
Det finns en fundamental fråga avseende hela vårt sätt att organisera samhället och att betrakta människorna. Frågan är akut men ställs praktiskt taget aldrig och besvaras än mindre.
Bakgrunden är att Sveriges stolthet, det som åtminstone i våra egna ögon gör oss till en humanitär stormakt, nämligen välfärdsstatens omsorger, särskilt om de svaga och utsatta, i verkligheten inte fungerar. Jo, tekniskt fungerar välfärdsstaten i bemärkelsen att bidrag utbetalas på rätt dag i månaden och socialsekreterarna för det mesta har en god arbetsmiljö. Men när det gäller långsiktiga förbättringar av klienternas livssituation och förmåga att ta sig ur sitt liv som välfärdsklient ser det mindre ljust ut.
I två tidigare artiklar, 




Den konservative författaren och debattören Dinesh D’Souza föreslår att president Donald Trump sätter in nationalgardet för att försvara yttrandefriheten vid amerikanska universitet.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 11/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Mats Dagerlind från Samhällsnytt. För trettio år sedan, den 14 februari 1989, utfärdade Irans diktator Ayatollah Khomeini en dödsfatwa mot författaren Salman Rushdie. Med sin roman Satansverserna ansågs Rushdie ha kränkt islams profet Muhammed. Omar och Dagerlind diskuterar hur yttrandefriheten påverkas av massinvandringen och islamiseringen. Det är lätt att skoja om Jesus, men betydligt svårare att skoja om Muhammed. De politiskt korrekta hävdar att islam är en svensk religion och ramadan är en svensk högtid, men om det vore sant, så borde det gå att göra humor av dessa företeelser på samma sätt som vi kan göra humor av det traditionellt svenska, menar Dagerlind. Omar avslutar med nytt ordspråk han hittat på: Ett gott skratt kan förkorta livet – om du skrattar åt Muhammed.