I vårens avtalsrörelse spänner Kommunal bågen högt med krav på förkortad arbetstid, en strid där de dessutom backas upp av tunga sympatilöften från IF Metall. Industrifackets avtalssekreterare Simon Petersson har klargjort för Ekot att man är beredd att ta till strejkvapnet för att hjälpa Kommunal att nå målet. Frågan drivs under parollen ”kvinnoarbetstider”, då målet är att anställda i kommuner och regioner med obekväma scheman ska få samma arbetstidsförkortning som de mansdominerade industriyrkena länge haft.
Det är lätt att ryckas med av den fackliga kampvilja men för den som kan sin historia finns det anledning till djup skepticism.
Kommunals ledning har en dokumenterad historia av att gå in i förhandlingar med storslagna visioner, för att sedan kapitulera vid målsnöret. Det största hotet mot medlemmarnas villkor har inte alltid varit de tuffa arbetsgivarna, utan ofta förbundets egen förhandlingstaktik.
Det mest flagranta exemplet hittar vi i den katastrofala avtalsrörelsen 1993. Mitt under den djupa 90-talskrisen begick Kommunal vad som bäst kan beskrivas som ett historiskt svek mot sina egna medlemmar.
I ett anfall av facklig naivitet valde man att skrota det centrala lönesystemet till förmån för individuell och lokal lönesättning. Förbundsledningen svalde arbetsgivarsidans argument om att välfärdsarbetarna skulle kunna förhandla till sig bättre löner på egen hand. Som en del av uppgörelsen gick Kommunal med på att helt ta bort de centralt garanterade minimilönerna.
Konsekvenserna för undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden blev brutala. Utan ett centralt skyddsnät och utan siffergarantier lämnades medlemmarna helt utlämnade till kommuner och landsting som blödde pengar. Istället för ett lyft resulterade 1993 års avtal i att stora medlemsgrupper fick sina löner frysta eller upplevde rena reallönesänkningar. Rättvisan ersattes av ett godtyckligt system där enskilda chefers godtycke avgjorde lönen.
När Kommunal nu återigen målar upp en bild av kompromisslös strid för arbetstiderna, sker det med 1993 års spöke i bakgrunden. Historien visar att fackliga löften i medierna betyder föga om man saknar förmågan att hålla linjen vid förhandlingsbordet. Frågan är om dagens förbundsledning har lärt sig av sina historiska misstag, eller om medlemmarna återigen riskerar att få betala priset för ledningens strategiska felbedömningar.
Bild: Kommunals logo, via Wikimedia Commons
Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.
