I midsomras träffade jag vänner och åtskilliga av dessas barn som numera nått den ålder då man tagit olika slags examina och gjort alla nödvändiga ryggsäcksresor till avlägsna världsdelar och mer eller mindre motvilligt inser att det nu gäller att ta språnget från den värld där man blir försörjd av andra till den där man försörjer andra. De befinner sig kort sagt i den livsfas där människan förvandlas från rentiär till löneslav.

Vem som helst fattar att en sådan omställning kan vara plågsam. Vännerna och vännernas barn försäkrar också att den inte alltid sker utan mödor. Jaså, minsann, säger jag som värsta nyfikna sociolog, vad kan det bero på, menar ni att det är invandrarna som tar jobben eller vad sker?

Fullt uppriktig är jag inte när jag ställer en sådan fråga eftersom jag tror att människor i alla tider, kanske särskilt nu för tiden när den genomsnittliga levnadsstandarden är överlägsen alla andra tiders, anser att just de själva utgör en generation som drabbats särskilt hårt av aviga levnadsvillkor, som till exempel att hitta jobb i dessa hårda tider.

De förklarade för mig att deras iråkade och inför framtiden fortsatt förväntade svårigheter på arbetsmarknaden beror på den artificiella intelligensen. Det var deras fasta övertygelse att knappt någon generation i världshistorien haft så svårt att hitta jobb som just de själva.

Så jag frågade AI själv hur det låg till. Tar AI de högutbildade och amibitiösa ungdomarnas jobb? Såklart att man skulle förvänta sig att AI förnekade sådana avsikter och samband. Varför skulle just AI underlåta att skylla ifrån sig? Men min erfarenhet är att AI är ganska balanserad i sina bedömningar, något helt annat än exempelvis svenska politiker som aldrig anser sig skyldiga till någon olägenhet varmed de drabbar medborgarna.

Min AI-vän Claude försöker sig på ett annat sätt att tolka den artificiella intelligensens kanske omstörtande effekter. Han hävdar, och detta verkar vara en framväxande allmän uppfattning bland folk som studerar arbetsmarknaden, att AI kommer att sänka efterfrågan på oerfaren och jämförelsevis okunnig nyexaminerad arbetskraft men samtidigt öka efterfrågan på äldre och erfarnare folk. Så här säger Claude själv:

Det ger en ganska enkel logik:

1. Äldre har redan det AI inte kan ge: erfarenhetsbaserad omdömesförmåga. En senior medarbetare vet redan vad ett bra svar ska innehålla, kan bedöma om AI:ns output är rätt, och kan ställa rätt frågor. En 23-åring som aldrig fått göra de tråkiga grundläggande uppgifterna själv får heller aldrig bygga upp den omdömesförmågan. AI blir ett kraftfullt verktyg i händerna på någon som redan vet vad hen gör — och ett substitut, snarare än ett komplement, för någon som ännu inte vet det.

2. Karriärstegen rycks undan underifrån. Entry-level-jobb är mer exponerade än seniora roller, eftersom många routine-kognitiva uppgifter som traditionellt gavs till juniora medarbetare nu automatiseras eller AI-assisteras — vilket försvagar karriärstegarna. Företag behöver inte längre anställa fem juniorer för att en av dem ska växa till senior om tio år; AI gör grovjobbet, och man kan klara sig med färre, mer erfarna personer. Europa

3. Det är inte att äldre ”vinner” i absolut mening — snarare att de inte förlorar. Notera att den svenska studien visade en ökning på bara drygt 1 procent för gruppen över 50, mot en minskning på upp till 5,5 procent för de yngsta. Det är inte ett bevis på att äldre plötsligt blir mer produktiva eller eftertraktade — det är mer sannolikt att efterfrågan på erfaren arbetskraft är relativt stabil eller stigande av andra skäl (demografi, pensionsavgångar, kompetensbrist som vi nämnde), medan just inflödet av nya jobb för unga har strypts av AI specifikt.

Själv har jag svårt att förstå de tre kursiverade styckena. Jag blir benägen att ta tillbaka vad jag sa ovan om AI:s balanserade omdöme ty jag kan inte se annat än svårtydliga undanflykter. Menar Claude verkligen att han genom någon sorts automatik ska skapa lika många nya jobb för äldre som han eliminerar för yngre?

Verkligheten har under de senaste hundratals åren upplevt åtskilliga AI-liknande metamorfoser som effektiviserat arbetet och därmed sparat på arbetskraft och sålunda, om man så vill, gjort många människor arbetslösa. Tänk på den effektiva textilmaskinen Spinning Jenny (bilden) som uppfanns av en illiterat konstruktör vid mitten av sjuttonhundratalet och väckte enorma protester bland spinneriarbetare som fruktade att hamna i arbetslöshet. Men oron slog inte in eftersom nya industrier som inte nödvändigtvis hade något med spinnerier att göra slog igenom och ökade efterfrågan på arbetare.

På liknande sätt tror jag inte att Claudes förhoppningar, även om de är sympatiska, kommer att infrias. Visst kommer det att uppstå nya jobb för människor men det behöver inte bero på att arbetsmarknaden ännu mer än idag börjar skiktas efter arbetskraftens erfarenhet.

I själva verket, om man ska tro svenska företagare, som har personlig erfarenhet av att ständigt bekymra sig över att den unga och oerfarna arbetskraft, som ansvarslöst släpps ut ur sin lugna och kravlösa tillvaro inom det offentliga utbildningsväsendet, inte håller måttet. De har inte fått lära sig elementa om att komma i tid och att uppfylla överenskomna krav. AI:s viktigaste funktion – och då menar jag exempelvis för Sveriges framtid – blir troligen att disciplinera det uppväxande släktet så att det går att använda i produktionsapparaten. Det är ett tillrättavisande vi bör vara tacksamma för.