Mittåt

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Igår höll jag en predikan på temat ”kapitalismens strukturella godhet” och angav Ingvar Kamprad som illustrativt exempel. Nu ska jag delvis ta tillbaka detta evangelium, ty kapitalismen kan tyvärr ibland vara strukturellt supergirig och orättvis.

Nu för tiden talas det en hel del om globaliseringens nackdelar. Det lyckorus världen kände för tio, femton år sedan inför det internationella ekonomiska utbytets välsignelser verkar ha avklingat och ersatts av en baksmälla. Den framstående amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz påpekade nyligen att det bara är de superrika som fått det bättre medan de nittio procent fattigaste i USA inte fått uppleva några ekonomiska förbättringar alls under de senaste trettio åren. Han sa att detta beror på missriktad amerikansk politik och föreslog i stället något som inte imponerade på mig och gick ut på sådant som Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, brukar förfäkta.

I The New Yorker läste jag att de tjugofem högst betalda hedge fund-cheferna i USA under 2013 tillsammans hade tjänat 21 miljarder dollar, mer än landets alla dagisfröknars sammanlagda löner, så problemet finns.

Själv skulle jag tro att den svenska utvecklingen har varit ungefär som den amerikanska, alltså att de rika blivit rikare och att de ekonomiska klyftorna ökat. Ändå tror jag inte på Stiglitz eller Jonas Sjöstedts idéer. Varför inte?

Kapitalismens problem är att de ofantliga rikedomar som en del lyckas skaffa sig inte alltid berott på att de, som i Kamprads fall, gjort en massa välsignad lycka för folk, utan på att de administrerar stora mängder kapital som de inte själva äger. Det handlar alltså om det som brukar kallas Andra Människors Pengar eller Herrelösa Pengar.

Typexempel är olika slags pensionsfonder. Den som arbetar betalar till en pensionsfond som han knappt vet namnet på. Insättningen hamnar på så sätt i Finansvärlden som har en massa anställda som bestämmer vad som ska göras med pengarna. Det kallas att förvalta kapital.

Tänk dig att du sitter och förvaltar miljarders miljarders kronor av Andras pengar. Du upptäcker rätt snabbt att Andra väldigt sällan hör av sig. Pensionsinsättningar och sådant går över huvudet på Andra. Förresten är du som förvaltare kanske den tredje i kedjan av Finansbolag som sysslar med Andras pengar, först kom pensionsfonden själv, sedan lämnade pensionsfonden pengarna till ett finansbolag som satte pengarna i den aktiefond som ditt företag administrerar.

Tror du inte att du skulle slås av tanken att det inte vore mer än rätt om en pyttedel av de där Herrelösa Pengarna som du hanterar i stället hamnade på ditt eget bankkonto? Inte sådär att du skulle sno dem, men du kanske snackar med kollegorna om den här möjligheten på lunchen och så börjar hela företaget tänka på saken och till slut kanske någon kommer på att, visst, vi borde ha ett bonussystem! Den fina tanken sprider sig i hela branschen och till slut har hela Finansvärlden förstått hur genialt det hela är och hur andra och ännu fiffigare ersättningsformer kan utvecklas om kreativa hjärnor får sätta krafterna till. En branschstandard etableras och förädlas till allmän praxis sedan Finansinspektionen stämplat godkänt.

För några år sedan skrev jag en bok med journalisten Olle Rossander där vi hävdade ungefär att volymen Herrelösa Pengar i proportion till BNP ökat kraftigt över tiden och att detta var förklaringen till uppenbart lättförtjänta pengar som ett litet antal superrika finanshajar lyckats skaffa sig. Vår eventuellt romantiska tanke var att den allt snedare inkomstfördelningen inte hade utvecklats på samma sätt om hederliga, hårt arbetande och långsiktiga företagare som Kamprad i stället hållit i slantarna.

Myglet och skumraskbeteendena frodas nämligen inte i företag där det finns starka entreprenörer och företagare som själva äger, utan i företag och, för all del, även andra organisationer, där det saknas starka, personliga ägare. Fundera lite på de skandaler du kan minnas så ska du se att de inte skett i företag som just IKEA eller H & M eller Stena utan i stället i verksamheter som styrs av tjänstemän som såklart alltid kollar om det går att stoppa handen i syltburken. Det gäller förstås även icke-kommersiella organisationer, som facket och kyrkan, som också härskas av tjänstemän.

Lösningen är inte straffskatter på de rika utan att minska andelen Herrelösa Pengar så att ägarna syns och förhoppningsvis bryr sig, till exempel genom att den Andre får in pensionsavsättningen på sitt eget bankkonto och själv styr över den. Framför allt gäller det att politiken uppmuntrar företagande och entreprenörskap så mycket det går. Det skapar välstånd och jobb och då kan Andra investera i nya, riktiga företag i stället för att skicka sina pengar till finansbranschen. Det är nämligen det friska och nydanande företagandet, entreprenörskapet, som förädlar kapitalismens inneboende goda möjligheter och förhindrar denna ekonomiska ordning att utveckla sina avarter.

47 thoughts on “Mittåt

  1. Gunhild skriver:

    En någorlunda jämt fördelad spridning av resurser i samhället, driver i sig fram volymer i efterfrågan och en mer differentierad typ av varor och tjänster. Och stödjer därmed en stor och diversifierad arbetsmarknad.

    Att möblera ett antal slott ser volym-, produktionsmässigt och innehållsligt, helt annorlunda ut än att möblera miljontals lägenheter och villor. IKEA utgör ytterst ett tecken på det. Företag inom byggbranchen och Volvo är också beroende av stora volymer i efterfrågan. Likt turistindustrin och charterresande. En stor medelklassen behövs för att driva på efterfrågan, som därmed också kan beskattas, direkt eller indirekt.

    Krymper den skattebasen hotas även välfärdssystemen. Och möjligheten att fördela till de vuxna som står helt utanför produktionen. Allt för stora rubbningar kan utlösa social oro och även leda till en våldsammare typ av kriminalitet och samhällsklimat.

    Innan- och utanförskap bär därför ytterst på en social sprängkraft. Något som begreppet ‘bröd till folket’ väl illustrerar. En någorlunda jämn fördelning av konsumtionen dämpar dessa sociala spänningar. Ett mjukt samhälle vilar därför ytterst på att vi kan upprätthålla en fördelning som det stora flertalet upplever som någorlunda rättvis.

    Krymper en medelklass får det genast följder i fördelningssystemets volymer. Och är det någonstans ordet ‘utmaning’ är berättigat så är det just i det perspektivet.

    Ett större antal superrika, och ökade volymer av människor som står utanför produktionen, och som allt mer tär på medelklassen, riskerar att erodera skattebasen, och därmed i längden hota stabiliteten i den typen av samhälle vi valt att bygga upp. Hur politikerna kommer att klara av detta avgör i hög utsträckning vår egen framtid.

    Ett samhälle styrs både uppifrån och nedifrån. Det visar om inte annat historien. I Sverige odlar vi gärna en övertro på att de flesta problemen kan informeras bort. Kampanjer är vanliga. Men ofta leder det enbart till att man undviker att konfrontera verkligheten själv. Att definierar om verkligheten, är ofta ett dåligt sätt att möta den. Och var gränsen går till rent självbedrägeri, kan man också många gånger fråga sig.

    Liked by 2 people

  2. Jaxel skriver:

    Jo, vi har i dagens västvärld, om man skall generalisera. en kapitalism med mänskligt ansikte. Fast om man ser sig om i rum-tiden är det inte överallt så. I dagens Ryssland, bara för att ta ett exempel, är flera av de största kapitalisterna rena gangsters.

    Man kan förvisso hävda att det inte är kapitalismens råtta ansikte som visas i dagens Ryssland. Fast det är lite som att hävda att dåtidens real-kommunism inte visade kommunismens rätta ansikte. Att kommunismen som ide inte alls borde belastas med verklighetens utfall.

    Så frågan uppstår om kapitalismen med mänskligt ansikte existerar tack vare kapitalismens strukturella godhet eller för att medborgarna i de länder där den existerar med hjälp av statens makt sett till att kontrollera dess avarter.

    Liked by 1 person

      • Jaxel skriver:

        Nåja, Putin och hans vänner är väl de största gangstrarna, vilka utnyttjar systemet till max och har berikat sig till max.

        Stöter man sig med Putin däremot är det förstås kört.

        För all del jag skall erkänna att mina kunskaper inte är så djipa, men min bild är bilden av tämligen brutal gangsterkapitalism.

        Gilla

    • Hedvig skriver:

      I dagens alltmer globaliserade samhälle tror jag knappast att det existerar någon kapitalism ”med mänskligt ansikte”.
      Minns att man redan på 1970-talet i dagsmedia kunde varna för att de multinationella företagen skaffar sig för mycket makt på nationernas bekostnad. Den processen har fortsatt och fortsätter sedan dess …
      Utan att vara statsvetare eller nationalekonom har jag förstått, att det krävs tillräckligt starka demokratiska stater för att motverka de globala ekonomiska krafterna. (Som Soros, Sutherland m fl). Så starka demokratiska nationer har vi inte idag.

      Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Vi har långt ifrån sett det värsta än!

        Soros har kidnappat det Demokratiska Partiet,
        för att genomföra NWO.
        Trump kan sätta p för planerna!

        God bless You Donald)
        Inte för att jag litar på högre makt…

        ”Nyttiga idioter” är alltid användbara, o mutbara!
        Typ Reinfeldt o Clintons…

        Alla raskravaller är initierade av Soros sponsrade ”välgörenhetsorganisationer”,
        för att vara destruktivt samhällsomstörtande…

        Han har sina tentakler i Sverige också!

        ”Black lives matter” är en gren, av Sorosträdet!

        Gilla

      • Hedvig skriver:

        JAN BENGTSSON 24 augusti, 2016 kl 16:51

        Nationalekonomi är som sagt inte mitt område och jag brukar vara försiktig att uttala mig med någon större säkerhet i sådana frågor.
        Men enligt alla de tecken som jag som lekman kan avläsa, ser den bästa historiska perioden ut att gå oss ur händerna.

        Trump är en bottenlöst vulgär och hållningslös amerikansk mångmiljardär, som inget vet om politik.

        ”Hillary Clinton bär på decennier av erfarenheter när hon ber om väljarnas stöd i november. Hon är den duktiga skoleleven som vet lite för mycket och är lite för ivrig med att räcka upp handen, för att bli riktigt populär. Att det kommit att betraktas som en belastning säger mer om vår tid än om Clinton.”

        Dristar mig för första gången någonsin att citera och länka till en ledare av Peter Wolodarski, eftersom jag tycker att han fångar Hillary Clintons personlighet på ett bra sätt.

        http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-clinton-ar-den-duktiga-eleven-som-vill-lite-for-mycket/

        Gilla

  3. En som var där skriver:

    Detta är helt rätt, på finansmarknaden finns en massa aktörer som beskrivs som investerare men de är ytterst sällan det, de är förvaltare och agenter. De placerar andras pengar och hjordmentaliten är inom branschen enorm. Hedgefonder om de fungerar som de ska, får sina pengar från superrika, när det gått snett är när en pensionförvaltare börjar investera pensionspengar i hedgefonder. Vi har många svenska pensionsbolag som investerade via våra storbanker i Madoff och andra fonder som senare visade sig vara ponzi-schemes, som ingen hade en aning om vad de sysslade med. Due diligence var och är ett skämt. Svenska pensionsfonder och kommuner investerade till och med i fonder av fonder med hävstång. Just hävstång var det kanske det som orsakade kraschen 1987, och kanske nästa också, det finns nu produkter med 10-20 gångers hävstång, har du såna i din pension?

    Jag håller helt med om att det är ett enormt problem med herrelösa pengar, det finns en risk att ta saken i egna händer men att ge sina pengar till en förvaltare minskar inte denna risk, i nästa krasch så faller du som andra som en lämmel, samt att man ger hälften av sina pengar till förvaltaren. Sen har vi inte ens pratat om CDOer som var ett ponzi-scheme byggt på hela USAs fastighetsmarknad. Såna hade ni också i era pensioner, men det gömmer sig i det lilla brevet hem där man fick 2% avkastning istället för 4%.

    Systemet för mutor inom branschen då förvaltaren får kickbacks är också formaliserat.

    Liked by 2 people

  4. larslindblog skriver:

    Jag tycker att det är en stats uppgift att tillhandahålla vettiga allmänna pensioner för svenska medborgare. Man skall inte behöva bli sin egen börsmäklare ! Jag skall inte behöva ägna massor av tid med att försöka förstå olika fonder.
    Jag har vägrat att ha någonting att göra med ”Oranga kuvertet” – ” Åter avs -ej intresserad av börsmäkleri” skrev jag dom första tio åren och la det på postlådan…

    Liked by 2 people

  5. Staffan Persson skriver:

    Uppenbart att den relevanta kritiken mot dessa bieffekter av globaliseringen tycks komma från höger snarare än från vänster,Den är dock tyvärr så förtvivlat dålig på att formulera sig att den oavbrutet drar på sig anklagelser om populism,nostalgi ,utvecklingsfientlighet m.m.Så vänstern sitter fortfarande med problemformuleringsprivilegiet.Vänstern pekar på att skillnaderna ökat men säger inget om att vår sammanlagda rikedom ökat.

    Liked by 1 person

  6. Christer Carlstedt skriver:

    I princip har jag inget emot att någon gör sig en förmögenhet på sitt arbete.
    Kan Du producera en vara eller tjänst som är efterfrågad så är det (fortfarande i princip) helt OK.

    Förutsättningen för att det skall vara OK är dock att Du inte leker Joakim von Anka och har en egen pengabinge, utan att Din förmögenhet omsätts i arbete.
    Det kan ske genom att Du konsumerar. Du får gärna käka oxfilé och hummer eftersom det ger arbete åt jobbare i Argentina för oxfilén och fiskare i Canada för hummern. För att inte tala om hela logistikkedjan fram till dess att Du spiller på slipsen.
    Det kan ske genom placering på bank där pengarna transfereras till exempelvis husbyggen eller företagslån. Rentav till mitt köp av en ny bil.

    Nu behöver man inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att notera att ”mycket vill ha mer”. När jag är mätt och har rapat färdigt så skall ju överskottet placeras så att det förmerar sig på något vis.
    En riktig entreprenör låter kapitalet gå in i det egna företagets verksamhet på ett eller annat sätt. Eventuellt kan man köpa in sig i något annat företag som behöver kapital om man ser att det företaget har en potential att ge en hygglig avkastning på mitt investerade kapital.
    Det är fortfarande OK – i princip.

    De flesta företag med någon omsättning att tala om är aktiebolag. En anledning är givetvis att ägaren av aktierna inte längre blir försatt i personlig konkurs om det hela skulle gå överstyr.
    Om nu företaget skulle behöva kapitaltillskott för sin expansion men i övrigt är vid god vigör så ligger kanske en börsintroduktion i faggorna?

    Det är nog nu man skall vara beredd på en skumpig resa.
    Jag tror inte att någon investerare köper en aktie för 100:- med målet att om ett par år kunna få en utdelning på 1;- per år.
    I själva verket handlar det om vad aktien kan antas vara värd vid en försäljning inom en viss tidrymd. Eller om man skall vara cynisk – och det skall man nog, handlar det inte så mycket om det vekliga värdet, som vad man kan kränga den för om man hittar någon som vill betala ett överpris i förhoppning om att det snart finns någon annan aktör som kan tänkas betala ännu mer.
    Gamarna sitter på stängslet och kollar läget. Finns det några godbitar i företaget som man kan sälja av litet hit och litet dit så att summan av delarna blir mer än hela baletten? För så kallat riskkapital är företagets långsiktiga väl och ve av underordnad betydelse. Likaså självfallet de anställda. De är enbart produktionsresurser.

    Vi snackar alltså om gambling. Och då speciellt i företag där ursprungsentreprenören inte längre har absolut och oinskränkt kontroll över företaget.

    Det är i detta läge som osund förmögenhet kan skapas. Storägare kan strypa ett företag på eventuella småägares bekostnad om man exempelvis kan tjäna mer på att koncentrera en verksamhet till ett konkurrerande företag som man också kontrollerar.

    Att folk blir av med jobbet?
    Aha – Du menar att produktionsresursen personal inte längre behövs på den orten?

    I grunden menar jag att aktiehandel är en god ide i så mån att den kan tillföra ett expanderande företag ekonomiska resurser som behövs för expansionen.

    Samtidigt tvingas jag konstatera att man samtidigt öppnar upp för en ”snabba-klipp-ekonomi” som ingen del av samhället är ett dugg betjänt utav, förutom givetvis då de som berikar sig utan att egentligen tillföra något.

    Frågan inställer sig då förstås hur man skall komma tillrätta med avarterna.
    Det vet vi joddlar Sjöstedt, ivrigt påhejad av Skyman och vem som nu för tillfället basar i Mp. Mera skatt på aktiehandel!
    Jag är inte helt säker på att ett borttagande av resurser från kapitalförsörjningsmarknaden är en speciellt bra ide. Jag känner mig dessutom tämligen starkt övertygad att just de här människorna och deras partier är sällsynt illa skickade att tillåtas disponera det kapitalet.
    Staten har dessutom under de senaste decennierna inte ens kunnat hantera den inkomstbringande förmögenhet man haft utan säljer av guldklimparna som genererar en stadig inkomst för ett engångsbelopp. Det är liksom ett paradexempel på den bristande långsiktighet som man tycker sig ha rätt att förvänta sig av kapitalplacerare på en väl fungerande marknad.

    Jag måste tyvärr tillstå att jag inte är på det klara riktigt med hur bristande långsiktighet i kapitalplacering skall kunna motverkas då det är den som är roten till kapitaluppbyggnad utan annat konstruktivt bidrag än just pengar.

    Jag tror – och här må vem som helst rätta mig – att ett förbud för börsnoterade företag att leverera annat än årsrapporter skulle kunna vara ett steg på vägen. Kvartalsrapporteringen är ett otyg sett i perspektivet av behovet av långsiktighet.

    Liked by 1 person

  7. Bo skriver:

    Progressiv vänsterliberalism i västvärlden och Sverige kan summeras med följande:

    Vänsterliberalism: Frånvaro av skyldigheter och ansvar, alltså kravlöshet. Närvaro av rättigheter och bidrag, alltså politisk korrekthet.

    Progressiv vänsterliberalism: Vänsterliberalism överströsslat med religionsideologi och kultur från stenåldern samt militant feminism och identitetspolitik.

    Resultat: Segregering, arbetslöshet, skolförfall, klassamhälle, splittring, attacker mot blåljuspersonal, våldtäktskultur, konflikter, höga skatter, kriminalitet, parallella samhällen, jihadism, terrorism, islamism, kvinnoförtryck, klankulturer, tiggeri, människohandel/människosmuggling, påhittade åkommor som islamofobi, kvinnohat under täckmanteln feminism, förfall av välfärdsstaten, minskad tillit och gemenskap, skamvåld, homofobi, genusovetenskap, intolerans, barnäktenskap, hat, hets, rasism under täckmanteln antirasism, antisemitism samt inskränkning av yttrandefrihet och demokrati.

    Lösning: Mer av detsamma (alltså mer progressiv vänsterliberalism).

    Det som utspelas i Malmö och Sverige med progressiv vänsterliberalism får mig att tänka på ett par klockrena citat.

    Albert Einstein lär ha sagt att man inte man lösa problem med samma tankesätt som skapade problemen. Någon annan lär ha sagt att definitionen på dårskap är att göra samma sak om och om igen och hoppas på ett annat resultat.

    Björn Norström

    Liked by 4 people

    • tirutaa skriver:

      @ BO
      Vilken dyster sammanfattning om det sorgliga läget i Sverige idag!

      Men även en högerregering med Reinfeldt i spetsen hoppade in på samma vänsterliberala nedgångståg när de med MP beslöt att lagar inte längre behövde följas. Personer som inte fick stanna i landet, kunde ändå göra det. Och inte bara stanna, de fick därtill tillgodogöra sig landets både sjukvård och tandvård. Till sist även sätta sina barn i skolan. I landet där det inte fick stanna.

      Det var då man definitivt gav upp The Rule of Law, den viktigaste byggstenen i ett demokratibygge. Det var då som stupet neråt tog fart. Det var också då som alltings postmoderna relativisering nådde sin höjdpunkt. Det var den signalen som släppte loss det sista spåret av all gammaldags intellektuell hederlighet. Det blev fritt fram att ifrågasätta allt, såsom varför inte polygami, varför inte 30 miljoner till Sverige, varför inte syskonsamlag, varför inte sodomi, varför några könsskillnader alls, varför några normer, så förtryckande, varför inte …

      GRÄNSER BLEV FULT. SKILLNADER BLEV FULT.

      Anarki, intellektuell sådan, kan det också kallas. Och som en följd därav sprider sig områden med konkret samhällelig anarki, nu när den anden släppts ut ur flaskan.

      När tilliten till en ledning försvinner, försvinner den också människor emellan. Och i det tomrummet träder allehanda destruktivitet in. Frågan är om denna nedgång längre går att vända?

      Liked by 4 people

      • Hovs--hallar skriver:

        Reinfeldts ”Höger” är ingen höger. Kom ihåg att man de senaste decennierna vridit sin politik åt vänster så den numera närmast till förväxling liknar sossarnas.
        Detta inleddes redan efter katastrofvalet 1968, då man ändrade namnet från ”Högerpartiet” till ”Moderata samlingspartiet”.
        Vänstervridningen fortsatte sedan med ”NYA moderaterna”…

        Vad som i grunden har hänt är att partiet gradvis infekterats av den post-marxistiska vänsterns tankevärld, där Reinfeldt är det hittills mest obehagliga exemplet.

        Liked by 1 person

      • tirutaa skriver:

        @ Hovs-Hallar

        Jag vet att det där med ”höger” på Reinfeldt inte riktigt stämde, annat än relativt. Men vad skulle du själv sätta för epitet på honom och hans parti, när han nu i alla fall var den mest ”höger” i alliansen? Högervänster? Vänsterhöger? Mitten går ju inte heller. Knepigt.

        Gilla

    • Hovs--hallar skriver:

      Eller för att citera Tino Sanandaji:

      ”I Malmö har ‘lång sikt’ redan inträffat”. — som svar på Löfvens svammel om att asylinvandringen blir ”…lönsam på lång sikt”…!

      Malmös ekonomi är katastrofalt dålig, och beroende av ständiga tillskott från övriga kommuner. Denna kräftgång är direkt korrelerad med Malmös allt starkare inslag av bidragsberoende asylinvandrare.

      Liked by 1 person

  8. Sten Lindgren skriver:

    Helt rätt, detta är ett jätteproblem. Varför detta kan fortskrida i den enorma omfattning det handlar om beror i alla fall i Sverige på en ohelig allians mellan dem som vill plocka av Dig pengarna av politiska skäl och dem som vill plocka av Dig pengarna av egna ekonomiska skäl.
    De förra anför motivet att man vill skapa jämlikhet mellan dem som har/tjänar olika mycket, man hävdar säkert också att man tar folks sparande av omtanke så att inte offren slarvar bort sina pengar och ligger samhället till last som gamla. De senare lever i symbios med de förra och befinner sig på en marknad som när man väl kommit in, under de förras beskydd, är mycket enklare än att ha att göra med än med jobbiga konsumenter.

    Om nuläget kan man säga att de förra lyckats väldigt bra med att utjämna mellan vanligt folk medan däremot klyftan mellan vanligt folk och ledande i båda kategorierna ”de förra” och ”de senare” växt rätt kraftigt.

    Man kan fråga sig hur länge detta kan pågå, säkert i många decennier, men någon gång tar det slut. Vad som pågått under lång tid i Sverige och som varit en faktor som gött finansmarknaden är utförsäljningen av stora industribolag, så småningom nås en punkt där dessa inte har sitt främsta fotfäste i Sverige och då lär ekonomi och arbetsmarknad påverkas påtagligt. Trots hype med alla nya spelbolag och High Tech så ser dessa inte ut att kunna ersätta de stora industribolagen som motorer i vårt lands ekonomi.

    Liked by 2 people

  9. Lennart Bengtsson skriver:

    Problemet är inte kapitalismen i sig utan den artificiella kapitalismen som vi ser inom finansvärlden. Dagens finansvärld har förvandlats till en slags gigantiskt tombola där de personer som skaffat sig insyn (och via media och lämplig artificiell information) kan styra kapitalströmmarna och därigenom tjäna orimliga belopp. Idag finns det knappast några gränser när det gäller märkliga finansinstrument som att tjäna pengar när börsen såväl går upp som när den går ned. Och många faller för denna frestelse precis som för rökning, alkohol, narkotika eller ohälsosam mat.

    Det är inte att förvåna att många välskötta företag idag köps ut och lämnar börsen. IKEA t ex har aldrig varit börsnoterat. Mycket skulle kunna vinnas om dylika hokus-pokus aktiviteter kunde stävjas. Att inte detta sker beror säkert på att politiker är i klorna på finansvärlden och sannolikt får sin belöning efter avtjänad politikertjänst. Jag kan svårligen se att dagens finanssystem har något värde överhuvudtaget utom för de som lever på det.

    Liked by 1 person

    • Eskil skriver:

      Sveriges fd statsminister Reinfeldt fick jobbet med okänd lön som rådgivare åt Bank of America Merrill Lynch efter sin avgång.. Stora företag som exempelvis Volvo, Ericsson och Scania var tydligen ointresserade av fd statsministerns kompetens. Frågan är också om han själv överhuvud taget var intresserad av den typ av verksamhet?

      Man kan fråga sig varför en person som har varit sveriges statsminister under 8 år är mer intressant för amerikanska banker än landets industriella klenoder.

      Gilla

  10. MartinA skriver:

    Den industriella processen gjorde att det räckte med en arbetare att gå till jobbet och infoga sig i den för att bli hundra gånger mer produktiv än en arbetare i till exempel Indien eller Kina. När nu globalismen har spritt den industriella processen även dit så har den västerländske arbetaren naturligtvis fått det sämre. Medan världens välstånd över lag har ökat.
    Arbetarklassen kände inget lyckorus över globalismen, det gjorde bara PEs egen övre medelklass. Därför att de inte har lojalitet till någon annan än sig själva.

    Vidare, PE tar upp problemet med herrelösa pengar. Låt mig istället ta upp problemet med stora förmögenheter överlag. Att bli förmögen på en verksamhet är inget problem. Om du till exempel skaffar många miljarder genom att bli bra på en viss form av butik, såsom Ikea eller H&M, så fungerar fortfarande kapitalismen. Du är expert på det du gör och du skapar värde med dina investeringar. Problemet (för oss andra) uppstår vid nästa nivå av rikedom. När den blir så stor att du ej längre kan koncentrera dig på en verksamhet. Du har så mycket pengar att investera att du ej längre kan vara expert på vad de används till. Och anledningen till att du har så mycket pengar är att du har ärvt dem och att du tillhör en familj som har både kultur och anlag för att bevara värden över tid, kosta vad det kosta vill. I det här läget blir det rationellt att koncentrera dig på att kontrollera systemet, lagarna, lagstiftarna, myndighetsutövarna, snarare än att skapa värde. Det här förklarar också varför superrika så ofta är socialister. På denna nivå av rikedom är inte längre kapitalismen, som ju kräver att du skapar värde med din rikedom, inte längre din vän. Din enda möjlighet att inte tappa mark är att korrumpera staten till din egen fördel. Med Ebba Gröns ord, staten och kapitalet sitter i samma båt.

    Gilla

    • Verdandi skriver:

      Så ser jag det också. Det spelar nog inte så stor roll vilken grupp som uppnår denna resurskoncentration – när de väl är där sker önskan om kontroll automatiskt (även om de även inför sig själva klär det i ord som filantropi etc). Så möjligen sker denna utveckling mot oligarki (vilket USA nu är) nästan alltid på storgruppsnivå (civilisation) när det gäller människan. Frågan är om det finns någon bra lösning egentligen, eller om cykeln måste ha sin gång. MA har ju sina tankar om detta. Jag tycker att han har en poäng, oavsett om hans datormodeller är nonsens eller the real deal.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Det finns ingen organiserad lösning. Däremot kommer de här maktkoncentrationerna raseras på naturlig väg. För att översätta ettor och nollor på datorer i källare i New York till kontroll över resurser i sverige eller i Tyskland eller i Australien krävs ordning. Ordning måste skapas av människor som har något att försvara. Men som vi börjar se nu så skapar de här maktkoncentrationerna oordning. Ju värre oordningen blir desto dyrare blir det att associera ettorna och nollorna med reell kontroll. Jag brukar jämföra det med republikens fall i Rom. Till sist så tjänade inte republiken folkflertalets intressen så den hade till sist för få försvarare. Så den försvann.
        Min tro är att aktiebolaget är grundproblemet. Det opersonliga ägandet. Det begränsade ansvaret. Något som är bra att komma ihåg för de som börjar bygga upp världen på nytt.

        Gilla

  11. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Medger att en tygellös marknad ställer till med utmaningar.
    Därför vi behöver bättre, klokare, mer pålästa lagstiftare. Mindre mutbara. Vårt system med att plocka fram dessa fungerar illa i dag. Uppgiften är att förorda teknisk utveckling, smidigare hantering av tröga energislukande funktioner.
    Vi behöver mer transparens vilket häpnadsväckande innebär att vi behöver bättre journalister, kunnigare mer insiktsfulla, avslöjande reportrar.
    Trots att Patrik efterlyser en mindre hänsynslös finansmarknad måste slutsatsen bli att det är hos det politiska etablissemangets aktörer lösningen återfinnes.
    De vi har i parlamentet och i gammalmedia kommer inte att mäkta med en sådan uppgift utan att förstöra det som fungerar inom just finans i dag.

    Gilla

  12. cmmk10 skriver:

    En aktuell illustration av dagens krönika:

    ”Statligt ägda Vattenfall öser i tysthet pengar över stora personalgrupper – men det stör inte ägaren, svenska staten.
    ”Ersättningsnivåer och lönenivåer är en fråga för bolaget och inte ägaren”, säger näringsminister Mikael Dambergs presssekreterare Ann Wolgers.

    Trots skenande förluster i mångmiljardklassen ger Vattenfall bonus och rörlig lön till stora delar av chefskåren.”

    http://www.di.se/artiklar/2016/8/23/staten-ger-gront-ljus-for-bonusregn/

    Andras pengar är liksom inte på riktigt! Dessutom ett häpnadsväckande uttalande av frk Wolgers!

    Liked by 2 people

  13. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Lösningen är inte straffskatter på de rika utan att minska andelen Herrelösa Pengar så att ägarna syns och förhoppningsvis bryr sig, till exempel genom att den Andre får in pensionsavsättningen på sitt eget bankkonto och själv styr över den”.
    Patrik, förklara för läsarna vem som gav socialisterna möjligheten att skapa ”Herrelösa” pengar. En man som utgav sig för att vara liberal och hette Ture Königsson. Hela vansinnet med ATP överlät han med varm hand till socialisterna 1959-60 genom att avstå från att klargöra en äkta ”folkpartists” syn på pengastöld.

    Liked by 1 person

  14. MartinA skriver:

    Den centrala diskussionen är ägande. Vad är det och hur upprätthålls det? Min tro är att mycket skulle lösas om vi slutade skydda juridiska personers ägande. Om allt ägande vore personligt så skulle dessa enorma konstruktioner inte kunna existera. Jag föredrar ett ägande med ett ansikte snarare än utan. Helt plötsligt måste även de superrika börja tänka på sitt anseende och sin vandel på ett annat sätt än med dessa stiftelser och aktiebolag och banker.
    Ja, maktmissbruk och förtryck och korruption skulle fortsätta. Men dessa enorma maktkonstellationer skulle ej vara möjliga att upprätthålla över generationer som det är nu. Elitens kollektivism skulle brytas upp och kanske eliterna skulle bli mer aristokratiska?

    Gilla

  15. ruben skriver:

    Det blev väl stor-rea på statliga företag en period, som började redan på 1980-talet. http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/000022.pdf Helt plötsligt var t.ex. Brittiska pensionsfonder, ägare av några Svenska stats-ägda företag som de inhandlade till rea-pris och kunde göra storvinster har jag för mej. Man hade ju kunnat gjort något smart med ATP-fonderna och köpt vissa stats-ägda företag, som i många fall, blev enormt undervärderade. Skövlingen eller förstörelsen av statliga värden en viss period, är nog svåra att överblicka och jag är dåligt insatt i affärerna. Så, ja nog låter det ganska sant att herrelösa penning-värden har giriga och vårdslösa förvaltare, det är den känslan jag haft länge.

    Gilla

  16. Ina Höst skriver:

    Jag har inget emot att personer som tillför ett mervärde blir förmögna, såsom Kamprad, Bill Gates och eventuellt Trump för att nämna några.

    Samtidigt har exempelvis svenska enskilda uppfinnare som skapat världsledande produkter som t.ex. Gustav de Laval under industrialismens barndom och nu senast Håkan Lanz. riskerat fattigdom istället för rikedom. De måste satsa egna pengar på produkten, får leva utan inkomster på den under många år – det kan ta 20 år innan marknaden blir intresserad (som t.ex. gällande blixtlåset) och Lanz har hotats och hotas av storföretag. Oftast är det entreprenörer som kommit efteråt som kammat hem vinsterna. Något att också tänka på.

    De jag fruktar är den vilda kapitalismen där man kan skapar stora förmögenheter genom att handla med pengar och varigenom enskilda personer får sådan makt att de kan manipulera och styra nationer. Skräckexemplet är George Soros!

    Gilla

  17. Lars skriver:

    Intressant.Men det mest angelägna är en omläggning och ”harmonisering” av Federal Reserve-systemet som plågat mänskligheten sedan det under överinseende av den helt korrupte Wodrow Wilson i smyg röstades igenom 1913 av ett fåtal kongressmedlemmar under kongressens juluppehåll.Sedan dess kontrolleras den ekonomiska världen av en handfull klaner som sas ”hyr ut” sedlarna och de elektroniska pengarna till världens männirkor vars skulder ständigt växer och aldrig kommer att kunna betalas.Klanerna suger mänskligheten som vägglöss.Lazarus heter en klan.Rothschild antagligen en annan.JFK försökte ändra på det.

    Gilla

  18. Lars skriver:

    Vi har alla en liten förslagen ockrartjuv inom oss?Släpp fram din egen inre ockrare.Blomma ut med alla sugsnablarna dinglandes och sökande efter offer.Vore det inte bättre att omöjligöra ockertjyveri?

    Gilla

  19. Madelaine Fusfield skriver:

    Patrik nämnde inte att stora företag är fokuserade på vinster åt aktiedelägare först och främst. Bolagsstyrelser har gjort allt för att dra ner kostnader, sänka löner, ta bort pensionsförmåner som sjukförsäkringar, ändra pensionskassor så att utbetalning inte är bestämd (s.k.defined benefit plan) utan beroende på en bestämd investering (s.k. defined contribution plan) vilken är beroende på marknaden och billigare för företagen, men ofördelaktig för löntagaren som inte vet hur stor pensionen blir. Dessutom har bolagen lagt av fast anställda och hyrt kontraktörer (independent contractors) vilka inte får några förmåner alls utöver kontraktssumman. Detta har jag observerat som ansvarig för revidering av, och policy för, stora försvarskontrakt. Det är här fråga om de största amerikanska försvarsbolagen som under 1990-talet konsoliderade i rask takt varmed mängder av små bolag slukades upp av ett halvt dussin riktiga jättar.

    Det är välkänt att bolag har försummat sitt ansvar till anställda till förmån för aktieägarna. Mycket har skrivits om detta men naturligtvis lyssnar inte kapitalinnehavarna. Dom är tackamma för utdelningar av aktievinster vilka beskattas mycket lågt, 15%, jämfört med löner. Det är den stora skandalen och en viktig anledning att de rika blivit rikare. Warren Buffet, en av USAs rikaste personer, berättade att han beskattas bara 17%, hälften av den procent hans sekreterare måste betala. Han tycker själv det är en skandal. Samtidigt har republikaner bara en fantasilös lösning, sänk skatter för att stimulera ekonomin. Right!

    Gilla

    • Bojkotta muslimska företag skriver:

      Sant men det gäller inte för de 1-3% i toppen, de tjänar marknaden så länge de får betalt som om de startat och äger företaget och dessutom utvecklat produkterna. Dessa människor har mycket gemensamt med politiker, de älskar sin egen framgång över allt annat och förmår manipulera och armbåga sig fram utan egentliga kvaliteer utom just dessa. Detta kan nog förklara mycket av samhällsutvecklingen och varför företagsledarna är i armkrok med politikerna, du stör inte mig så stör jag inte dig. Fråga Clinton.

      Gilla

  20. Lennart Göranson skriver:

    Urholkningen av ägarintresset är ett jätteproblem som kan hota den kapitalistiska modellen och som får till konsekvens att många ekonomiska verksamheter i realiteten styrs av anställda tjänstemän. Stor eloge till Patrik som tar upp det här i ett inlägg.

    För ett halvår sedan uttalade SEB-chefen Annika Falkengren i en intervju (SvD Näringsliv 19/1) att ”banken har en mycket större roll än att bara tjäna aktieägarna”. Det skulle kunna låta sympatiskt, men är i själva verket mycket oroande.

    I den traditionella kapitalistiska modellen anses makten över ett företag tillkomma dess ägare. Vid sidan av ägarrelationen har företaget avtalsrelationer med bland annat anställda, leverantörer och kunder. Ett företag har också intressentrelationer, exempelvis med staten (inklusive kommuner) och civilsamhället.

    Falkengrens uttalande för tankarna till en annan modell för företagsstyrning, som i och för sig inte saknar organisationsteoretiskt stöd. Enligt den modellen utgör företaget navet i ett nät av intressenter som man måste relatera till och ta hänsyn till. Det finns många sådana intressenter, utöver de ovan nämnda grupperna. Man kan t.o.m. hävda att hela mänskligheten, inklusive framtida generationer, är en intressent som påverkas av företagets handlingar.

    En kritik som alltmer riktas mot vissa svenska storföretag är att ledande anställda tjänstemän beviljas uppseendeväckande förmåner i form av lön, avgångsvederlag, privata resor med företagets flygplan eller deltagande i jakter och andra former av underhållning. Det är ett resultat av svag ägarstyrning; en stark ägare som Ingvar Kamprad skulle aldrig medge liknande förmåner för sina direktörer. När företag ägs av splittrade aktieägarkollektiv eller institutioner som i sin tur kontrolleras av tjänstemän saknas en tillräckligt effektiv motvikt mot en kultur som kontrolleras av samma topptjänstemän som de som drar fördel av den.

    När Falkengren vill tona ner ansvaret gentemot aktieägarna innebär det en motsvarande ökad makt för de anställda tjänstemän som har att balansera alla de olika intressen som företaget ”är till för”. Det är mycket problematiskt.

    Och problemet är naturligtvis likadant i de pensionsfonder som Patrik tar upp som exempel. Man brukar säga att i verksamheter där det rinner igenom mycket pengar så fastnar alltid en del på väggarna. Och vad som händer med de pengarna bestämmer den som har makten över verksamheten – antingen ägarna eller de anställda tjänstemännen.

    Gilla

  21. Johan Utan Land skriver:

    Kapitalismen är gåsen som värper guldägg. Tokvänstern, postmodernisterna och revolutionärerna slaktar gåsen så fort de kommer åt och sen skyller de på klassfienden när guldet sinar.

    Lika illa är rövarkapitalism där de mest hänsynslösa roffar åt sig lejonparten av resurserna. Visserligen blir såna ekonomier totalt sett rikare än de socialistiska paradisen men de 99%-en fattiga är ännu olyckligare där eftersom kontrasten mot de superrika är desto större. Som någon politiker sade så fördras fattigdomen lättare om den delas av alla.

    Den gyllene medelvägen är nog något slags blandekonomi där staten reglerar och ingriper vid behov men lämnar så mycket frihet som möjligt åt marknaden. Lätt att säga men svårt att genomföra även om den fria världen lyckats rätt hyggligt så här långt. Västvärlden tycks vara på väg att lämna detta lyckliga tillstånd. Just nu står det och väger och det är oklart om vi kommer att landa i det högra eller vänstra diket när vi tappar balansen.

    Gilla

  22. Kristian skriver:

    Vore det inte battre med ett pensionssystem som i Australien. Dar ar din pension oronmarkt, dvs du avsatter cirka 9% av din lon i pension. Det ar obligatoriskt. Du kan sedan sjalv valja forvaltare. Om du inte valjer forvaltare sa gar det till en av delstaten utsedd forvaltare. Hos forvaltaren har du ett internetkonto och kan folja dina pengar och paverka hur de placeras. Sa vill man engagera sig sa gar det bra, vill man inte sa fungerar aven det. Det viktiga i detta upplagg ar att pengarna ar dina, de pengar som finns pa ditt pensionskonto gar inte till nagot annat eller nagon annan. Det ar dina pengar, det ar din pension.

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      Utan att vara närmare insatt i det svenska pensionssystemets uppbyggnad, tycker jag att det australiska pensionssystemet verkar vara betydligt säkrare för oss som är ålderspensionärer.

      Här i Sverige har vi ålderspensionärer varit med om den ena – enligt min mening – orättfärdiga neddragningen av allmänpensionerna efter den andra.
      Det var Göran Perssons stora ”lån” från pensionsfonderna, vilket aldrig återbetalades. Det var i närtid ”bromsen” på vid tre olika tillfällen, trots att bromsen enbart skulle tillämpas vid sällsynta och prekära tillfällen. Det var regeringen Reinfeldts ”skattereform” som drabbade ålderspensionärer med full kraft.

      Hade jag tidigt i livet fått välja det australiska pensionssystemet i stället för det svenska, hade jag utan tvekan gjort det.

      Gilla

  23. Ina Höst skriver:

    Konstigt är att de som producerar livsmedel som är nödvändigt för vår överlevnad knapt får ekonomin att gå ihop, medan underhållningsbranschen täljer guld om de lyckas få publik. Något fel är det väl! Vilket?.

    Gilla

    • Lennart Göranson skriver:

      @Ina Höst
      Det hade varit konstigt om ekonomisk framgång vore en belöning som delas ut till den som ”förtjänar” den. Men så fungerar inte världen. Du tänker säkert på mjölkbönderna, som i många fall har det svårt ekonomiskt. Problemet är att det produceras mer mjölk än som behövs. Ett visst antal mjölkbönder borde därför ägna sig åt något annat, och det blir då de som har svårast att få ekonomin att gå ihop. Det är tragiskt för individen, men så är det för alla. Man kan inte kräva att någon betalar en för något som inte efterfrågas. De artister som är de allra mest uppskattade (som naturligtvis är en liten minoritet bland alla de människor som skulle vilja ägna livet åt att sjunga) lever däremot gott eftersom det finns väldigt många människor som gärna betalar för att höra och se dem. Det är egentligen inte så fel, för en ”rättvisare” ordning skulle innebära att man tar ifrån människor deras pengar för att ge till något som de inte vill ha.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s