nedsättande. Men som sagt, det är mitt personliga val. Ingen kan tala om för mig vad jag får säga. Jag är beredd att ta strid för min yttrandefrihet. Allt annat är PK, flathet och undfallenhet och motverkar dessutom syftet på ett vansinnigt dåligt sätt. Andemeningen med yttrandefrihet är väl att vi alla ska orka ta in och bemöta andra personers åsikter, inte att sluta lyssna vid det först påträffade fula ordet och sedan bortse från resten. Vi har i sanning krympt vårt livsutrymme om det är detta som gäller i Sverige hädanefter.

      Liked by 3 people

  10. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Håller med.
    Så länge den högre medelåldern för våra lagstiftare får bli en konsekvens av att vi slipper broilers och politiska karriärister.
    Lägg ner de politiska ungdomsförbunden. Di är blott åsiktskorridorens vindtunnlar där det lärs ut hur man slår dövörat till och blir en cyklop på kuppen.
    En god lagstiftare bör ha minst 10 års yrkesvana utanför alla politiska sammanhang, därtill en hum om hur samhällsekonomi och lagstiftningsarbete i exempelvis Schweiz går till, med tanke på den där högre demokratiska halten.

    Liked by 5 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      En klok tanke!

      Ungdomsförbunden skapar bara veritabla floskelmaskiner!

      Typ Allahs lika värde…
      Islam o framförallt Islamism är vårt värsta samhällsproblem framöver!

      Man är OERHÖRT medveten om sina minoritsrättigher i en västerländsk Demokrati…

      När man sen når majoritet,
      den dagen lär komma för eller senare om utvecklingen i Sverige TILLÅTS FORTSÄTTA,
      då har minoriteten ej längre några rättigheter!

      Hur kan vi vara så naiva,
      utom de som lever på röstboskapen?
      Sossarna främst!

      Liked by 1 person

  11. Christer Carlstedt skriver:

    Det finns allt en hel del märkligheter i vår värld.

    Anders nämner t.ex vår ministärs storlek som hela tiden tycks svälla.
    Tidigare hade vi något som kallade ecklesiastikminister. Vederbörande basade över både kyrka och skola. Jag kan inte påminna mig att jobbet inte blev utfört väl. Med tanke på hur skolan fingerade då och nu så är väl snarast frågan om uppdelningen mellan kyrka och skola inte var ett rejält misstag.
    Numera håller vi oss med en framtidsminister. Medges att framtiden är nog så viktig eftersom de som har hälsan skall leva i den. Nu är jag inte människa att kunna påminna mig något vettigt som kommit ur det ministeriet. Om man gjort skäl för sin lön så borde man förutsett att sjukvårdens nerdragning på personal skulle leda till att man helt oberoende av antalet utbildningsplatser för sjuksköterskor inte har personal att friställa för den nödvändiga handledningen av eleverna.

    Man vet uppenbarligen inte på landets beslutande nivå att redan de gamla grekerna kände till att ett beslutsspann överstigande åtta personer inte fungerar. Vår statsminister har fått uppgiften att leda och samordna verksamheten för 23 stycken. Grattis!

    Vi kan konstatera att bilförsäkringsbolagen tillämpar en förhöjd självrisk för individer under tjugofem år, alternativt en högre premie. Anledningen är enkel. Dessa personer är starkt överrepresenterade som grupp i olyckor. De är inte psykologiskt mogna uppgiften att framföra ett fordon med beaktande av potentiella faror.
    Man blir då näst intill mörkrädd när politiska företrädare ens diskuterar en sänkning av rösträttsåldern, när det är motsatsen som borde diskuteras.
    Att Palme drev igenom en sänkning till 18 år hade ju den enkla förklaringen att man ville säkra sina mandat med röster från ungdomar som till sin natur är relativt socialistiskt tillvända.

    Det är rent skrämmande att individer som aldrig i sitt liv har tjänat ihop en enda krona skulle ges förtroendet att vara med och bestämma hur andra människors inkomster skall fördelas och användas. Var skulle de som alltid sprungit till pappa och mamma för att få pengar till något, ha fått kunskapen att förvalta andras egendom?
    Fridolin är väl närmast ett paradexempel. En yngling som helt infantilt påstår sig kunna reda upp skolans problem på 100 dagar!
    Vilja är nog bra, men det är inte samma sak som kunna.
    En stor och välsmord trut och ett huvud fyllt med floskler och politiska slagord reparerar inget fallfärdigt hus.

    Liked by 7 people

    • Kristina von Heland skriver:

      Det finns inlägg om ords betydelse här ovan. Den debatten är ett försök att komma ifrån sakfrågan då det kan vara smärtsamt att bedöma en sak utifrån fakta och verklighet. Att kalla en sopa för en sopa.
      När du skriver framtidsminister vad tänker jag då? Jag ser framför mig en gammal kung-kanske en sultan-som kallar in sin horoskopminister. Det står skrivet i stjärnorna. Eller ett orakel en stark man ska vinna striden.
      Ang Brexit sa en ekonom att det kan gå på tre sätt. Antingen blir det neråt, eller uppåt eller ingenting händer. Ekonomi handlar om att utifrån gamla saker som hänt sia om framtiden. Då inte ett utträde ut EU skett förr så kan man bara spåna.
      Att uppnå mogen ålder har för mig på det politiska området lett till been there seen it already. De talar om visioner men jag har inte sett någon-har ni?. Saknar långsiktighet och en konsekvensanalys. Såg bristen inom djur och natur och bråkade en del. Det skrämmande var att med ett engagemang i närstående ämnen följde en inblick i att det är så inom resten-skolan försvar sjukvård.
      Det står och väger nu och det är en intressant period.
      Finns det ett engagemang att vända eller saknas glöden och entusiasmen då det skett en klassisk nedbrytning av oliktänkande inte bara utifrån ålder.

      Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Kristina!
      Det måste vara synnerligen kränkande för en ungdom,
      att anses utgöra en långt högre olycksrisk!
      Ren diskriminering…
      Hur kan man acceptera denna uppenara diskriminering!

      Gilla

  12. Ulrika skriver:

    ”det finns också röster som höjs för sänkt myndighets-, rösträtts- och valbarhetsålder från 18 år till exempelvis 16.”
    En av de rösterna är U. Bjerelds. Fler röster för vänsterpartier! Han upprepar också att han ”är glad och stolt över Sveriges generösa invandringspolitik”. Han menar säkert väl:-)

    Liked by 2 people

  13. Balla trazan apansson skriver:

    Amen. Det är ett enormt problem att de enda unga i Sverige som lyssnar på vad äldre har att säga är muslimerna… En bra bok i sammanhanget är Robert Blys the sibling society som handlar just om att de enda vi lyssnar på är ”siblings”, folk i vår egen innegrupp, åldersmässigt, åsiktsmässigt, klädmässigt etc.

    Den självklara sanningen att äldre vet bättre har gått förlorad.

    Liked by 2 people

  14. Ulrika skriver:

    USA får en president i november i 70 års klassen! Minimum 35 år för en president (Teddy yngst vid 42), 30 för en senator och 25 för en representant.

    Liked by 1 person

  15. Hovs--hallar skriver:

    Ja varför denna ungdomskult? ”Vita medelålders män” anses ju numera av vänstern tillhöra jordens avskum, som helst borde utrotas.

    Och varför? Jo därför att vänstern noterat att just den gruppen tenderar att ha stort inflytande i samhället; ett samhälle som vänstern hatar och vill förstöra. Då är det enligt vänsterns perverterade logik just denna grupp man framförallt ska hata. Eftersom vänstern står för den destruktiva principen i samhället utgör hatet hela deras livsluft.

    Enligt artikeln ovan har paradoxalt nog SD en påtagligt ungdomlig riksdagsgrupp. Vet inte om detta är någon medveten politik eller om det råkat bli så att de som starkast brinner för att få stopp på vänster-vanvettet i samhället är relativt unga.

    Detta överensstämmer med tendenser noterade i skolvalen, där SD varit påfallande starka. Däremot är det ett underbetyg för de som försöker hävda att SD:s väljare skulle vara geronter som förhoppningsvis snart dör ut!

    Liked by 1 person

    • Kristina von Heland skriver:

      SD är unga i ledande ställning. Det kostar ju arbete, grannsämja etc för en äldre väletablerad att ”erkänna” sitt stöd för SD.
      En klassiker tycker jag att Jan Guillous senaste skrönika i AB är. Han stödjer sig på en forskningsrapport gjord av några kända-iaf en- på GBGs universitet. De har gjort en enkät vilka som röstar på SD. De kommer fram till att det är lägre stående människor på det sociala och mänskliga planet.
      Alla valprognoser har varit felaktiga för SD. Varför skulle denna vara riktig?
      Frågeställningen; alla som röstar på SD är rassar är hatiska och lägre stående. Hur röstar du? Sedan nästa, hur många svarade? Hur många svarade sanningsenligt? Utifrån detta drar J.G. sin slutsats och den känns överflödig att redovisa. Tror syftet var att brännmärka en som heter Neudling som sliter sig lite lös från den politiska PK klubben. Panik verkar råda och tråkigt verkar de ha. Men det är mycket underhållande att observera dem tycker jag. En del verkar inte ha mognat med åldern. Finns flera stollar en del ganska patetiska.

      Liked by 4 people

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Just Jan Guillou är ett praktexempel på en etablerad kulturpersonlighet som lyckas med konststycket att ha fel varje gång åsikt yttras.
        En gång skrev karln en krönika i Aftonbladet om varför han blev kommunist.
        Med sedvanlig nyansrikedom förklarade han att vietnamkriget krävde ett ställningstagande där man antingen var kommunist eller reaktionär.
        När han begick rösta-på-EU-reklam kunde han inte hitta ett gott pro- men däremot ett gott anti-argument, nämligen att motverka den amerikanska utrikespolitiken.
        D.v.s. samma politik som räddat Europa från totalitarismen under 1900-talet och framåt.

        Gilla

      • Hovs--hallar skriver:

        Att SD:s väljare är banjospelande (spelar någon människa banjo i Sverige? — verkar kalkerat från USA!), snustuggande (samma kommentar där), inavlade lantisar (hillbillies?) — är väl en truism som inte ens behöver bevisas. ”Alla” i etablissemanget på Södermalm VET att det är så.

        Liked by 1 person

  16. Tahmas skriver:

    Att sänka rösträtten till 16 år är absurt. I den ålder har man huvudet under armen och har noll kunskap om omvärlden. Enda skälet till förslaget är att unga tenderar att rösta på partier som vänstern, MP och framförallt F!.
    Jag satt och listade hur Sverige har förfallit sedan 2014 dvs två år. Det är så man blir gråtfärdig.

    Liked by 3 people

  17. Tyrgils Saxlund skriver:

    Varför har sd en ung riksdagsgrupp? Nu har i och för sig även de andra partierna unga riksdagsgrupper sett i ett historiskt perspektiv. Och tänker vi efter saknas numera den gamla typen av äldre erfarna parlamentariker som jag arbetade med som moderat ombudsman (när jag började var det namn som Allan Hernelius, Bertil Lidgard, Astrid Kristensson, Lennart Blom, Birger Hagård, Gullan Lindblad och många andra). De hade en kompetens, som jag saknar numera.
    Vad gäller sd skall vi ha två saker i åtanke: partiet är relativt nytt; deras förtroendemän har inte hunnit bli gamla, för även om man kan tänka sig att någon kan börja på äldre dar – jag har träffat sådana sd-aktiva – föreställer jag att de drar sig för att bli riksdagsledamöter när de kommit upp i åren. och det leder över till partiets andra problem: de har rekryteringsproblem och det medger de för övrigt själva. För etablerade personer att öppet engagera sig för sd medför problem både socialt och yrkesmässigt. En av mina vänner fick problem inom universitetsvärlden, när han öppet engagerade sig för sd – trots att hans universitetsverksamhet inte hade med detta att göra.

    Liked by 3 people

  18. Johan skriver:

    I de allra flesta länder anses klokhet och erfarenhet vara det optimala när man ska leda en nation. Det är nog huvudsakligen bara i Sverige som det anses som en belastning. Och vilka är det som anser det? De unga. Det ansåg vi också när vi var unga men skillnaden var att vi inte ansågs redo att ta rodret i alla instanser förrän vi skaffat oss erfarenhet och klokhet. Sverige – av unga för unga. Frågan är bara hur Sverige med sin ungdomskult kommer upplevas i världspolitiken och i umgänget med övriga länder där man inte delar samma kult.

    Liked by 3 people

  19. Eskil skriver:

    Då jag var ung ansåg jag mig begripa det mesta om hur samhället och världen fungerade och hur man skulle lösa dess problem.

    Nu har jag arbetat i drygt 30 år och haft förmånen att arbeta i många olika världsdelar i allt från välmående I-länder till de mest eländiga U-länder. Trots att mina kunskaper och erfarenheter nu är oerhört mycket större än då jag var ung är mitt självförtroende över vad jag egentligen begriper och att jag har lösning på världens problem oerhört mycket lägre.

    Gilla

  20. LIsa C skriver:

    C-E Bohlin ovan skriver om utbildning i ministärer. Utbildningsnivån i den svenska regeringen och andra beslutsfattande organ är låg liksom den fysiska åldern. En konsekvens blir att man blir beroende av tjänstemän, som i allmänhet inte bara har ålderns pondus utan också utbildning / kompetens, och ofta också en politisk övertygelse. Jag tycker mig se att vi har fått ett ansiktslöst tjänstemannavälde som bara växer och som ingen har kontroll över, och det skrämmer mig!

    Gilla

  21. Leif VE skriver:

    Hej Anders,

    Mycket bra . Jag har liknande tankar i ”Omstart Sverige”. Ta gärna del av dem när tid gives och återkoppla.

    Gilla

  22. Jan Wiklund skriver:

    Med tanke på att alla sociala rörelser, t.ex. arbetarrörelsen på sin tid, grundades och i början leddes av ungdomar kanske man kan tänka sig en arbetsfördelning. Först en tjugo år av stångande på rörelseplanet. Och sen när man har lärt sig detta kan det vara dags att representera. Men inte förr. Allt för unga yrkespolitiker har inte lärt sig att de representerar. De tror att de bara representerar sig själva.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s