Från Ekot den 13 april: Eskilstuna kommun har, sett till folkmängden, flest skjutningar i gängkriminell miljö i Sverige, med 32 skjutningar förra året. Varav två denna vecka, den ena med dödlig utgång.

Josefin Helleday (S), kommunalråd med ansvar för kommunens trygghetsarbete, har ett antal förslag för att komma tillrätta med denna något prekära situation. Vilka, förutom det gamla vanliga samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis, även innefattar följande:

– Samordning, många aktörer som måste vara med, kommunens ansvar för denna samordning, att ta tillvara alla goda krafter och initiativ, fler ideella föreningar, aktiva fastighetsägare samt fler mobila fritidsledare och förebyggande socialsekreterare som jobbar tillsammans ute på fältet för att minska rekryteringen till de kriminella gängen.

Rekar Rebuwar, en av de kommunala teamledarna som själv har valt bort den kriminella banan och är ett verkligt gott föredöme, träffar ungdomar i riskzonen och är hoppfull:

– Här handlar det väldigt mycket om att stärka dom, ge dom en meningsfull fritid, ge dom nyttiga saker i deras liv och, så dom känner sig som att dom är en del av samhället också.

Även Jenny Fahlin, bosocial samordnare på Victoriahem, ett tyskägt privat bolag som äger hyreslägenheter i miljonprogrammen i 31 kommuner i Sverige, är förhoppningsfull:

– Vi anställer 36 sommarjobbare mellan 16-18 år från alla våra områden, och de måste bo hos oss.

Ideella föreningar hakar på, bland annat nystartade ”Young revolution” som engagerar ungdomar som vill hjälpa andra ungdomar att komma på rätt kurs. 19-åriga Fari är även han vid gott mod:

– Det kanske tar flera år, men det kommer man fixa, det kommer man fixa!

Allt detta låter ju väldigt bra. Eskilstuna kommun är långtifrån ensam om sin bekymmersamma utveckling och får här tjäna som exempel på hur samhället helt har förlorat greppet.

Detta vågar jag påstå med tanke på att samtliga projekt och insatser som kommunalrådet i Eskilstuna nämner redan har prövats i samtliga utsatta områden i landet under minst 30 års tid. Utan nämnvärt positivt resultat. Tvärtom, den negativa utvecklingen har hela tiden eskalerat. Liksom nu i Eskilstuna.

Kommunala och statliga bidrag kommer att strömma till nya ideella föreningar med bra, mindre bra eller ingen som helst verksamhet. Massor av kommunala samordnare kommer att anställas. Olika delprojekt kommer att startas för att öka delaktighet och integration. Rekorderliga och laglydiga medborgare kommer att engagera sig, och absolut inget fel i det. Det är bara det att inget av det hjälper.

Varför inte, för en gångs skull, pröva något nytt? Som till exempel strängare straff som verkligen innebär allvarliga och kännbara inskränkningar i de kriminellas liv, även för de unga. Inte som nu, några månader eller år på ett kravlöst ungdomshem som istället för bestraffning mer fungerar som en fjäder i hatten och en skjuts uppåt i den kriminella karriären.

Kommer Eskilstuna att knäcka gängen? Svaret är tyvärr nej. Situationen där kommer att förvärras, liksom i hela övriga Sverige. Eftersom man sätter in motåtgärder som alla har ett gemensamt; de är för svaga, för veka, för snälla och de fungerar inte.