GUNNAR SANDELIN: Dansk press beskriver Sverige som en tragedi 

Sverigebilden, som det så vackert heter, är just nu i rejält förfall i rapporteringen hos våra närliggande länder. Nyligen skrev jag här på sajten om hur Tysklands mest lästa tabloid Bild beskrev vårt land som lamslaget av skräck inför det eskalerande gängvåldet med 63 dödsskjutningar och 90 sprängningar under förra året. Tidningen konstaterade att medan dödligt våld minskade i övriga europeiska länder, var det bara Sverige som brutaliserades på detta vis. 

Här är några andra rubriker från den tysktalande världen, bara den senaste månaden: 

Sverige. Kriminella gäng och gatans lag råder (rikstäckande tyska public service-kanalen ZDF).

Gängkriminalitet i Sverige. Våld i föregångslandet (Regionala public service-kanalen SWR).

Slut med idyllen. Statsministern pratar om det allvarliga läget. Vad är det egentligen som händer i Sverige? (Schweiz mest lästa tabloid Blick)

Gängkriminalitet i Sverige. Sverige håller andan. Hur kunde det gå så långt? (Rikstäckande österrikiska public service-kanalen ORF). (Tack till samhällsdebattören på Facebook Hans Thannerstig för länkar.) 

Liksom tyska media har nu också danskarna släppt på bromsen när det gäller att rapportera om det våldsamma förfallet i vårt land. En av deras största tidningar Jyllands-Posten (JP) ställer retoriskt frågan hur det kan komma sig att det i Sverige är sex gånger vanligare med dödligt våld med skjutvapen än i övriga Norden – tillsammans. Samma tidning har en nyskriven ledare som beskriver Sverige som ”en uppenbart självförvållad tragedi” (bakom betalvägg).  De konstaterar att vår ”utlänningspolitik ligger i ruiner” och att Danmark nu blivit en förebild för svenska politiker, men att vi ligger tio år efter grannlandet när det gäller vår ”totalt misslyckade migrationspolitik”.  

Det svenska haveriet har främst inträffat under de senaste tio åren, menar ledarskribenten, och gör, liksom tyska medier, en jämförelse med den folkhemsidyll som tidigare givit Sverige rykte som internationellt föregångsland. JP understryker också på ett sätt, som inte skulle vara möjligt i det svenska etablissemangets medier, hur den svenska politiska klassen, ”som har sitt på det torra”, i obegriplig omfattning svikit det egna folket. Som grannland anser tidningen att de har rätt att ställa frågan med vilken rätt vår elit har tillfogat ”ett av världens tryggaste, bästa och säkraste länder” en sådan skada?  

Om Sverigedemokraterna kan rå på den ”svenska självinbilskheten” återstår att se, menar ledarskribenten och påminner sina läsare om att både borgerliga och socialdemokratiska regeringar i Sverige tidigare har skällt ut Danmark på det allra grövsta vis som ”ett krypotorasistiskt helvete”. ”Nu är det sannerligen nya tider”, konstaterar man skadeglatt med bitter underton. Som svensk kan man bara skämmas för att vår mediala och politiska elit, fylld av humanitär hybris och omnipotent självtillräcklighet, från sina höga hästar betett sig så nedlåtande mot danskarna. Vem minns inte hur journalisten Lena Sundströms bok Världen lyckligaste folk, som framställde danskarna som rasister bakom en gemytlig fasad, tokhyllades i svensk media när den kom 2009. Detta medan den danska historikern Mikael Jalvings samtida motbok Absolut Sverige, som kom några år senare, helt sonika avfärdades i våra största tidningar som skriven av en ”neosnapphane”, vilken utdelade ”en dansk skalle”.  Så var det färdigdiskuterat om den saken. 

Men medan Danmark nu får en ny generation politiker som tar till drastiska åtgärder för att komma tillrätta med den skada som massinvandringen har tillfogat landet, med bland annat ökat fokus på att rusta polisen, skärpa straffen och verka för återvandring, fruktar JP:s ledare att tiden har runnit ut för Sverige på grund av den seglivade vanföreställningen om att vara en humanitär stormakt. Inflödet av migranter rullar på medan kriminaliteten fortsätter att öka. Trots att den svenska viljan att diskutera dessa problem har ökat, kvarstår fortfarande många tabun i debattklimatet, framhäver tidningen. Istället för att våga se den krassa verkligheten i ögonen har våra makthavare tigit ihjäl problemen och istället uppfunnit äventyrliga bortförklaringar. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att ett öppet demokratiskt samhälle inte klarar en invandring av hur många icke-västliga personer som helst, konstaterar JP och avslutar med att vår nya regering har en svår uppgift framför sig. Grannländerna vill gärna också se med mer försonande ögon på vårt land, men Sverige har redan i den danska debatten på sina håll kommit att betraktas som en failed state. 

I samma andra rapporterade Danmarks äldsta tidning Berlingske (även här bakom betalvägg) häromdan. De kallar Sverige för ”blodigt” och ett land som ”desperat dammsuger” sig självt i jakten på poliser. Deras nordiske korrespondent tar avstamp i mordet på rapparen Einár i oktober 2021 och den eskalering av det dödliga gängvåldet som skett. Berlingske undrar förvånat hur det kan komma sig att SVT bortförklarar att kompetenta svenska poliser är på jullov, ersatta med vikarier under jul- och nyårshelgens blodiga uppgörelser. ”Bara på tre veckor har Sverige upplevt tre gängmord och nio-tio explosioner i bostadsområden, och ingen tror att det slutar här”, skriver den nordiske korren, som liksom övrig press runt omkring i Europa understryker att vi innehar rekordet i gängmord i vår världsdel. Svensk polis arbetar för närvarande med 379 gängrelaterade brott. 175 gängmedlemmar sitter fängslade, vissa i häktet andra i väntan på dom.  

Berlingske håller en saklig och icke-polemisk ton. Man går igenom de dödsskjutningar som har haft mest kända offer, och berättar för sina läsare att 180 poliser jobbar heltid med gängkriminaliteten bara i Stockholm. Minst hälften av dem kommer från resten av landet och nu behövs det fler. Här är Malmö inte ens med i bilden. Reportaget avslutas med konstaterandet att Sverige befinner sig i en nedåtgående spiral, där angrepp utlöser nya angrepp i en kedjereaktion som polisen inte klarar av. 

Jag har på senare tid hört att Sverige i vissa mediala kretsar inom EU efter den borgerliga valsegern skulle utmålas åt andra hållet: på väg att bli en fasciststat. Det har jag inte kunnat hitta några konkreta belägg för. Hur som helst:  Om det funnits någon Sverigebild värd att bevara, är den chansen borta nu. Det är hög tid att slöjan faller från hycklarnas, de självrättfärdigas och godtrognas ögon. 

Gunnar Sandelin