Bland all vinklad smörja som pumpas ut av Sveriges Television kan man också hitta verkliga guldkorn. Ett sådant är serien Svenska hus, av Katarina Dunér, som nu finns på Öppet arkiv. Serien producerades 1995 och handlar om kärleken till de gamla hus som man fortfarande kan hitta lite varstans i vårt avlånga land.

Svenska hus är en lågmäld och finstämd serie där tittaren får följa med på en resa från norr till söder och ta del av all den fantastiska byggnadskonst som präglat vårt land de senaste seklerna. Här redogörs för olika byggstilar och byggmaterial i allt från kåtor och timmerstugor till gruvor och stationshus, och hur samhällsutvecklingen påverkade även byggandet.

Själv är jag sedan barnsben fascinerad av just gruvor och stationshus, det förstnämnda för att jag växte upp i Bergslagen, där gruvor och hyttor är en naturlig del av det vackra landskapet. Min fascination för stationshus kommer sig säkert av att mina föräldrar hade nära vänner som bodde i ett gammalt nerlagt sådant. Jag älskade att vara där, för både stationsskylten och den forna väntsalen med biljettlucka och väggfasta sittbänkar var intakta. Det kittlade verkligen fantasin att se ut mot perrongen och föreställa sig vilka som gått av och på tåget just där – och varför.

Svenska hus producerades i en tid då man fortfarande insåg värdet av fakta framför känslor, en serie i samma stil som Hermans historia (som jag skrivit om här). Inga snabba klipp, ingen skrällig musik och framför allt ingen självutnämnd rolighetsminister – resan genom Sverige ackompanjeras endast av en lugn, saklig berättarröst och några citat från forna tiders Sverigeresenärer, inlästa av bland andra skådespelaren Sven Lindberg.

Det har hänt mycket under de 30 år som gått sedan Svenska hus sändes på TV. Idag skulle SVT aldrig göra en sådan här serie. Om de skulle göra det så skulle de anlita minst en, förmodligen två, utvalda ”kulturpersonligheter” att spetsa till det hela så att det blir riktigt barnsligt och tramsigt. Inslag om kurbitsmålningar och knuttimrade stugor skulle åtföljas av hysteriskt fnissiga kommentarer som inte har det minsta med ämnet att göra och givetvis skulle man se till att skapa ett löjets skimmer över alltsammans. Det är så public service vanligtvis förhåller sig till det svenska kulturarvet.

Passa därför på att se Svenska hus redan nu. Förr eller senare kommer förmodligen någon ambitiös SVT-medarbetare på att den här serien är alldeles för exkluderande mot andra kulturer, och att det på något sätt är främlingsfientligt att skildra den svenska byggnadskonsten på ett så här positivt sätt.

Bild: Långbans gruva, skribentens foto