Jag trivs bäst när jag skriver om saker som jag inte riktigt begriper, det vill säga som ingen riktigt förstår vad de än påstår, typ om Gud finns. När ingen sanning ännu är etablerad får man arbeta med mer eller mindre övertygande hypoteser.

En sak som jag inte vet är läget i skandalomsusade svenska internatskolor som Lundsberg och Sigtuna. Är det vanligt att barnen våldtar och misshandlar varandra eller bränner sin rumskamrat med ett hett strykjärn? Det vet vi inte om vi inte bestämt oss för att lita på upprörda journalister som rapporterar om ofog eller, tvärtom, om vi låter oss övertygas av andra elever som hävdar att de aldrig märkt något.

Jo, lite sakkunskap har jag i frågan ty jag har gått i en internatskola i England och en annan i USA. Där förekom det visserligen att eleverna busade med varandra och med lärarna men strykjärnsvåld av svensk typ förekom inte. I varje fall hörde man inte talas om det.

(Det värsta exemplet på kamratförtryck drabbade mig själv i skolan i Plymouth, England. Jag var tretton år och begrep inte vad som hände runt mig, framför allt inte om det hände på engelska. En av kvällsrutinerna var att en elev i sovsalen skulle läsa ett stycke ur Bibeln. En kväll sa kamraterna att jag var utsedd. De kunde sina biblar och valde ut ett stycke till mig. Sedan gömde de sig, märkvärdigt uppspelta, under sina täcken. Oförstående stapplade jag mig igenom texten. Det var Höga Visan: Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär. Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. Plötsligt kommer en lärare in på kvällsinspektion. Gossarna fnittrar hejdlöst i sina kuddar. Läraren förstod att det handlade om kamratmobbning riktad mot en borttappad utlänning och utmätte inget straff. Jag kunde själv tycka att sprattet var ganska välfunnet.)

En av mina främsta lärdomar av dessa internatskolor var att man ska lyda sina lärare. Det var inget som särskilt framhävdes, det bara blev så. En elev på min amerikanska skola hade upprepade gånger fuskat på skrivningar. Läraren sa åt honom att ”det är dina pengar, dina beslut och din framtid” vilket betydde att eleven hade sig själv att skylla. Därpå blev eleven prompt relegerad. Sådana händelser var lärorika.

Trots, eller kanske på grund av, att dessa skolor var internat fanns en levande disciplin som upprätthölls som en självklarhet. Det behövdes inga särskilda sociala insatser för att förhindra att eleverna, vilket lär vara vanligt i svenska skolor, inte bara internat, missfirmar och till och med använder våld mot sina lärare.

Förklaringen till pennalismen och våldsmobbningen på de svenska internaten och lärarmobbningen i svenska kommunala skolor är troligen samma från Skolinspektionen utgående mentalitet som går ut på att lärare och elever och alla andra människor har lika värde och att lärare därför inte ska ha rätt att disciplinera elever.

Behöver det vara mer komplicerat än så?