Den 21 oktober sköts gangsterrapparen Nils Kurt Erik Einar Grönberg, känd under artistnamnet Einár, till döds i Stockholm. Det var en ren avrättning.

Einár skilde sig markant från sina kollegor i branschen: 1) han var helsvenne 2) han kom inte från Orten.

För ett tag sen dök en ny gangsterrappare har dykt upp. Han heter Ville och delar inte bara bakgrund med Einár. De liknar varandra även till utseendet. Ville är dessutom tydlig med att Einár är hans förebild.

I sina låtar rappar Ville, som är 15 år gammal, om att langa knark, mörda sina rivaler och knulla deras mammor. Se till exempel det här klippet på Tiktok

Tittarna kommenterar bland annat:

“Alla vet hur det kommer att sluta.”

“Har sett ett annat liv börja så här, och det slutade i Hammarby sjöstad.”

“Jag fick nyss en déjà vu.”

“Vill vara en kopia med likadan kepa.”

“Kommer sakna dig.”

“Nya Einár.”

Einár kom från en “vit och privilegierad” familj i Gamla Enskede i Stockholm. Pappan var krögare och mamman skådespelerska. Under uppväxten gjorde Einár roller både på film och på Dramatens scen. 

Den nye Einár, Ville, har en liknande bakgrund. Han är son till artisten Sandra Dahlberg som tävlat i Melodifestivalen ett flertal gånger. Hon slog igenom i realityserien Fame Factory.

Villes pappa är producenten och låtskrivaren Jimmy Jansson.

Ville rappar:

Både Einár och Ville har själva valt en identitet som “blattar” och Ortengrabbar. Förmodligen för att det ger högre status i ungdomens värld.

I en intervju för SVT (10/11 2015) förklarar rapparen Ibrahima Erik Banda att ”suedi” (ett arabiskt lånord till rinkebysvenskan som betyder ”svensk”) var ett ord man använde för att kränka svennar: ”Suedi var ett skällsord när jag växte upp”.

Han och hans vänner, förklarar han, ville inte ses som svennar, utan som blattar.

”Man kunde vara turk eller kurd, men var alltid nåt annat än svensk. Det var väldigt svårt att säga ’nä men jag är svensk’. Då hade folk runtomkring skrattat och sagt ’vaddå svensk, tror du dom ser dig som svensk eller?’”

I en sociologisk studie av Petra Åkesson, ”Vi krigar mot svenskarna: unga rånare om hur och varför de begår brott” (Lunds universitet, 2005), citeras blattegangsters som förklarar varför de gör som de gör mot ”svennarna”:

”När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!”

”Makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter”

”…svenskarna gör ingenting och de ger oss bara sakerna, de är så mesiga”.

Dessa pojkar, som i folkmun ibland kallas ”hobbyblattar”, är en i USA sedan länge känd typ, där kallad ”wigger” (white n*r). Och det är inte det enda fenomenet i Det Nya Sverige som har föregåtts av amerikanska motsvarigheter: orten har ju sin förebild i ”the hood”, de svarta storstadsgettona. Och på samma sätt som svennighet är töntigt i Sverige så är ”whiteness” mesigt i USA.

I USA blir svarta killar som gör läxorna, klär sig vårdat och talar proper engelska, klandrade för att ”uppföra sig som vita” (acting white). I Sverige blir de duktiga och välartikulerade blattarna på samma sätt beskyllda för att ”spela svennar”. Barack Obama tog upp problemet i ett tal år 2004 då han sa: ”children can’t achieve unless we raise their expectations and turn off the television sets and eradicate the slander that says a black youth with a book is acting white.”

En annan sak som förenar den gamle och den nye Einár är stödet de får från sina föräldrar. På Twitter har Villes mamma stolt delat ett videoklipp där sonen skryter om att han har en pistol, att han mördar sina rivaler och knullar deras mammor. “Man kan tro att jag är terrorist”, säger han.  

Och i en intervju säger Villes pappa: “Jag försöker vara så, hur säger man, supportive som möjligt.”

Det är osannolikt att den 15-årige Ville verkligen har levt det gängkriminella liv som han skryter om i sina låtar. Risken finns att han kommer att prövas av riktiga gangsters. Är han lika tuff som han låter? 

Risken är verklig. Förra året sköts fler än sextio personer sköts till döds i den gängkriminella miljön i Sverige.

I filmens och litteraturens värld möter vi en ganska vanlig schablon: ”Mighty Whitey”. En vit man kommer till en primitiv kultur, till exempel en stam i Afrika. Han ”goes native” genom att lära sig infödingarnas språk och seder. Han hjälper dem genom att dela med sig av sina europeiska kunskaper och sin ”magiska” teknologi. Hjälten stiger i aktning och avancerar snabbt till ställningen som stammens verklige hövding.

Ett exempel är Kevin Kostner som ”Mighty Whitey” i filmen Dances with Wolves (1990).

Berättelserna brukar sluta lyckligt – den vite mannen får den bruna ”prinsessan” – men han måste också övervinna hinder på vägen. ”Mighty Whitey” väcker någon eller några av infödingarnas avund, ofta en alfahanne som tidigare befunnit sig i centrum men blivit åsidosatt. Rivalen försöker att skada, döda eller driva bort Mighty Whitey för att återerövra sin ställning.