Miljöpartiets språkrör Per Bolund går ut hårt i pressen och anklagar SD för att ha anställda troll, vars enda uppgift är att sprida hat och hot mot just miljöpartister. Han vill alltså försöka slå i oss att människor inte kan tänka själva utan att all kritik mot MP är iscensatt, och dessutom avlönad, av SD. I Bolunds ögon är det med andra ord omöjligt att ens föreställa sig att någon av fri vilja kan kritisera ett så fulländat parti som hans.

Att mainstream-medierna överhuvudtaget publicerar dessa galna fantasier är häpnadsväckande, men har förstås sin förklaring i att MP står högt i kurs hos en majoritet av landets journalister.

I en lång och djuplodande intervju med Göteborgs-Posten (låst artikel) får språkröret fantisera fritt och häva ur sig anklagelser till höger och vänster, utan minsta belägg för något av det han påstår.

Per Bolund kan vara en av de mest inbilska politikerna det här landet sett, han saknar totalt insikt och självdistans och är självrättfärdig som en gammal prost. Det räcker med att se hans stirrande blick för att förstå att han drivs av en sällsamt obehaglig fanatism, och när han öppnar munnen så bekräftar han intrycket. Han är så arrogant att han, utan minsta belägg, anklagar alla kritiker för att vara köpta antingen av högerextremister eller främmande makt. Och högerextremister är förstås alla som har minsta lilla åsikt som avviker från hans egen.

Det är rätt intressant att vi har såna politiker i Sverige. Den här typen av medborgarförakt hittar man annars främst i regelrätta diktaturer, där envåldshärskarna styr efter eget huvud och ser folket som mindervärdigt och ovärdigt att få ta del av besluten. Men Sverige har väldigt mycket gemensamt med den typen av stater. Självrättfärdigheten går som en röd tråd genom hela politikerväldet, och medborgarna ses främst som en kassako, som ska pynta in skatt och acceptera att samhället förfaller alltmer på grund av huvudlösa politiska beslut.

Det är alltså inte bara MP som är infekterat av hybris och folkförakt. Men eftersom MP har en så liten del av väljarna blir det extra märkbart när Bolund låter storhetsvansinnet blomma ut till fullo. Det är helt uppenbart att han inte har en aning om vad demokrati innebär utan sällar sig till den växande skara politiker som inbillar sig att demokrati stavas med deras eget partinamn. Han tycks på fullt allvar se folkopinionen som ett hot mot demokratin, vilket gör honom direkt olämplig att inneha något som helst politiskt ansvar.

Bolund lutar sig mot en undersökning gjord av Brå, där det uppges att miljöpartister är de politiker som är mest utsatta för hat och hot. Men innan man sväljer en sådan undersökning med hull och hår behöver man veta i vad detta hat och dessa hot består. Hur allvarliga hot talar vi om? Det står inte helt klart.

Dessutom är det, även om sådana som Bolund inte vill erkänna det, stor skillnad på hat och hot. Att folk hatar ett politiskt parti, och pratar om det på nätforum på samma sätt som folk luftade sitt politikerhat och –förakt på ”ljugarbänken” före internets tid, är inte att jämställa med regelrätta hot. Eftersom många av dagens politiker är så lättkränkta finns det en rad exempel på hur de utmålar till och med saklig kritik som hat och hot, så jag litar absolut inte särskilt mycket på den där undersökningen.

Det här är inte första gången Per Bolund går till storms mot svenska folket, för att han är ilsken över att folk vågar ta sig ton, och det lär inte vara sista. Per Bolund beter sig som vore han politiker av Guds nåde och det är skrämmande att se.

Det här måste även mainstream-medierna se. Därför vore det önskvärt om de slutade att lyfta honom och hans parti som relevanta och viktiga, när det i själva verket handlar om ett marginaliserat pytteparti vars förtroendekapital är närmast obefintligt hos majoriteten av folket.

Bild: Skärmdump, Youtube