
Jag har roat mig med att läsa igenom en del av Özz Nujens Twitterkonto. Det består till största delen av retweetade inlägg av andra Sverigehatare. Som Henrik Arnstad, Ali Esbati, Anne Ramberg, skribenter på Etc med flera inom samma kategori. Men även en del uttryck för Nujens eget stora hat mot Sverige och svenskarna.
Nujen är född i den kurdiska delen av Turkiet 1975 och flyttade till Sverige med sin familj 1983. Här har Nujen gjort sig känd som komiker, skådespelare, manusförfattare och svenskhatare. Framför allt för sitt glödande hat gentemot medlemmar av SD och SD:s alla demokratiska väljare.
Han är även känd som den som anlitade den muslimske terroristen Akilov som svart byggjobbare och betalade honom 80 000 kr i svarta pengar. Fast allt detta skyllde Nujen på sin svåger, och kom undan med det eftersom den svenska journalistkåren var mera intresserad av att bevaka det mångkulturella Hallelujamöte som hölls på Sergels Torg några dagar efter attentatet än att undersöka familjen Nujens ekonomiska samröre med terroristen Akilov.
Hur många kurder bor det i Sverige? ”År 2017 befann sig uppskattningsvis cirka 100 000 kurder i Sverige. Anledningen till att man inte vet den exakta siffran kurder i Sverige är att Statistiska centralbyrån inte insamlar data om etnicitet. Folkgruppen har ingen egen stat.” (Wikipedia)
Av dessa cirka 100 000 är nog Nujen den mest kände kurdkrigaren i Sverige. Kurderna saknar som sagt en egen stat, och Nujens kurdiska kamp går till största delen ut på att i sin tur hata och förlöjliga de svenskar som anser att även de har rätt till vad som redan är deras eget land, alltså Sverige.
Detta kan synas något ologiskt, men följer invandrarskapets ofta speciella och i många stycken svårbegripliga logik.
Logiken går i korthet ut på att Nujen har all rätt att kräva en egen stat för sitt eget folk, svenskarna har det definitivt inte. Och om det svenska folket gör exakt det som Nujen gör så är de rasister, nazister och fascister. Nujen anser att kurderna har rätt till Sverige, som någon slags kompensation för den förföljelse de utsätts för i Mellanöstern.
Det intressanta här är att Nujens uppfattning om denna måhända något skeva bild av rätten till ett eget land delas av en stor del av den svenska kultureliten. De intellektuella, framträdande jurister, vänsterpolitiker i Sveriges riksdag och hans svans av självhatande svenskar som gladeligen betalar dyra biljetter för att bevista hans föreställningar.
Är kurdernas sak verkligen vår? Naturligtvis inte! Sverige har ingenting som helst att göra med kurdernas kamp för sin rätt till en egen stat i Turkiet, Irak och Iran. Kurdernas sak är absolut inte vår!