Fråga tusen svenskar vad Beowulfkvädet är. Någon enstaka bildad person känner till det och vet vad det handlar om. Ändock handlar verket om Sverige och tillhör världslitteraturen. I England och USA vet skolbarnen vad kvädet är. Det läses i skolan. En förklaring är att J. R. Tolkien skrivit om och översatt Beowulfkvädet som också inspirerat och påverkat hans böcker om ”Sagan om ringen”.

TV-serien Game of Thrones är likaledes influerad av Beowulfkvädet. Kulturskymning över Sverige är ett försiktigt omdöme. Men, vad kan man förvänta sig med partiledare som Sahlin och Reinfeldt som har uppfattningen att äldre svensk kultur är ”barbari”? 

Vad är då Beowulfkvädet och vad handlar det om? Var och när är det skrivet? Namnet Beowulf brukar tolkas som bivarg, en kenning för björn, björnen är som en varg för bina. Beowulfs historiska existens kan, till skillnad från hans kung Hygelac inte säkert bekräftas genom samtida källor, men man kan peka på en möjlig historisk förebild. Kvädet utspelar sig i sydöstra Sverige och Danmark. Beowulf, en av geaternas/gutarnas hjältar, kämpar mot tre fiender och blir dödligt sårad i det slutliga slaget. Efter sin död kremeras han av sina följeslagare och en storhög reses över honom. 

Kvädet finns bevarat i en enda handskrift på fornengelska från omkring år 1000 – 1010 e.Kr. Det nedtecknas första gången runt 700 e.Kr. av en kristen fornengelsk diktare. Länge har verket betraktats som en fiktiv berättelse, en saga. Bakgrunden till verket har nu av professor Bo Gräslund varit föremål för en ingående historisk och arkeologisk granskning.  Uppfattningen om verket som ren fiktion, en saga, blir efter den granskningen ohållbar.

Beowulfkvädet har sannolikt överförts som ett samlat muntligt diktverk från östra Sverige till East Anglia omkring år 600. Under kristen påverkan har det traderats muntligt på fornengelska och slutligen nedtecknats i södra England. Beowulfkvädet är en heroisk berättelse som utspelar sig i södra Skandinavien under folkvandringstiden. Med 3 183 versrader är det den mest omfattande anglosaxiska hjältedikt som överlevt – detta trots att eposet berör skandinaviska händelser. I England har verket blivit ”Englands nationalepos.”  

Handlingen är i grova drag följande: Hrothgar är kung i Danmark. Det allegoriska (förmodligen för en fimbulvinter med kallare klimat sämre skördar och svält) monstret i berättelsen Grendel hemsöker hans kungshall Heorot (sannolikt i sydöstra Själland) och dödar hans hirdmän. Hjälten Beowulf anländer till Hrothgar med 12 krigare i full rustning. Beowulfs far har varit vän med kungen. Beowulf har nu kommit för att återgälda vänskapen genom att besegra odjuret (kanske i verkligheten genom råd om hur svälten har hanterats i andra områden, nämligen genom att en tredjedel av befolkningen tvingats emigrera).

Eftersom han hört att monstret inte använder sig av vapen så gör han inte det själv. När alla sover ruset av sig efter festen kommer Grendel och anfaller de sovande männen. Beowulf går i närstrid med Grendel och sliter i kampen av honom ena armen. Odjuret ger sig av till sin boning i den närliggande sjön. Armen sätts upp på väggen i hallen. Att Beowulf valt att inte använda sina vapen visade sig vara ett korrekt beslut enär hans män upptäckt att inga vapen biter på Grendel. Beowulf hyllas. Det firas och än en gång slutar festen med ofärd eftersom Grendels mor dyker upp på natten för att hämnas. Hon kommer dock undan eftersom Beowulf har sovit i ett annat hus. Dagen därpå beger sig en trupp iväg för att göra slut på hemsökelserna.

Beowulf är dock den ende som vågar nedstiga i vattnet. Hos monstren träffar Beowulf Grendels mor. Vid Grendels lik utkämpas en bitter strid . Till slut segrar Beowulf med hjälp av ett förtrollat svärd. Beowulf belönas åter rikligen på nordiskt vis med armringar i guld och höviskt tal (guldringar var viktiga under den historiska epoken, jämför gärna med Tolkiens ring). Efter ett rejält firande ger sig Beowulf och de överlevande männen hem till Gotland. Beowulf ärver senare geaternas/gutarnas kungakrona. Nu är det hans tur att hotas av ett monster, nämligen en drake som ödelägger landet och bränner ner Beowulfs gård (som sannolikt kan identifieras på Gotland) och dödar Beowulfs undersåtar.

Kungen och hans krigare söker nu upp drakens håla. Beowulf slåss med draken. Den första striden slutar oavgjort. Kungen beslutar sig då för att bege sig in i hålan och frågar vilka som har modet att följa med honom, endast en vågar, en ung man vid namn Wiglaf. När striden börjar grips även Wiglaf av rädsla och blir passiv. Beowulf dräper draken men får själv ett banesår. Wiglaf bär ut kungen som avlider. Beowulf läggs i en stor gravhög med drakens skatter, överblickande havet, som sannolikt kan identifieras på Gotland. 

På svenska finns två översättningar. Den ena översättningen från 1955 av Björn Colliander visar stor följsamhet till det poetiska ursprunget. Den andra av Rudolf Wickberg från början av 1900-talet är en mer fri översättning men trogen det sakliga innehållet i kvädet. Den senare finns i nytryck från 2019. 

År 2018 kom en mycket intressant och läsvärd bok skriven av arkeologiprofessorn emeritus i Uppsala Bo Gräslund (bilden). Boken heter ”Beowulfkvädet. Den nordiska bakgrunden”. Låt mig genast säga att det är en av de bästa och mest lärorika böcker jag läst och då skall man veta att jag sedan ett halvt sekel läser 3–4 böcker i veckan. Bokens 260 sidor är späckade med fakta, analyser samt historiska och arkeologiska källor och argument. Käll- och litteraturlistan är enormt omfattande. Det har skrivits enorma mängder med böcker och vetenskapliga avhandlingar om diktverket som sammantaget idag utgör ett helt bibliotek. Bo Gräslunds bok som kom på engelska 2023 är och kommer att bli och vara en ”game changer” i den vetenskapliga diskursen för decennier framåt, bland annat ifråga om Beowulfkvädet som historisk källa och handlingens verkliga norröna bakgrund.

Boken kommer att förändra forskningen kring kvädet. Den blir den probersten som alla måste ta ställning och förhålla sig till. Bo Gräslund analyserar i olika dimensioner sannolikheten av att handlingen i kvädet utspelar sig på Östra Själland och Gotland varifrån Beowulf härstammar, där han bor och där han också slutligen stupar samt slagen mellan guter och svear i Uppland. Den är verkligen en övertygande vetenskaplig analys med en argumentationskedja där allt tas upp till förnyad prövning, analys och möjlig förankring i historien. 

En märklig omständighet ifråga om Gräslunds vetenskapligt vägröjande arbete är Dick Harrisons recension i SVD . Recensionen är extremt negativ och bär alla signa av att han inte läst Gräslunds bok utan avfärder den utifrån en fördomsfullt extrem källkritisk ståndpunkt. Den källkritiska skolan med bland andra Weibulls gjorde stor nytta för den historiska forskningen men också stor skada. Man kastade ut barnet med badvattnet när man helt frånkände äldre bevarade epos allt källvärde. Dick Harrison vandrar vidare på det spåret med markerad fanatism. Inte ett enda av de tusentals fakta och argument Gräslund presenterar tas i recensionen upp till diskussioner eller saklig kritik. Boken avfärdas rakt av.  Den kända populärhistorikern skriver flyhänt om det mesta, oftast mer lättviktigt än Gräslund. Skillnaden mellan Gräslunds empiriska saklighet och analys och Harrisons osakliga recension gör att man ställer sig frågan: Vad föranleder en populärhistoriker detta utfall i affekt. 

Än märkligare blir det när man granskar Wikipedia. I Wikipedias avsnittet om Gräslund nämns inte med ett ord hans banbrytande arbete, däremot att Gräslund pekats ut som författare till Balderson deckarna (?). I Wikipedias avsnitt om Beowulfkvädet beskrevs för några veckor sedan Gräslunds bok som också fanns upptagen i listan över vidare läsning. Idag finns inte texten om Gräslunds arbete längre kvar och Gräslunds vetenskapliga arbete är borttagen från läslistan. Vem och varför har det skett? Jag vet av egen erfarenhet från andra områden att Wikipedia blir allt sämre och politiskt styrt av vänsterkrafter och med tydlig PK-ideologi. Det är illavarslande för uppslagsverkets trovärdighet. 

Beowulfkvädet utgör, de facto, en litterär och historisk skatt för Sverige och Danmark liksom för den engelskspråkiga världen. Verket innehåller intressant information och kunskap om Sverige och Danmark. Inget av länderna har någon annan jämförbar källa. 

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com