Just nu kan man se en dokumentärserie om Staffan Hildebrand på SVT Play. Avsnitt 1 släpptes förra veckan, igår kom andra avsnittet, och tredje och sista avsnittet släpps nästa tisdag, den 20 oktober. Men som så många andra dokumentärer nuförtiden lider även denna av den sjuka som kommer ur journalistkårens kollektiva super-ego.
Dokument inifrån om Staffan Hildebrand blir Negra Efendićs dokumentär om hur Negra Efendić gör en dokumentär.
Staffan Hildebrand gjorde sig känd som filmaren som skildrade tonåringarnas värld under 80-talet, med filmer som G, som slog stort i Sverige. Men bakom fasaden var han ett rovdjur som förgrep sig på små pojkar.
Det är intressant inte minst eftersom Hildebrand var en så ansedd kulturprofil i Sverige under väldigt lång tid. Men betyget på dokumentärserien dras ner väsentligt av den sjuka som blivit så vanlig inom journalistiken idag. Det handlar inte om att granska Staffan Hildebrand och ge en röst åt de pojkar han utnyttjade. Nej, den här produktionen fokuserar främst på hur Negra Efendić gör en dokumentär.
Vi får följa journalisten i bild när hon reser, när hon reflekterar framför kameran, och när hon förbereder sina intervjuer i Kambodja. Kameran dröjer sig kvar vid hennes reaktioner och hennes personliga kamp för att nå fram till sanningen.
Men i en så pass tung och allvarlig granskning blir den här typen av berättargrepp djupt problematiskt. När reportern tar plats i rampljuset riskerar offrens upplevelser och det faktiska missförhållandet att hamna i skuggan. Det som borde vara ett avslöjande av ett systematiskt rovdjursbeteende blir istället en arena för journalistiskt självförverkligande.
Frågan man ställer sig under tittandet är varför SVT, och Negra Efendić själv för den delen, känner sig tvungna att dramatisera själva journalistiken. Tror de inte att historien om Staffan Hildebrand och hans offer bär sig själv? Har de inte sett Dan Josefssons dokumentärer om Kevinmordet och styckmordet på da Costa?
Eller, för den delen, den lysande dokumentärfilmen om Kal P Dal, skapad av Dag Ösgård och Stefan Källstigen.
Som handlar om Kal P Dal och inte om hur Dag Ösgård och Stefan Källstigen gör en dokumentär.
Bild: Skärmdump SVT Play
