Varifrån kommer den politiska korrektheten? Den kommer från en förskjutning av hemma och borta. Hemma har blivit allt större och skjutit undan borta. 

Stenålderns jägare hade mycket klara begrepp om villebrådet och dess vanor, om sig själv och sina färdigheter i jakt och konsten att göra upp eld. De visste vad som gällde hemma. Men de förstod inte mycket om företeelser borta, utanför boplatsen. Varför åskade det? Man fick hitta på en förklaring och gudarna uppfanns. Man visste inte så mycket om borta. 

Dagens byråkrat har lärt sig vad som orsakar åskan, men han har mycket oklara förställningar om sig själv, sin ställning och sina förmågor. Det finns offentliganställda som tror att deras kollegor en korridor bort rövar barn. Dagens kontorsarbetare har kanske fått lära sig mer om borta, men han vet inte riktigt vad som gäller hemma. 

Den politiska korrektheten tillhandahåller en ordnad världsbild också för vardagen hemma, så att inte nutidsmänniskan skall förtvivla över sin osäkerhet och brist på kunskap. Den är alltså i själva verket samma andas barn som konspirationsteorier. 

Skillnaden mellan den politiska korrekthetens föreställningar och konspirationsteorier är en skillnad i perspektiv: PK söker sammanhang i allt som rör människorna i samhällets gemenskap. Konspirationsteoretikern har behov av en bekväm förklaring till något visst problem som besvärar honom – till exempel varför judar är så framgångsrika – och en konspirationsteori om deras nätverk i världen föds. 

Men också den enskildes ställning i gemenskapen skapas på olika sätt i det primitiva och det moderna samhället. Den som sällan kom hem tomhänt till byn var en skicklig jägare. Han hade, förstås, hög status. 

Den som sysslar med ord eller andra abstraktioner har svårare att visa skicklighet, att utmärka sig. Det finns inget värde i hans arbete utöver det som andra ger det. Att avvika genom att försöka vara duktig kan vara provocerande. Det är säkrast att ligga lågt, att inte avvika. 

För den politiskt korrekte är det alltså viktigt att vara en i gänget, att vara accepterad. Det är därför kostsamt att stå för en avvikande åsikt, till och med att redogöra för och stå för en avvikande observation eller upplevelse.  

Många väljer därför att tiga, eller enbart i den närmaste kretsen berätta om sammanstötningar med eller brott utförda av invandrare. 

Några gör det ändå. Det är inte svårt att inse vilka: de som har jobb som ger dem själva ett eget värde, på samma sätt som den skickliga jägaren skaffade sig sitt värde. 

De är hantverkare, andra arbetare och egenföretagare, som skapar något konkret, som inte är beroende av andras uppskattning och stöd för att kunna verka. 

Alltså finns de i särskilt stor utsträckning inom SD. 

De politiskt korrekta, välutbildade akademikerna hängde i det längsta fast vid Mp. Nu har det skett ett så starkt opinionsskift att SD:s åsikter blivit, om inte politiskt korrekta, ändå mer accepterade. Mp vissnar följaktligen. 

Hur kommer det att gå i framtiden? Kommer återigen en homogen, alltomfattande föreställning, en politisk korrekthet, att breda ut sig? 

Jag tror inte det. Opinionsvaktarna, de gamla partierna och medierna, har inte längre monopol. Det är alltför lätt för avvikare att nå allmänheten via olika kanaler på nätet. 

Är inte detta en glad förutsägelse för det nya året?