Gästskribent Lennart Bengtsson: Hur mycket arbete behövs egentligen?

logo­DGSAtt se till att alla får ett drägligt arbete och kan försörja sig själva samt också bidra till samhällskostnaderna har under de senast drygt 100 åren varit en bärande pelare i svensk politik. Att satsa på arbetslinjen och reducera arbetslöshet har varit och är ett av det viktigaste i svensk politik.

Emellertid går utvecklingen i världen i en riktning där en sådan politik blir allt svårare att genomföra av flera orsaker. Inte heller kan politikerna göra mycket annat än att skapa gynnsamma villkor för företagen. Dit hör till exempel att se till att utbildningen är relevant och har hög kvalité samt att samhället är stabilt och fungerar effektivt.

Globaliseringen har inneburit att allt fler produkter numera importeras. Sverige förlorade redan på 1960-talet sin textilindustri och idag kommer praktiskt allt i klädväg som behövs från främst billigländer i Asien. Samma sak gäller alla slag av husgeråd och elektronik och numera allt mer kvalificerade produkter. En av de få produkter som fortfarande är inhemska är matvaror där producenterna genom skicklig marknadsföring övertygat konsumenterna att man av hälsoskäl bör hålla sig till den svenska matproduktionen. Samma sak görs också i andra länder som alla anser den egna maten är bättre och hälsosammare.

Globaliseringen innebär allmänt en reduktion av arbetstillfällen genom att produktionen blir effektivare.

Den andra faktorn som i allt snabbare takt eliminerar såväl manuella arbeten som en allt större grupp av tjänster är datoriseringen och automationen. Idag sköts de flesta bankärenden, beställning av resor med mera och i en allt stigande grad av inköp över Internet via mobiltelefon eller persondator. Genom några knapptryck kan man få den senaste bestsellern till sin läsplatta. Det räcker med en mobiltelefon och möjligtvis ett separat kreditkort. Själv har jag slutat använda sedlar eller mynt i Sverige. Det behövs helt enkelt inte. Vem kan klaga på denna utveckling?

Robotiseringen kommer att intensifieras i allt snabbare takt genom mer avancerade mikroprocessorer och alltmer sofistikerad programvara. Många talar redan nu om att artificiell intelligens är en realitet och inte bara när det gäller att vara mästare på schack. På min lilla Casio fickdator kan jag lätt beräkna integraler av ekvationer som på min tid ingick som krävande uppgifter i studentexamen i specialmatematik.

Många svenskar har numera en flitig robot som klipper gräsmattan samt en robotdammsugare som susar runt i bostaden. I Japan finns redan hemrobotar som både kan koka te, klara enkla hushållsuppgifter, sjunga trevliga visor samt besvara diverse frågor som många äldre inte klarar genom ett allt mer sviktande minne. En annan praktisk utrustning är de självduschande toaletterna som ännu är sällsynta i Sverige och som vore ett plus även för hemtjänsten.  Om några år kan man säkert promenera in på Clas Ohlson och köpa sig en lämplig hemrobot som till och med kan hälla upp en OP och sjunga helan går för en ensam pensionär.

Det behövs inte mycket fantasi för att inse att framtiden jobb kommer att bli färre och att robotar kommer att ta hand om allt mer arbetsuppgifter. Till en början kommer man kanske göra allt för att bromsa teknikutvecklingen genom tankeförbud eller alternativt genom att slå sönder de nya maskinerna men till slut kommer man ändå att börja använda dem precis som man idag använder avancerade mobiltelefoner.

Hur skall man ställa sig till en verklighet där mindre arbete behövs? Det naturliga är självklart att man skall vara tacksam för att inte höva arbeta så mycket längre. Min morfar som arbetade i hårt verkstadsarbete 60 timmar i veckan och hade sin första semester i sena 50-årsåldern hade säker varit glad över en sådan utveckling. I första hand skulle man kunna reducera arbetstiden till cirka 20 veckotimmar eller till och med för dem som inte vill arbeta till noll. För att människorna skall kunna försörja sig får alla tillgång till ett kreditkort eller ”helikopterpengar” som faller ned som manna från skyn. Alla får så mycket som behövs för ett rimligt liv. Ett litet antal individer behövs för vidareutveckling samt underhåll men detta kan klaras med cirka 5-10 procent av befolkningen. Huvuddelen av arbetet och produktionen sköts av robotar och avancerade datorer.

Vad kan vi göra för att undgå ett sådant liv eller skulle vi helt enkelt  föredra det?

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland. Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.

23 thoughts on “Gästskribent Lennart Bengtsson: Hur mycket arbete behövs egentligen?

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Den arbetskraft som behövs för mat, kläder, bostad, värme, transporter och behovet av prylar för enskild konsumtion kommer att minska när produktionen blir effektivare . Allt annat lika.

    Men allt annat är inte lika. Befolkningen ökar snabbt och att det finns stora behov av ovanstående som ännu är ouppfyllda. Man arbetar hårt på att minska effektiviteten i energisektorn som en följd av klimatalarmismen, det är ju där de nya jobben skall komma påstås det.

    En stor jobbtillväxt kommer att ske inom säkerhetsektorn. Efter det makten har centraliserats, i Sverige från Gustav Vasas tid från släkter och klaner till stat, har den nu åter börjat decentraliseras till klaner. Det skapar stora behov av att anställa säkerhetspersonal när statsmakten tappar kontrollen.

    Gilla

  2. Rune Nilsson skriver:

    ”Själv har jag slutat använda sedlar eller mynt i Sverige. ”
    ——————————–
    Dumt och tanklöst! Vad händer när det inte längre går att betala med sedlar och mynt?

    Liked by 1 person

  3. Aha skriver:

    Visst bör vi satsa på kortare arbetsveckor med tanke på att teknikutvecklingen hela tiden medför effektivisering. Att jobben tar slut tror jag dock inte på. Det befarade man redan då datorerna slog igenom.
    Nä, i grunden är människan kreativ och varje ny vecka innebär att dagens fyrtio timmar ska fyllas med arbete vars resultat ska efterfrågas av andra. Detta kommer människan fortsatt att lyckas någorlunda väl med. Genom att utbyta tjänster med varandra, vi kliar varandra på ryggen-tjänster, kan människan alltid fylla sina arbetsveckor.

    Så långe konsumismen härskar kommer vi oupphörligt att sträva efter mer. Om alla t.ex. skulle vilja ha samma standard som dagens rikingar fordrar det enorma arbetsinsatser. När det har uppnåtts har rikingarna svingat sig upp på en ännu högre nivå som de andra då eftersträvar att uppnå. Så håller det på tills krig eller jordens resurser sätter stopp. Det i sin tur betyder enorma mängder jobb för att komma på fötter. Så håller det fortsatt på.

    För att bryta ovanstående behövs internationell lagstiftning om minskade arbetstider så att konkurrensen inte snedvrids. De som jobbar mer per vecka utnyttjar investeringar effektivare och lär sig också mer.

    Gilla

  4. Jan Andersson skriver:

    Jo, men människor är inga robotar. De har massor av önskemål och behov som idag endast till liten del är tillfredsställda, och då menar jag ändå oss som materiellt har det bland de bästa i världen. Att få allting serverat och sitta av sitt liv som en långvårdspatient är för de flesta en fullständig mardröm. Bekvämlighet säljer alltid därför att vissa rutinmässiga sysslor anses vara i vägen för mer kreativa och intressanta aktiviteter, men bara om man har möjlighet att hålla på med sådant i stället. Att vi har sålt ut våra industrier till låglöneländer beror på de orimliga skatteuttagen här och teorin att ”vi lever i ett postindustriellt samhälle” – ett makalöst skitsnack. De som ekonomiskt, geografiskt, socialt eller kunskapsmässigt inte har annat val följer TV-såpor, spelar dataspel, fyller i tipskuponger, läser veckotidningar eller matar tvåhundra vänner på Facebook med triviala uppgifter om sin trista vardag. Ingen institution verkar längre se någon nytta med att styra all denna energi till något vettigt som kan utveckla både individ och samhälle. Och det finns ändå så ont om privat levnadsutrymme att alternativa platskrävande intressen i många fall är otänkbara. Vart skall du ta vägen om du vill börja spela fiol eller bygga en träbåt? Våra föreningar är ofta till för inbördes beundran och ordnar kanske på sin höjd en grillkväll med tipspromenad i hembygdsgården.
    Jag anser att det finns oändligt mycket att göra för alla. Vi är bara i början av mänsklig utveckling på jorden och vår kunskap om det mesta är fortfarande rudimentär. Vi måste bli mindre känslostyrda i allt vi gör och mer intresserade av fakta och verklig kunskap. Vi måste skilja på tro och myter och verklig vetenskap och historia. Att lära sig ett eller flera främmande språk är för unga från pytteländer som Sverige det största de kommer att göra i livet. Men skolor försvinner, och var finns lärarna? Att de som besitter verklig kunskap men aldrig förmedlar den vidare till en ny generation är för mig det avgörande beviset för att vårt samhälle håller på att implodera för att återuppstå i en mer primitiv form där praktisk kunskap behövs för att vi skall överleva. Och det är kanske inte är enbart negativt.

    Liked by 2 people

  5. Lars Holmdahl skriver:

    Framtiden är fundamentalt oviss. Det vet alla som utvecklat nya produkter och affärer. Till exempel har närhet till marknaden visat sig lika viktig som låg produktionskostnad för modebetonad konfektion. Det är därför som sömnad i Frankrike och Spanien slår ut låglöneländer. Vidare försvann inte all textilindustri från Boråstrakten. Men den som överlevde är specialiserad och kunskapsintensiv.

    Nya produkter har en tendens att ställa allt på ända. När IBM började med datorer trodde man det skulle räcka med något tiotal datorer för att utföra alla beräkningar. Vad man inte fattade var att man skulle komma att räkna ofantligt mycket mer än tidigare. Och vem kunde 1960 förutse mobiltelefonrevolutionen? Eller Internet? Och tänk när man lyckas göra bomullsfiber av svensk skogsråvara.

    Vad som verkar troligt är att kunskapsinnehållet i produkter kommer att fortsatt öka. Hos biltillverkare ser vi hur bilbyggarnas antal stadigt minskar, medan ingenjörerna som utvecklar nya bilar stadigt ökar. ”Brain replaces brawn”. De rationaliseringsvinster inom produktutveckling som kan göras med hjälp av Lean Product Development (LPD) används, precis som i datorexemplet, till att göra produkterna bättre.

    Slutsatsen blir att nationer och geografiska regioner kommer att konkurrera med intelligens, kreativitet, flexibilitet och disciplin (tvärt emot importen från MENA). Men också med sitt kulturbundna sätt att organisera sig. Det är därför som Nord Italien har Europas högsta levnadsstandard. Det centraliserade Kina kommer, trots högre IQ och mer disciplin, att utmanas av Indiens decentralisering. Alternativet till att förbättra den svenska utbildningen och underlätta för entreprenörer och företagare, är att i framtiden sälja sex och billig sprit till kinesiska turister. Vi väljer själva.

    För 200 år sedan arbetade 70% av befolkningen i jordbruket. Om någon då sagt att det kommer att räcka med 1%, så hade man svarat: men vad skall de 69 procenten göra? De blir ju arbetslösa! På samma sätt har industrianställda gått från 30% 1965, till 15% idag. Det olyckliga är att de som friställts inte gått till entreprenörskapad ny verksamhet, utan sugits upp av offentlig sektor, dvs Sverige blir alltmer en socialistisk stat. Var landar vi då? Tja, titta på Venezuela.

    Liked by 1 person

  6. Borjön skriver:

    ”Själv har jag slutat använda sedlar eller mynt i Sverige. Det behövs helt enkelt inte. Vem kan klaga på denna utveckling?”

    Det finns många som har all anledning att klaga på detta. Man behöver bara tänka till lite. Kontanter är ett av de sista halmstrån vi har kvar att gripa efter. Inte ens ett eget boende är längre säker grund (läs Ulf Larssons ”Egen härd är guld värd” från 15/9 + tillhörande kommentarer).

    Individen blir allt mer genomskinlig. ”Der Gläserner Mensch” som man säger i Tyskland. Med ett kontantfritt samhälle skulle en totalitär regim komma till ett dukat bord. De skulle med ett knapptryck kunna konfiskera en stor del av medborgarnas ekonomiska tillgångar. Just att möjligheten överhuvudtaget existerar får det säkert att klia i fingrarna på vissa individer.

    Fortsätter samhällsutvecklingen så här så kommer pengarna för att upprätthålla Sverige som det ser ut idag inte att räcka till. För att försöka stävja social oro och kaos ligger det inte långt bort att statsmakten kan komma att motivera en konfiskation som ”nödvändig”.

    Bara ett knapptryck behövs…

    Liked by 2 people

    • BjörnS skriver:

      Nja, det finns tekniker som försvårar ett knapptryck. Jag tänker närmast på kryptovaluta registrerade på en blockkedja. Nu avser jag inte Bitcoin specifikt men konceptet som dådant möjliggör digitala valutor som ligger bortom knapptryckningar.

      Du glömmer också att riksdagen kan ogiltigförklara sedel- och myntserier, det var t.ex därför som de gamla 20-, 50- och 1000-lapparna blev ogiltiga 31 juni. Sedlar och mynt är alltså inte heller bortom en ”knapptryckning”.

      Gilla

    • Borjön skriver:

      Uppdatering 2016-08-21:
      Tyska regeringen har arbetat fram ett koncept för civilt försvar i händelse av ”en terrorattack eller katastrof”. Det handlar bland annat om att alla medborgare ska se till att ha förnödenheter hemma för 10 dagar. Mat, vatten, batterier, mediciner etc. men även KONTANTER.
      Förslaget väntas klubbas den 24/8.

      Gilla

  7. lenngo skriver:

    Idén medborgarlön är inte ny och jag tror att alla argument för och emot redan finns på bordet. Hittills har jag upplevt att argumenten mot väger tyngre, men osvuret är bäst. Möjligen kan man mena att modellen redan har införts bakvägen (antagligen utan en medveten tanke) genom att vi har tagit emot en halv miljon immigranter, varav ett stort antal inte ”matchar” den svenska arbetsmarknaden. Den svenska modellen med olika slag av försörjningsstöd var ursprungligen tänkt som en yttersta utväg för den lilla minoritet som helt saknar möjlighet att försörja sig genom arbete. Nu ser det snarare ut som en modell för arbetsfri inkomst för en ansenlig del av dem som på olika grunder vistas i landet.

    Något som Lennart Bengtsson förbigår i sitt inlägg är att det hela tiden uppstår nya arbeten. När den andel av arbetskraften som behövdes för att tillgodose vårt behov av mat minskade skapades i stället en arbetsmarknad för framställning av industriprodukter. Några av dessa produkter hade tidigare tillverkats i liten skala hantverksmässigt eller på lediga stunder i hemmet, men de flesta industriprodukterna hade inte funnits tidigare. När nu den andel av arbetskraften som behövs för att tillgodose vårt behov av industriprodukter minskar skapas i stället en arbetsmarknad för olika slag av tjänster – allt från finansiell rådgivning till dataspel. Några av dessa tjänster har tidigare utförs i liten skala (t.ex. underhållning) eller genom egenarbete (t.ex. ekonomisk planering) men expansionen av olika tjänster som tidigare inte har funnits eller efterfrågats är enorm.

    Så länge människor kan utföra något som är till sådan glädje för andra människor att de frivilligt betalar för att få del av produkten är det ingen risk för att människor behöver gå sysslolösa. Men jag erkänner gärna att det kan gnissla lite i maskineriet när man går från en modell till en annan. Dock är det ingen lösning att slänga träskor i vävmaskinerna.

    Liked by 2 people

  8. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Man kan möjligen misstänka att den lediga människan går mot sin största kris någonsin.
    Den sekulariserade människan har trots allt överlevt påfrestningarna det innebär att se livet som det enda som bjudes, men om livet sedan visar sig vara blott förökning och en lång väntan på ingenting utöver celldelning, då kommer Prozac att behövas. En masse.

    Gilla

  9. Gunilla skriver:

    Illusionerna om ett modernt samhälle där teknologin ersatte människans arbete får nog omvärderas. Visserligen gör teknologin mycket människoarbete, men tanken som man hade funkar inte riktigt. Vårt välfärdssamhälle (som sätter käppar i hjulen) bygger på att alla är med och bidrar. Vi ser nu istället nya befolkningsgrupper i Sverige där tanken att alla arbetar inte alls är självklar (det är alltså inte en ‘global värdering’). Konsekvensen av detta kommer att bli att all välfärd inte utan urskillnad kan delas ut till alla. Vi kommer inte ha råd. M.a.o välfärden kommer att begränss och krympas till kanske en mer anglosaxisk minimum-welfare-nivå.

    Liked by 1 person

  10. rudmark skriver:

    Kan i princip genomföras på stubinen, med den skillnaden att asiatiska länder producerar våra varor på plats i Asien. Under tiden kan svenskarna minska sin arbetstid till 5 timmar i veckan, om man nu öht vill arbeta. Om ett år kan vi utvärdera hur det har gått………

    Gilla

  11. Hovs--hallar skriver:

    Som LENNGO redan påpekat, så har vi redan nu en arbetsbefriad folkgrupp i Sverige — den återfinns bland asylinvandrare från främmande kulturer.
    Utöver det understöd dessa vore berättigade till enligt reglerna kan de hota och klaga sig till betydligt mera, enligt uppgifter jag sett.

    Handläggare på F-kassan vågar inte stå emot när de blir skällda för ”rasister!” då de försöker hålla emot — däremot kan samma handläggare lugnt hunsa med beskedliga svenskar som söker ekonomiskt bistånd. De kan tex. möjligen få en slant för att köpa en begagnad barnvagn, medan asylinvandrare utan vidare beviljas 10 000 kr till en av marknadens dyraste, av rädsla för ”rasistkortet”.

    Sverige är fantastiskt. För vissa.

    Gilla

  12. Gunhild skriver:

    En helt nöjd människa är det farligaste som finns. Sitter man under korkeken och luktar på blommor hela dagarna, upphör man vara en konsument – och då stannar alla hjulen, och man förvandlas till en samhällsfara.

    I praktiken blir vi sällan, om än någonsin, helt helt nöjda. Även miljardärer konsumerar. Kanske inte samma saker som fattigpensionären. Men ingen tycks någonsin bli så pass nöjd att de helt slutar konsumera. Vi klättrar bara högre upp i konsumtions- och förädlingskedjan, och plånbokens tjocklek, teknikutveckling och egna intressen avgör vilken typ av konsument vi blir.

    Så länge vi fungerar så, kommer nog konsumtionen att både fortsätta, öka och även diversifieras. Och då skapas hela tiden nya arbeten. Något egentligt tak är svårt att se.

    Men materialismen kan inte fortsätta i evighet. Inte med allt fler miljarder människor på en begränsad planet. Näringsvävar och olika ekologiska samband stressas idag bortom uthållighetens gräns. Utrotande av växt och djurarter pågår i ett rasande tempo. Som alla fester har nog även överdriven materiell konsumtion ett slut. Vi utmanar nog oss själva i vårt sätt att leva idag. Om jag inte varit optimistiskt lagd hade jag redan nu betecknat evolutionens satsning på intelligens som ett misslyckande. Men än har jag inte hamnat där…

    Förresten – uppdelningen i arbetstid och fri tid är av relativt sent datum. I ett genomsnittligt jägar- och samlarsamhälle beräknar man att det nödvändiga arbetet är/var runt 3 timmar per dag. Resten var fri tid som fylldes av samvaro. Där ingick sång, dans, riter, ceremonier, och fester. Sedan dess har utvecklingen gått framåt – nu arbetar vi 2,5 gånger mer.

    Gilla

    • ruben skriver:

      He he! Underbart beskrivet. Endera är du beteendevetare eller fd. inrikesminister ungefär. Gunhild du tycks ha stor insikt i beteende, politik och samhälle.
      Jag kräver däremot inga svar om det. Alla bör få utföra sin egen resa ifred. Men jag kan iofs. ha fel i min bedömning?

      Gilla

  13. Folke skriver:

    Det är inte sant att alla kläder enbart görs i Asien. Design och marknadsföring etc. görs ofta av duktiga svenska företag. även om sömmerskorna sitter i Bangladesh. Att räkningar kan betalas med mobil innebär inte att banker med arbetstillfällen har upphört att finnas till. Nya robotar ger nya jobb även i Sverige om det går att upprätthålla ett bra företagsklimat.

    Gilla

  14. Elöd Szanto skriver:

    Vi har redan medborgarlön i form av olika bidrag, men mottagarna anser att det är på tok otillräckligt att få gratis försörjning.
    Man vill leva ett ”värdigt” liv.
    Dvs njuta avallt som hårt arbetande har.
    Självfallet gäller detta även asylsökande som har satsat all sin kapital på att komma till landet där ”alla har samma värde”.

    Liked by 1 person

    • ruben skriver:

      Det är väl invandrare, som tror att vi har medborgarlön? Svenskar tar inte del av det. Vad har asylsökande att erbjuda Svenska samhället? Alla har inte samma värde, det är en stor lögn av dårar. Jag ger inte en våldtäktsman eller rånare lika värde som min familj eller min bästa vän.
      Om asyl-sökare satsat allt sitt kapital för att komma till Sverige så är det inte Svenskarnas fel eller ansvar eftersom det betyder år av bidragsbelastning för de som jobbar i Sverige.

      Gilla

  15. 77711n skriver:

    Gällande behov av arbetsinsatser är det primära problemet att vi alltid kommer att ha behov av högutbildad, avancerad arbetskraft och nyskapande sådan. Däremot finns inget behov av s k ”enkla arbeten” som i rasande fart ersätts av självbetjäningssystem, automatiseringar och robotar.

    Vi är inte beredda till medborgarlöner även om de idag i stor utsträckning syns ha införts bakvägen via bidragssystemen. Detta kommer aldrig att accepteras dels för att det inte gäller alla medborgare (missbrukare, hemlösa och pensionerade lågavlönade kvinnor och änkor som under sina liv varit hemma och fostrat barn), dels för att det inte stämmer med vår djupt rotade kultur att göra rätt för sig, var och en efter förmåga.

    Vi kommer aldrig att acceptera att en stor del av befolkningen, som dessutom inte ens gjort någon egen insats ska försörjas av de arbetande, enbart av det skälet att de är lågutbildade, analfabeter och personer (oftast kvinnor), som inte efter 30 år i landet talar svenska eller män, som under 15 år i landet inte kan försörja sig för att de saknar förmåga att skaffa sig nödvändig utbildning. I de flesta fall lär den också ligga utanför deras räckvidd att uppnå som 30-40-åriga fäder med familjer, med ett par-tre års grundutbildning eller koranskola, oavsett hur välvilligt omgivningen än ser på deras situation. Det är en dålig strategi för ett lands ekonomi och utveckling att söka skapa dyra ”jobb”, som inte behövs som sysselsättningsterapi för att förhindra kapitalförstöringen i landet.

    Gilla

  16. Fredrik Östman skriver:

    Med vilka metoder har du tänkt dig att hålla din nya slavklass i schack?

    Vad tyder på att slavar alls kommer att vara produktiva i intellektuella arbeten? Våra erfarenheter av slaveri gäller till största delen enkelt kroppsarbete.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s