Vi är nog många som inte är direkt imponerade av den nya regeringens handlingskraft. Dessvärre är det dessutom så att ifall denna regering ska åstadkomma något av betydelse så har den ett mycket hårt arbete framför sig, ett mycket hårdare arbete än borgerligheten verkar inse. Ett exempel, skolans område, visar varför. 

Under 2017 larmades det om att skolmiljön på den då nybyggda Nya Raketskolan i Kiruna var usel. Närmare hundra föräldrar skrev på en protestlista till kommunen. 40 barn per klassrum, glasväggar till klassrummen, hörlurar på barnen i klassrummet. 

Under hösten 2022 har skolan varit i ropet igen. Många av lärarna är obehöriga, inte för att ”behörig” idag har mycket med kompetens att göra. Omsättningen av lärare förefaller vara omkring 50 procent per år. 

Elever med och utan ”diagnos” vandrar in och ut ur klassrummen. En del går omkring utanför klassrummen och stör lektionerna. Våld mellan elever och gentemot lärare förekommer. 

Elever får inte ”exkluderas” påstår våra experter på Skolverket. I sexorna går därför både elever som är analfabeter och de som mot alla odds faktiskt lärt sig något. För att på något vis förmedla utbildning i detta kaos, givetvis utan att ”exkludera”, är det inte sällan två lärare och ett par assistenter i samma klassrum. 

Raketskolans problem är förstås inte enbart lokala. Enligt en undersökning av Skolverket från 2012 uppgav över hälften av svenska elever att de aldrig har arbetsro i skolan. 

Nu ska det dock bli ordning på torpet i Kiruna! Skolverket kommer att gå in och stödja skolan. Hur då? ”En skolpsykolog, kurator och specialpedagogisk kompetens, samt utökad närvaro av skolsköterska ska riktas mot lärarlaget”, skriver tidningen. Vad skönt… Ingen elev kommer alltså att exkluderas. 

Vad detta skulle ha för bäring på att det går 40 elever per klass, att en del elever är mycket störande, att en del elever är analfabeter och att det är glasväggar till klassrummen framgår inte. 

Ungefär 2500 års europeisk praktisk erfarenhet, via trial and error, gav Sverige ett skolsystem som fram till 1968 var föremål för oerhörd respekt. 

Författare från Skolöverstyrelsen ansåg 1963 att den svenska studentexamen, som gavs i nära nog oförändrad form mellan 1864 (och än mer 1878) och 1968, var världsunik i sin kombination av flexibilitet och akademisk höjd. Sverige hade också en högkvalitativ folkskola till 12 års ålder. Därefter var det möjligt för dem så ville att börja arbeta eller gå en yrkesutbildning. 

Så infördes grundskolan. Lärarna varnade 1950 nära nog enhälligt för att en grundskola skulle leda till utbildningsmässig katastrof. Utvärderingar under 1950-talet visade att de hade rätt. Värst drabbades de svagaste eleverna. En sämre grundskola än den under försöken infördes från 1962 (Lgr62). 1968 blev denna obligatorisk i hela Sverige. Lgr69 försämrade skolan ytterligare, och ännu ett steg i utförslöpan togs med Lgr80. 

Ytterligare utbildningsmässiga vansinnigheter har lagts till under åren. Nu senaste ska barnen ha ”elektroniska hjälpmedel”. Högstadieelever skriver därför ungefär som treåringar tecknar. 

Skolverkets svar på alla dessa problem är att införa än mer av vad som har förstört svensk utbildning. 

Vad innebär detta för den regering som önskar se till att barn faktiskt ska få en utbildning? Att ni måste tänka ut reformerna själva. Överst på dagordningen måste stå att inte blanda in dem som ägnat sina livsgärningar åt att införa sådant som förstör skolan. Personalen på Skolverket, Utbildningsdepartementet, och till betydande del på lärarhögskolorna, måste sägas upp. 

Vad nu regeringen därefter skapar som organ måste sedan se till att inte återanställa dessa, den svenska utbildningens dödgrävare. Man sätter inte bocken till trädgårdsmästare. 

Liknande gäller för mängder av andra områden. Det svenska rättsväsendet har gått från att vara ett strikt, repressivt och fungerande system för ett sekel sedan till ett daltande och handfallet dito idag. Särskilt sedan 1960-talet har det gått raskt utför. 

Åtminstone två ideologiska inriktningar är ansvariga för detta. För det första socialliberaler som tror att bara man är snäll mot kriminella så kommer de att blomma ut och också bli snälla. För det andra marxister som ser den kriminelle som proletariatets avant-garde i den kommande revolutionen. 

BRÅ förebygger inte brott och bör läggas ner. Mycket av den akademiska kriminologin och sociologin likaså. Polishögskolorna måste rensas på ovanstående ideologier, på ”genus” och på ”intersektionalitet”. 

Anne Ramberg, hon som hänvisade till Hanif Bali som en ”brunråtta”, skröt för några år sedan över att hennes nätverk Hilda och Ruben har majoritet i den Domarnämnd som rangordnar domare före tillsättning. Hos domare kan därför lite stöd hämtas för fungerande reformer. 

Om regeringen vill reformera rättsväsendet måste den därför tänka ut sina reformer själv. Titta i detta syfte till exempel på vad som gällde i Sverige fram till 1960 eller säg 1920. Att jämföra med andra länder vore också en god ansats. Idéer kan hittas hos James Q Wilson och Richard Herrnstein som var inspirationskällor till de förändringar som kraftigt reducerade brottsligheten i New York. 

Samma förhållanden gäller för biståndet och för migrationspolitiken. Det kommer att vara omöjligt att genomföra mycket till verksamma reformer utan att säga upp de anställda på Sida och Migrationsverket och därefter se till att inte återanställa dem i eventuella nya myndigheter. 

Så rådet till regeringen är: Ni har flyttat hemifrån nu, ni måste klara er själva. Lägg undan snuttefilten ”experterna”, använde vad ni själva har mellan öronen, ta beslut och genomför dem. Avsluta sorgearbetet. Det där kompetenta Sverige med oväldiga tjänstemän som ni kanske tror att ni har att göra med har nästan upphört att existera. 

Erik Lidström är Tekn Dr, författare till böckerna Representativ demokrati – Vad det är, varför Sveriges brister, och hur den kan förbättras och Befriad utbildning – Vad som krävs för att återfå goda skolor, lärdom och yrkeskunnande.