Patrik Engellau har i några texter beskrivit hur insikten om större problem ofta börjar någonstans i de inre organen, till exempel som en magkänsla. Förnimmelsen i kroppens inre föregår tankarna, som sedan letar sig upp till hjärnan, varefter orden formuleras. Om processen går på några sekunder eller tar sin behövliga tid, beror nog på om det handlar om något som upplevs som en akut fara eller ej.
Jag var ute och gick vid lunchtid i stadens rikaste område. Då jag gick på trottoaren hörde jag en pojke 80 meter framför mig. Tre gånger skrek han med bedrövad röst ”Han tog min mobil!” Pojken såg svensk ut, var runt tio år gammal och ensam.
En leende kille som såg somalisk ut och som var 15-16 joggade självsäkert därifrån (han joggade åt mitt håll) med en mobil i näven. Han hade med sig två jämnåriga kompisar. Medhjälparna joggade bakom tjuven och höll koll på offret så han inte skulle kunna springa i kapp tjuven och slita tillbaka mobilen. Killarna var ett och ett halvt huvud längre än offret.
Mellan 1500- och 1800-talet skeppades ungefär tio miljoner afrikaner som slavar över Atlanten. (En del källor uppger att det vid avfärden pålastades ytterligare två miljoner, lika många som dog under resan.) Den största gruppen hamnade i Brasilien, fem, sex procent i USA och de flesta övriga i Karibien för att jobba där eller vidareexporteras till USA. Det är lätt att begripa orsakerna till denna handel. Det behövdes arbetskraft till de nyupptäckta amerikanska områdena och ursprungsbefolkningen hade ingen lust att underkasta sig de hårda villkor som exempelvis portugiserna erbjöd på sockerplantagerna i norra Brasilien. När man försökte förslava indianerna flydde de lätt tillbaka in i de djupa skogarna där de sedan länge lärt sig att överleva. För de importerade afrikanerna var det svårare. De kände inte landet och när de flydde kom de aldrig särskilt långt utan blev normalt lätt infångade.
Det är mycket som är negativt just nu. Och det har det varit i åratal, kanske rentav decennier. Att de styrande politikerna är en liten klubb för inbördes beundran, som har sin egen karriär för ögonen snarare än landets och medborgarnas bästa, är nedslående för att uttrycka det milt. Ändå känner jag hopp. Konstigt? Kanske det. Men trots politikerväldets galenskap finns en vardag där människor kan mötas och samsas.
Man förleds lätt att tro att skatteparadis – det finns ett 60-tal – bara ligger på palmprydda tropiska öar, vilket delvis stämmer. Bortsett från några kontinentala skatteparadis som Panama, Schweiz, Irland och Liechtenstein, är de flesta mindre öar och belägna i Västindien (Cayman Islands, Turks & Caicos, Bermuda, Bahamas och Brittiska Jungfruöarna). För att förstå hur viktiga brevlådeavgifterna är för skatteparadisens ekonomi, uppgår för till exempel Jungfruöarna avgifterna för brevlådeföretagen till ca 60 procent av ö-nationens statsinkomster.
Karl Marx dictum att samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi kan vara svårt att ta till sig men är egentligen både självklart och betydelsedigert. Det betyder att den grupp som bestämmer – även detta är ett nog så knepigt koncept – inte bara ser till att skaffa sig ett materiellt bättre liv än de flesta utan också sätter sin prägel på samfundets ledande idéer.
För ett år sen handlade ungefär 80 procent av artiklarna på Omni om vaccinet och dess fördelar. Senaste månaderna har ungefär lika många artiklar handlat om Ukraina, vilket kanske bara visar att svensk media fokuserar på en nyhet i taget. Men också att vaccinet för många blev en besvikelse. När entusiasmen var som störst trodde vi att en enkel spruta skulle ge oss friheten tillbaka, men fyra sprutor senare riskerar vi att bli ett lydrike under WHO.
Hilal Kaplan, ”regeringsvänlig” turkisk journalist, försöker i söndagens Rapport förklara för den svenska regeringen att de måste sluta stödja YPG och sluta hylla dem som hjältar. Enligt henne handlar det om den turkiska nationens säkerhet.
I Axess 4/2022 skriver Susanna Birgersson: ”Vi måste inte veta allt. Vi måste inte veta om den genomsnittliga intelligenskvoten skiljer sig åt mellan olika etniciteter. Vi måste inte veta hur många vuxna människor som någon gång haft sexfantasier om barn. Vi måste inte veta om det går att korsa en människa och en gris. Det är utmärkt att vissa saker får ligga gömda, glömda och outforskade.”
Folk är förvånade över Sveriges, särskilt socialdemokraternas, plötsliga lappkast i Natofrågan. Så sent som den åttonde mars, när Ukrainakriget pågått i nästan två veckor, sa statsminister Magdalena Andersson att en svensk Natoansökan inte var aktuell eftersom det skulle ”destabilisera säkerhetsläget”. Försvarsminister Peter Hultqvist har uttalat sig ännu mer tvärsäkert. I december förra året sa han att ”Vi ska inte gå med i Nato, varken nu eller senare”. Ändå beslut socialdemokraternas partistyrelse den 15 maj att partiet skulle ”verka för en svensk ansökan om medlemskap”.
En helomvändning utan särskilt mycket offentlig diskussion i en fråga som haft central och partiskiljande betydelse i svensk politik under sjuttio år och som varit en av det moderna svenska tänkandets grundbultar och som helt och hållet bestämt den svenska utrikespolitikens långsiktigt stabila strävan efter ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Hur gick det till? På två månader, kanske mindre. Utan ett knyst till offentligheten. Hur är det möjligt?
Ibland när insikten om hela den samlade svenska idiotin drabbar mig svindlar tanken och jag måste lägga mig och vila i fem minuter för att inte svimma.
Ligister och kriminella wanna-bees, alltså horder av främst somaliska småpojkar och tonårskillar, terroriserar sina egna utanförskapsenklaver genom drog- och vapenhandel under kvällar och nätter.
Den här sagan handlar egentligen om vindkraft fast det inte verkar så. Men när man har läst den och epilogen så förstår man det.
Nils Anders Ivarsson (N.A.I.V.) hade alltid varit intresserad av bilar. Och särskilt intresserad hade han nu blivit av miljövänliga bilar. Därför spärrade han upp ögonen när han fick syn på en artikel i tidningen. Nytt genombrott! Vanligt havsvatten kan användas som drivmedel i bilar! Tillverkningen är redan i full gång.
Det är ingen överdrift att säga att jag varit less på Clark Olofsson, och mytbildningen kring hans person, i över fyra decennier. Jag växte upp i ett samhälle där 68-vänstern satt avtryck på hela samhällsklimatet och där Clark Olofsson var mediernas omslagspojke nummer ett. När Netflix annonserade att de skulle göra en serie om honom kände jag därför ingen större lust att se den, eftersom jag trodde han skulle hyllas och idoliseras på det sätt som skett i årtionden. Men jag kunde inte ha haft mer fel. Den nya Netflix-serien Clark gör inte bara upp med Clark Olofsson som person utan även med det samhälle som romantiserade hans gärningar och som skapade den skeva syn på kriminella som vi fortfarande dras med.
I inledningen till Alexandre Dumas roman Greven av Monte Cristo seglar ett skepp in i Marseilles hamn:
”Den 24 februari 1815 signalerade utkiken på Notre-Dame-de-la-Garde tremastaren Pharaon som kom från Smyrna, Triest och Neapel.”
Sedan ungdomsåren brukar jag ofta skriva ner mina drömmar. Jag har alltid ett anteckningsblock redo på nattygsbordet. En del drömmar är direkt politiska, ett slags rapporter från den mentala källarvåningen om hur det är att leva i ett samhälle som håller på att bli spritt språngade galet på snart nog alla områden.
Efter Martin Ådahls sanslöst infantila framträdande i programmet Sverige möts (läs Birgitta Sparfs krönika om ämnet här på Det Goda Samhället ) står det helt klart att den gamla sketchen Centerextremisten med Gösta Ekman har fått ny aktualitet. På den tiden det begav sig var begreppet ”centerextremist” ett skämt eftersom det knappast fanns några som var mindre extrema än just centerpartister. Idag är det tvärtom. Centern är i många avseenden ett av våra mest extrema partier, det formligen kryllar av religiösa fanatiker. Deras religion heter mångkultur och Martin Ådahl gav den ännu ett ansikte när han försökte förklara för den avhoppade muslimen Omar Makram att denne inte vet något om den kultur som frodas inom islam.
Hur får man pengar? Under min uppväxt fanns bara ett svar på den frågan: arbeta! Det var ingen som sa ”spela på lotto”, ”hoppas på ett arv”, ”begå brott” eller “sätt dig på gatan och tigg”. Det enda och ständigt upprepade svaret från föräldrar, vänner, släktingar, politiker och massmedia var:”skaffa dig ett arbete”.
Jag har alltid tyckt instinktivt illa om begreppet mångkultur eller rättare sagt föreställningen att mångkultur är något eftersträvansvärt. Jag googlade på ”Engellau mångkultur” och fick 8 140 träffar vilket en kort stund fick mig att tro att jag har åtskilligt att säga i frågan. Men jag lugnade mig strax vid insikten att det troligen stod samma sak i alla inläggen.
Mångkulturen lagstadgades i Sverige genom den av riksdagen enhälligt antagna regeringspropositionen 1975:26 som bygger på tanken att alla kulturer är lika mycket värda och att invandrare som inte vill anpassa sig till den svenska kulturen ska kunna få statsbidrag för att i stället odla sin från hemlandet medförda kultur.
Jag vet inte så mycket mer än andra men jag är bra på att fantisera. Det känns som dags att börja fantisera om hur freden efter Ukrainakriget kan gestalta sig.
Så här i efterhand – kan vi låtsas – så var utgången klar ganska tidigt. Det började visserligen som en batalj mellan två länder – Ryssland och Ukraina – men blev snabbt till ett krig mellan Ryssland och västvärlden. Det hade Putin förutsagt redan före invasionen av Ukraina. Det är inte Ukraina vi slåss emot, sa han, utan USA. Han kunde lika gärna ha sagt Nato eller just västvärlden.
Sverige har sedan mitten av 1970-talet agerat som planetens absolut mest framstående världsförbättrare. Olof Palme och hans anhang reste runt i världen och stödde olika socialistiska diktaturer och rökte cigarr med dem, kramades och pussades.
Hela världen skulle, med socialdemokraternas och de svenska skattebetalarnas hjälp, bli ett enda stort svensk socialdemokratisk lyckorike.
Det finns teorier om att vita människor som sedan länge dominerat i västvärlden är på väg att bytas ut eller ersättas av andra folkslag som kommer invandrande. En hård variant av denna teori presenterades år 2011 av den franske författaren Renaud Camus (bilden) i boken Le Grand Remplacement. Att jag kallar Camus variant för hård beror på att han inte nöjer sig med att konstatera ett möjligt demografiskt faktum, det vill säga att andelen icke-vita ökar över tiden, utan därutöver vill förklara sådana demografiska förändringar, i den mån de kan fastställas statistiskt, med att det ligger en ond vilja bakom i form av styrande eliter i de drabbade länderna som av något skäl gillar invandrare bättre än de gillar ursprungsbefolkningen.
Platon, Patrik Engellau och flera andra kloka debattörer brukar tala om att varje samhällssystem har en utmätt tid. Att hävda att just vår typ av demokrati skulle utgöra ett undantag vore lika förmätet som att utropa ett tusenårsrike, eller påstå att vi äntligen nått fram till ”historiens slut”.
Jag talar om Boråspolisen Nadim Ghazale, inflyttad till Sverige som sjuåring med sin familj från Libanon.
Ni vet, han som i sitt Sommarprogram 2021 anklagade alla vita svenska män för att vara inkvoterade överallt. När det i själva verket är han som blivit inkvoterad i både Sommar i P1 och som sakkunnig i nu nedlagda SVT-programmet Veckans Brott.
Länge har mångkulturens förträfflighet besjungits av stora körer i politik och på ledar- och kultursidor. Det betecknande för alla körmedlemmar är att de inte har någon egen erfarenhet av mångkulturen. De har inte bott i ett kvarter befolkat av en majoritet som talar ett annat språk är deras eget. Och de bryr sig inte om att förhöra sig hos dem som har sådan erfarenhet.
När folk varnar för vad de sammansvurna globalisterna – sådana som World Economic Forum, FN, Greenpeace, Fortune 500, Pfizer, EU, Bilderberggruppen och möjligen även Greta Thunberg – är i färd med att ställa till med för att krossa de nationella demokratierna i syfte att inrätta ett eget världsherravälde under ledning av Bill Gates och Klaus Schwab så brukar jag tillrättavisa visselblåsarna och påpeka att de internationella makthavarna visserligen existerar men att de verkliga beslutsfattarna i demokratier finns i de nationella politiska organen vilket betyder att de huvudansvariga för hot mot ländernas självstyre och handlingsfrihet är personer som Magdalena Andersson, Annie Lööf, Ulf Kristersson och så vidare.
För väldigt många i Sverige idag är något som inte finns mer än i tanken, alltså en fungerande ”mångkultur”, en lika stark tro som vilken annan lära eller religion som helst.
De hörs alltid högst i debatten, när de likt saligt frälsta vill övertyga oss andra om den enda rätta vägen fram till sanningen och ljuset.
I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie med författaren och debattören Jan Sjunnesson. Han föddes i ett idylliskt villakvarter i Uppsala 1958, blev en del av kulturvänstern på 70-talet, och gick sedan vidare till den sverigevänliga rörelsen på 2010-talet.
Eric Clapton, 76, har gjort sig känd som en uttalad kritiker mot coronavaccinet. Enligt egen uppgift drabbades han av biverkningar av AstraZenecas vaccin och har sedan dess kallat vaccineringen mot covid för en ”masspsykos”. Nu tvingas han ställa in flera spelningar på sin Europaturné efter att han drabbats av covid, berättar Daily Mail.
Man kan resonera länge om vem som varit de senaste århundradens förnämsta militära strateg. Var det möjligen den tyske Gröfaz själv, Adolf Hitler, der grösster Feldherr aller Zeiten, eller var det kanske universalgeniet Josef Stalin, känd för sina epokgörande innovationer inom allt från trädgårdsodling och boskapsförädling till krigskonst?
DET GODA SAMHÄLLET 